Oengagerad karl=jag häxa

[Cherarriduracell]

Fast nu blir det också svartvitt. Att inte ilska uppstår ofta betyder inte att den är bannlyst.

Som jag uppfattat undertonen upplevs det jätteobehagligt för många om ilska öht uppstår så det kan anas. Det är svartvitt för mig. Hur går det till att bli arg på "rätt sätt" för att pleasa denna grupp? I min värld skulle det innebära att trycka undan känslan och möjligen prata om den neutralt några timmar/dagar senare men jag kan ha missförstått?

 

[Mabuse]

Problemet är inte ilskan. Problemet är inte att ilskan uttrycks. Problemet är hur den uttrycks.

Att uttrycka sin ilska genom att höja rösten ser jag som en brist; att en partner inte har förmåga att kontrollera sig när denne blir arg. Finns det en god förmåga att kommunicera så måste en inte höja rösten.

Det är lika otrevligt online, när vissa använder fet textning när de blir upprörda.

Men varför ska man kontrollera sig så mycket? Du utgår från att en rösthöjning innebär att man förlorat kontrollen, man kanske tycker det är ok att höja rösten om man blir arg. Hur gör du själv för att visa att du blir arg?

 

[lizzie]

Jag har slutat tjata på min man. Jag påpekar/påminner 1-2 gånger. När han sedan skiter i det (vilket oftast är fallet) så får jag fullständiga raseriutbrott. Nu efter klimakteriet har jag ingen toleransnivå alls och det hjälper inte att "diskutera i samtalston" med maken. Jag måste bli totalt djävla asförbannad för att det ska bli någon reaktion.

T ex när köksbordet för sjuttioelfte gången är totalt belamrat med verktyg/skräp/bra att ha saker, precis efter att jag diskat och sanerat köksbordet efter den senaste omgången med verktyg/skräp/bra att ha saker.

Till makens försvar är att han har någon form av diagnos, men framför allt är han uppfostrad med att få som han vill genom att bli arg och vara högljudd. Så efter 30 år har jag lärt mig att diskutera sakligt är som att hälla vatten på en gås.

/Lizzie

 

[sjoberga]

Som jag uppfattat undertonen upplevs det jätteobehagligt för många om ilska öht uppstår så det kan anas. Det är svartvitt för mig. Hur går det till att bli arg på "rätt sätt" för att pleasa denna grupp? I min värld skulle det innebära att trycka undan känslan och möjligen prata om den neutralt några timmar/dagar senare men jag kan ha missförstått?

Ok, riktigt så menar i alla fall inte jag. Jag tänker att alla inte kopplar ihop ilska med höjd röst och att ilska mer genererar en vilja att hitta en lösning på något. Jag kan säga att jag är arg - utan att höja rösten. Om all ilska/irritation över småsaker skulle uttryckas med höjd röst, skulle jag vantrivas emedan andra säkert kan trivas.

 

[monster1]

Som jag uppfattat undertonen upplevs det jätteobehagligt för många om ilska öht uppstår så det kan anas. Det är svartvitt för mig. Hur går det till att bli arg på "rätt sätt" för att pleasa denna grupp? I min värld skulle det innebära att trycka undan känslan och möjligen prata om den neutralt några timmar/dagar senare men jag kan ha missförstått?

Man berättar, det här gör mig arg om det nu är nödvändigt att beskriva det. Oftast behöver jag inte inkludera känslor i det jag vill berätta. Oftast räcker det ju med att trevligt säga det man vill ha sagt, typ är du snäll och plocka undan dina grejer från hallen. Funkar tom på tonåringarna i hemmet oftast bättre än om jag skulle ställa mig och gapa på dom vilket bara skulle göra dom defensiva.

 

[monster1]

Men varför ska man kontrollera sig så mycket? Du utgår från att en rösthöjning innebär att man förlorat kontrollen, man kanske tycker det är ok att höja rösten om man blir arg. Hur gör du själv för att visa att du blir arg?

Att höja rösten är första steget i hotfullhet därför upplevs det som ett obehag av den som blir utsatt. Du lägger ju även in ilska i rösten när du höjer rösten för att du är arg om man jämför när man bara ska överrösta något eller pratar med någon som hör dåligt. Ilska=hotfull.

 

[monster1]

Ok, riktigt så menar i alla fall inte jag. Jag tänker att alla inte kopplar ihop ilska med höjd röst och att ilska mer genererar en vilja att hitta en lösning på något. Jag kan säga att jag är arg - utan att höja rösten. Om all ilska/irritation över småsaker skulle uttryckas med höjd röst, skulle jag vantrivas emedan andra säkert kan trivas.

Det går ju utmärkt att väsa fram sin ilska med om man nu vill det, men det blir ju inte mindre hotfullt. Det är ju det där med att just uttrycka ilska mot någon utan att vara hotfull som är problematisk. Ilska är såklart även en användbar känsla, den gör oss starka, modiga och envisa. Men ganska opraktisk när det kommer till annat, som tex rationellt tänkande och kommunikation.

 

[Mabuse]

Att höja rösten är första steget i hotfullhet därför upplevs det som ett obehag av den som blir utsatt. Du lägger ju även in ilska i rösten när du höjer rösten för att du är arg om man jämför när man bara ska överrösta något eller pratar med någon som hör dåligt. Ilska=hotfull.

Nej, ilska behöver absolut inte vara hotfullt. Jag upplever inte ilska mer hotfullt än gråt eller skratt, om det är någon jag känner och litar på. Jag tycker inte det är hotfullt när min man eller barnen blir arga, jag vet ju att de aldrig skulle göra mig illa. Jag är trygg med dem.

Om du upplever ilska som hotfullt förstår jag att du tycker det är obehagligt, men man måste inte uppleva det så.

 

[Mabuse]

Det går ju utmärkt att väsa fram sin ilska med om man nu vill det, men det blir ju inte mindre hotfullt. Det är ju det där med att just uttrycka ilska mot någon utan att vara hotfull som är problematisk. Ilska är såklart även en användbar känsla, den gör oss starka, modiga och envisa. Men ganska opraktisk när det kommer till annat, som tex rationellt tänkande och kommunikation.

Ilska och aggression är inte samma sak. De kan sammanfalla, men behöver inte göra det. Ilska är bara en känsla. Det behöver inte vara ett hot mot någon annan. Ett hot om vad, i så fall? Vad är det du upplever att den arge hotar med?

 

[lizzie]

Ilska och aggression är inte samma sak. De kan sammanfalla, men behöver inte göra det. Ilska är bara en känsla. Det behöver inte vara ett hot mot någon annan. Ett hot om vad, i så fall? Vad är det du upplever att den arge hotar med?

Exakt! En person kan upplevas som otroligt hotfull utan att personen ifråga ens öppnar truten!

Jag har inga problem med att visa ilska - det går snabbt över. Jag har inga problem med att maken visar ilska och är höjer rösten. Ilska är också en känsla som måste ut, om man så går ut skriker åt ett träd.

Att visa ilska är inte lika med att vara aggressiv och slå folk eller ha sönder saker.

/Lizzie

 

[monster1]

Nej, ilska behöver absolut inte vara hotfullt. Jag upplever inte ilska mer hotfullt än gråt eller skratt, om det är någon jag känner och litar på. Jag tycker inte det är hotfullt när min man eller barnen blir arga, jag vet ju att de aldrig skulle göra mig illa. Jag är trygg med dem.

Om du upplever ilska som hotfullt förstår jag att du tycker det är obehagligt, men man måste inte uppleva det så.

Hur uttrycker du ilska som inte är hotfull? Att höja rösten är ju ett hot eller möjligen ett tvång för att tvinga den andra att lyssna på dig = våld. Du gör det ju för att tvinga den andra att lyssna. Tvång är ju en form av våld. Man kan uttrycka ilska genom att bara berätta lugnt om den, vilket är det minst hotfulla. https://psykologa.se/hur-kan-man-forsta-ilska-och-vrede-inom-terapi/

 

[monster1]

https://www.bup.se/diagnoser/ilska-och-utbrott/ "De flesta personer kan ibland känna irritation och få impulser inom sig att brusa upp och bli arga. Men ofta finns också en inbyggd spärr som gör att de inte får utbrott, utan istället löser situationen på annat sätt, till exempel genom att prata. Men den som har problem med att kontrollera sin ilska har inte en sådan inre spärr och får svårare att stoppa ilskeutbrott."

