Ni som gått in i väggen

[_Taggis_]

@Mirre Låter i vilket fall som en utmattning. Är dags att dra i bromsen så du begränsar skadorna så att säga. En bra grej är väl att ta kontakt med vc eller företagshälsovården?

 

[Amanda_F]

Jag hade både fysiska och psykiska symptom. Allt tog längre tid och jag kände att jag tappade kontrollen så jag dubbel- och trippelkollade allt utan att komma ihåg. Minnet blev sämre och jag hade sämre ork och försökte planera upp varenda minut för att inte missa. Var så rädd att bli påkommen med att vara dålig. Blev ljud- och ljuskänslig rätt tidigt och saknade "själslig buffert" så jag missuppfattade mkt som saker riktade mot mig... Fick hjärtklappning och huvudvärk, sov dåligt och hade stresspåslag som gjorde att jag vaknade med ett ryck och skrev listor för att kunna somna om. Vilket ofta inte hände för att hjärnan gick igång. Tvingade mig själv att jobba långa pass och blev snabbt full om jag smakade på alkohol. Med facit i hand inser jag att mina kontrollbehov gick ut över allt jag gjorde (slutade äta godis i perioder osv).

Sen brakade det loss och mitt immunförsvar la ner eftersom jag inte lyssnade på kroppen. Fick hjärnhinneinflammation (herpesmeningit) och blev borta på heltid 2 månader, halvtid 2 till och sen 1 månad jobbade jag 75 % och efter det blev jag uppsagd pga arbetsbrist, vilket inte var lagligt. Har inte fått tillbaka allt (som arbetsminnet) men ligger ändå ok till så jag är bara glad att jag blev tacksammare och ödmjukare på kuppen. Det var inte mina mest framträdande egenskaper innan...

 

[Mirre]

@Mirre Låter i vilket fall som en utmattning. Är dags att dra i bromsen så du begränsar skadorna så att säga. En bra grej är väl att ta kontakt med vc eller företagshälsovården?

Ska till läkaren på måndag så tänkte ta upp det då, ville nog bara få andras erfarenheter och på något sätt få bekräftat att jag inte bara är sjåpig, inbillar mig och hittar på typ. Det är på något sätt ändå skönt att se att andra känt likadant. Känner igen mycket av det ni skriver, som att inte minnas saker, försökte tex i 2 dagar komma på vilken klass min ena son går i, slutade med att jag var tvungen att kolla på ett gammalt veckobrev.

 

[starcraft]

Jag har inte gått in i väggen helt, men har haft tre perioder i mitt liv där jag varit på god väg. Första gången var det en-två dagar jag inte kom upp ur sängen, fick jag sova dessa dagar kunde jag köra på 7–14 dagar till innan jag igen inte kom upp. Slutade mitt jobb, började jobba deltid och sålde en av hästarna och återhämtade mig.

Andra gången var flera år senare och jag märkte nog inte det så mycket mer än att stubinen var lite kortare. Ledsnade på jobbet, sa upp mig, åkte utomlands en tid, kom hem och började ett nytt jobb och insåg att detta hade lett till en depression så hamnade hos psyktriatrin vilket innebar 2-3 månaders sjukskrivning till slut. Började sedan jobba deltid (nytt jobb igen)

Och nu 5 år senare är jag i tredje svängen. Jag har kort stubin, har svårt att somna, orkar ingenting längre, även om det är saker jag egentligen tycker är kul så orkar jag inte, har ont i leder och i höften, går runt och känner mig stressad, även när jag är hemma och gör ingenting. Har även haft yrsel och illamående, dåligt minne och tappar ord som jag kopplar till stressen jag känner. Är konstant spänd i axlar och käke. Hade inte jul- och nyår inneburit ledighet är jag rätt säker på att jag skulle krascha totalt. Försökte för typ en månad sedan få tid hos vc, men det är typ omöjligt på min så jag orkade inte kämpa för det och gav upp.

 

[Masqueradee]

För mig började det med att jag inte kom ihåg någonting om jag inte skrivit ned det. Fanns det inte i kalendern glömdes det bort. Sen försvann vissa ord, kunde inte formulera korrekta meningar. Det slutade någonstans med att jag fick 3-4 panikattacker om dagen där jag låg hemma och totalt tappade kontrollen av kroppen (skakade/krampade).
Var borta ungefär en vecka från jobbet och körde massa atarax innan jag var tillbaka på jobbet igen.

 

[Monimaker]

Jag hade vad läkarna benämnt som en utmaningskollaps 2018, och har fortfarande en förmåga att bearbeta information som är sänkt utanför ramarna för min autism. Jag gick in i väggen totalt. Det var så illa att jag fick panikattacker och sådana triggade stresspåslag på arbetsplatsen att jag till slut kräktes blod mellan arbetsuppgifterna.

De första varningarna var tankspriddhet samt en oförmåga att memorera och bearbeta information på ett effektivt sätt. Sedan försvann den sammanhängande sömnen och på morgonen reagerade jag på väckarklockan med gråt inne på toaletten. Minnet svek mig totalt och jag hittade inte i en affär jag handlat i under flera år. Jag blev lättirriterad, hade ständigt hög puls och åt ännu mindre än innan. Jag blev sjukskriven gång på gång pga magont av en läkare som satte en återkomst som "oklar" på sjukintyget. Själv trodde jag att ångesten och den hemska smärtan i magen och kräkningarna berodde på en katarr, men när behandlingen med Iberogast (för funktionell dyspepsi) och en skonkostdiet inte hade någon effekt och jag började visa tecken på depression så protesterade läkaren emot min "lappa ihop mig och skicka tillbaka mig"-mentalitet och sade som det var – att så länge jag var kvar på arbetet skulle jag inte bli bättre. Så jag sa upp mig och han skickade mig till psyk efter en massiv psykos. Där är jag fortfarande.

 

[Serena87]

Var nära att gå i väggen för något år sen, då jag tog på mig alldeles för mycket med heltidsjobb, organisationsarbete och plugg samtidigt. Mot slutet hade jag mycket dubbelslag (mest på kvällarna när jag börjar göra mindre och hann känna efter), ångest och ibland även ångest pga dubbelslagen så att jag fick svårt att somna pga. det. På det värsta skakade jag i sängen, precis som om jag frös.

Upplevde det även som svårt att slappna av och koppla bort allt jag hade på min "att-göra-lista", som aldrig blev kortare. Även de stunderna jag faktiskt var ledig och ingen hade förväntat sig något av mig. Tror det är vanligt bland människor med höga krav på sig själv, tyvärr. För mig gick det inte riktigt så långt, lyckades avsäga mig en del och minska rejält på mina åtaganden innan det gick illa.

 

[Enya]

Jag har inte gått in i väggen helt, men har haft tre perioder i mitt liv där jag varit på god väg. Första gången var det en-två dagar jag inte kom upp ur sängen, fick jag sova dessa dagar kunde jag köra på 7–14 dagar till innan jag igen inte kom upp. Slutade mitt jobb, började jobba deltid och sålde en av hästarna och återhämtade mig.

Andra gången var flera år senare och jag märkte nog inte det så mycket mer än att stubinen var lite kortare. Ledsnade på jobbet, sa upp mig, åkte utomlands en tid, kom hem och började ett nytt jobb och insåg att detta hade lett till en depression så hamnade hos psyktriatrin vilket innebar 2-3 månaders sjukskrivning till slut. Började sedan jobba deltid (nytt jobb igen)

Och nu 5 år senare är jag i tredje svängen. Jag har kort stubin, har svårt att somna, orkar ingenting längre, även om det är saker jag egentligen tycker är kul så orkar jag inte, har ont i leder och i höften, går runt och känner mig stressad, även när jag är hemma och gör ingenting. Har även haft yrsel och illamående, dåligt minne och tappar ord som jag kopplar till stressen jag känner. Är konstant spänd i axlar och käke. Hade inte jul- och nyår inneburit ledighet är jag rätt säker på att jag skulle krascha totalt. Försökte för typ en månad sedan få tid hos vc, men det är typ omöjligt på min så jag orkade inte kämpa för det och gav upp.

