Relationer Oengagerad karl=jag häxa

Emmilou

Trådstartare
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
 
Jag förstår att man vill bestämma saker som rör båda, tillsammans. Men i den här situationen hade jag väl tolkat honom som att det faktiskt inte spelar honom någon som helst roll hur räcket ser ut och därför bestämt själv vilket jag tycker harmoniserar bäst med hus/omgivning.

Jag tror ändå att de här känslorna bottnar i något mer och det är väl säkert därför du känner dig så frustrerad. Håller tummarna för att ni löser det ❤
 
Ni verkar ha olika uppfattning om behovet av bygg, fix och projekt verkar det som. Eller i alla fall är olika mycket intresserade? Om det är grejer som ni är överens om behöver göras kanske ni kan göra något av följande:

- du tar fram och presenterar förslag som han får ta ställning till, sen arbetsleder du när ni gör det praktiska. Om du har lagt mer tid på förarbetet kanske han kan lägga mer tid på utförandet. Finns väl egentligen ingen anledningen till att båda ska vara lika insatta i alla detaljer. Jag tänker som @Anders, att det blir bättre om en arbetsleder.

- ni tar in någon som gör jobbet åt er

- du sköter projekten och han markarbetet såsom städ, handling, tvätt.
 
Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!!
Hade ni verkligen bestämt det då, eller var det du som bestämt det?

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma.
Sluta vara någon typ av projektledare hemma och låt honom ta ansvaret du vill att han ska ta. Och prata i normal samtalston med honom, man behöver inte skälla på någon frisk vuxen människa.
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Ni kanske har olika syn på saken? Vi pratar om olika projekt som ska göras men vi turas om att projektleda. Det maken brinner för handlar och genomför han, det jag brinner för handlar och genomför jag. Vissa större grejer bestämmer vi tillsammans om båda har åsikter. Men skulle det vara makens projekt så skulle jag bli rätt trött om han ständigt skulle ha mig att göra och veta hur han har tänkt det. Jag kan absolut hjälpa till och om han funderar över något som han inte vet hur han ska göra så bollar vi det och vice versa.
 
Vi har det lite liknande här hemma ibland, men där jag nog tyvärr är den som "mmm"-ar och "aaa"-ar när maken planerar sin projekt. Han kan planera länge, väga olika alternativ osv, medan jag tappar tålamodet direkt och helt slutar lyssna när han för femte gången funderar på hur hög blomlådan vid verandan borde vara. Jag funkar bättre när jag får pröva mig fram lite och har sällan en klar plan när jag börjar bygga. Jag kan bli knäpp på att han för sjuttonde gången funderar på om vi inte borde...? Medan han tycker att min "det löser sig" attityd kan vara störig.

För oss funkar det bäst att ha olika projekt, där vi såklart hjälper varandra och kan lägga in veto på saker vi inte vill ha på huset, men som en av oss basar över. Just nu håller vi till exempel på att bygga på varsina blommlådor, i olika delar av trädgården :p

Kräver ju dock att båda är med på ATT saker behöver göras.
 
Vill han vara med och bygga eller har du bestämt att han ska det? Om han själv sagt att han vill, sluta vara projektledare. Är det du som försökt få honom till något han inte vill, fixa det själv, med hjälp av villiga vänner eller betala någon för att göra det. Att tvinga, skälla och bråka leder inte till något positivt.
 
Vill han vara med och bygga eller har du bestämt att han ska det? Om han själv sagt att han vill, sluta vara projektledare. Är det du som försökt få honom till något han inte vill, fixa det själv, med hjälp av villiga vänner eller betala någon för att göra det. Att tvinga, skälla och bråka leder inte till något positivt.
Men alltså "inte vill"? Hade du sagt samma om han inte hade haft någon lust att dammsuga eller ta hand om ett barn/husdjur? Jag antar att det är ett gemensamt införskaffat hus.
 
Vi har det lite liknande här hemma ibland, men där jag nog tyvärr är den som "mmm"-ar och "aaa"-ar när maken planerar sin projekt. Han kan planera länge, väga olika alternativ osv, medan jag tappar tålamodet direkt och helt slutar lyssna när han för femte gången funderar på hur hög blomlådan vid verandan borde vara. Jag funkar bättre när jag får pröva mig fram lite och har sällan en klar plan när jag börjar bygga. Jag kan bli knäpp på att han för sjuttonde gången funderar på om vi inte borde...? Medan han tycker att min "det löser sig" attityd kan vara störig.
Jag föredrar att ha tänkt igenom allting ordentligt, om det t.ex handlar om att såga i saker. Det är tråkigt att såga i någonting, och sedan när man prövat sig fram klart blir tvungen att åka till brädgården och köpa nya reglar.

Allt under parollen Hellre mäta två gånger och såga en, än mäta en gång och såga två.
 
Vill han vara med och bygga eller har du bestämt att han ska det? Om han själv sagt att han vill, sluta vara projektledare. Är det du som försökt få honom till något han inte vill, fixa det själv, med hjälp av villiga vänner eller betala någon för att göra det. Att tvinga, skälla och bråka leder inte till något positivt.
Fast om man pratat om det och kommit överens och det visar sig att personen inte ens har lyssnat så skulle jag också bli skitsur faktiskt. Vill personen inte bygga ett räcke så får man säga det och kanske föreslå andra lösningar.
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Ibland får man inse att man inte är två i tvåsamheten som man trodde utan att man är ensam i det man trodde var tvåsamhet. När man har insett det får man fundera över om det är något man vill leva med eller inte.

Det kan finnas tusen orsaker till att man är ensam i tvåsamheten. Allt från depressioner till att den andre parten helt enkelt inte längre är intresserad utan mest stannar av bekvämlighets skäl och orsaken till varför kan såklart påverka vilket beslut man själv tar.

Endel människor trivs inte med projekt medans det för andra är livet. Endel behöver fundera länge och väl innan det blir av och innan de har lust att börja. Endel vill göra klart genast när idén poppar upp i huvudet medans andra vill planera, göra lite då och då eller tappar motivationen helt på vägen och struntar i det.
Vi är olika och det är helt okej men man behöver vara olika på ett sätt som kompletterar varandra eller hitta vägar bort från frustration, dvs. hitta lösningar på skiljaktigheterna om det inte ska bli ohållbart för att någon ständigt blir sårad av det som upplevs som nonchalans.
 
Ett barn eller ett djur måste tas omhand för att må bra. Städning måste fungera av hygieniska skäl. Jag kan inte se hur bygga ett räcke är något som måste göras på ett hus.
Ett hus måste också tas omhand för att må bra. Det är inget man bara kan strunta i som husägare. Ett räcke kan tyckas vara onödigt men utan räcket kanske altanen inte kan användas och det som inte kan användas kostar både pengar och irritation i onödan. Räcket var ju dessutom bara ett exempel i ts. Att fixa panelen, taket, ventilation eller dränering gissar jag genererar exakt samma problem och utan det har man snart inget hus.
 
Själv är jag helt ointresserad av hemmafix och maken får hållas bäst han vill även om jag såklart hjälper till med det jag kan.
Sen kan jag tycka att det inte så himla viktigt hurvida jag kommer med nån input eller ej när saker diskuteras för maken gör efter eget huvud iallafall (helt okej för mig men mitt engagemang att följa olika projekt är därav inte jättehögt). Detta är inget problem hos oss såvitt jag vet, maken har fria händer att göra efter eget tycke och smak och ser nog det som ett plus att jag är ganska ointresserad så han får härja bäst han vill i hemmet. Jag har svårt att engagera mig i samtal om väggfärg för hundraelfte gången, det är liksom utanför mitt intresseområde även om jag hummar med lite liksom han är helt ointresserad av vissa av mina hobbys men lyssnar artigt om jag berättar.
Ja, det är det gemensamma hemmet men jag tycker saker är bra som de är, han gillar att förnya både möblemang och färg på väggar mellan varven och även om jag tycker att det är lite onödigt så får han hållas för det är hans intresse (dessutom blir det ju fint, hade det varit upp till mig så hade det väl sett ut som hipp som happ då jag inte ser nåt behov av att byta ut saker förrän de är helt utslitna).

Jag tänker som så att han kanske inte är så intresserad helt enkelt? Istället för att reta upp dig på det så kanske det bara att inse att det är dina projekt och vara glad att han ändå ger en hjälpande hand? Jag tror inte att min man retar sig på mitt ointresse, tror han ser det som en fördel att han har ganska fria händer istället (han har fortfarande mardrömmar om min inredningssmak från hur det såg ut hemma hos mig när vi träffades 🤣).
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Flytta till hyresrätt så slipper du allt planerande inför byggen och renoveringar. Han verkar måttligt intresserad och är du inte heller intressera nog så är nog hyresrätt rätt väg att gå. Jag bor i hyresrätt för att jag inte är alls intresserad av att renovera och bygga. Hade min man velat bo i hus hade han fått ta huvudansvaret för planering och införskaffande av kunskap osv.

Eller så är du intresserad och då är det bara att sätta igång och planera. Bryr sig inte mannen om de olika alternativen, välj själv! Då blir det precis så som du vill ha det!

Frågan är väl snarare, hjälper han till med det praktiska arbetet? Planering hade jag kunnat stå för (om intresset fanns) men det praktiska och fysiska arbetet hade jag behövt hjälp med.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Dejtingtråden nr 29

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp