Relationer Oengagerad karl=jag häxa

Jag tror du far fundera lite. Antingen accepterar du att ni inte tycker lika om hur viktiga project ar och hur de ska goras och gor DINA project sjalv ... eller sa hittar du nagon som tycker som du.
Sjalv har jag insett att det ar jag som ligger bakom onskan att resa och manga av vara aventyr. Maken gillar att gora det, men tar inte intiativ och organiserar. Det gor jag och det innebar ocksa att jag far som jag vill. :D
Jag foreslar resmalet, lagger upp rutten, planerar nar,var,hur och ser till att allt ar organiserat nar det ar dags att aka. Vi har bada jatte trevligt och, faktum ar :o att jag mar sa mycket battre nar jag fixat allt och far precis som jag vill.:p
 
Flytta till hyresrätt så slipper du allt planerande inför byggen och renoveringar. Han verkar måttligt intresserad och är du inte heller intressera nog så är nog hyresrätt rätt väg att gå.
Men man behöver väl varken vara händig eller ha intresset för att bo i hus? Det finns ju ett helt gäng alternativ innan man behöver flytta till en hyresrätt, tex anlita någon annan att bygga räcket.

Vi är nog rätt så många som bor i hus/villor/gård men som inte är speciellt intresserade av att bygga och fixa, men som om det fanns alternativ inte hade flyttat in i en lägenhet. Jag är mer intresserad av att ha min egen mark runt omkring mig, att kunna dricka kaffe i trädgården med mina vänner, att ligga i hängmattan, att hunden ska kunna vara lös hemma, etc, än att bygga. Att bygga är ju inte anledningen till att jag bor i hus. Det ska väääldigt mycket till nu för att jag ska välja att bosätta mig i en lägenhet. Finns det ett alternativ så väljer jag hellre det framför en bunker, även om det är centralt.
 
Men man behöver väl varken vara händig eller ha intresset för att bo i hus? Det finns ju ett helt gäng alternativ innan man behöver flytta till en hyresrätt, tex anlita någon annan att bygga räcket.

Vi är nog rätt så många som bor i hus/villor/gård men som inte är speciellt intresserade av att bygga och fixa, men som om det fanns alternativ inte hade flyttat in i en lägenhet. Jag är mer intresserad av att ha min egen mark runt omkring mig, att kunna dricka kaffe i trädgården med mina vänner, att ligga i hängmattan, att hunden ska kunna vara lös hemma, etc, än att bygga. Att bygga är ju inte anledningen till att jag bor i hus. Det ska väääldigt mycket till nu för att jag ska välja att bosätta mig i en lägenhet. Finns det ett alternativ så väljer jag hellre det framför en bunker, även om det är centralt.
Beroende pa hur bunkern ligger ar det hogst mojligt att det skulle bli mitt alternativ. :angel:
 
Men man behöver väl varken vara händig eller ha intresset för att bo i hus? Det finns ju ett helt gäng alternativ innan man behöver flytta till en hyresrätt, tex anlita någon annan att bygga räcket.

Vi är nog rätt så många som bor i hus/villor/gård men som inte är speciellt intresserade av att bygga och fixa, men som om det fanns alternativ inte hade flyttat in i en lägenhet. Jag är mer intresserad av att ha min egen mark runt omkring mig, att kunna dricka kaffe i trädgården med mina vänner, att ligga i hängmattan, att hunden ska kunna vara lös hemma, etc, än att bygga. Att bygga är ju inte anledningen till att jag bor i hus. Det ska väääldigt mycket till nu för att jag ska välja att bosätta mig i en lägenhet. Finns det ett alternativ så väljer jag hellre det framför en bunker, även om det är centralt.
Jag menar bara lite att man inte kan förändra någon och är ens respektive inte intresserad av hur altanräcket ser ut och man själv inte vill fatta det beslutet själv så får man ju låta bli. Då är hyresrätt ett bra alternativ.

Men om man gärna vill bo i hus trots ointresserad respektive så får man väl acceptera att fatta en del designbeslut på egen hand. Jag ser faktiskt inte problemet så länge han hjälper till med det praktiska. Men det är kanske för att jag hade haft lätt för att dels bestämma vad jag vill ha, och dels sköta planeringen. Själva genomförandet hade jag haft mycket svårare för.

