Ny otrohetsundersökning

Därför att ni kvinnor säger att en singel man ska låta bli en gift/upptagen kvinna. Då borde det ju vara lika då

Va??? Vem säger det??

Jag tänker att var och en nog faktiskt får ta ansvar för sina egna relationer. Jag, som är singel idag, har inget ansvar för gifta mäns relationer med sina fruar, det är de själva som bär det ansvaret! Däremot skulle jag i nuläget - för min egen skull - inte inleda en relation med någon som redan är i en. Men det är som sagt för MIN skull, inte för någon annans.
 
Jag formulerar om. Varför kan inte singelkvinnorna hålla sig till singel män? Varför är det så intressant för en singelkvinna att ta sig an en man som har en barnfamilj och att låta otrohet uppstå?
Det kan vara så enkelt att man faktiskt inte vet att han har en partner. Detsamma gäller ju oavsett vilket kön singeln har, berättar inte den som är otrogen att hen har en partner så kan det ju vara omöjligt att veta. Alla bor inte i en liten by där alla känner alla och alla vet allas civilstatus. Jag tror inte att det är särskilt intressant för någon som är singel att träffa någon som är upptagen. Visst finns det de som faller för och triggas av sådant med men att det är någon regel tror jag inte en sekund på.
 
Det är väl inte så att man bara "tar sig en man" heller som singelkvinna, relationer uppstår ömsesidigt och om en faller för eller blir attraherad av en upptagen man så kanske situationen inte är helt okomplex. Personligen har jag inte fallit för någon som är upptagen, ännu, utan i de situationer som småfulla gängade män har raggat på mig har jag mest ansett det som ganska oattraktivt att de är ute och slirar och inte kan hålla snabeln i brallan. Men det innebär ju inte att situationen inte kan se helt annorlunda ut, i andra fall, och framför allt inte om starkare känslor är inblandat.

Jag har haft sex med en upptagen man eftersom han inte bemödat sig att berätta att han hade flickvän. Det är ju inte så att jag kontrollfrågar alla innan man går hem tillsammans.
 
Jag håller med. För mig är ”ägande” ett märkligt resonemang. Det indikerar att en person vill vara monogam och bestämmer över den andre att så är det. Monogam, öppen relation eller allt där mittemellan är väl upp till varje par att komma överens om vad som känns bäst för dem. Men att prata om ”ägande” rent generellt när det kommer till monogami blir märkligt för mig.

Jag menar inte så när jag säger "ägande", att det inte skulle vara ömsesidigt överenskommet. För det kan det ju vara och är nog i de flesta fall (uttalat eller outtalat). Jag känner bara att det, i alla fall för mig i det läge jag befinner mig nu, känns väldigt märkligt att lova någon en massa om hur jag skall förhålla mig till ANDRA människor, som inte ingår i det förhållande som jag eventuellt är på väg att inleda. Jag vill nog inte ha den typen av överenskommelse, tror jag, känner mig helt färdig med all form av ömsesidigt "ägande" eller beroende. Om jag skall inleda en relation med någon igen så vill jag vara med honom bara för att jag vill och jag vill att han är med mig för att han vill det. Jag skulle vara exklusiv med honom för att min läggning är monogam, och jag tror att jag nog helst skulle se att han var det med mig också, men jag vill i alla fall inte göra några bindande överenskommelser. Vi skall välja varandra varje dag för att vi vill det, liksom, och när vi inte vill det så går vi skilda vägar. Två helt fria människor som väljer varandra för att de vill.

Jag har redan gjort "familjeresan" en gång med hus, barn, gemensam ekonomi osv. Jag har fina minnen från den tiden och önskar det absolut inte ogjort, men vill inte göra det igen. Och då kan man ju unna sig lyxen av att vara helt fri och ändå i en relation :)
 
Menar du att de otrogna männens ansvar att hålla sig på mattan egentligen är kvinnornas ansvar?

Mystiken tätnar. Är otrohet något som "uppstår"? En man som har eller ingår i en barnfamilj låter nästan som något olagligt. Varför är "singelkvinnor" inte särskrivna men "singel män"? Är det för att slippa ta ansvaret för sin bristande intellektuella förmåga att förstå vem som har ansvaret för deras egen relation? Vem hävdar att det är "så intressant"? Varför ska singelkvinnorna hålla sig till singelmän, eller ens män överhuvudtaget? Hur ser intresset bland homosexuella män ut för män med barnfamiljer, och hur tänker de kring att låta otrohet uppstå ur tomma intet. Och vilken kvinna ska då ta ansvaret för otroheten?