 

[monster1]

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:189385/FULLTEXT01.pdf
"Det finns vidare en uppenbar koppling mellan ilska och aggressiva handlingar. Detta samband är emellertid inte helt enkelt, och olika forskare har olika uppfattningar om hur starkt detta samband är och exakt hur det ser ut (för överblick se Russell, 2001). Men även fast vi ofta blir arga utan att handla aggressivt, även fast vi ofta tar till verbalt våld snarare än fysiskt våld när vi väl blir aggressiva, och även fast aggressivitet kan vara så kallad instrumentell (och inte vara ett resultat av ilska) så torde det inte gå att komma ifrån att ilska generellt leder till en ökad sannolikhet för aggressivt beteende, såväl verbalt som fysiskt."

 

[Mabuse]

Hur uttrycker du ilska som inte är hotfull? Att höja rösten är ju ett hot eller möjligen ett tvång för att tvinga den andra att lyssna på dig = våld. Du gör det ju för att tvinga den andra att lyssna. Tvång är ju en form av våld. Man kan uttrycka ilska genom att bara berätta lugnt om den, vilket är det minst hotfulla. https://psykologa.se/hur-kan-man-forsta-ilska-och-vrede-inom-terapi/

Men det är ju som att utrycka glädje genom att bara berätta lugnt om det. Eller att inte gråta utan istället bara berätta lugnt om att man är ledsen. En människa som aldrig visar några känslor utan bara berättar lugnt om vad de känner låter som en robot för mig. Som inte ser glad ut, utan bara lugnt säger ”du gjorde mig mycket glad nu.” eller inte gråter eller visar att den är ledsen, utan bara lugnt säger ”jag är väldigt ledsen”.

Varje gång man ger ett läte ifrån sig, så tvingar man ju andra att lyssna, såvida de inte är hörselskadade eller liknande. Att höja rösten betyder inte att man överröstar den andre, utan kan helt enkelt vara att man med sitt röstläge ger uttryck för att man är arg.

Om man överröstar den andre, så är det något annat, men om man följer vanliga samtalsnormer är det ju inte mer tvång att höja rösten än att prata. Säger jag något, eller hostar, eller på något sätt ger ifrån mig ett ljud, så ”tvingar” jag ju dem inom hörhåll att höra det.

 

[Raderad medlem 19815]

Men varför ska man kontrollera sig så mycket? Du utgår från att en rösthöjning innebär att man förlorat kontrollen, man kanske tycker det är ok att höja rösten om man blir arg. Hur gör du själv för att visa att du blir arg?

Du skrev i något av din första inlägg att någon i familjen blir arg varje dag. Kanske är det det många hakat upp sig på? Självklart får barn ofta utbrott, det är ju inget konstigt med det, och visst får även jag utbrott på både det ena och det andra då och då , men jag har inte orkat leva med en vuxen som blir arg titt som tätt även om det går över snabbt. Jag vill ha lugn och ro i mitt hem och hade blivit väldigts stressad av ett sånt beteende.

 

[monster1]

Men det är ju som att utrycka glädje genom att bara berätta lugnt om det. Eller att inte gråta utan istället bara berätta lugnt om att man är ledsen. En människa som aldrig visar några känslor utan bara berättar lugnt om vad de känner låter som en robot för mig. Som inte ser glad ut, utan bara lugnt säger ”du gjorde mig mycket glad nu.” eller inte gråter eller visar att den är ledsen, utan bara lugnt säger ”jag är väldigt ledsen”.

Varje gång man ger ett läte ifrån sig, så tvingar man ju andra att lyssna, såvida de inte är hörselskadade eller liknande. Att höja rösten betyder inte att man överröstar den andre, utan kan helt enkelt vara att man med sitt röstläge ger uttryck för att man är arg.

Om man överröstar den andre, så är det något annat, men om man följer vanliga samtalsnormer är det ju inte mer tvång att höja rösten än att prata. Säger jag något, eller hostar, eller på något sätt ger ifrån mig ett ljud, så ”tvingar” jag ju dem inom hörhåll att höra det.

Alltså att dela med sig av glädje och kärlek är såklart positivt, ilska är en känsla som har sin grund i att skydda sig, den är inte ju inte direkt positiv att dela med sig av alls. Gråter försöker nog de flesta att undvika om det går när de pratar med andra, det blir ju så svårt att just prata annars. Över huvudtaget är det rätt svårt att reda ut saker när man är mitt i en känslostorm. Men absolut så har man känslorna behöver få ha dom. Att ha negativa känslor och att rikta dom mot någon är dock två helt skilda saker. Känslan av ilska är ju utlöst av processer i hjärnan som förhindrar problemlösning. Det är ju bara att se på när man försöker lösa ett tekniskt problem och blir arg, hur bra fungerar det? Det är precis samma sak med relationer. Att jag blir arg och emellanåt ger uttryck för det är inte samma sak som att det är positivt för min relation. Det är en realitet och något vi får leva med, men knappast något om är särskilt positivt för för vår förståelse för varandra. Btw vi blir arga, ledsna, glada osv vi tar bara inte ut det på varandra.

 

[Amha]

Allmän undran: Hur lär man barn att HANTERA ilska konstruktivt om känslan är helt bannlyst från hemmet? Hur gör man? Inte retorisk eller ironisk fråga utan jag undrar genuint hur det går till att lära sig bearbeta utan att yttra och utan att bara trycka undan känslan?

Ptjau. Hos oss finns nog hela registret vad gäller barns humör. Alltifrån lugnt och sansat, ungefär som vi vuxna, till högljutt och smällande i dörrar. Vi har satt stopp för illvrål, eller rättare sagt: skrik men gör det i ditt eget rum med stängd dörr eller utomhus. Människor och djur ska inte behöva få ont i öronen för att någon är arg, vilket vi sagt åt dem. Även stopp för smällande dörrar pga risk för klämskador. Tror inte jag gör så mycket annorlunda mot någon annan egentligen, förutom att jag själv är försiktig med att höja rösten. Fördelen med detta är att barnen också vet att det är allvar när man höjer rösten. Klockrent när de sprungit mot en väg eller nåt annat farligt när man måste få dem att verkligen haja till

 

[hastflicka]

Som larare i arskurser 4-7 larde sig mina elever mycket fort att nar jag sankte rosten och talade lagmalt var jag arg pa riktigt sa de blev aldeles knapp tysta och lyssnade. Man behover inte hoja rosten for att omvarlden ska veta och forsta att man ar arg ...

 

[Mabuse]

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:189385/FULLTEXT01.pdf
"Det finns vidare en uppenbar koppling mellan ilska och aggressiva handlingar. Detta samband är emellertid inte helt enkelt, och olika forskare har olika uppfattningar om hur starkt detta samband är och exakt hur det ser ut (för överblick se Russell, 2001). Men även fast vi ofta blir arga utan att handla aggressivt, även fast vi ofta tar till verbalt våld snarare än fysiskt våld när vi väl blir aggressiva, och även fast aggressivitet kan vara så kallad instrumentell (och inte vara ett resultat av ilska) så torde det inte gå att komma ifrån att ilska generellt leder till en ökad sannolikhet för aggressivt beteende, såväl verbalt som fysiskt."

Det är klart det finns en samband, men med sina nära och kära så är det väl förhoppningsvis så att de aldrig blir aggressiva? Jag vet att min man blir arg, men aldrig nånsin aggressiv. Det är ju inte en generisk ”någon” vi pratar om, utan en specifik person man känner väl.

 

[Lingon]

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:189385/FULLTEXT01.pdf
"Det finns vidare en uppenbar koppling mellan ilska och aggressiva handlingar. Detta samband är emellertid inte helt enkelt, och olika forskare har olika uppfattningar om hur starkt detta samband är och exakt hur det ser ut (för överblick se Russell, 2001). Men även fast vi ofta blir arga utan att handla aggressivt, även fast vi ofta tar till verbalt våld snarare än fysiskt våld när vi väl blir aggressiva, och även fast aggressivitet kan vara så kallad instrumentell (och inte vara ett resultat av ilska) så torde det inte gå att komma ifrån att ilska generellt leder till en ökad sannolikhet för aggressivt beteende, såväl verbalt som fysiskt."

Aggression och att visa att man är arg är olika saker. Jag tycker att folk som aldrig visar ilska eller nåt är lite obehagliga. Som om de inte känner något. Nollställda. Ingen egen åsikt om nåt.