Ni med småbarn och ingen möjlighet till barnvakt/avlastning

[VLMF]

Inga föräldrar nära här heller så det blir inga spontana barnvaktskvällar/vardagsavlastning, men när de är på besök eller vi hos dem så barnvaktar de gärna någon kväll. Vi har fått ganska många kvällar med barnvakt där de har fixat middag och nattat så vi kunnat få en helkväll själva. Tycker absolut ni ska försöka få till lite sådana kvällar, det behövs! Går det att lyfta i bekantskapskretsen att ni verkligen är i behov av lite egentid och en barnvakt? Jag hade inte heller velat lämna till någon som inte träffat barnet innan men ni kanske kan träffa den som ska barnvakta 1-2 ggr innan.

Nu har vi flyttat till hus och min man har en kompis med familj och ett barn bara ett kvarter bort, de har inte heller någon familj nära så vi hoppas kunna byta tjänster med dem framöver

 

[BusBarro]

Jag förstår, så synd! Jobbar ni i närheten av varandra? Kanske kan ni försöka ses och äta lunch ibland när båda barnen går på förskola?

Ja absolut den möjligheten kommer finnas sen när båda går på förskolan

 

[BusBarro]

Inga föräldrar nära här heller så det blir inga spontana barnvaktskvällar/vardagsavlastning, men när de är på besök eller vi hos dem så barnvaktar de gärna någon kväll. Vi har fått ganska många kvällar med barnvakt där de har fixat middag och nattat så vi kunnat få en helkväll själva. Tycker absolut ni ska försöka få till lite sådana kvällar, det behövs! Går det att lyfta i bekantskapskretsen att ni verkligen är i behov av lite egentid och en barnvakt? Jag hade inte heller velat lämna till någon som inte träffat barnet innan men ni kanske kan träffa den som ska barnvakta 1-2 ggr innan.

Nu har vi flyttat till hus och min man har en kompis med familj och ett barn bara ett kvarter bort, de har inte heller någon familj nära så vi hoppas kunna byta tjänster med dem framöver

Även om vi är hemma hos min mamma (som bor 50 mil bort) så vill hon inte ha våra barn själv.
Svärföräldrarna som bor nära oss orkar inte hjälpa till med barnen av andra skäl.
Vi har fått acceptera det. De är ju våra barn så vi ska ju självklart ta hand om dom. Men någon gång hade varit trevligt att få umgås med vuxna människor utan dem. För hur det än är, är det svårt att få till ett bra samtal med barnen.

Jag kan inte komma på någon i min bekantskapskrets som vi skulle kunna byta tjänster med just nu, då de flesta har familj nära som gärna ställer upp och tar barnen men jag ska definitivt lyfta detta med de närmsta.

 

[westernsuzie]

Vi har flera släktingar nära men vi har liksom tre rätt vilda ungar som går igenom diverse knepiga faser så det är främst nödfall, när det är något vi MÅSTE gå på kortare stunder tillsammans (typ bankbesök) som vi ber om barnvaktshjälp. Våra närstående är dessutom ofta barnvakter åt barnens kusiner och då känner inte vi att vi kan slänga in tre ungar till direkt

Under pandemin har vi båda jobbat en del hemifrån och då har det blivit någon promenad här och lunch där tillsammans. Även innan pandemin hände det att vi möttes upp och lunchade tillsammans. Annars har vi framför allt under semestrar kört en hel del med att laga mat åt ungarna först, se till att de är mätta och belåtna, och sedan för de kolla på film/padda med lite snacks på egen hand (men så klart under uppsikt från oss) medan vi lyxar till det med lite räkor eller take away och får äta i lugn och ro och prata lite. Alternativt att vi nattar dem och äter sedan (om barnen verkar kunna somna i rimlig tid och är i en period då de kan sova på egen hand).

Men småbarnsåren ÄR slitiga emellanåt, speciellt när de är bebisar och kräver konstant omvårdnad. Vi, som sakta men säkert börjar ”komma ut på andra sidan” då yngsta precis fyllt fyra och de stora är sju och nio märker enorm skillnad på hur mycket lättare allt blir då yngsta kan sysselsätta sig lite på egen hand och de stora ibland hälsar på hos kompisar någon halvdag här och där. Rätt som det är har man bara en unge hemma istället för tre och får återhämtning på ett helt annat sätt och kan typ… tänka en tanke utan att bli avbruten emellanåt nu går de stora även att lämna ensamma hemma en kortare stund. Det går fort helt plötsligt

 

[Ainon]

Tänker som du verkar fundera på att det inte behöver vara att man måste kunna byta barnvaktstjänster. Vi har bra tillgång till barnvakt av släktingar och inget behov av att byta barnpassning men hade inte haft något emot att ha något/några extra barn en dag/kväll/natt. Hade utan tvekan ställt upp t.o.m. regelbundet om någon mer eller mindre vän/bekant/förskoleförälder, frågade förutsatt att vi känner barnen eller lär känna de lite innan. Vet hur skönt det kan vara att göra saker barnfritt eller bara göra ingenting utan barnen närvarande

Även om vi är hemma hos min mamma (som bor 50 mil bort) så vill hon inte ha våra barn själv.
Svärföräldrarna som bor nära oss orkar inte hjälpa till med barnen av andra skäl.
Vi har fått acceptera det. De är ju våra barn så vi ska ju självklart ta hand om dom. Men någon gång hade varit trevligt att få umgås med vuxna människor utan dem. För hur det än är, är det svårt att få till ett bra samtal med barnen.

Jag kan inte komma på någon i min bekantskapskrets som vi skulle kunna byta tjänster med just nu, då de flesta har familj nära som gärna ställer upp och tar barnen men jag ska definitivt lyfta detta med de närmsta.

 

[WildWilma]

Vi har ett barn som inte går med på att bli lämnad så lätt så vi nyttjar typ aldrig barnvakt och vi har ganska långt till far- och morföräldrar också. När vi väl träffar mormor eller farmor och farfar så kan de ofta ta barnet en timme eller två utan problem, då brukar vi åka och träna med hundarna.

Nu när dotter är äldre (3år) är det ju lättare att ha en dialog med henne så vi hoppas att kunna lämna henne hemma hos hennes kusin som bor i samma stad några timmar och gå på bio eller liknande framöver.

Vi har vi några tillfällen lunchat tillsammans på stan under arbetsdagar och ibland jobbar båda hemma samtidigt och då brukar det bli promenad och lunch tillsammans. Sen hinner vi ju umgås på kvällarna när dottern somnat.

Jag saknar nog mer helt egen tid för min och hundarnas träning än ensamtid med mannen . Och det lär inte bli bättre när barn nr 2 anlänt.

 

[BusBarro]

Vi har flera släktingar nära men vi har liksom tre rätt vilda ungar som går igenom diverse knepiga faser så det är främst nödfall, när det är något vi MÅSTE gå på kortare stunder tillsammans (typ bankbesök) som vi ber om barnvaktshjälp. Våra närstående är dessutom ofta barnvakter åt barnens kusiner och då känner inte vi att vi kan slänga in tre ungar till direkt

Under pandemin har vi båda jobbat en del hemifrån och då har det blivit någon promenad här och lunch där tillsammans. Även innan pandemin hände det att vi möttes upp och lunchade tillsammans. Annars har vi framför allt under semestrar kört en hel del med att laga mat åt ungarna först, se till att de är mätta och belåtna, och sedan för de kolla på film/padda med lite snacks på egen hand (men så klart under uppsikt från oss) medan vi lyxar till det med lite räkor eller take away och får äta i lugn och ro och prata lite. Alternativt att vi nattar dem och äter sedan (om barnen verkar kunna somna i rimlig tid och är i en period då de kan sova på egen hand).

Men småbarnsåren ÄR slitiga emellanåt, speciellt när de är bebisar och kräver konstant omvårdnad. Vi, som sakta men säkert börjar ”komma ut på andra sidan” då yngsta precis fyllt fyra och de stora är sju och nio märker enorm skillnad på hur mycket lättare allt blir då yngsta kan sysselsätta sig lite på egen hand och de stora ibland hälsar på hos kompisar någon halvdag här och där. Rätt som det är har man bara en unge hemma istället för tre och får återhämtning på ett helt annat sätt och kan typ… tänka en tanke utan att bli avbruten emellanåt nu går de stora även att lämna ensamma hemma en kortare stund. Det går fort helt plötsligt

Känner mig lite tröstad av det du skriver.
Vår 3,5 åring är riktigt vild och trotsig så han kräver en hel del. Den lilla är en ängel jämfört med honom
Kommer ihåg när han var 2 år och vi skulle till banken för att skriva papper på vårt nya hus. Han var överallt och jag kommer inte ihåg ett ord vad våran bankman sa Men det gick ju det med.

 

[Mabuse]

Har ingen som helst erfarenhet från den typen av tjänster. Vågar man det?
Jag är lite osäker på att lämna barnen till en som aldrig träffat dom och som vi aldrig träffat.

Jag tror det är väldigt olika hur man tänker kring det. Jag har bekanta som utan problem lämnat barnet med i princip vemsomhelst (nån som råkat vara i stallet, grannbarn, hyrd hjälp, vad som) från spädbarnsålder. Gör man så redan från början så vänjer sig nog barnet, och blir utåtriktat och socialt av bara farten. Det verkar funka bra för dem, barn är ju anpassningsbara och gör man så från början så vet de ju inget annat. Jag själv hade inte klarat det, barnen har varit med släkten men aldrig med främlingar. Så mitt tips är nog bita ihop, gå i skift hemma, och tänka att det blir bättre. För det blir det såklart, och när barnen sen blir större och man får lite mer frihet så uppskattar man det verkligen.

 

[HannaZ]

Även om vi är hemma hos min mamma (som bor 50 mil bort) så vill hon inte ha våra barn själv.
Svärföräldrarna som bor nära oss orkar inte hjälpa till med barnen av andra skäl.
Vi har fått acceptera det. De är ju våra barn så vi ska ju självklart ta hand om dom. Men någon gång hade varit trevligt att få umgås med vuxna människor utan dem. För hur det än är, är det svårt att få till ett bra samtal med barnen.

Jag kan inte komma på någon i min bekantskapskrets som vi skulle kunna byta tjänster med just nu, då de flesta har familj nära som gärna ställer upp och tar barnen men jag ska definitivt lyfta detta med de närmsta.

Måste man alltid byta en tjänst mot exakt samma tjänst? Om ni behöver hjälp med barnen kanske dom behöver hjälp med nåt annat om dom nu redan har barnpassningen ordnad. Är det inte det vänner är till för?

 

[Mois]

Tänker att det ofta blir enklare att hitta barnvakt när barnen är lite större, iaf över året.
Vi har heller ingen släkt eller familj i närheten. Men vi la ut en annons på facebook i vår orts lokala grupp. Fick massor med napp av trevliga ungdomar som ville tjäna en slant. Så vi träffade några av dem för att se hur det kändes och fastnade för en tjej som då gick sista året på gymnasiet. Helt perfekt! Efter gymnasiet så blev hon vikarie både i förskolan och på skolan, så alla barnen (3 st) har haft henne som pedagog också. Hon har varit vår barnvakt i 5 år nu. Verkligen ett guldkorn! Vet att hon även tog lite uppdrag genom mynanny eller liknande firma.
Eller om ni har en ung vikarie/praktikant etc på förskolan som skulle vara intresserad av lite extra jobb.

 

[lil-sis]

Har köpt barnvakt någon gång. Men livet blev lättare när vi ”gick isär” eftersom vi då bara gör saker tillsammans med barnet, med andra saker är med andra vuxna.

Kanske inte en optimal lösning för alla

 

[Derivata]

Inte heller vi har haft den där självklara lyxen. Det har liksom bara fått funka. Vi har ett annat par på samma gata som vi har som backup om någon skulle behöva åka till sjukhuset akut etc Sedan har vi också pratat om att utbyta barnvaktstjänster men det har slutat med att vi istället ätit middag tillsammans allihopa och haft det väldigt trevligt så Vi har också ett pensionärspar mittemot som utgör lite trygghet, vi vet att vi kan plinga på hos dem när som helst med vad som helst Så har man ingen direkt familj i närheten så får man jobba upp ett nätverk. Vi har också haft funderingar på barnvaktstjänst men tog oss liksom aldrig för det.

Vi börjar se ljuset i tunneln, barnen är 8 och 10 nu och vi kan lämna dem hemma och gå ut och motionera tillsammans, teoretiskt så skulle vi också kunna lämna dem någon timme och gå ut och äta en bit men vi har inte tagit oss för det ännu. När barnen var små och somnade i någon rimlig tid så brukade vi göra middag när de somnat och få lite egentid då. Nu när de är större så springer de ofta ut till kompisar på kvällarna så det finns en helt annan tid över nu.

Nästa helg ska jag och maken på en herrejösses fest, till den har vi bett farmor, svägerskan med kusiner att komma och hjälpa oss. De bor 30-mil bort så det blir andra gången vi faktiskt ber om hjälp av denna kalibern. Det blir första gången både jag och maken befinner oss på en annan ort än barnen

 

[Flixon]

Har köpt barnvakt någon gång. Men livet blev lättare när vi ”gick isär” eftersom vi då bara gör saker tillsammans med barnet, med andra saker är med andra vuxna.

Kanske inte en optimal lösning för alla

Jag delar din uppfattning, livet blev friare efter skilsmässan när barnen är hos den andra föräldern hälften av tiden

 

[Eurydome]

Hej,
Jag undrar hur ni med småbarn utan möjlighet till barnvakt/avlastning någon gång tänker/överlever?

Jag har själv två små barn och vi har ingen möjlighet till avlastning alls. Jag älskar mina barn till månen och tillbaka men det vore trevligt att kunna umgås med maken utan barnen någon gång.
Undrar därför hur ni tänker och hur ni får ork och förhållandet att fungera?

Mvh Frida

Vi hade samma situation när barnen var små. Vi rådet av en familjerådgivare att fokusera på det vi kunde göra, istället för att gräma oss över att vi inte kunde åka på spa t ex.

Exempelvis ibland låta barnen äta kvällsmat först och sen äter de vuxna tillsammans när barnen ser en film eller gått och lagt sig, att ligga kvar och gosa i sängen en stund när barnen gått upp och att ta tillvara tiden tillsammans med barnen, t ex ta med god picknickmat till parken och sitta och prata med varandra när barnen leker.

 

[Mois]

Vi hade samma situation när barnen var små. Vi rådet av en familjerådgivare att fokusera på det vi kunde göra, istället för att gräma oss över att vi inte kunde åka på spa t ex.

Exempelvis ibland låta barnen äta kvällsmat först och sen äter de vuxna tillsammans när barnen ser en film eller gått och lagt sig, att ligga kvar och gosa i sängen en stund när barnen gått upp och att ta tillvara tiden tillsammans med barnen, t ex ta med god picknickmat till parken och sitta och prata med varandra när barnen leker.

Så bra råd tycker jag!