Oengagerad karl=jag häxa

[Saeta]

Då är du i läget jag också skriver om, att du fastnar i känslan och då är det klart det tar mer energi, som jag också skrev om.

Nu menar jag ju såklart om jag skulle agera på att jag var arg. Att "bara" vara arg utan att agera på det tar väl inte mer energi.

 

[Ullmerkott]

Okej det är så du uppfattar ordet, du har inte tidigare i tråden funderat på om andra inte uppfattar det på annat vis med tanke på att många förklarat sin syn på betydelsen med en helt andra saker. Arg/ilska är en känsla man känner i många sammanhang och inte specifikt bara när man tycker någon är dum i huvudet eller så är den mer generella definitionen.

Exempel från tråden när folk blivit arga är att dottern inte städat, att folk slängt kläder i hallen, från läraren när barnen håller väsen eller mina exempel när jag blev arg när ridlärare inte frågade mig om jag ville hoppa. Ingen har nämnt dum i huvudet alls.

I tråden har det väl varit uppe allt från rena missförstånd till mordbrand, vad jag kan minnas. Och jag har nämnt dum i huvudet, den känslan triggas framför allt av att folk tilltalar mig när jag är hungrig. Dvs jag är själv ett levande exempel på att upplevd känsla inte alls behöver vara proportionell mot "brottet" den man blir arg på begått. Därför är det rimligt att behärska sig något innan man agerar, så att man inte använder mer skärpa än man egentligen tycker är befogat.

 

[Lingon]

Nej? Men kolla på "roliga videos" på tv eller Youtube bara, folk verkar tycka att det är skoj då folk ramlar och klantar sig. Vissa skrattar till om någon halkar på ett sätt som ser lustigt ut.

Ramlar utan att slå sig är nåt helt annat än att någon skadar sig!

 

[Mabuse]

Ja? Men att säga fan då man glömt nycklarna är ju inte alls det jag menar. Jag pratar om att flytta över sin ilska mot en annan person på ett av de ovanstående sätten. Och ja, det är ju givetvis stor skillnad mellan att svära och att gå så långt som att slå någon. Det förstår nog precis vem som helst.

Exempel:
Jag lämnar mina skor mitt på golvet. Igen.
Min man kommer och sparkar till skorna och ropar "kan du för helvete inte lägga undan dina jävla skor, jävla idiot!"

Versus: han flyttar på skorna och säger: du, jag blir verkligen så irriterad på att dina skor ligger här nu igen, kan du snälla flytta på dem? Eller borde vi skaffa en bättre skohylla?

Om jag med lite höjd röst säger ”Fan!” när jag inser att nycklarna är kvar hemma, då har jag ju både svurit och höjt rösten. Vilket du skrev inte var ok som uttryck för ilska.

Att svära betyder ju inte nödvändigtvis en lång harang av ovett - oftast är det väl bara ett ord?

Sparka skorna, säga ”din jävla idiot!”, det låter tycker jag otrevligt. Det finns ju mellanting mellan det och ditt andra alternativ. T ex kliva över skorna och hojta ”Men MÅSTE du lägga skorna i hallen? Jag tycker så illa om när man kommer in och det är kaos!”

 

[Saeta]

Hur menar du, ”för vem”? Man visar väl känslor för att man har dem, inte för andras skull? För vems skull skrattar du när du tycker något är roligt? Det är ju samma när man blir arg, man visar att man är arg för att man är arg. Inte svårare än så.

Det var ju det jag undrade. Vem ska man visa det för, hur ska man visa det?
Jag skrattar inte alltid när jag vet att det är olämpligt, även om jag hade kunnat börja asgarva (ja, ibland händer det att jag skrattar åt något högst olämpligt och det är jag INTE stolt över). Samma sak ser jag på ilska. Jag försöker helt enkelt anpassa mig till vad som är mest lämpligt.

Exempel är denna video.
Ja, jag skrattar så jag gråter när jag ser videon samtidigt som jag har skämskudden framme.
Men programledarens hantering av skrattet är ju knappast bra. Eller?

 

[Mia_R]

Exempel:
Jag lämnar mina skor mitt på golvet. Igen.
Min man kommer och sparkar till skorna och ropar "kan du för helvete inte lägga undan dina jävla skor, jävla idiot!"

Jag vet det är ett exempel, men helt seriöst, oavsett känsloläge men en partner som tänker eller säger högt jävla idiot till mig är en fd partner. Hur arg jag än blir och oavsett vilket tonläge jag har så säger jag inte vad som helst till min eventuella partner bara för att jag är arg.

1. Jag är inte tillsammans med idioter.
2. Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon som ansåg att jag är idiot.

Jag kan skälla ut någon efter noter om jag anser det är befogat, jag kan vara så förbannad att rösten skakar utan att jag skriker när jag säger vad jag tycker om en del personer. Radio Stockholm gick ut i radion och bad folk visa hänsyn till djurtransporter och talade om att det var en tjej som ringt in och gråtit. Jag var inte grinfärdig, jag var heligt förbannad när jag ringde.

Samma sak med hantverkaren som hade så bråttom att hinna om mig före ett möte med bussen vintertid att jag höll på hamna i diket med min lastade unghäst när han prejade oss. Jag tog regnr och ringde upp företaget som stod reggade men de ville inte berätta vem det var som körde, så jag bad dem hälsa att om det hade slagit om till rött vid rödljusen hade han fortfarande varit kvar där och letat efter sina tänder.

Japp, både vitglödgad ilska och hot på telefon. Jag menade även vad jag sa, jag hade helt ärligt kunnat slå honom på käften som riskerade att min unghäst hade skadats.

 

[Lobelia]

Jag tänker
Vill jag göra det i alla lägen? Nej, men om någon annan kan må dåligt av att jag inte kontrollerar min ilska, så kan jag hålla mig och istället föra en vettig diskussion

I så fall kan du varken visa din ilska eller försöka föra en vettig diskussion. Om man ska anpassa sig efter att någon annan kan må dåligt av vad man gör få man isolera sig. Det finns folk till allt och många mår mycket sämre av att diskutera än att någon visar sin ilska.

 

[em-pirre]

I så fall kan du varken visa din ilska eller försöka föra en vettig diskussion. Om man ska anpassa sig efter att någon annan kan må dåligt av vad man gör få man isolera sig. Det finns folk till allt och många mår mycket sämre av att diskutera än att någon visar sin ilska.

Men det är verkligen inte svårt för mig att anpassa mig. Varför göra det otrevligt för någon annan då jag utan problem kan låta bli?

 

[em-pirre]

Om jag med lite höjd röst säger ”Fan!” när jag inser att nycklarna är kvar hemma, då har jag ju både svurit och höjt rösten. Vilket du skrev inte var ok som uttryck för ilska.

Att svära betyder ju inte nödvändigtvis en lång harang av ovett - oftast är det väl bara ett ord?

Sparka skorna, säga ”din jävla idiot!”, det låter tycker jag otrevligt. Det finns ju mellanting mellan det och ditt andra alternativ. T ex kliva över skorna och hojta ”Men MÅSTE du lägga skorna i hallen? Jag tycker så illa om när man kommer in och det är kaos!”

Men som sagt, jag pratar fortfarande om när någon vänder den ilskan MOT någon. Inte nycklar. Ditt exempel låter heller inte som ilska. Irritation på sin höjd.

 

[em-pirre]

Jag vet det är ett exempel, men helt seriöst, oavsett känsloläge men en partner som tänker eller säger högt jävla idiot till mig är en fd partner. Hur arg jag än blir och oavsett vilket tonläge jag har så säger jag inte vad som helst till min eventuella partner bara för att jag är arg.

1. Jag är inte tillsammans med idioter.
2. Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon som ansåg att jag är idiot.

Jag kan skälla ut någon efter noter om jag anser det är befogat, jag kan vara så förbannad att rösten skakar utan att jag skriker när jag säger vad jag tycker om en del personer. Radio Stockholm gick ut i radion och bad folk visa hänsyn till djurtransporter och talade om att det var en tjej som ringt in och gråtit. Jag var inte grinfärdig, jag var heligt förbannad när jag ringde.

Samma sak med hantverkaren som hade så bråttom att hinna om mig före ett möte med bussen vintertid att jag höll på hamna i diket med min lastade unghäst när han prejade oss. Jag tog regnr och ringde upp företaget som stod reggade men de ville inte berätta vem det var som körde, så jag bad dem hälsa att om det hade slagit om till rött vid rödljusen hade han fortfarande varit kvar där och letat efter sina tänder.

Japp, både vitglödgad ilska och hot på telefon. Jag menade även vad jag sa, jag hade helt ärligt kunnat slå honom på käften som riskerade att min unghäst hade skadats.

Nej alltså jag hade dumpat innan nåt sånt hänt (min sambo svär eller skriker inte på mig)

Det var ett exempel.

Men även om han hade gormat om "dina jävla skor och all satans oreda" utan att kalla mig idiot hade jag blivit illa till mods. Jag hade nog inte kunnat leva med en sån person heller.

 

[Mia_R]

Nej alltså jag hade dumpat innan nåt sånt hänt (min sambo svär eller skriker inte på mig)

Det var ett exempel.

Men även om han hade gormat om "dina jävla skor och all satans oreda" utan att kalla mig idiot hade jag blivit illa till mods. Jag hade nog inte kunnat leva med en sån person heller.

Det förekommer tyvärr i en hel del förhållanden, en gammal kompis till mig kunde både svära åt och kalla sin man för idiot. Jag var helt i chock första gångerna jag hörde henne.

 

[Lobelia]

I tråden har det väl varit uppe allt från rena missförstånd till mordbrand, vad jag kan minnas. Och jag har nämnt dum i huvudet, den känslan triggas framför allt av att folk tilltalar mig när jag är hungrig. Dvs jag är själv ett levande exempel på att upplevd känsla inte alls behöver vara proportionell mot "brottet" den man blir arg på begått. Därför är det rimligt att behärska sig något innan man agerar, så att man inte använder mer skärpa än man egentligen tycker är befogat.

