NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

[Galant]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Har följt dina trådar i tysthet och känt medlidande med dig. Du har fått mer än din del av tråkigheter och det är inte konstigt alls att du är nojig. Det skulle faktiskt vara mycket märkligt om du inte var det! Den krassa verkligheten är ju den att hästar och människor dör ifrån oss, ibland stilla av ålder men också av sjukdomar och olyckor. Detta är ett faktum vi alla måste förhålla oss till men som kan bli en tung börda när man under "kort" tid blir exponerad för mycket. Det väcker, medvetet eller ej, tanken/känslan av den egna dödligheten samt det jag uppfattar du dras med; svårigheten att glädjas av framtida saker för du vet inte med säkerhet om du kommer få uppleva det.

Personligen tror jag att du kommer att få dras med den typen av noja länge även om den kommer att mjukna med tid. Det är att leva i realiteten, saker händer hela tiden. Lösningen kan tyckas brutal så här i skrift men en realitet är ju också att du faktiskt överlevt alla hemskheter du upplevt. Du har ju inte lagt dig ner i en hög och dött, eller hur! Har det varit lätt, sannolikt nej. Men du har fixat det! Du har faktiskt varit modig nog att fortsätta med hästarna trots allt. Många skulle ha lagt av och aldrig befattat sig med en häst igen av rädsla för vad som kan hända.

Så vad är det värsta som kan hända? Kommer du att stå pall för det? Utifrån vad jag läst så kommer du det och jag antar att du själv tror det för annars skulle du inte ha fortsatt. Jag håller med mackan; var inte så hård mot dig själv. Krävs det benskydd i hagen för att du ska vara lugn så ha det. Så länge du håller det på rimlig nivå så är det ok.

Till sist i KBT anda kan jag bara rekommendera dig att försöka fokusera på här och nu. Vi lever bara i stunden och den kan vara skön nog. Move your ass and the rest will follow. Alltså fortsätt att leva som om allt kommer att fungera, fokusera på allt bra som händer och dina nojor kommer att minska. Försvinna? Nej kanske inte, men minska.

 

[Alexandra_W]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Lösningen kan tyckas brutal så här i skrift men en realitet är ju också att du faktiskt överlevt alla hemskheter du upplevt. Du har ju inte lagt dig ner i en hög och dött, eller hur! Har det varit lätt, sannolikt nej. Men du har fixat det! Du har faktiskt varit modig nog att fortsätta med hästarna trots allt. Många skulle ha lagt av och aldrig befattat sig med en häst igen av rädsla för vad som kan hända.

Så vad är det värsta som kan hända? Kommer du att stå pall för det? Utifrån vad jag läst så kommer du det och jag antar att du själv tror det för annars skulle du inte ha fortsatt..

Där sa du något som nog har en stor del i det hela. Ja jag har kommit igen och fortsatt. Men det var OTROLIGT nära att jag la ner hästeriet när jag förlorade Blå. Och jag tror ärligt talat inte att jag i nuläget skulle fortsätta om jag förlorade rödtotten. Om ett år kanske det ser annorlunda ut, men inte nu.

Och där sitter nog en hel del av rädslan och nojan också. Att jag är rädd för inte bara att förlora honom, utan effekterna av det..

 

[Galant]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Hur jävligt det än är så lever du mer i verkligheten än de flesta av oss. Vi människor är konstruerade med försvarsmekanismer och annat som dövar smärtan av förlust, överskattar våra möjligheter till kontroll och en svårbotad optimism över livet i allmänhet. Det gör det möjligt för oss att ta oss igenom livet med ett leende trots allt. Du har inte det här skyddet just nu för att du över tid levt med svårigheter och död in på skinnet. Det kommer att ändras men det tar tid, oftast lång tid, och det krävs att du orkar fortsätta som du gjort; utmanat dig själv att våga ta risker och verkligen fokusera på glädjen över att det mot alla odds fungerar.

 

[klabbarparn]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Ååååh vad jag känner igen mej!
Men jag kan lova att min häst har gjort sej förtjänt av en riktigt nojjig "mamma".
Kan ju som ett exempel nämna lite om hur vårt senaste år tillsammans har sett ut: hästen (4 år) blir halt i maj -07. Behandlas o vilar i oändlighet. Kommer sen igång med ridningen. Hinner väl rida några veckor, sen får han lymfangit av ett litet broddtramp. Vila o behandlingar i nästan 3 veckor. Rids i 3 dagar. 4:e dagen springer han i hagen o lyckas sticka hål på en blodåder i benet. När vi ska lasta o åka till kliniken backar han rätt in i en stenmur o river upp ett stort jack i hasen som oxå fick sys. Vila, sjukhage o behandling i dryga 2 veckor. Släpper ut honom i vanlig hage. Dagen efter svullen i ena bakbenet (har antagligen fått in nåt skit i såret (som f.övr såg väldigt läkt ut). Så nu förbereder jag mej på en lymfangitperiod igen . Vet tyvärr av erfarenhet att det är svårt att häva svullnaden när det väl har börjat pga att han är så himla känslig...suck...tar det aldrig slut?!!??

 

[Ballerina]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Har inget direkt tips...
Men vet däremot precis hur du har det.
Är väldigt nojjig över min pålle, av förklarliga skäl. Mer otursdrabbad/skadad häst får man leta efter..

Känner så väl igen mig i det du skriver.

*peppkram*

 

[Asa_S]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Och där sitter nog en hel del av rädslan och nojan också. Att jag är rädd för inte bara att förlora honom, utan effekterna av det..

Sådär känner jag också som slutprodukt av mitt ständiga vakande öga. Någonstans har jag dock kommit fram till att vad som än kan hända, så kan jag inte se det när det uppstår eftersom huden är ivägen och vad det än är jag ser eller känner när jag rider så är det inte förrän det försämras som det faktiskt är något att nojja över. Tills dess gör jag bara en notering i huvudet att följas upp fortsättningsvis. Jag har massor av sådana noteringar men än så länge ingen uppföljning. Jag är helt övertygad om att det kommer att komma en uppföljning men när det gör det så kommer jag att märka det då - tills dess får det stanna vid en notering, och det är liksom där jag drar gränsen. Noteringar är OK men nojja innan uppföljningen är ett faktum - nej. Om inte annat kan jag motivera det med att jag inte ska ha onödiga veterinärräkningar, bara nödvändiga . Än så länga ligger dock all planering av framtiden med en "om inte ditten eller datten"-påhäng, få se om den någonsin försvinner.

 

[isa__]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Jag vet precis hur du känner det. Jag har haft otur med allt hela mitt liv.
Förlorar saker gång på gång, senast förlorade jag min bästa vän, världens goaste ponny och efter det så har jag blivit otroligt nojig.
Jag vågar knappt köra/rida min nuvarande häst, jag oroar mig alltid.
Nu ska hon även böjas till veckan pga min "nojighet", just nu känner jag mig bombsäker på att hon kommer vara halt eller något eftersom att jag alltid har otur med sådant.

 

[ako]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Hej!

Jag har ju oxå haft en hel del otur o problem med hästar - dock inte i din klass, men ändå. En sammanfattning:

1999: 15- årig valack, som varit min o frisk i fem år, får senskada. Rehabiliteras i ett år o blir sedan promenadpensionär då jag inte vågade riskera något (pysslade med FT på den tien). Lever ännu lyckligt i o för sig .

2001: stoet (då 11 år o tidigare helt oskadad samt röntgad u a vid köpet) som jag hade haft i ett år (efterträdaren till ovan nämnda valack) får en mystisk bakbenshälta över en natt. Tog ett och ett halvt år(!!!) med resor till olika kliniker att reda ut vad det var. Meniskskada. Var dock besvärsfri o glad. T- märktes o betäcktes, såldes sedan tillbaka till gamla ägaren för symbolisk summa (blev försämrad för ett år sedan, o inte längre nöjd, o togs då bort).

2003-2005: Köpte efter varandra två ston; det ena visade sig så fort hon slappnat av i sin nya miljö vara halt (spänd o laddad på vet bes o då ren), och lämnades faktiskt tillbaka efter mga om o men och ett halvårs försök till att få henne OK trots allt (jag gillade ju hästen o ville ha den, men den blev inte bra o hade en förändring som bedömdes vara gammal o som hältan/orenheten kom från). Köpte sedan sto nr 2, som verkade jättetrevlig men som snart visade sig vara STENTUFF och som jag faktiskt inte redde ut. Kollade upp att hon inte had ont på klinik o överlät till kamikazekompis att rida henne inför försäljning, vilket till och från med många rodeoinslag gick hyggligt. Efter ett halvår (inte så lättsåld dorekt, men det var ju med facit i hand skönt) belv hon halt fram, kollades igen och då upptäckte man urkalkning i strålbenen b f.
Togs bort omgående då.

2003-2007: Meniskskadestoets (meniskskadadan ansågs INTE som ärftlig o vet tyckte det var helt OK att avla på henne - hon hade dessutom plac t o m Msv FT innan) föl föddes -03. Han hette Krumelur o honom har du hört talas om... Han levde i fyra år och var den goaste o snällaste pålle man bara kan tänka sig o dessutom riktigt fin. På de fyra åren hann han med ungefär 20 kontakter med veterinärer o kliniker av OLIKA anledningar. Sparkskador, feber, böld mellan ganascherna som man så klart trodde var kvarka men som var en "finne", op lösa benbitar, långdragen förkylning. komplikationer i samband med kastration, stor led- och muskelskada hela v b efter att ha vurpat mm mm, och till sist, efter att ironiskt nog varit OK i ett halvår och jag faktiskt börjat rida honom, fick han tas bort akut i tarmvred här hemma i somras. Han var frisk kl 23.30, dödssjuk kl 08, o död kl 10. Han råkade ut för ALLT, trots att jag faktiskt kan en del häst och skötte honom efter konstens alla regler...

Har i dag PEPPAR PEPPAR frisk, glad 13- årig valack som jag haft i två och ett halvt i princip problemfria år o dito 24- årig D- Ponny (D-ponnyn har varit med hela tiden (lever hon ett halvår till ska hon o jag ha 20- årsubileum. Hon tuffar på o tävlar på lokalnivå med en granntjej) o under tidigare nämnda hästars skadeperioder varit den friska o ridbara ). Är överlag ganska petig med mina hästar, men faktiskt inte värre än innan. När unghästen dog i tarmvred sade vet till mig att det här faktiskt är så pass ovanligt (extremt snabbt förlopp - inget att ens försöka göra) att oddsen var stora att jag skulle slippa uppleva just det igen, och han önskade mig all lycka till med de fyrbenta vännerna som fanns kvar. Och faktiskt kände jag då att sånt här KAN inte hända jämt, och ingen mer häst kan få så mycket problem (av helt skilda slag) som Krumelur hade, och att hästarna som fanns var faktiskt är lika viktiga som han var. Nu har ju dessutom trettonåringen varit ganska problemfri, så det är nästan så att jag vid det här laget börjar vaggas in i någon sorts falsk trygghet, för självklart kan något hända honom med. Men jag tänker inte på det, utan förutsätter faktiskt att jag ska träna i morgon bitti och tävla nästa helg, och däremellan galoppera en sväng eller två runt fälten o göra andra kul saker. Att ponnyn är gammal o kan bli "gammal på riktiht" när som helst är ju som det är, och bara att se i vitögat. Jag är dock just nu glad för varje gång jag ser henne, och varje gång jag pratar med tjejen som rider henne o hon säger att det gått bra att träna (förutom att B var lite för pigg...).

Alltså; jag tycker nog att jag släppt de problem soma varit, och glädjer mig åt det som är. Snarare att jag tyvärr kan komma på mig själv att ha glömt hur bra jag har det med en frisk häst att rida och träna med, och tycka att det är kämpigt att rida i mörkret etc. Då känner man sig ganska dum när man tänker efter... Dock är jag ganska petig och har mycket koll på mina hästar, men det var och hade jag innan skadeproblemariken, med Krumelur som kulmen, oxå.

Har inte så mycket råd att ge, ville bara visa att du inte är ensam (även om du haft det värre än jag på hästfronten), och berätta att jag faktiskt inte nojar värre än innan, trots allt.

Har själv ingen erfarenhet av psykiatrin alls, men vad 17, de är väl till för att hjälpa en om man mår dåligt, o om hästnojan påverkar dig i ditt dagliga välmåenade, så ska de väl föröska hjälpa dig, tycker jag!

Kram,
AK

 

[coari]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Ja jag har kommit igen och fortsatt. Men det var OTROLIGT nära att jag la ner hästeriet när jag förlorade Blå.

Rent statistiskt utifrån din statestik och allt du tidigare delgivit på forumet så förstår jag inte varför du inte byter inriktning till typ frimärksamling eller ställer frågan till dig själv vad du saknar i din hästkunskap som driver dig vidare att inte lägga ner hästeriet.

Ngt stämmer inte och det är inte bara jag som kan läsa mellan raderna. Är det personlig uppmärksamhet och bekräftelse du söker så blanda inte in djur och deras lidande, det räcker bra med att ta del av ditt personliga lidande i skrift.

 

[Scilla]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Med du Coari jag fattar inte vad du menar... Jo indrekt fattar jag att du vill få Alexandra att tro att hon är psyksjuk och inte kan ta hand om sina djur.

Om dina hästar råkar ut för det som Alexandra hästar gjort ( och i mina ögon är det inte så himla otroligt jag själv är snart där statistiskt sett) skulle du bara skita i det eller skulle du behandla dem? om du svarar ja så borde du förstå varför alexandra gör som hon gör.

Att Alexandra skriver och berättar om sina problem med sina hästar gör väl inte henne till en sämre hästägare snarare en mer observant än de flesta. Det tycker jag är en bra egenskap på en hästägare.

 

[tessan1]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Med du Coari jag fattar inte vad du menar... Jo indrekt fattar jag att du vill få Alexandra att tro att hon är psyksjuk och inte kan ta hand om sina djur.

Om dina hästar råkar ut för det som Alexandra hästar gjort ( och i mina ögon är det inte så himla otroligt jag själv är snart där statistiskt sett) skulle du bara skita i det eller skulle du behandla dem? om du svarar ja så borde du förstå varför alexandra gör som hon gör.

Att Alexandra skriver och berättar om sina problem med sina hästar gör väl inte henne till en sämre hästägare snarare en mer observant än de flesta. Det tycker jag är en bra egenskap på en hästägare.

Bra sagt!!

Om man nu stör sig på att en människa råkar ut för olyckor med sina hästar, som har lett till att hon fått ta bort dom, så läs inte hennes trådar då.
Enklare kan det ju inte bli.

 

[Zandrah]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Så, går det över någonsin egentligen?

Är vi släkt?

OM jag vet hur du känner dig. OM jag vet hur nojjig du är!
Jag har haft samma visa här.... Visst har jag vetat om att många av de hästar jag tagit på mig varit dåliga på nåt sätt, men jag ville ju försöka få dem bra. Däremot har jag haft några som jag inte vetat om varit dåliga också.
På mindre än ett år har jag fått ta bort 2 unga hästar pga pålagringar i bakknäna. Det gör ont. Mycket ont. Till saken hör också att man tror alla har dessa problem.
Det är som du säger:
-men nu vilar han hö bak igen - faaan, det måste vara nåt fel där.
-men varför står han så där långt under sig med bakbenen??
- Men shit vad gallig han var i kotan NU då!
- Jaha, vad är han så där tjock i bägge bak för då??
- FAN! Nu kommer det där överbenet han fick fram göra så han blir kroniskt halt.
- Men är inte harhasen lite varm ändå??
- Men OJ vad kort steg han tar med hö bak !

and it goes on, and on, and on, and on......

Men jag tror det är helt normalt med tanke på att INGET positivt händer, och att just alla olyckor händer på en och samma gång.
När det väl sedan förhoppnings börjar gå bra, för NÅN gång måste det vända - då borde nojan försvinna mer och mer.
Men det är nog itne så konstigt att man bara ser problem när man är van att det bara ÄR problem.....

Man får försöka träna på och inte lägga för mycket vikt vid för små saker.....
Om man kan.....

NÅN gång borde det gå över.

 

[Alexandra_W]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

*delvis KL*

Jag ser inte coaris inlägg eftersom han är på min ignorelista på förekommen anledning. Men utefter svaren och hur det brukat låta kan jag ju gissa.

Den som har någorlunda läsförmåga och nyanseringsförmåga kan dock se att jag är väldigt angelägen om att 'nojan' inte ska drabba hästarna. T ex då genom att plocka av de där bakskydden, som nojmatte vill ha där men som den här årstiden drar till sig lera och blir tunga. Vilket ger en negativ effekt för hästen, och inte är okej i min värld om de sitter där för nojan.

I övrigt upprepar jag den stående inbjudan coari har att komma hit och studera min hästhållning hur ingående han vill, jag bjuder på både mat och husrum.

 

[realist]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

I övrigt upprepar jag den stående inbjudan coari har att komma hit och studera min hästhållning hur ingående han vill, jag bjuder på både mat och husrum.

Tomma tunnor skramlar mest. Han har tidigare påpekat att det är viktigt att ha en fullständig bild av en situation för att man ska kunna göra en bedömning. Men som vanligt när det gäller Coari så är det skillnad på folk och folk.:smirk:

 

[trip]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Det är en kärlek och omsorg till djuret som gör att man är försiktigt, sen att det blir ett mönster är nog genom att man just har gått igenom en hel del tidigare. Sen föder oro oro så då blir det ju liksom ringar på vattnet.

Skulle jag lämna iväg min häst till någonannan så skulle jag ju mkt. hellre lämna bort den till någon som är uppmärksam på minsta avvikelse än till någon som "kör på i alla väder".
Många gånger kan man ju få mindre omfattning på skador ju tidigare de upptäcks och behandlas/förhindras.

Jag tror inte att du egentligen är nojjigare än många andra, bara otursförföljd i kombination med att vilja veta och kunna förebygga.
Att söka svar bakom, liksom...
(Du ser ju dessutom själv när det är din nojja som styr och inte ens då är det alltid fel.) Tror att man när man kommit hit får förlita sig på vad magkänslan säger...(och strunta i vad huvudet säger.)

För det är ju tyvärr så, att ju mer man vet...desto mindre vet man, tror att du förstår vad jag menar med detta.

 

[Fippel]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

hejhej

har också haft otur med våra hästar i många många år. och för mig går nojan inte över. känns som att man är en självlärd veterinär snart, då våra hästar gått igenom väldigt många vanliga och ovanliga tillstånd..

så när man är i stallet så har jag mina små ritualer, känna på halsen, lyssna på magen osv osv. kan aldrig åka från stallet förrns hästarna ätit upp sitt kraftfoder i rädsla för foderstrupsförstoppning.. noja vid betessläpp, foderbyten, halka, kyla, värme..

men det är ju viktigt att försöka hålla sina nojor på nån slags nivå så det inte går till överdrift, det ka ju ändå vara roligt och avslappnande att vara i stallet!

 

[vigmir]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Har ångrat mig. Det är nog bra med noja. Dagen efter jag skrev i den här tråden att min häst betedde sig konstigt i stallgången och att jag ringt till två vet som sa att det kan inte vara något fel... Hon var ju inte halt. Man ska gå på magkänslan... Dagen efter var hon halt! rejält! Hon har fått diagnosen läderhudsinflammation pga snösulor. Tänk om jag fattat det på en gång. Nu kommer jag ha dåligt samvete länge. Hon är tack och lov nästan ohalt nu. Skulle gå över på 2-3 dagar.

 

[Sonic76]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Roligt att höra att allt går bra och så småningom kommer den där nojan att dämpa sig när allt fortsätter att gå bra, märk väl när inte om. Du lär känna din häst så bra att du ser om nåt inte är bra även om du inte nojar över det.
För mig räckte det med att observera dem i hagen i tio minuter om ens det så såg jag kolikanfall, fånganfall och hältor. dessutom elaka jag jagade dem med spö o plast påsen för o se hur de rörde sig. Fast de sprang typ fem meter o sen stirrade de på mig och tyckte det var urlöjligt. kan tillägga att det alltid var samma häst med kolik fång o hältor. jag hade ju travhästar och jag höll aldrig stenhårt på planeringen kom jag ut o kände att hästen inte var på humör för snabbjobb, då blev det skritt o trav ett varav på slingan o så hem och ut i hage. Jag är övertygad att du känner på samma sätt.
Nåja jag längtar efter mer rapporter hur det går med ridningen och galoppen kommer bli bättre o bättre, jag menar han är ju 14 år och var inte i bästa kondis när du köpte honom. Sedan har du ju tagit det lugnt med honom.
Lycka till

 

[Alexandra_W]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Galoppen 'bekymrar' mig nog mest för att det i ena varvet försämras. Vilket mycket väl kan vara iom kiropraktorrättningen, det tar ett tag för dem att inse att och ffa hur de kan använda sin kropp. Men där smyger sig ju ett tänk om in. men jag har förhandlat med mig själv om att sålänge inget känns knas i övrigt så ska jag inte 'göra något åt det' förrän senare i vår när han iaf ska in på ÅB med tänderna, då kan de böja med.

 

[Grängesberg]

Sv: NI som haft mycket otur/skador/etc - går nojan någonsin över?

Galoppen 'bekymrar' mig nog mest för att det i ena varvet försämras. Vilket mycket väl kan vara iom kiropraktorrättningen, det tar ett tag för dem att inse att och ffa hur de kan använda sin kropp. Men där smyger sig ju ett tänk om in. men jag har förhandlat med mig själv om att sålänge inget känns knas i övrigt så ska jag inte 'göra något åt det' förrän senare i vår när han iaf ska in på ÅB med tänderna, då kan de böja med.

Att galoppen försämras kan ju bero på helt andra saker än att den nya hästen är sjuk, faktiskt!

Självklart så tar det en bra stund för en ny häst att ratta in sig på sin nya ryttare, det bör det väl nästan göra och är säkert fullt normalt.

När du sen ska in med munnen så förstår jag faktiskt inte riktigt varför det ska böjas också!? Är det inte onödigt tycker du?

Vill man hitta fel på en häst så kan man garanterat göra det, det tror jag gäller de allra flesta hästar av normal karaktär.

Ska du in på åb för munnen, åk då dit och kolla just munnen, inte andra saker i onödan, för så länge du "letar fel" kommer du att finna fel.

Så tror jag!