Ge inte upp! På det igen! Behöver du en tid på VC så försök igen!Det är viktigt att få hjälp innan det går för långt, det blir så jobbigt att ta sig tillbaka ju längre det går och det blir så mycket som kommer finnas kvar resten av livet pga att man blev helt slutkörd.
Var rädd om dig och sök igen. Och igen och igen om du behöver!

 

[Tassa]

Ska till läkaren på måndag så tänkte ta upp det då, ville nog bara få andras erfarenheter och på något sätt få bekräftat att jag inte bara är sjåpig, inbillar mig och hittar på typ. Det är på något sätt ändå skönt att se att andra känt likadant. Känner igen mycket av det ni skriver, som att inte minnas saker, försökte tex i 2 dagar komma på vilken klass min ena son går i, slutade med att jag var tvungen att kolla på ett gammalt veckobrev.

Låter som en bra plan att ta upp det med läkaren när du ändå ska dit.
Kan du prata med arbetsgivaren också?
Många gånger kan man få bra hjälp via företagshälsan också.

 

[MayGrace]

Började glömma bort saker, kunde sätta mig i bilen efter jobbet och visste inte hur jag skulle ta mig hem, tappade bort saker, sov knappt och värst var väl att jag la ifrån mig saker som nycklar osv men kunde inte hitta dem igen. Kunde aldrig slappna av för var helt säker på att jag hade glömt något, kunde inte handla själv för kom inte ihåg vad de var jag skulle ha osv.

Var en helt vidrig period av mitt liv, slutade med att jag sa upp mig från jobbet på 100 procent för jag orkade inte mer. Tog dryga året innan jag började hamna på banan igen och då började jag plugga istället. Hade samtal med en väldigt bra människa som hjälpte mig att lägga upp strategier för hur jag skulle förenkla vardagen och försöka komma tillbaka bit för bit.

 

[Mirre]

Tänkte jag skulle uppdatera lite.
Är nu sjukskriven för stressymtom 2 v till att börja med. Kom hem från jobbet i måndags och hade totalt glömt hela dagen, 2 gånger nu har jag inte haft någon koll alls på om jag ätit frukost eller inte, startat kaffebryggaren utan att ställa dit kannan så det blev kaffe överallt osv osv.

 

[the_connemara]

Tänkte jag skulle uppdatera lite.
Är nu sjukskriven för stressymtom 2 v till att börja med. Kom hem från jobbet i måndags och hade totalt glömt hela dagen, 2 gånger nu har jag inte haft någon koll alls på om jag ätit frukost eller inte, startat kaffebryggaren utan att ställa dit kannan så det blev kaffe överallt osv osv.

Låter helt galet för lite så hoppas det blir bättre uppföljning. 2 veckor har jag varit hemma för extremt mycket mindre stressymptom men med en förstående chef.

 

[Malibu_Stacy]

Låter helt galet för lite så hoppas det blir bättre uppföljning. 2 veckor har jag varit hemma för extremt mycket mindre stressymptom men med en förstående chef.

Jag tror det är ett standard att sjukskriva i 2 veckor och sedan följa upp, finns ju inget som säger att det inte blir förlängt.
Jag har blivit sjukskriven för samma i två omgångar och var då sjukskriven på heltid i två respektive tre veckor, sedan deltid en längre tid efter det. Jag vet att det är kort tid men det fungerade för mig då.
Hoppas du får bra hjälp @Mirre

 

[the_connemara]

Jag tror det är ett standard att sjukskriva i 2 veckor och sedan följa upp, finns ju inget som säger att det inte blir förlängt.
Jag har blivit sjukskriven för samma i två omgångar och var då sjukskriven på heltid i två respektive tre veckor, sedan deltid en längre tid efter det. Jag vet att det är kort tid men det fungerade för mig då.
Hoppas du får bra hjälp @Mirre

Skönt att höra ändå för tycker det låter som väldigt allvarliga symptom för @Mirre. Håller tummarna ❤

 

[Malibu_Stacy]

Skönt att höra ändå för tycker det låter som väldigt allvarliga symptom för @Mirre. Håller tummarna ❤

Det håller jag helt med om! Bra att någon dragit i bromsen.