Det är väl ingen som menat att man ska använda mer skärpa än man tycker är befogat , det är väl en sak som alla kan hålla med om?

 

[em-pirre]

Det förekommer tyvärr i en hel del förhållanden, en gammal kompis till mig kunde både svära åt och kalla sin man för idiot. Jag var helt i chock första gångerna jag hörde henne.

Jo jag vet. Helt otroligt.

 

[Ullmerkott]

Det är väl ingen som menat att man ska använda mer skärpa än man tycker är befogat , det är väl en sak som alla kan hålla med om?

Jag uppfattade det som att flera menar att de måste visa vad de känner, istället för att lägga band på känslan. Om känslan då inte är helt befogad (den som gjorde fel kanske inte hade fått rätt information, eller den som blev arg kanske var ur balans), och man agerar utifrån hur man känner just i ögonblicket kommer man ju använda mer skärpa än vad man egentligen tycker är befogat när man får sansa sig lite.

 

[Lobelia]

Jag uppfattade det som att flera menar att de måste visa vad de känner, istället för att lägga band på känslan. Om känslan då inte är helt befogad (den som gjorde fel kanske inte hade fått rätt information, eller den som blev arg kanske var ur balans), och man agerar utifrån hur man känner just i ögonblicket kommer man ju använda mer skärpa än vad man egentligen tycker är befogat när man får sansa sig lite.

Kan du citerar någon som tycker det? Jag har bara läst inlägg där folk påstår det och de som förnekat det och rättat när andra påstår att de sagt det.

Edit, folk skriver att de vill kunna visa känslor inte att de måste det till varje pris alltid och definitivt inte att de vill visa mer skärpa än vad som är befogat.

 

[sthu]

Men alltså rynka på pannan är ju inte alls vad diskussionen handlar om ursprungligen.

Det tycker jag är att kontrollera sin ilska. Man kan visa det på ett sansat sätt.

Att börja väsa fram ord, höja rösten, svära eller använda skällsord (eller säga saker som man inte egentligen menar), kasta saker, brusa upp sig, slå näven i bordet, börja raljera, klampa omkring, vägra prata, snäsa, smälla i dörrar är beteende som jag tänker att visar på att man inte kan kontrollera sin ilska.

Att rynka på ögonbrynen och säga att nu är jag arg på dig pga X. Det tycker jag är ledigt dansat och kontrollerat beteende.

Ja, jag har aldrig påstått något annat i mina inlägg. Däremot ser jag det som en känsloyttring, närmare bestämt ilska. Inget neutralt bemötande, inget övervåld. Bara ett sätt att visa ilska/irritation/vad man nu ska kalla det.

 

[Lobelia]

Men det är verkligen inte svårt för mig att anpassa mig. Varför göra det otrevligt för någon annan då jag utan problem kan låta bli?

Diskussionen rör inte enbart dig, jag diskuterar allmänt du gör som du vill givetvis, men räkan inte med att alla andra gör som du.

Men jag tror inte någon lyckas att undvika att göra det trevligt (eller rättare sagt icke otrvligt) för alla andra oavsett hur de gör, inte ens du.

 

[Ullmerkott]

Kan du citerar någon som tycker det? Jag har bara läst inlägg där folk påstår det och de som förnekat det och rättat när andra påstår att de sagt det.

Edit, folk skriver att de vill kunna visa känslor inte att de måste det till varje pris alltid och definitivt inte att de vill visa mer skärpa än vad som är befogat.

Tråden har 456 inlägg så det verkar lite jobbigt. Jag har fått den uppfattningen av flera inlägg, men det kan ju vara jag som missuppfattat. Däremot har jag nog inte sett ett enda inlägg som argumenterar mot att folk visar känslor generellt eller blir arga där det är befogat?

 

[Shaggy]

Nu menar jag ju såklart om jag skulle agera på att jag var arg. Att "bara" vara arg utan att agera på det tar väl inte mer energi.

För mig äter det energi. Att bli arg svära till så är det ur världen. Att bli arg och trycka ner det så ligger känslan och äter, efter ett tag utan att jag ens vet vad som är ursprunget till den.

 

[Lobelia]

Tråden har 456 inlägg så det verkar lite jobbigt. Jag har fått den uppfattningen av flera inlägg, men det kan ju vara jag som missuppfattat. Däremot har jag nog inte sett ett enda inlägg som argumenterar mot att folk visar känslor generellt eller blir arga där det är befogat?

Om nu så många skrivit det så borde det vara lätt att hitta.
Men att visa känslor generellt har ingen protesterat mot och det har jag heller inte påstått, endast att visa ilska. Du har själv skrivit något i den stilen om att visa ilska mot dig, här är ett exempel

Som jag tidigare sagt tycker jag ilska generellt är helt ok, men ilska riktad mot mig är obehagligt. Jag förväntar mig därför att vuxna, balanserade människor i min omgivning hanterar sin ilska på andra sätt än att rikta den mot mig.