Ni som träffat kärleken utomlands...

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jag menade inget illa med det jag skrev, bara att de båda två är i samma sits. Jag dömer inte honom och heller inte henne men ville bara visa att det går att vända på det så att det låter som att han är petig med boende och väljer bort "sitt livs kärlek". Det var allt.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Hoppsan, nu se jag att jag skrev lite galet. JAG kan bara åka hem till Sverige 2 gånger/år just för att jag inte har råd med mer, men mina föräldrar brukar komma hit åtminstone en gång om året. Min syster och hennes familj däremot har det inte så gott ställt med pengar så de har bara hälsat på mig en, enda gång här, och det var för fyra år sedan då jag bara bodde här temporärt.

Jag är ju en riktig familjemänniska, på både gott och ont, och hade mer än gärna flyttat tillbaka till min gamla hemby bara för att kunna träffa dom varje dag. Planen var att stanna här ett, max två år, men knasigt nog blev det lite längre..

 

[escodobe]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Med tanke på dina tidigare trådar så är mitt råd att du skaffar dig ett eget liv, med.vänner, jobb och bostad och att ni har ett distansförhållande tills du är trygg i ditt egna liv innan du anpassar det för en partner.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Åh men jag förstår dig, så så väl. Min syster flyttade med mina älskade syskonbarn till Australien. Så jag förstår dig så väl verkligen, tyvärr.

Har jag tur kommer jag kunna träffa min familj (dvs min syster och hennes familj) varannat år. Det är tufft att tänka på.

Men du är ju så pass nära din familj - så länge man är i Europa så är det ju inte så svårt att hälsa på lite oftare?

Oj! Australien. Ja, det är ju inte direkt nästgårds. Fy vad jobbigt Då får jag vara glad att jag och min familj åtminstone är inom samma världsdel.
Det är ju tur att det finns sån teknik idag att man kan hålla kontakten och se sina nära och kära, men visst skulle man önska att man kunde vara lite mer närvarande.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Med tanke på dina tidigare trådar så är mitt råd att du skaffar dig ett eget liv, med.vänner, jobb och bostad och att ni har ett distansförhållande tills du är trygg i ditt egna liv innan du anpassar det för en partner.

Vad är det som säger att jag inte är trygg i mitt egna liv NU? Jag har redan ett eget liv med egna vänner, egen bostad och jobb.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Ja, det är tufft Jag är så nära min syster också och mina ungar. Vet inte hur ofta jag var hos dem när de bodde i Stockholm men fredagsmiddag var liksom obligatoriskt och ett tag var jag där i princip varenda ledig kväll. Så omställning blev stor (och är ett av skälen till att jag flyttat från Sverige nu).

Men ja, tack gode gud för Skype säger jag bara.

Summa summarum: Jag förstår verkligen att det är viktigt för dig att vara nära din familj. Jag är precis likadan.

 

[Petruska]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jaa, jag har liksom alltid sett mig själv bo nära min familj när man ska settle down, så att säga. Det kanske bara är jag som är så insnöad på det så det blir svårt att tänka sig något annat...?

Tja, ungefär lika insnöad som killen då? Men du tänker dig att anpassa dig efter hans insnöadhet, han tänker sig inte att anpassa sig efter din?

 

[mino]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Själv skulle jag tycka att det är viktigare att landet man i så fall skulle bilda familj i har bra syn på barn och bra skolor. Ett land där aga är accepterat skulle gå bort för min del, tex. Eller där barnomsorgen inte är utbyggd. Men för de allra flesta med bra familjeförhållanden så blir familjen/släkten ännu viktigare när man får barn. Så tycker man redan innan att släkten är viktig så lär det knappast minska när man får egen familj. Men har detta du känner egentligen med land att göra? Det kan väl hända även när man bor inom Sverige?

Sen är det väl aldrig en lätt fråga var man ska bo som familj. I min bekantskapskrets pratas det mycket om att man kan tänka sig att bo i en något mindre och framför allt billigare stad, men hittills har ingen gett sig i väg. Det är lite så när man har barn i skolåldern, upplever jag det som, att det är ett stort projekt att flytta som verkligen inte bara krusar ytan utan ruckar om hela livet för år framöver. Man behöver ett mycket gott skäl. Att flytta ifrån ett land när resten av din framtida familj är rotad där och där dessutom släkten på pappans sida finns bara för att du vill vara nära din familj tror jag kan bli tufft. Så vet du med dig att du vill bo i Sverige på sikt så är det nog bättre att du ger upp den killen, om han inte kan tänka sig samma sak.

 

[Sunshine]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jag traffade min man i London for snart 15 ar sedan. Jag var dar och jobbade under ett ar och skulle aka hem (for gott) en vecka efter att vi traffades. Ett ar senare friade han, vi kopte hus och gifte oss.
Han ar engelsman och kan inte och har aldrig kunnat tanka sig att bo i Sverige, av flera anledningar.

Det var for mig inget problem alls tills vi fick barn atta ar senare. Sedan dess har det kommit upp till diskussion med jamna mellanrum, men jag har tankt igenom det flera ganger och kommit till slutsatsen att jag ar rotad och nojd med att bo i England och det funkar bra, men vart forhallande skulle med storsta sannolikhet ta slut eller iaf kraftigt forsamras om vi bodde i Sverige darfor att han skulle inte vara lycklig dar.

Vi har lost det sa att vi aker till Sverige flera ganger om aret, och betalar for min familj att komma till oss i England flera ganger om aret. Det ar kompromissen - och for oss funkar det bra.

