the_connemara
Trådstartare
Jag är generellt emot nosgrimmor åtdragna för att stänga munnen men börjar se ett mönster nu när ett ungsto rids. Hon är väldigt pigg och extremt känslig och tycker inte överdrivet mkt om bett i allmänhet. Tål inte silikonbett, får brännsår i mungipan och gå nu på tvådelat bett med fasta ringar, tror knappats tredelat få plats i hennes lilla mun (enl tandläkare till anna häst som gick på samma bett). Har en lös engelsk men överväger att byta till pullar. Har inga synliga fel på tänderna (vargtänder, vassa kanter, fäller tänder osv som vi kan se när vi öppnar munnen) men ska till tandläkare snart.
Grejen är den att när hon är lugn så går hon bra, stäng mun och fin i handen (hur man nu kan säga så men en så lite riden häst
) och lyssnar mkt bra på mig, extremt arbetsvillig. Men när hon börjar jaga upp sig för ngt så märks det direkt genom att hon börjar gapa och krångla med bettet och när man sedan måste bromsa henne med handen så blir hon arg på bettet och börjar småbocka. Detta känner jag direkt igen från hennes yngre år när hon visades för hand, inga problem med bettet när hon är lugn men när hon jagar upp sig så blir hon stressad över det och krånglar med det. Men iom visning så har hon ju ändå fått mkt betträning.
Har ridit henne med en tygel i en remontgrimma (spänd över bettet) som extratygel och det funkar ju bättre när hon börjar galna sig men nu tycker jag hon borde lära sig gå med bara bett.
Är det ngn annan som haft liknande problem och fått hjälp av en nosgrimma med rem under bettet? Hade självklart inte tänkt dra åt den, bara hindra henne att krångla så mkt att hon får tungan fel (vilket hon fått ngra gånger och jag vill inte höja bettet mer). Har nämligen satt remontgrimma (mkt lös) på en annan knepig unghäst innan och hon blev kolugn i munnen direkt och sedan gick hon att rida utan den igen utan problem. Verkade precis som att hon fick en aha-upplevelse och fattade att det är bekvämare att ha munnen stängd hela tiden för då störde ju inte bettet henne så mkt som när hon krånglade med det.
Funderingar?
Grejen är den att när hon är lugn så går hon bra, stäng mun och fin i handen (hur man nu kan säga så men en så lite riden häst
) och lyssnar mkt bra på mig, extremt arbetsvillig. Men när hon börjar jaga upp sig för ngt så märks det direkt genom att hon börjar gapa och krångla med bettet och när man sedan måste bromsa henne med handen så blir hon arg på bettet och börjar småbocka. Detta känner jag direkt igen från hennes yngre år när hon visades för hand, inga problem med bettet när hon är lugn men när hon jagar upp sig så blir hon stressad över det och krånglar med det. Men iom visning så har hon ju ändå fått mkt betträning.Har ridit henne med en tygel i en remontgrimma (spänd över bettet) som extratygel och det funkar ju bättre när hon börjar galna sig men nu tycker jag hon borde lära sig gå med bara bett.
Är det ngn annan som haft liknande problem och fått hjälp av en nosgrimma med rem under bettet? Hade självklart inte tänkt dra åt den, bara hindra henne att krångla så mkt att hon får tungan fel (vilket hon fått ngra gånger och jag vill inte höja bettet mer). Har nämligen satt remontgrimma (mkt lös) på en annan knepig unghäst innan och hon blev kolugn i munnen direkt och sedan gick hon att rida utan den igen utan problem. Verkade precis som att hon fick en aha-upplevelse och fattade att det är bekvämare att ha munnen stängd hela tiden för då störde ju inte bettet henne så mkt som när hon krånglade med det.
Funderingar?