 

[Mirre]

Uppföljning idag och jag är lite orolig för att psykologen ska tycka att jag ska gå tillbaka till jobbet igen nu. Har en riktigt intensiv vecka framför mig där jag jobbar hela veckan utom fredag, har lång dag lördag och delad tur (jobbar 7-21.30 med paus mellan 13-16) på söndag. Känner mig inte redo för att kasta mig in i det nu, åka runt hos en massa folk och ha miljoner saker att hålla reda på. Det är en sak att vara hemma där jag kan styra själv vad jag ska göra, hur och när. Där jag kan göra saker i min egen takt. Glömmer inte lika mycket nu, men är fortfarande otroligt lättirriterad och tål inte stress alls.

 

[Jordgubben från Skåne]

Uppföljning idag och jag är lite orolig för att psykologen ska tycka att jag ska gå tillbaka till jobbet igen nu. Har en riktigt intensiv vecka framför mig där jag jobbar hela veckan utom fredag, har lång dag lördag och delad tur (jobbar 7-21.30 med paus mellan 13-16) på söndag. Känner mig inte redo för att kasta mig in i det nu, åka runt hos en massa folk och ha miljoner saker att hålla reda på. Det är en sak att vara hemma där jag kan styra själv vad jag ska göra, hur och när. Där jag kan göra saker i min egen takt. Glömmer inte lika mycket nu, men är fortfarande otroligt lättirriterad och tål inte stress alls.

brukar man inte fasas in på typ 25-50% först? Föreslå det annars om det inte blir fortsatt sjukskrivning

 

[workoholic]

Jag har varit på väg in i väggen länge, men på något sätt lyckats hålla mig från sjukskrivning. Första gången hade jag ångest på fredag eftermiddag för att jag skulle tillbaka till jobbet på måndagen. Jag hade hjärtklappning, mycket nära till gråt, tyckte ingenting var kul ens på ledig tid, mensen försvann och jag tröståt stora mängder mat och godis. Mitt mående berodde framför allt på att det var mycket friktion mellan medarbetarna på jobbet, mycket mobbing och chefer som inte kunde hantera problemet (blir väl lätt så när man internrekryterar istället för att anställa chefer som faktiskt har de rätta egenskaperna). Jag slutade på arbetsplatsen och det tog väl kanske ett halvår innan jag var människa igen.

Denna gång har det varit duktig-flicka-syndromet som satt käppar i hjulet för mitt mående. Jag blir blockerad och har nära till gråt. Somnar bra, men vaknar mitt i nätterna och har svårt att somna om. Känner mig lite dum i huvudet liksom. Har svårt att ta in information och minns inte vad jag läser utan får läsa om flera gånger för att förstå texten. Tillsammans med min chef och min man har vi letat upp vilka triggers som sätter igång min ångest för att kunna hantera dem på ett bra sätt. Jag har fått telefonnumret till samtalsstöd så jag kan ringa dit om jag vill. Det känns bättre nu när jag känner att jag inte behöver visa upp mig som "duktig flicka" för chefen utan kan vara ärlig med att vissa dagar är bra dagar, andra är dåliga dagar.

 

[Mirre]

Ska till läkaren i morgon så får se vad som sägs då.
Blir fortfarande väldigt lättstressad, svårt att komma i säng i tid och att somna.
Värk i kroppen, ofta huvudvärk osv. Fick svårt att se ordentligt på ena ögat i fredags, kunde tex inte skriva på telefonen eftersom jag inte såg vad jag skrev. Gick över efter en stund, men var väldigt uppstressad just då så det måste ha berott på det.

 

[Mirre]

Wish me luck.
Kan inte låta bli att tänka att jag kanske bara överdriver det, känner efter för mycket, gör det större än vad det är osv. Men försöker intala mig att man inte får plötsliga synproblem och glömmer en hel dag bara sådär