Men som sagt, jag har ju bott storre delen av mitt vuxna liv i England sa jag har nastan hela min bekantskapskrets har, hastar osv. Om vi skulle flytta till Sverige nu sa fick jag borja om fran borjan igen - for att inte tala om att slita upp barnen fran skola, kompisar etc.

 

[hastflicka]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Vissa av oss har klara drommar och mal om utbildning och job. Hade hans drom varit att jobba som tandlakare hade ju livet varit enklare. Nu ar hans drom att ta over familjegarden ... Vilket du formodligen visste redan nar ni forst borjade vara tillsammans. Eller?
Jag kanner en man som har en vingard i Oregon, han bodde i talt i ett ar med sin familj medan han byggde upp garden I regniga Oregon. Han brinner verkligen for att producera vin, det ar hans storsta intresse forutom sina barn. Da det var hans storsta intresse da han traffade sin fru sa var hon ju helt inforstadd redan fran borjan ... och vissa drommar maste man fa ha kvar aven om man rakar bli kar i en partner som inte alls har samma drommar och mal. Ibland gar det att kompromissa, ibland inte ... Kann efter vad som ar viktigast for dig, att bo i Sverige eller att ha kvar din karlek.

 

[DarkInNight]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jag är ju en riktig familjemänniska, på både gott och ont, och hade mer än gärna flyttat tillbaka till min gamla hemby bara för att kunna träffa dom varje dag. Planen var att stanna här ett, max två år, men knasigt nog blev det lite längre..

Min tanke på det hela.

Hur vill du ha det när/om ni skaffar barn?

Jag vet att för vissa spelar det inte så stor roll om släkten bor i närheten eller inte.

För mig spelar det väldigt stor roll.
När vi fick dottern bodde jag i en by 40 min från min familj, saknade dem väldigt mycket och det var svårt och krångligt med barnvakt.
Nu har vi flyttat och bor två minuter bort med bil från mina föräldrar, de är barnvakt lite titt som tätt och MTT liv har underlättats något otroligt. Det är skönt att ha dem nära.
Om något år kommer dottern kunna gå dit på egna ben

 

[Ramona]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jaa, jag har liksom alltid sett mig själv bo nära min familj när man ska settle down, så att säga. Det kanske bara är jag som är så insnöad på det så det blir svårt att tänka sig något annat...?

Jag håller med Petruska. Ni är ju precis likadana. Han drömmer också om att settle down i sin hemby, nära sin familj. Du drömmer om att bo nära din familj. Om ni inte kommer överens om att bo halva tiden av året i Österrike och halva tiden av året i Sverige så kommer ni aldrig att få era drömmar uppfyllda båda två.

Istället för att se vad som är emot dig kanske du kan se vad som är för dig i detta förhållandet. Vad är det som är bra med killen och är det verkligen så hemskt att bo på vingården? Det kanske går att ha någon egen verksamhet för dig där du pratar svenska och jobbar mot Sverige? Det kanske till och med går att integrera vinproduktionen och Sverige?

 

[martha]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Vad är det som säger att jag inte är trygg i mitt egna liv NU? Jag har redan ett eget liv med egna vänner, egen bostad och jobb.

undra om inte escodobe blandar ihop dig med nån annan som jag tänker på som också bor utomlands

 

[lil-sis]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Om jag kunde skapa ett vettigt liv för mig själv på gården som inte bara innebär gården skulle jag lätt kunna flytta, för mig är det inget problem.

Men VILL man inte flytta och det är jätteviktigt vart man bor och hur långt ifrån släkten osv så tror jag det blir svårt i längden, speciellt om man vill ha barn och så.

 

[martha]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

undra om inte escodobe blandar ihop dig med nån annan som jag tänker på som också bor utomlands

...eller inte

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Hur vet man vad som är rätt?

När inget annat än att få vara tillsammans spelar någon roll.

Så rent krasst verkar det inte vara rätt för dig.
Då för mycket annat spelar roll.

 

[Petruska]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

I så fall är det ju inte rätt för killen heller. Eftersom gården spelar en roll som TS inte kan konkurrera med.

 

[Ramona]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

När inget annat än att få vara tillsammans spelar någon roll.

Fast det är ju inte rätt - det är ju bara dumdristigt att bli så kär att man tappar konceptet på allting annat i livet.

Ingen man är så viktig att jag ska ge upp hela mig själv, mina drömmar, mina planer, min personlighet, mina tillgångar, etc för att få vara tillsammans med honom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

I så fall är det ju inte rätt för killen heller. Eftersom gården spelar en roll som TS inte kan konkurrera med.

Nej det är det ju inte.
Men det var inte han som frågade.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

- det är ju bara dumdristigt att bli så kär att man tappar konceptet på allting annat i livet.

Jag ser ju inte det som något man själv riktigt bestämmer över.
Om jag inte är så kär eller älskar så mycket så skulle jag leva ensam.
Det är ju enklast att göra det.

Ingen man är så viktig att jag ska ge upp hela mig själv, mina drömmar, mina planer, min personlighet, mina tillgångar, etc för att få vara tillsammans med honom.

Om jag kände så så skulle jag inte vara kär nog eller älska mycket nog för att orka ta omaket med att leva i ett förhållande.
Jag tycker att det är behagligt att leva ensam.
Och skulle helst göra det.

Men jag är kär och jag älskar.
Så mycket att det är viktigast.
Och det med samma man i 13 år.