Oengagerad karl=jag häxa

[Enya]

Exet har absolut aldrig haft tendenser att agera. Konflikthantering var inget som förekom i hans familj utan de har aktiva konflikter med människor de inte träffat sen 70-talet.
Våra konflikter löstes ju inte eftersom när han väl kom tillbaka så var jag inte arg längre och det fanns således inget att diskutera.

Fast jag tänker att man ändå alltid pratar om det som gjorde en arg elelr upprörd. Eller ledsen osv. Framför allt om någon går sin väg.

 

[FadeAway]

Hmm, hänger inte riktigt med. Om någon är arg brukar förutsättningarna att hitta en lösning vara ganska dåliga i en diskussion. Något gjorde dig arg, och när båda parter lugnat ned sig från den akuta känslan borde det väl vara ett ypperligt tillfälle att diskutera det?

Om det är så att man inte ens kan komma ihåg varför, är det nog antingen inget viktigt som är meningsfullt att diskutera, vare sig då eller senare.

Eller?

Han diskuterade inte _alls_. Hade jag tagit upp det igen hade han stuckit igen. Han kunde sticka för att något av barnen avbröt honom vid middagsbordet.
Han var ju fortfarande sur i timtals skulle jag ta upp igen övergår det till dagar eller veckor.

 

[Ullmerkott]

Så en rynkad panna gör att du ser det som att någon brukar våld mot dig?
Det låter inte alls sunt..

Vi kanske definierar ilska olika? Ilska är det jag känner när jag tycker att någon är mer än lovligt egoistisk och dum i huvudet. Att meddela någon att den är dum i huvudet är inte vanligt förekommande i mina kretsar.

 

[sjoberga]

Han diskuterade inte _alls_. Hade jag tagit upp det igen hade han stuckit igen. Han kunde sticka för att något av barnen avbröt honom vid middagsbordet.
Han var ju fortfarande sur i timtals skulle jag ta upp igen övergår det till dagar eller veckor.

Okej, då hänger jag med!

 

[sthu]

Vi kanske definierar ilska olika? Ilska är det jag känner när jag tycker att någon är mer än lovligt egoistisk och dum i huvudet. Att meddela någon att den är dum i huvudet är inte vanligt förekommande i mina kretsar.

Ja, då pratar vi inte om samma sak. För mig är det mycket bredare än så. Jag lägger in allt från irriterad till flyförbannad.

 

[Lobelia]

Det gör det säkert för mig handlar dessa tillfällen oftast om att jag känner mig angripen eller på något annat sätt har en negativ upplevelse. Det är alltså subjektivt och den andra parterna anser säker något annat. Därmed känner jag extremt sällan att jag blir "rätteligen" utskälld.

Och då är vi där igen varför så dramatisk, jag skriver uttryckligen att det inte handlar om att någon blir skogstokig ( och därmed sller ut någon). Jag försöker få fram att det handlar om folk som kan hantera att vara arga utan att skälla ut folk, att man höjer rösten en del och påtalar problemet, visar sina känslor utan att tappa konceptet är det så orimligt. Det du skriver om är just det jag pekar på att jag inte syftar på. Det blir fel om vi talar förbi varandra.

 

[Lobelia]

OT: Ni som tycker att det är ok att skälla när ni blir arga. Hur känner ni själva när ni blir utskällda av någon oavsett om ni anser att att personen har "rätt eller ej"?

Du kanske ska fråga det utanför tråden, det är ingen här vad jag vet som har framfört de åsikten, att det är okej att skälla ut folk, så jag tror inte någon tycker så.

 

[Lobelia]

Vi kanske definierar ilska olika? Ilska är det jag känner när jag tycker att någon är mer än lovligt egoistisk och dum i huvudet. Att meddela någon att den är dum i huvudet är inte vanligt förekommande i mina kretsar.

Okej det är så du uppfattar ordet, du har inte tidigare i tråden funderat på om andra inte uppfattar det på annat vis med tanke på att många förklarat sin syn på betydelsen med en helt andra saker. Arg/ilska är en känsla man känner i många sammanhang och inte specifikt bara när man tycker någon är dum i huvudet eller så är den mer generella definitionen.

Exempel från tråden när folk blivit arga är att dottern inte städat, att folk slängt kläder i hallen, från läraren när barnen håller väsen eller mina exempel när jag blev arg när ridlärare inte frågade mig om jag ville hoppa. Ingen har nämnt dum i huvudet alls.

 

[monster1]

Du kanske ska fråga det utanför tråden, det är ingen här vad jag vet som har framfört de åsikten, att det är okej att skälla ut folk, så jag tror inte någon tycker så.

Hela det här spåret kommer ju ur inlägg #26 . Som handlar om att ha förändrat sitt beteende från att bli arg och skälla till att ta upp något man är missnöjd med på ett mer samlat sätt.

 

[Lobelia]

Hela det här spåret kommer ju ur inlägg #26 . Som handlar om att ha förändrat sitt beteende från att bli arg och skälla till att ta upp något man är missnöjd med på ett mer samlat sätt.

Det är möjligt, jag orkar inte kolla upp, det gör dock inte att de som diskuterar nu delar den åsikten. Tvärrt om så ser jag i inlägg efter inlägg att folk påtalar att det inte gäller att skälla i deras fall.

Det var mest bara ett tips om du nu önskar svar.

 

[em-pirre]

Ja, då pratar vi inte om samma sak. För mig är det mycket bredare än så. Jag lägger in allt från irriterad till flyförbannad.

Men alltså rynka på pannan är ju inte alls vad diskussionen handlar om ursprungligen.