TS, dela upp arbetet. Allt behöver göras gemensamt. Om han är nöjd med att du bestämmer hur det ska se ut så bestäm bara. Så länge han inte lämnar dig med hela det praktiska jobbet också.
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Det du kunde gjort i situationen när det framkom att han pratade om vertikala ribbor är att va lugn och sansad och förklarat hur de skulle fästas. Det hjälper sällan att skälla, om någon skäller så går den andra personen in i försvar, vilket är naturligt. En del skäller tillbaka då "anfall är bästa försvar" och då brukar ofta situationen eskalera iväg.

En gång spillde en kille ut öl i min tygsoffa (hade det varit jag för flera år sedan hade jag blivit arg och skällt), nu gjorde jag inte det utan lugnt och sansat hämtade papper och trasa, även om jag hade blivit arg och skällt så hade det inte gjort det ogjort. Sa däremot på ett trevligt sätt att det var inte så smart att ställa ölflaskan i soffan. Hände aldrig igen sen.

Det kan va väldigt svårt att hålla sina känslor tillbaka, men jag tror inte det är fel att försöka prata om det lugnt och sansat. Det sägs att kommunikation är A och O i en relation.
Men va vet jag, jag är ju singel. :)
 
Jag föredrar att ha tänkt igenom allting ordentligt, om det t.ex handlar om att såga i saker. Det är tråkigt att såga i någonting, och sedan när man prövat sig fram klart blir tvungen att åka till brädgården och köpa nya reglar.

Allt under parollen Hellre mäta två gånger och såga en, än mäta en gång och såga två.
Jag förstår helt klart poängen, men det funkar inte rent praktiskt för mig :o Då tar jag hellre en extra sväng till brädgården.
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Jag hade aldrig projektlett på det sättet du gjort. Antingen är det något som roar mig och saknas då intresse från den andra så gör jag det själv. Roar det mig inte och inte heller min partner får man antingen leja ut det, fundera på om det är nödvändigt eller fundera på om man kanske borde bo någon annanstans där man inte behöver fixa (finns ju nybyggda hus som inte behöver fixas på flera år eller hus som man hyr om man ändå vill bo i hus). Jag hade blivit galen om en partner pressade mig på sättet som du verkar göra, jag måste ändå få göra på mitt sätt.
 
Jag förstår helt klart poängen, men det funkar inte rent praktiskt för mig :o Då tar jag hellre en extra sväng till brädgården.
Äsch, jag är mer som du. Men vi får kalla det för att vi gör avancerade förstudier på olika koncept ända fram till prototypstadiet. Vi är alltså mer noggranna än de som från en oprövad ritning tvångsmässigt måste mäta in minst två gånger innan de sågar.
 
Det du kunde gjort i situationen när det framkom att han pratade om vertikala ribbor är att va lugn och sansad och förklarat hur de skulle fästas. Det hjälper sällan att skälla, om någon skäller så går den andra personen in i försvar, vilket är naturligt. En del skäller tillbaka då "anfall är bästa försvar" och då brukar ofta situationen eskalera iväg.

En gång spillde en kille ut öl i min tygsoffa (hade det varit jag för flera år sedan hade jag blivit arg och skällt), nu gjorde jag inte det utan lugnt och sansat hämtade papper och trasa, även om jag hade blivit arg och skällt så hade det inte gjort det ogjort. Sa däremot på ett trevligt sätt att det var inte så smart att ställa ölflaskan i soffan. Hände aldrig igen sen.

Det kan va väldigt svårt att hålla sina känslor tillbaka, men jag tror inte det är fel att försöka prata om det lugnt och sansat. Det sägs att kommunikation är A och O i en relation.
Men va vet jag, jag är ju singel. :)
Fast jag kan ju tycka att i TS situation är det inte TS som kommunicerat dåligt. Hennes karl borde sagt till henne rätt ut att han inte bryr sig istället för att strunta i att lyssna och bara ignorera.
 
Jag inser efter att ha läst alla svar att de flesta utgår från att det enbart är TS projekt. Och i så fall håller jag med om vad de flesta skrivit, dvs man kan inte tvinga med sin partner på sina projekt. Det är både trist och rätt osympatiskt.

Om det däremot är ett gemensamt projekt så står jag kvar vid mitt första svar, att han är en mansbebis.
 

Lovisaleonora

Moderator
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Av det jag läser tolkar jag dig som rätt tjatig. Jag hade inte orkat med så mycket ointresse. Jag ser det lite som jag ser andra situationer. Om jag inte får tydliga svar orkar jag inte höra mig tjata, jag frågar om Lasse vill följa med på utflykten. Får jag otydliga eller inga svar, åker jag själv eller frågar Stina.

Vill inte partnern engagera sig i bytet av terasstrallen, gör jag det själv, hyr in hjälp eller struntar i projektet. För mig är det inte ett alternativ att svälja självrespekten och tjata/halvtvinga/utpressa någon att göra något. Lika lite i privatlivet som på jobbet.

Är räcket i den här frågeställningen en säkerhetsfråga är ju läget så mycket allvarligare. Då har ju TS och partnern helt olika syn på vad som ska prioriteras i vardagen. Om min partner struntar i rena säkerhetsfrågor är det ingen person jag vill leva med, det går inte att försöka skyla över med diskussioner om skilda åsikter om roller en relation.
 
Fast jag kan ju tycka att i TS situation är det inte TS som kommunicerat dåligt. Hennes karl borde sagt till henne rätt ut att han inte bryr sig istället för att strunta i att lyssna och bara ignorera.
Verkar som du helt missade poängen, handlade inte alls om att kommunicera dåligt. Handlade mer om hur man säger saker osv.
 
Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Oj vad det där känns igen! Jag har slutat försöka få mannen intresserad och planerar själv. Pratar förstås med maken, men förväntar mig inte längre att han är intresserad och delaktig. Jag blir bara besviken när jag sedan märker att han inte lyssnat en sekund till mina förslag. Visst vore det bättre om ens partner bara sade som det var istället? Att hen helt enkelt inte är intresserad av hur ett räcke ska utformas t ex.
Jag förstår din frustration helt och fullt!
Nu har ju maken (och säkert din också) andra kvalitéer som väger upp, men, ja, man kan bli galen för mindre....
 
Damned if you do and damned if you don't.

Jag och ex köpte ett renoveringsobjekt som vi flyttade in i och vi slet mycket tillsammans men det var även en hel del bråk och tjafs så fort något behövde göras. Om jag reste i tjänsten hände inget alls medan jag var bortrest utan jag fick dra lasset när jag kom hem. Nåväl, när jag istället lejde bort jobbet så var inte heller det bra utan mer gräl.

Till sist ville jag inte ens åka hem efter jobbet längre, så istället för att bli bitter gjorde jag slut. TS, fundera på om det verkligen är värt det eller om ni inte ska gå åt varsitt håll istället. Livet är för kort för att leva med någon som det bara är bråk med. :cautious:
 
Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras.
Att han själv säger att det borde göras och när det väl ska göras varken lyssnar eller tar initiativ ger dåligt intryck. Där och då när han pratar om att det borde göras, har du frågat vem han tycker det är som borde göra det? Är det du, han, båda två, någon annan? Hur och när det ska göras är andra frågor. Det görs ju inte av sig självt och det vet han. Är planen att passivt vänta tills du fixar allt som han tycker borde göras kanske han kan säga det rakt ut redan från början och bidra på annat vis.

Min reaktion när jag läser trådstarten är att det verkar som onödiga saker att bråka om och att det har blivit ett mycket större problem än det behövt bli, men hade jag levt med någon som kommenterade att saker behövde göras och sedan aldrig gjorde något åt det och inte ens lyssnade när jag försökte få det gjort tror jag att jag tröttnat ganska fort.
 
Att han själv säger att det borde göras och när det väl ska göras varken lyssnar eller tar initiativ ger dåligt intryck. Där och då när han pratar om att det borde göras, har du frågat vem han tycker det är som borde göra det? Är det du, han, båda två, någon annan? Hur och när det ska göras är andra frågor. Det görs ju inte av sig självt och det vet han. Är planen att passivt vänta tills du fixar allt som han tycker borde göras kanske han kan säga det rakt ut redan från början och bidra på annat vis.

Min reaktion när jag läser trådstarten är att det verkar som onödiga saker att bråka om och att det har blivit ett mycket större problem än det behövt bli, men hade jag levt med någon som kommenterade att saker behövde göras och sedan aldrig gjorde något åt det och inte ens lyssnade när jag försökte få det gjort tror jag att jag tröttnat ganska fort.
Eller den där - när jag är ledig nästa gång ska jag göra det och det och det... Och man tänker i sitt stilla sinne, ja, det kommer ju ske vilket år som helst 🙄 Det är, som sagt, jäkligt bra att ens partner har andra kvalitéer som väger upp "mycket snack och liten verkstad".
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Dejtingtråden nr 29

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp