Ni som är helt oreligiösa - dop?

[vallhund]

Har jag skrivit det?

Det verkade så i inlägget jag svarade på.

 

[Sedna]

Den har varit med på alla dop jag varit på. Det senaste för 18 månader sedan.

Finns ett antal krav på vad dopceremonin ska innehålla, den frågan är inte ett av kraven. Sedan kan det såklart förekomma ändå utifrån eget önskemål eller på prästens initiativ, men den är alltså inget måste.

 

[Mabuse]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Jag är troende, min man inte. Våra barn är inte döpta - döper man barnen så ingår ju i dopceremonin att man lovar inför Gud och församlingen att uppfostra barnen i den kristna tron, och oavsett om man tror så ville jag inte stå i kyrkan inför alla och blåljuga. Jag vet ju att barnen inte kommer uppfostras så.

Minns inte att det var någon som hade åsikter om det, även om det är tradition.

 

[Melisen]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Vi hade varken dop eller namngivningsceremoni, var ju inte direkt nån som hade missat vad hon heter ändå



<- vägrar försvinna

 

[lil-sis]

Finns ett antal krav på vad dopceremonin ska innehålla, den frågan är inte ett av kraven. Sedan kan det såklart förekomma ändå utifrån eget önskemål eller på prästens initiativ, men den är alltså inget måste.

Jag skrev enkom att det har varit med på alla dop jag varit på.

Ingenting om ska eller måste eller bör eller nåt sånt.

(Sen tycker jag det är underligt att genomgå en grundläggande ceremoni inom en religion utan en tanke på vad den innebär.)

 

[Sedna]

Jag skrev enkom att det har varit med på alla dop jag varit på.

Ingenting om ska eller måste eller bör eller nåt sånt.

(Sen tycker jag det är underligt att genomgå en grundläggande ceremoni inom en religion utan en tanke på vad den innebär.)

Ja och jag förtydligade bara varför vi har olika erfarenheter.

 

[KattenKorven]

Vi är totalt oreligiösa och inte medlemmar i svenska kyrkan. Har inte haft en tanke på att döpa barnet och ingen har haft någon åsikt om det. Namngivningsfest har vi inte heller haft eftersom vi inte sett någon anledning + att vi varken haft tid eller ork att samla hela släkten. Folk kommer ju ändå förbi och träffar barnet vid tillfälle, det räcker bra så. Presenter har hon ändå lyckats få så det räcker och blir över, om man är intresserad av sånt.

Dopet är ju en jättereligiös historia, verkligen superkristet, och jag har oerhört svårt att förstå de som döper bara för att det är "en fin tradition" (men det håller jag såklart vanligen käft om för att inte trampa folk på tårna ).

 

[Saile]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Varken jag eller min man är troende men vi döpte vår son i kyrkan för vi tycker det är en fin gest. Jag ser det inte som att man "lovar" något eller "ljuger för gud(?)" på något vis.
Tycker det är upp till var och en.
Vi gifte oss också i kyrkan just pga, enligt oss, ska vara så.

 

[athena_arabians]

Varken jag eller min man är troende men vi döpte vår son i kyrkan för vi tycker det är en fin gest. Jag ser det inte som att man "lovar" något eller "ljuger för gud(?)" på något vis.
Tycker det är upp till var och en.
Vi gifte oss också i kyrkan just pga, enligt oss, ska vara så.

Var och en gör givetvis som de vill men det går inte att komma ifrån att både vigsel och dop är (för kristna) heliga ceremonier med en viss innebörd och förpliktelser.

 

[escodobe]

Varken jag eller min man är troende men vi döpte vår son i kyrkan för vi tycker det är en fin gest. Jag ser det inte som att man "lovar" något eller "ljuger för gud(?)" på något vis.
Tycker det är upp till var och en.
Vi gifte oss också i kyrkan just pga, enligt oss, ska vara så.

Men VARFÖR tycker ni att det ska "vara så" och "en fin gest"?

 

[Elinapril]

Vi hade namngivning till vår dotter. Det var ingen i släkten som sa något negativt om det. Det var hur mysigt som helst att ha det hemma

 

[Miljon]

Jag har inga barn, men har tänkt en del på just det här. Jag skulle inte döpa ett barn om jag och min partner är helt icke-troende. Det skulle kännas väldigt fel att "lova bort" barnet till en religion jag själv inte stöder eller tror på.

Jag är själv döpt, och har föräldrar som inte är troende. För mig har det ofta känts konstigt att jag liksom blivit "tvingad" att tillhöra en religion på det sättet. Jag lägger troligen en större vikt vid dop än många andra, lika som att jag valde att inte konfirmera mig då jag var osäker i min tro, medans många vänner och klasskamrater gjorde det för att det skulle vara så och för att få presenter. Sånt har alltid känts helt otänkbart för mig.

NU, däremot, börjar jag intressera mig för den kristna tron och ser mig själv som sökande. Skulle jag NU, som vuxen, få välja, skulle jag kanske välja att döpas. Men som barn, när mina föräldrar inte var troende och jag inte på några sätt hade någon kristen uppfostran? Nej.

 

[athena_arabians]

@Miljon: Jag var också en sökare (och faktiskt troende en period) när jag var yngre men tog också beslutet att inte konfirmera mig eftersom jag inte var riktigt säker på det hela.

Något inom mig är lite avundsjuk på de som är troende och en del av mysterierna inom en djup gudstro. Jag har läst på egen hand men jag kan inte ta det där steget, det är för mycket som skaver inombords för att det ska kännas bra.

 

[vallhund]

Men VARFÖR tycker ni att det ska "vara så" och "en fin gest"?

I min värld är det kränkande o respektlöst genemot de troende i församlingen.

 

[Freddie]

Att döpa sonen kom aldrig på tal. Jag och maken är verkligen 100% ateister och jag tycker att det är extremt märkligt att man väljer dop om man inte är troende. Jag är inte döpt, varken jag eller maken är med i kyrkan. Ett namnkalas för släkten hade vi dock, men det var ett enkelt kalas med kaffe och tårta, mest som ett sätt att samla släkten. Det fanns inte en enda släkting som ifrågasatte att vi inte höll dop (och då är släkten på makens sida enorm, med ett antal "aktivt" kristna).

 

[Miljon]

Här: https://www.svenskakyrkan.se/gudstjansten kan den intresserade läsa om vad en dopgudstjänst innehåller. Det är både psalmer, bön, trosbekännelse och snack om att leva med församlingen i Kristi gemenskap.

Starkt religiöst! Visst, dopet beskrivs även som "en gåva från Gud" som det bara är att ta emot, man behöver inte leva upp till något för att "förtjäna" att bli döpt. Men att ändå läsa trosbekännelsen och tacka ja till att låta barnet vara en del av Kristi gemenskap, när man inte tror på det, det varken förstår jag varför man gör, eller tycker är speciellt hyfsat mot de som ÄR troende och tar allt det på allvar.

 

[Suspiria]

medans många vänner och klasskamrater gjorde det för att det skulle vara så och för att få presenter.

Jag skulle åkt på konfirmationsridläger men ändrade mig en tid före då det kändes fel och ointressant (utöver ridlägerbiten då, men jag hade ändå egna hästar också). Men vet att flera vänner konfirmerade sig för att "göra mormor glad" och för att få presenter! :O Det känns som en väldigt dålig anledning att göra det.

 

[Mabuse]

Varken jag eller min man är troende men vi döpte vår son i kyrkan för vi tycker det är en fin gest. Jag ser det inte som att man "lovar" något eller "ljuger för gud(?)" på något vis.
Tycker det är upp till var och en.
Vi gifte oss också i kyrkan just pga, enligt oss, ska vara så.

Men tänkte ni inte på vad som sades i kyrkan, vad ni sa och vad prästen sa? Det är ju inte bara meningslösa ljud, orden betyder nånting.

 

[lytesout95]

En fråga till er som inte är religiösa/troende.

Jag och min sambo är inte religiösa alls. Vi har klurat på det där med dop även om det är ett tag kvar till barnet kommer. Det skulle kännas fel på något vis att lova in barnet i allt det där när det är något vi inte tror på, även om det är en fin tradition.

Så, har ni döpt ert barn trots att ni inte är troende? Om ja, varför?

Ni som inte har gjort det utan istället tex haft namngivningsceremoni/annat(?), hur har släkt reagerat på det?

Äldre släkt tycker säkert att man ska döpa, om så bara av tradition, men vi kommer givetvis göra som vi vill.

Vårt barn kommer inte att döpas, ingen av oss är troende och om någon äldre släkting skulle ha en avvikande åsikt så skulle den ändå inte våga framföras till mig. Det känns inte rätt att döpa när man inte tror på Gud. Jag är odöpt, okonfirmerad, ointresserad och inte medlem av svenska kyrkan.

Vi kommer inte heller att ha någon namngivningsceremoni. Eventuella åsikter om detta skulle inte heller komma fram till mig. Jag skulle nog kunna beskrivas som envis/tjurskallig om jag sätter den sidan till .

 

[Raderad medlem 6459]

I min värld är det kränkande o respektlöst genemot de troende i församlingen.

Fast jättemånga kyrkor välkomnar ju icke-religiösa med öppna armar. De skulle knappast överleva om endast kristna gifte sig.

Jag tycker din uppfattning känns otroligt överdriven.