Det tycker jag är att kontrollera sin ilska. Man kan visa det på ett sansat sätt.

Att börja väsa fram ord, höja rösten, svära eller använda skällsord (eller säga saker som man inte egentligen menar), kasta saker, brusa upp sig, slå näven i bordet, börja raljera, klampa omkring, vägra prata, snäsa, smälla i dörrar är beteende som jag tänker att visar på att man inte kan kontrollera sin ilska.

Att rynka på ögonbrynen och säga att nu är jag arg på dig pga X. Det tycker jag är ledigt dansat och kontrollerat beteende.

 

[Mabuse]

På vilket sätt ska det visas menar du? Och för vem ska det visas?

Hur menar du, ”för vem”? Man visar väl känslor för att man har dem, inte för andras skull? För vems skull skrattar du när du tycker något är roligt? Det är ju samma när man blir arg, man visar att man är arg för att man är arg. Inte svårare än så.

 

[em-pirre]

Hur menar du, ”för vem”? Man visar väl känslor för att man har dem, inte för andras skull? För vems skull skrattar du när du tycker något är roligt? Det är ju samma när man blir arg, man visar att man är arg för att man är arg. Inte svårare än så.

Men man skrattar ju inte heller om någon ser rolig ut då de skadar sig? Man kan eller bör liksom kontrollera såna uttryck av känslor. Eller då någon inte kan språket så bra och säger något tokigt. Man håller sig.

 

[Mabuse]

Men alltså rynka på pannan är ju inte alls vad diskussionen handlar om ursprungligen.

Det tycker jag är att kontrollera sin ilska. Man kan visa det på ett sansat sätt.

Att börja väsa fram ord, höja rösten, svära eller använda skällsord (eller säga saker som man inte egentligen menar), kasta saker, brusa upp sig, slå näven i bordet, börja raljera, klampa omkring, vägra prata, snäsa, smälla i dörrar är beteende som jag tänker att visar på att man inte kan kontrollera sin ilska.

Att rynka på ögonbrynen och säga att nu är jag arg på dig pga X. Det tycker jag är ledigt dansat och kontrollerat beteende.

Fast det är ju oceaner mellan att högt säga ”Fan!” när man inser att man glömt nyckeln hemma, t ex, och att kasta saker och smälla i dörrar.

Jag tycker du har extremt låg tolerans för hur ilska bör visas. Har du samma ribba för glädje? Det är ok att dra lite på mungiporna och säga ”det var roligt”, men inte att t ex skratta?

 

[Mabuse]

Men man skrattar ju inte heller om någon ser rolig ut då de skadar sig? Man kan eller bör liksom kontrollera såna uttryck av känslor. Eller då någon inte kan språket så bra och säger något tokigt. Man håller sig.

Det är ju skillnad på att 1) Kunna behärska sig och 2) Vilja göra det i alla lägen.

Kan jag behärska mig? Ja. Vill jag göra det i alla lägen? Nej.

 

[Lingon]

Men man skrattar ju inte heller om någon ser rolig ut då de skadar sig? Man kan eller bör liksom kontrollera såna uttryck av känslor. Eller då någon inte kan språket så bra och säger något tokigt. Man håller sig.

Oj! Tycker du att det ser roligt ut när någon skadar sig??

 

[em-pirre]

Oj! Tycker du att det ser roligt ut när någon skadar sig??

Nej? Men kolla på "roliga videos" på tv eller Youtube bara, folk verkar tycka att det är skoj då folk ramlar och klantar sig. Vissa skrattar till om någon halkar på ett sätt som ser lustigt ut.

 

[em-pirre]

Fast det är ju oceaner mellan att högt säga ”Fan!” när man inser att man glömt nyckeln hemma, t ex, och att kasta saker och smälla i dörrar.

Jag tycker du har extremt låg tolerans för hur ilska bör visas. Har du samma ribba för glädje? Det är ok att dra lite på mungiporna och säga ”det var roligt”, men inte att t ex skratta?

Ja? Men att säga fan då man glömt nycklarna är ju inte alls det jag menar. Jag pratar om att flytta över sin ilska mot en annan person på ett av de ovanstående sätten. Och ja, det är ju givetvis stor skillnad mellan att svära och att gå så långt som att slå någon. Det förstår nog precis vem som helst.

Exempel:
Jag lämnar mina skor mitt på golvet. Igen.
Min man kommer och sparkar till skorna och ropar "kan du för helvete inte lägga undan dina jävla skor, jävla idiot!"

Versus: han flyttar på skorna och säger: du, jag blir verkligen så irriterad på att dina skor ligger här nu igen, kan du snälla flytta på dem? Eller borde vi skaffa en bättre skohylla?

 

[Saeta]

Ja. ta min kompis som skrek åt sin sambo ("-Jag tänder inte på hockeytrunkar mitt på golvet, jag tänder på doften av Ajax") för att han lagt sin hockeytrunk mitt på hallgolvet som hon snubblat på och sen kom han och skulle gosa.
Hon blev arg, skrek på honom. Thats it.

Du menar att hennes agerande på att hon blev arg var bra?

 

[em-pirre]

Det är ju skillnad på att 1) Kunna behärska sig och 2) Vilja göra det i alla lägen.

Kan jag behärska mig? Ja. Vill jag göra det i alla lägen? Nej.

Jag tänker
Vill jag göra det i alla lägen? Nej, men om någon annan kan må dåligt av att jag inte kontrollerar min ilska, så kan jag hålla mig och istället föra en vettig diskussion