Jillybean
Trådstartare
Ni har sakert sett dem pa tv eller last om dem i dagstidningar och skvallerblaskor. Manniskor som utat sett lever ett helt normalt liv men som gommer en hemlighet. Nu ar val inte mitt fall sadar himla dramatiskt, inte sa att det fortjanar rubriker i E*pressen iaf. Inte ar det direkt hemligt heller, inte for bekanta atminstone. Men for mig kanns det otroligt jobbigt, jag vet varfor det blivit sahar (mitt eget fel), jag vet vad som maste goras men jag fixar det liksom bara inte. Angest, skam, skuldkanslor, ja det ar bara fornamnet. Jag har velat skriva om det har lange men har dragit mig eftersom jag inte vill ha en massa pekpinnar eller "men herregud manniska HUR kan du ha latit det ga sahar langt??" kommentarer.
Mitt problem? Katter. 18 stycken, narmare bestamt. Vi hade 2 nar vi flyttade hit for 7 ar sedan. En blev pakord och fick avlivas sa givetvis maste vi da skaffa en ny. Sagt och gjort. En liten kattflicka fran en granngard som naturligtvis lyckades bli gravid innan vi hann sterilisera henne. Gav bort 2 och beholl 2 (pojkar som kastrerades). Det var ju sa himla gulligt med kattungar sa hon blev gravid igen. Beholl 2 (1 av vardera konet), honan for hon var sa gullig och hanen for att han var speciell, vet diagnoserade honom senare med Feline Down's Syndrome. Och sedan har det liksom bara rullat pa. 2 st har hittat hit pa egen hand, det gar sakert rykten inom kattkommunen har :smirk:
Varfor inte sterilisera dem? Har inte rad, det kostar $180 for honor och $100 for hanar. Jag har verkligen forsokt att separera dem nar honorna lopt men det har inte gatt sa bra uppenbarligen. Vi har ocksa tva "tomcats" (vilda hanar) som kommer pa regelbundna besok, vi ar val rena bordellen for dem. Jag tar val hand om dem, de avmaskas regelbundet, far ordentligt med mat, de langhariga borstas och badas vid behov, sommartid far de loppmedel etc. Jag alskar varenda en, de har alla sin egen personlighet och de ar underbart sallskap; vi bor ju relativt ensligt till och min enda kompis jobbar heltid, jag gar hemma hela dagarna ochd et blir ratt sa ensamt.
Men nu gar det liksom bara inte langre. Jag har just nu 8 honor ( 5 ar inte annu konsmogna) och 8 hanar (2 konsmogna). Det gar at mangder med kattmat och kattsand (8 ar utekatter och 10 innekatter) 2 honor som ar inne loper regelbundet och kissar overallt. Min make haller pa att bli tokig, han sager att det gar ju inte ens att bjuda hem folk langre, det luktar ju kattpiss i hela huset (sant) Vi har enats om att 15 maste ga, vi behaller de tva hanarna som ar kastrerade (Sandy och Gizmo) och en hona, Dusty, som ar valdigt speciell for mig. Jag maste alltsa ta mig i kragen och ringa the Humane Society och be dem komma och hamta de andra (ok, nu kommer tararna)
Jag kan inte forklara med ord hur fast jag ar vid mina katter. Squirt som alskar att sova under tacket hos mig. Maddie som alltid kommer och hamtar mig nar hon ska ha ungar och som inte sitter i nagon annans kna utom mitt. Mitzi som jag hittade i blomrabatten for tva ar sedan med en bruten ryggrad. Angel som kanner pa sig nar jag ar ledsen och da foljer mig som en skugga hela dagarna. Sandy som alltid kommer och sover med mig nar jag ar sjuk men aldrig annars. The list goes on. Det kommer att bli sa otroligt tomt har. Och tyst. Kommer deras nya agare att alska dem lika mycket som jag gor? Kommer de att fa det lika bra? Battre sager sakert manga, hos en agare som har ad att vaccinera dem och sterilisera dem, men da skulle ni se nar de rullar ihop sig 4-5 st i en stor hog och tvattar varann och sedan somnar tillsammans! Eller nar nagon hittar nagon kul leksak och alla jagar runt som tokiga efter varann. Eller nar jag ligger pa soffan sent om kvallen och tittar pa tv och har 5-6 katter ligger och sover pa mig. Eller nar man kommer ned till koket en kall vintermorgon och de ligger draperade over varandra och myser framfor vedspisen.
Jag vet att jag maste satta stopp NU. Men det ar sa otroligt svart.
Mitt problem? Katter. 18 stycken, narmare bestamt. Vi hade 2 nar vi flyttade hit for 7 ar sedan. En blev pakord och fick avlivas sa givetvis maste vi da skaffa en ny. Sagt och gjort. En liten kattflicka fran en granngard som naturligtvis lyckades bli gravid innan vi hann sterilisera henne. Gav bort 2 och beholl 2 (pojkar som kastrerades). Det var ju sa himla gulligt med kattungar sa hon blev gravid igen. Beholl 2 (1 av vardera konet), honan for hon var sa gullig och hanen for att han var speciell, vet diagnoserade honom senare med Feline Down's Syndrome. Och sedan har det liksom bara rullat pa. 2 st har hittat hit pa egen hand, det gar sakert rykten inom kattkommunen har :smirk:
Varfor inte sterilisera dem? Har inte rad, det kostar $180 for honor och $100 for hanar. Jag har verkligen forsokt att separera dem nar honorna lopt men det har inte gatt sa bra uppenbarligen. Vi har ocksa tva "tomcats" (vilda hanar) som kommer pa regelbundna besok, vi ar val rena bordellen for dem. Jag tar val hand om dem, de avmaskas regelbundet, far ordentligt med mat, de langhariga borstas och badas vid behov, sommartid far de loppmedel etc. Jag alskar varenda en, de har alla sin egen personlighet och de ar underbart sallskap; vi bor ju relativt ensligt till och min enda kompis jobbar heltid, jag gar hemma hela dagarna ochd et blir ratt sa ensamt.
Men nu gar det liksom bara inte langre. Jag har just nu 8 honor ( 5 ar inte annu konsmogna) och 8 hanar (2 konsmogna). Det gar at mangder med kattmat och kattsand (8 ar utekatter och 10 innekatter) 2 honor som ar inne loper regelbundet och kissar overallt. Min make haller pa att bli tokig, han sager att det gar ju inte ens att bjuda hem folk langre, det luktar ju kattpiss i hela huset (sant) Vi har enats om att 15 maste ga, vi behaller de tva hanarna som ar kastrerade (Sandy och Gizmo) och en hona, Dusty, som ar valdigt speciell for mig. Jag maste alltsa ta mig i kragen och ringa the Humane Society och be dem komma och hamta de andra (ok, nu kommer tararna)
Jag kan inte forklara med ord hur fast jag ar vid mina katter. Squirt som alskar att sova under tacket hos mig. Maddie som alltid kommer och hamtar mig nar hon ska ha ungar och som inte sitter i nagon annans kna utom mitt. Mitzi som jag hittade i blomrabatten for tva ar sedan med en bruten ryggrad. Angel som kanner pa sig nar jag ar ledsen och da foljer mig som en skugga hela dagarna. Sandy som alltid kommer och sover med mig nar jag ar sjuk men aldrig annars. The list goes on. Det kommer att bli sa otroligt tomt har. Och tyst. Kommer deras nya agare att alska dem lika mycket som jag gor? Kommer de att fa det lika bra? Battre sager sakert manga, hos en agare som har ad att vaccinera dem och sterilisera dem, men da skulle ni se nar de rullar ihop sig 4-5 st i en stor hog och tvattar varann och sedan somnar tillsammans! Eller nar nagon hittar nagon kul leksak och alla jagar runt som tokiga efter varann. Eller nar jag ligger pa soffan sent om kvallen och tittar pa tv och har 5-6 katter ligger och sover pa mig. Eller nar man kommer ned till koket en kall vintermorgon och de ligger draperade over varandra och myser framfor vedspisen.
Jag vet att jag maste satta stopp NU. Men det ar sa otroligt svart.