Många frågor. Inte så många svar.
 
Jag menar inte så när jag säger "ägande", att det inte skulle vara ömsesidigt överenskommet. För det kan det ju vara och är nog i de flesta fall (uttalat eller outtalat). Jag känner bara att det, i alla fall för mig i det läge jag befinner mig nu, känns väldigt märkligt att lova någon en massa om hur jag skall förhålla mig till ANDRA människor, som inte ingår i det förhållande som jag eventuellt är på väg att inleda. Jag vill nog inte ha den typen av överenskommelse, tror jag, känner mig helt färdig med all form av ömsesidigt "ägande" eller beroende. Om jag skall inleda en relation med någon igen så vill jag vara med honom bara för att jag vill och jag vill att han är med mig för att han vill det. Jag skulle vara exklusiv med honom för att min läggning är monogam, och jag tror att jag nog helst skulle se att han var det med mig också, men jag vill i alla fall inte göra några bindande överenskommelser. Vi skall välja varandra varje dag för att vi vill det, liksom, och när vi inte vill det så går vi skilda vägar. Två helt fria människor som väljer varandra för att de vill.

Jag har redan gjort "familjeresan" en gång med hus, barn, gemensam ekonomi osv. Jag har fina minnen från den tiden och önskar det absolut inte ogjort, men vill inte göra det igen. Och då kan man ju unna sig lyxen av att vara helt fri och ändå i en relation :)

Jag förstår hur du menar. Men jag ser nog ändå en monogam relation som just två helt fria människor som väljer varandra för att man vill det. Monogami är ju inte bindande på något vis, enda skillnaden är väl att man får meddela om man inte vill vara monogam längre, innan man ligger med någon annan. Så får den andre parten välja hur hen vill förhålla sig till det. Och visst, det är ju en skillnad från full frihet såklart. Det är ju inte världens enklaste sak att ta upp alltid. Men jag ser i alla fall monogami som lite här och nu, inget löfte för all framtid. Jag vill diskutera och utvärdera vår relation efterhand och vem vet, en dag när vi pratar om det kanske vi inte alls vill vara monogama längre.

Däremot, har man ingått en relation med en person som inte alls kan ta en sådan diskussion, utan det är vi två eller hejdå. Man får inte ens andas reflektioner kring det. Ja, då förstår jag att man kan känna sig låst, och att man gett ett löfte som åtminstone är definitivt med denna person.
 
Jag är småbarnsförälder men har haft rätt mycket tid att träffa andra. Nuvarande är även han småbarnsförälder men vi har haft tid att träffa varandra ändå. Vill man så går det.

(Jag har varit den andra kvinnan både före och efter barn, och träffat män och kvinnor med och utan barn. Någon åkte till gymmet, någon flexade lite, någon tränade hunden och någon tog en långlunch. Herregud det är inte rocket science att frigöra lite tid)
 
Varför bemödar jag mig ens med att skriva "hen" när det är så smärtsamt uppenbart att det är en man som uttrycker sig såhär :D :rofl:

(Ta det med en nypa salt, men det är nog ovanligt att en kvinna som ska gå igenom en graviditet och en förlossning enbart har "det är väl dags för det..." känslor kring det)
Jag skaffade barn på det sättet. Jag sa nej nej nej, ja okej då. Lite som att "det är väl dags för det". Var 34 när jag blev gravid och hade haft samma partner i några år. Jag visste att relationen inte skulle överleva och hade ganska mycket ångest över en oviss framtid, men valde ändå att gå igenom hela grejen med graviditet och förlossning för att det väl var dags. Det är jag jätteglad för, att bli förälder är det bästa som har hänt i mitt liv. Jag har det inte heller särskilt inrotat i mig att man ska stanna i eller ens jobba på en relation som inte är bra utan avslutar när jag har tröttnat. Så av den anledningen har det knappt blivit något vänsterprassel från min sida. Hade jag haft svårare att lämna hade jag nog prasslat mer.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 521
Senast: Gunnar
·
Övr. Barn Hur tänker ni kring detta? En kompis till mig, har en dotter som har oerhört kämpigt i skolan. Barnet har dålig självkänsla, årskursen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
10 320
Senast: Vallmo
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 502
Senast: Imna
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 607

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp