Nekades veterinärvård under jourtid: ”Sårbar och maktlös”

När Ida Emilssons sto skulle föla mådde hästen dåligt och blödde kraftigt, så Ida ringde efter veterinär. Men den jourhavande veterinären nekade henne vård på grund av att nattsömnen behövde prioriteras. Ida ifrågasätter hur detta kan komma sig och menar att det krävs tydligare riktlinjer för hur ett fall ska hanteras under jourtid.
 
Men jag kan ju också tycka att det på nåt sätt är lite naivt att först bosätta sig långt bort från allt för att man trivs så bra med att vara just långt bort från allt och sen när man bor där kräva att man ska ha samma samhällsservice (inom samma tidsrymd) som de som bor i närheten av civilisationen (inte bara storstäder). Var det inte bort från civilisationen som var målet med att bo där? Färre människor = mindre möjlighet för service att gå runt ekonomiskt. Jag älskar inte mina grannar alltid och att ha dem så nära hela tiden men det är på nåt sätt priset jag får betala för att ha tillgång till sånt som jag uppskattar med civilisationen.

Sen ska ju djursjukvården vara rimlig. Men att de som bor långt från civilisationen ska ha samma utbud som de som bor i civiliserat område känns inte rimligt. Jag bor i en mindre stad och behöver åka till en större stad för att utföra vissa ärenden och utöva vissa fritidsintressen. Men jag har ju valt att bo i den mindre staden för att jag på det stora hela trivs med att bo här. För- och nackdelar.
Håller med @athena
Det måste dessutom inte vara "långt från allt" för att servicen ska vara nästintill obefintlig.

Norra Bohuslän saknar DV. Det är liksom inte långt från allt.

Jag är för övrigt glad över att vi fortfarande har veterinärer på jour för stordjur. Inte DV dock utan privata veterinärer som gått ihop. Sist var jourtid för mig omkring 18 på kvällen så inte alltid det är mitt i natten heller.
 
Men det här är intressant tycker jag. Få av oss ”väljer att bosätta sig”. Om man ändå leker med tanken att man gör det, så hade platsen där jag ”valde att bosätta mig” då, för 30 år sen, två DV-stationer med 30 minuter åt varje håll. Den ena är nedlagd sen ganska länge och den andra på väg att läggas ner nu.

Det är liksom inte jag som har valt?
Jag har svårt att tro att du bor långt ut i ödemarken med många timmar till någon form av veterinärvård nu om de haft 30 minitervtill 2 olika DV stationer.

Vem menar du har valt att du ska bo där du gör och fortsätta bo kvar om du inte valt/väljer? Vi vet alla att samhället förändras och mycket av servisen centraliseras det gäller sjukhus, skolor affärer mm så det kan inte vara en överraskning att DV också gör drt.
 
Jag har svårt att tro att du bor långt ut i ödemarken med många timmar till någon form av veterinärvård nu om de haft 30 minitervtill 2 olika DV stationer.
Och spelar det någon roll ifall DV är nedlagt och ingen jour finns? Man får ju inte transportera sjuka djur hur som helst.

Vem menar du har valt att du ska bo där du gör och fortsätta bo kvar om du inte valt/väljer? Vi vet alla att samhället förändras och mycket av servisen centraliseras det gäller sjukhus, skolor affärer mm så det kan inte vara en överraskning att DV också gör drt.
Med andra ord anser du att alla ska flytta till storstan, vilket fantastiskt samhälle vi kommer få... frågan är vad vi ska äta?
 
Jag har svårt att tro att du bor långt ut i ödemarken med många timmar till någon form av veterinärvård nu om de haft 30 minitervtill 2 olika DV stationer.

Vem menar du har valt att du ska bo där du gör och fortsätta bo kvar om du inte valt/väljer? Vi vet alla att samhället förändras och mycket av servisen centraliseras det gäller sjukhus, skolor affärer mm så det kan inte vara en överraskning att DV också gör drt.
Nej precis jag bor inte långt ute i ödemarken. Men under jourtid är distriktet är minst fyra timmar ”långt” så veterinären måste vara i rätt ände om man ska ha chans att få hjälp.

Jag menar att det är många aspekter som avgör var man bosätter sig. Och man flyttar inte om man har en etablerad verksamhet som dessutom är platsbunden.
 
Nej ingen är skyldig att ha djur men vårt samhälle kommer bli mycket fattigare om man bara kan ha djur i en storstad. Ditt resonemang betyder att vi återigen ska göra det svårt att leva i annat än städer med en stor population. Den typen av livsstil passar inte alla och samhället behöver en diversitet av människor.

Nej människor har ingen garanterad skutsjukvård inom 3-4 timmar annat än i just akuta fall. Grejen är att en människa ofta upptäcker sina problem snabbare än vi gör med djuren eftersom vi lär känna att vi har "ont i magen" innan de allvarliga symptomen kommer vilket gör att vi vanligen kan söka hjälp i bättre tid. En annan skillnad är att det faktiskt är tillåtet med människoplågeri genom avsaknad av vård tillskillnad mot djurplågeri pga samma sak.

I Sverige har vi en djurskyddslag och myndigheterna får helt enkelt se till att det finns förutsättningar för att följa lagen. De pengar det skulle kosta att få till en jourverksamhet som följer arbetstidslagen är i sammanhanget småpengar med tanke på de gigantiska samhällsekonomiska vinster som djuren ger.
Jag förstår återigen inte hur du resonerar. Det känns som om du kör helt på "den som inte är stenrik ska tiga och lida" och att människors (och djurs) hälsa är underordnat de kortsiktiga vinsterna. Vinsten av att göra det omöjligt för "Svensson" att ha djur är mycket kortsiktig och kommer kosta mångdubbelt i minskade inkomster för lantbrukare, foderföretag, affärer vilka alla genererar stora skatteintäkter. Det kommer även lavinartat öka kostnaderna för sjukskrivningar då den psykiska ohälsan kommer stiga.
Hur tänker du att samhället ska förbereda sig på de kostnaderna och hur anser du att de är samhällsekonomiskt försvarbara?
Nej människor är inte garanterade sjukvård inom 3-4 timmar ens om det är superakut- det finns människor som dör för att resurserna inte räcker till och läkare som måste välja en patient över en annan. Det är också illa om vi prioriterar djursjukvård över människosjukvård med hänvisning till att det inte är tillåtet med djurplågeri men människoplågeri så vi ska garantera akut djursjukvård inom 3-4 timmar 24/7 oavsett var man bor. Vad sjutton är det för argument?

Var menar du att jag skrivit att man bara ska kunna ha djur i en storstad? Här argumenterar jag mot en extremt stor utbyggnad av jourverksamheten till proportioner vi aldrig haft inte att vi ska lägga ner befintlig verksamhet.
 
Har det varit på tal att köra ambulansvård likt humanvården, där det är DSS och inte veterinärer som åker ut?
 
Och spelar det någon roll ifall DV är nedlagt och ingen jour finns? Man får ju inte transportera sjuka djur hur som helst.


Med andra ord anser du att alla ska flytta till storstan, vilket fantastiskt samhälle vi kommer få... frågan är vad vi ska äta?

Fast man behöver inte bo i en storstad för att ha tillgång till samhällets service på ett rimligt sätt inom rimlig tid. Vi har bara 3 storstäder i Sverige. Jag kan lova att vi är många som inte bor i nån av de tre som anser oss ha service inom rimlig tid. Men man här så ofta (speciellt här på Buke) om folk som vill flytta långt ut på landet för att slippa ha grannar nära, slippa stan osv. Det är ok. Men man får ju inse att ju fler grannar man har desto mer service och företag som underlättar ens vardag kommer det finnas i ens närhet. Det är ju en avvägning man får göra när man väljer hur man vill bo. Man kan liksom inte bo långt ute i ingenstans med nära till all service. Den ekvationen går inte ihop ekonomiskt tyvärr.
 
Var menar du att jag skrivit att man bara ska kunna ha djur i en storstad? Här argumenterar jag mot en extremt stor utbyggnad av jourverksamheten till proportioner vi aldrig haft inte att vi ska lägga ner befintlig verksamhet.
Diskuterar ni inte olika saker nu?
Att ha en jourveterinär stationerad inom 3-4 timmars avstånd är väl inte någon utbyggnad? Det var väl vad som fanns innan den nuvarande problemsituationen med bemanningen uppstod.
 
Nej precis jag bor inte långt ute i ödemarken. Men under jourtid är distriktet är minst fyra timmar ”långt” så veterinären måste vara i rätt ände om man ska ha chans att få hjälp.

Jag menar att det är många aspekter som avgör var man bosätter sig. Och man flyttar inte om man har en etablerad verksamhet som dessutom är platsbunden.
Det är fortfarande du som väljer, ingen annan. Och jo folk med etablerade platsbundna verksamheter flyttar ibland av diverse skäl. Är distriktet typ 4 h långt så antar jag att folk inte har mer än 2-3 timmar till där veterinärerna är stationerade.

Det är lite det här jag menar med att det blir extremt dyrt att bygga ut jourverksamheten till den grad att man är garanterad hjälp inom 3-4 h. De flesta distrikt är ganska stora eller stora redan idag och för att kunna ge alla hjälp inom utsatt tid och då menar jag i normalfallet inte extrem otur där det en natt är 3 gånger så mycket att göra som vanligt men låt säga i 95% av fallen. Så kanske man behöver flera veterinärer och inte en under natten och betydligt mindre distrikt, i synnerhet norrut. Vissa distrikt kanske bara kommer att täcka en handfull djur där det är riktig glesbygd.
 
Diskuterar ni inte olika saker nu?
Att ha en jourveterinär stationerad inom 3-4 timmars avstånd är väl inte någon utbyggnad? Det var väl vad som fanns innan den nuvarande problemsituationen med bemanningen uppstod.
I vissa fall är det, men det är ju främst vårdgarantin på 3-4 timmar jag pekar på. Någon föreslog det som garanterad tid för alla oavsett var man bor som inställelsetid för akut jourverksamhet. Utbyggnaden består då många gånger av dubbel eller trippel bemanning och minskade distrikt. En station inom 3-4 timmar garanterar inte direkt sjukvård inom den tiden, snarare så är det omöjligt om den jourhavande veterinären har åkt ett par timmar i motsatsriktning och dessutom behöver stanna ett tag där. Dessutom skulle detta finansieras av allmänna medel (att dedikerad moms från veterinärvård till det).
 
För att kunna hålla häst eller ko på ett bra sätt för djuret (dvs mycket mark) behöver man komma en bit ifrån storstaden.

Om vi fokuserar på kossor, för att undvika "skyll dig själv"-vinkeln... Kossor är oerhört viktiga för Sveriges självförsörjningsgrad. För att folket i stan ska ha mat.

Det är givetvis ett enormt stort problem att det saknas distriktsveterinärer på jourtid. För oss alla! Och det är INTE lantbrukarens "fel". Lagstiftningen vi har idag gör att lantbrukaren själv inte får göra operativa ingrepp utan delegering, och inte enkelt kan få tag på mediciner som kan behövas (inga jouröppna apotek även om man kör 3 timmar, man får inte plocka ut bara för att ha hemma, etc).

Enligt lagstiftningen ska djuren också få vård skyndsamt.

Hur ska det gå ihop?

Jag bor för övrigt bara 2 mil från länets huvudstad, nära E4. Dvs inte alls i obygd. Och det kan ta många, långa timmar innan man får hit en veterinär på jourtid. Distriktet är enormt.

Senast jag själv fick ringa DV på jourtid hade min gammelvalack backat in i en pinne, stor sårskada i ljumsken, blockhalt. Upptäcktes på eftermiddagen under helgen. Veterinär kunde komma dagen efter. Det hinner växa rätt mycket bakterier på dom timmarna...
 
I vissa fall är det, men det är ju främst vårdgarantin på 3-4 timmar jag pekar på. Någon föreslog det som garanterad tid för alla oavsett var man bor. Utbyggnaden består då många gånger av dubbel eller trippel bemanning och minskade distrikt. En station inom 3-4 timmar garanterar inte direkt sjukvård inom den tiden, snarare så är det omöjligt om den jourhavande veterinären har åkt ett par timmar i motsatsriktning och dessutom behöver stanna ett tag där.
Garantier kan man ju aldrig ge. Vägen kan vara avstängd i ett dygn för att en vindkraftstrailer körde i diket...
Och att flera akutfall sammanfaller på samma sätt som det ibland kommer ett 50-års regn man inte har dimensionerat för är ju inte någon som förväntar sig att man grundbemannar för.

Det menas väl som den nivå av akuthetsärenden man under normala omständigheter kan få hjälp med. Till skillnad från skador och sjukdomar med en-timmes-akuthet som man ofta får räkna med att det inte alls går att få hjälp med.
 
Frågan är också vem som ska betala? Ska samhället dvs även de som avstår från att ha djur pga kostnaden vara med och betala? Kanske, men det är kanske inte helt populärt. Hur motiverar man det? Och är verkligen någons hund, katt, marsvinn eller häst något andra ska betala för? Ja kanske för djurens skull, men var går gränsen för samhällsansvar?
Som samhälle och civilisation har vi sedan länge bestämt oss för att leva tillsammans med djur. Vi har domesticerat hundar, katter och hästar och alla jordbrukets djur. Och vi är numera ömsesidigt beroende av varandra. Vi (de av oss som inte är veganer) behöver djuren för produktion av mat och vissa andra varor (skor, väskor, skinnjackor, duntäcken, ulltröjor till exempel), vårt jordbruk innebär inte enbart odling av grödor utan även uppfödning av djur där djurens gödsel ger näring till fler grödor osv. Och vi använder djur (ffa hund och häst) inom polis, vård, tull, försvar och räddningstjänst. Förvisso finns det människor (som jag, till exempel) som "bara" har djuren som sällskap, vänner och intresse, men det är också många djur som gör verklig nytta i samhället - varför i hela världen skulle vi INTE se till att de får adekvat vård när de behöver den?!? Det är väl på något sätt det minsta vi kan göra för dem med tanke på allt de gör för oss??

Vad gäller att vara med och betala för något som man inte själv utnyttjar i samhället så är det ju rent krasst så det fungerar om man ska ha någon typ av skattefinansierad sektor. Jag går inte på teater, sällan på bio och tycker väl generellt att kultur inte är det vi främst ska lägga pengarna på i samhället, men jag får ju vara med och betala subventioner av det ändå. Och på samma sätt får de som är helt ointresserade av djur vara med och betala en liten, liten del av mina djurs sjukvård via jordbruksverket och distriktsveterinärerna. Och där finns ju också det uppenbara samhällsintresset att förse jordbrukets djur med rimlig vård inom rimlig tid.
 
Det finns ingen fantastisk stordjursvård i Storstäderna heller. Den vård som finns servar så många fler och avstånden blir annorlunda med tät bebyggelse. Det bor ca 1,7 miljoner människor runt Stockholm - i hela Härjedalen bor det ca 10 000, På Gotland 62 000. Även om det är en mindre andel som har djur så blir det många djur att slå ut verksamheten på, dvs även om det finns veterinärer kanske de inte är lediga

Den gång jag behövde distriktaren för en häst vi inte kunde få upp på ett släpp för 15 mil till Strömsholm - fick vi vänta i många timmar, dels var veterinären redan ute på ett uppdrag när vi ringde, dels tar det tid att förflytta sig även när gatorna är tomma. Samtidigt är det lyx att ha 15 mil till Strömsholm.
 
Att dedikera allmänna medel, eg moms, är inte görbart. Det skulle skapa en lavin av att andra verksamheter skulle kräva att deras moms/skatteintäkter skulle öronmärkas för just deras verksamheter.

För att hårdra lite, ett exempel som skulle få direkta konsekvenser är den sk Robin Hood skatten där Stockholmsregionen delvis finansierar sjukvård i glesbygdsregioner - något som M och allierade har motsatt sig häftigt. Skulle Stockholm få igenom det med argumentet att momsen på veterinärvård används specifikt för veterinärvård kommer många människor att få lika långa eller längre tider och avstånd till akutvård som lantbruksdjur idag.

Jag vill inte gå in på politik men sjukhus, närmottagningar och skolor stänger därför att de går med förlust och därmed är inte heller privata alternativ möjligt. I senaste valet lovade SD att landsortsbor skulle få tillgång till närsjukhuset som regionen stängde ner pga förluster och att ett privat sjukhus skulle öppna. Naturligtvis gjordes inte det eftersom det inte finns något privat verksamhet som inte måste gå med vinst. Privata veterinärkliniker är av samma skäl inte intresserade av att arbeta som DVS med nattjour och liknande eftersom det inte kommer gå med vinst utan tvärtom med förlust.

Edit: Jag vill inte vara med och betala för militären eftersom jag är pacifist, men det måste jag ändå.
 
Att dedikera allmänna medel, eg moms, är inte görbart. Det skulle skapa en lavin av att andra verksamheter skulle kräva att deras moms/skatteintäkter skulle öronmärkas för just deras verksamheter.

För att hårdra lite, ett exempel som skulle få direkta konsekvenser är den sk Robin Hood skatten där Stockholmsregionen delvis finansierar sjukvård i glesbygdsregioner - något som M och allierade har motsatt sig häftigt. Skulle Stockholm få igenom det med argumentet att momsen på veterinärvård används specifikt för veterinärvård kommer många människor att få lika långa eller längre tider och avstånd till akutvård som lantbruksdjur idag.

Jag vill inte gå in på politik men sjukhus, närmottagningar och skolor stänger därför att de går med förlust och därmed är inte heller privata alternativ möjligt. I senaste valet lovade SD att landsortsbor skulle få tillgång till närsjukhuset som regionen stängde ner pga förluster och att ett privat sjukhus skulle öppna. Naturligtvis gjordes inte det eftersom det inte finns något privat verksamhet som inte måste gå med vinst. Privata veterinärkliniker är av samma skäl inte intresserade av att arbeta som DVS med nattjour och liknande eftersom det inte kommer gå med vinst utan tvärtom med förlust.

Edit: Jag vill inte vara med och betala för militären eftersom jag är pacifist, men det måste jag ändå.

Det finns ju ett ganska enkelt sätt att lösa det på, subventionera/satsa på djursjukvård för primärproducenterna.

Det leder till ett överspill för husdjuren också, men prio är ju att våra lantbruksdjur får tillgång till vården dom har rätt till enligt lagstiftningen.

Eller tycker du att det är ok att vår djurskyddslag blir tandlös och att djuren som bär vårt samhälle får det sämre ställt?
 
Med andra ord anser du att alla ska flytta till storstan, vilket fantastiskt samhälle vi kommer få... frågan är vad vi ska äta?
Bra fråga. Jag hoppas alla som raljerar över hur "veterinärvård är en lyx och man får skylla sig själv om man bor på landet" är helt självförsörjande på mat, aldrig köper naturgödsel eller något annat som producerats av djurbönder eller deras restprodukter.
 
Men det här är intressant tycker jag. Få av oss ”väljer att bosätta sig”. Om man ändå leker med tanken att man gör det, så hade platsen där jag ”valde att bosätta mig” då, för 30 år sen, två DV-stationer med 30 minuter åt varje håll. Den ena är nedlagd sen ganska länge och den andra på väg att läggas ner nu.

Det är liksom inte jag som har valt?
Här kan vi dra in bostadsmarknaden i det hela. Många i min generation som inte har "rika" föräldrar har inget annat val än att bosätta sig en >timme från städerna.
 
I vissa distrikt är det för stora avstånd för att vara rimligt och i vissa distrikt är det för mycket djur per veterinär i tjänst så att de i beredskap kan få arbeta i princip ett beredskapsnätter och helger. Att man har två-tre timmars paus mellan utryckningar ger ingen vettig återhämtning när man är i beredskap i flera dygn och tiden därimellan räknas inte som arbetstid även om det handlar om mellan 02-04 på natten där man har tur om man lyckas hinna somna öht.
Ibland behöver veterinären prioritera sömn under sina långa arbetspass (ex dygnet runt 08 fredag till 08 måndag) för att inte vara en trafikfara för sig själv eller andra (och öht ha kapacitet att göra ett vettigt jobb)

Det här är en bild över DV stationer i Norra Sverige, flera av de är filialer som inte är konstant bemannade och de flesta har mig veterligen färre veterinärer än önskat. Alla har inte heller beredskap samtidigt utan stationer i samma ’område’ turas om och täcker således en större yta under beredskap (’jourtid’) än dagtid.

Tittar man i inlandet har det funnits stationer, om än små, även i Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur (när jag jobbade på DV Gällivare 2015) som nu är nedlagda. För referens är det 6h bilväg (52mil) mellan Kiruna och Lycksele, sommartid, vintertid är inte väglaget och sikten alltid så fördelaktigt 🙃.

Säger sig själv att det är lite och att anslag och organisering behöver förbättras

Är inte de enskilda veterinärernas fel om något går åt fanders pga bristande tillgänglighet utan ansvar ska flyttas uppåt.

D043D053-378B-4505-AA7E-D016B1AB1A61.png


(Kan tillägga att det är rätt trevligt med distriktet som arbetsplats ändå och hade kunnat tänka mig återvända om rätt arbetsförhållanden kunde uppnås. Det vet jag fler smådjursveterinärer som skulle kunna tänka sig både på heltid eller på deltid som komplement till sitt arbete på smådjurskliniken)
 
Jag vill också säga att jag tycker att det är HELT RÄTT av veterinären att sätta sin hälsa först. Någonstans måste de börja. Någonstans måste tyvärr någon bli lidande av detta för annars kommer det aldrig fixas till.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp