Överviktsoperation

Tack för era svar! Har fått flera svar så tänker inte svara var och en här, det blir lite mycket. Jag uppskattar era tankar, funderingar och erfarenheter av.. . ja, allt som cirkulerat i tråden, allt från överviktsoperationer, till simförslag osv.

Jag känner att jag inte har någon större lust att göra en operation. Inte just nu. Nog för att priset för att vara fet är högt, men ingen säger ju att jag kommer leva så länge att jag ens hinner bli sjuk av den. Däremot känns riskerna för komplikationer vid operation något som jag skulle kunna drabbas av mycket tidigare. Kanske fel att se det så, men jag är ganska uppgiven just nu. Jag försöker förklara, men det är svårt att sätta rätt ord på så att någon ens förstår. Det ena utesluter ju inte det andra, är nog något som många tänker

I dag är det 14 år sedan min man dog. Han blev 26 år, 8 månader och 8 dagar gammal. Vi hade planer, vi sköt saker på framtiden, till och med vår bröllopsresa, den skulle vi ta i september samma år han dog, 4 år efter vårt bröllop. Vad vi inte hade planerat var att han skulle dö, av en orsak som inte hade med vikt eller dåligt leverne att göra. Folk dör, till ingen nytta, vad är meningen med det? Varför ska man satsa på ett långt liv när man ändå kan snuvas på sitt liv långt innan det har hunnit halvvägs?

För 1,5 vecka sedan dog min hund. Hon hade medfött blåsljud på hjärtat och jag var noga med hennes vikt och att inte motionera henne något speciellt, noga med vila, och så skulle hennes hjärta undersökas nu i höst igen samt i januari. Vi hade en plan. Men så dog hon, knall och fall, troligen pga hjärtat. Jag är så ofantligt ledsen! Det var extra roligt att promenera när hon levde trots att hon inte ens var med alla gångerna, hon gav motivationen att gå hem från bussen trots att hon var hemma redan och väntade på mig, hon gav mig motivationen att ta extra promenader för att kolla upp var vi kunde gå med henne och hon gav motivation att gå på promenader med henne så att vi båda fick röra på oss. Hon dog och jag tar numera bussen hem, jag har ingen lust att gå, det finns ingen att gå för längre.

De fick korta liv båda två, till ingen nytta. Man planerar och tänker framåt hela tiden, men vinner man alltid något på det? Vad är det ens som säger att jag skulle få ett bra liv som opererad? Jag tror att risken för komplikationer och dåligt mående av den är större än dåligt mående och komplikationer pga fetman. Framför allt med tanke på att min syn och hörsel inte är speciellt bra och bara blir sämre, frågan är, vill jag verkligen bli gammal och blind och döv? Det vore lite som att slösa bort en operation på mig , en operation som skulle göra mig visserligen "smal och hälsosam" (jag har aldrig påstått att jag är hälsosam, det skulle jag inte göra heller, fullt medveten om att det är svårt att vara hälsosam med brist på motion och med dåliga matvanor), men som också skulle riskera ge mig komplikationer för resten av mitt liv, som för övrigt riskerar att bli kortare än andras pga min syn- och hörsel. Jag vill bara leva i nuet, för man vet aldrig med i morgon.

Nåväl, jag försöker i alla fall ändra lite på matvanorna nu, jag anser att man kan ju vara hälsosam som fet också med rätt matvanor och motion. Men vi börjar med det svåraste. Maten. Där har jag mycket att arbeta med. Skulle jag en dag vilja ha en operation är det ju bra att ha börjat i en ände....
 
Tack för era svar! Har fått flera svar så tänker inte svara var och en här, det blir lite mycket. Jag uppskattar era tankar, funderingar och erfarenheter av.. . ja, allt som cirkulerat i tråden, allt från överviktsoperationer, till simförslag osv.

Jag känner att jag inte har någon större lust att göra en operation. Inte just nu. Nog för att priset för att vara fet är högt, men ingen säger ju att jag kommer leva så länge att jag ens hinner bli sjuk av den. Däremot känns riskerna för komplikationer vid operation något som jag skulle kunna drabbas av mycket tidigare. Kanske fel att se det så, men jag är ganska uppgiven just nu. Jag försöker förklara, men det är svårt att sätta rätt ord på så att någon ens förstår. Det ena utesluter ju inte det andra, är nog något som många tänker

I dag är det 14 år sedan min man dog. Han blev 26 år, 8 månader och 8 dagar gammal. Vi hade planer, vi sköt saker på framtiden, till och med vår bröllopsresa, den skulle vi ta i september samma år han dog, 4 år efter vårt bröllop. Vad vi inte hade planerat var att han skulle dö, av en orsak som inte hade med vikt eller dåligt leverne att göra. Folk dör, till ingen nytta, vad är meningen med det? Varför ska man satsa på ett långt liv när man ändå kan snuvas på sitt liv långt innan det har hunnit halvvägs?

För 1,5 vecka sedan dog min hund. Hon hade medfött blåsljud på hjärtat och jag var noga med hennes vikt och att inte motionera henne något speciellt, noga med vila, och så skulle hennes hjärta undersökas nu i höst igen samt i januari. Vi hade en plan. Men så dog hon, knall och fall, troligen pga hjärtat. Jag är så ofantligt ledsen! Det var extra roligt att promenera när hon levde trots att hon inte ens var med alla gångerna, hon gav motivationen att gå hem från bussen trots att hon var hemma redan och väntade på mig, hon gav mig motivationen att ta extra promenader för att kolla upp var vi kunde gå med henne och hon gav motivation att gå på promenader med henne så att vi båda fick röra på oss. Hon dog och jag tar numera bussen hem, jag har ingen lust att gå, det finns ingen att gå för längre.

De fick korta liv båda två, till ingen nytta. Man planerar och tänker framåt hela tiden, men vinner man alltid något på det? Vad är det ens som säger att jag skulle få ett bra liv som opererad? Jag tror att risken för komplikationer och dåligt mående av den är större än dåligt mående och komplikationer pga fetman. Framför allt med tanke på att min syn och hörsel inte är speciellt bra och bara blir sämre, frågan är, vill jag verkligen bli gammal och blind och döv? Det vore lite som att slösa bort en operation på mig , en operation som skulle göra mig visserligen "smal och hälsosam" (jag har aldrig påstått att jag är hälsosam, det skulle jag inte göra heller, fullt medveten om att det är svårt att vara hälsosam med brist på motion och med dåliga matvanor), men som också skulle riskera ge mig komplikationer för resten av mitt liv, som för övrigt riskerar att bli kortare än andras pga min syn- och hörsel. Jag vill bara leva i nuet, för man vet aldrig med i morgon.

Nåväl, jag försöker i alla fall ändra lite på matvanorna nu, jag anser att man kan ju vara hälsosam som fet också med rätt matvanor och motion. Men vi börjar med det svåraste. Maten. Där har jag mycket att arbeta med. Skulle jag en dag vilja ha en operation är det ju bra att ha börjat i en ände....
Men herregud vad tiden går fort, minns tråden nästan som igår.
Beklagar sorgen över både man och hund :(

Självklart ska du inte opereras om du inte vill det själv. Aldrig någonsin, det är din kropp och det ska alltid alltid alltid vara ditt val. Vi andra kan komma med input och svara på frågor och sådär, men inte en jävel ska göra det valet åt dig. Och skulle du komma fram till att du vill opereras om ett år, om fem år, och 40 år, så lär de inte ha gått upp i rök.
Precis som du säger så måste man inte vara ohälsosam för att man är fet utan även en fet människa kan vara hälsosam. Vad gäller att promenera så är du hjärtligt välkommen till oss i Pokémon Go-tråden - eller ja, oss kanske jag inte ska säga som sjukt inaktiv, men en vacker dag kanske jag återupptar spelandet (jag har gått över till Jurassic World Alive :p). Finns även andra spel på samma tema, Ingress, Jurassic World Alive och nu senast nåt Harry Potter-spel. Kanske kan nåt sånt ge lite motivation eller bara skingra tankarna lite, vem vet. Det är iaf rätt trevligt att gå runt och snurra stops och fånga söta monster :)
 
Men herregud vad tiden går fort, minns tråden nästan som igår.
Beklagar sorgen över både man och hund :(

Självklart ska du inte opereras om du inte vill det själv. Aldrig någonsin, det är din kropp och det ska alltid alltid alltid vara ditt val. Vi andra kan komma med input och svara på frågor och sådär, men inte en jävel ska göra det valet åt dig. Och skulle du komma fram till att du vill opereras om ett år, om fem år, och 40 år, så lär de inte ha gått upp i rök.
Precis som du säger så måste man inte vara ohälsosam för att man är fet utan även en fet människa kan vara hälsosam. Vad gäller att promenera så är du hjärtligt välkommen till oss i Pokémon Go-tråden - eller ja, oss kanske jag inte ska säga som sjukt inaktiv, men en vacker dag kanske jag återupptar spelandet (jag har gått över till Jurassic World Alive :p). Finns även andra spel på samma tema, Ingress, Jurassic World Alive och nu senast nåt Harry Potter-spel. Kanske kan nåt sånt ge lite motivation eller bara skingra tankarna lite, vem vet. Det är iaf rätt trevligt att gå runt och snurra stops och fånga söta monster :)
Tack!
Eller hur, nästan som i går! det känns som i går. Och det är ju just det. När "alla" pratar om hur man ska leva för att vara hälsosam och bli gammal osv så tänker jag att jag vill peka på honom och säga "men han blev ju inte gammal" och nu samma med valpen som inte blev gammal, och andra människor i min närhet som inte blev gamla. Vi ska göra så mycket, satsa så mycket, leva på ett visst sätt och allt vad det nu är, för att bli gamla. Och varje gång tänker jag att ingen vet ju vad som händer i framtiden, alla planer och allt, ingen kan se in i framtiden. Jag vet inte, jag är kanske bara rent allmänt trött på livet och döden som är närvarande nu, så att jag inte ser vettigt på saker och ting, antar att några av er kan tycka det.

Nej, självklart kan ingen tvinga mig att operera mig och jag skapade ju tråden för att höra om erfarenheter och så, vilket har varit bra! Det här har varit något som har funnits i min hjärna en längretid och folk i närheten har de nsenare tiden börjat propsa på för operation, men nu känns det som att jag kan svara lite mer än "jag vet inte" på varför jag inte vill opereras. Just nu, eftersom jag faktiskt är en person som faktiskt kan ändra mig. Vi får väl se om jag har gjort det om ett år, eller så när mina matvanor sitter bättre!

Pokemon go har jag missat, men jag är med dig där, Jurassic World låter lite mer spännande faktiskt, har ni inte en tråd om det?
Jag gillar att gå egentlige, var i Nyköping måndag och tisdag och där gick jag runt och spanade in flera av mina ställen jag inte sett på länge, älskar verkligen det där avslappnande promenerandet och gå på upptäcktsfärd, där målet inte är att gå ner i vikt utan att .. ja vad 17 som helst- ta sig från A till B, kolla saker, gå på upptäcktsfärd, bara vandra osv. Det var ännu roligare med hunden, och jag såg fram emot att hon skulle kunna gå på längre promenader sedan.
 
Tack!
Eller hur, nästan som i går! det känns som i går. Och det är ju just det. När "alla" pratar om hur man ska leva för att vara hälsosam och bli gammal osv så tänker jag att jag vill peka på honom och säga "men han blev ju inte gammal" och nu samma med valpen som inte blev gammal, och andra människor i min närhet som inte blev gamla. Vi ska göra så mycket, satsa så mycket, leva på ett visst sätt och allt vad det nu är, för att bli gamla. Och varje gång tänker jag att ingen vet ju vad som händer i framtiden, alla planer och allt, ingen kan se in i framtiden. Jag vet inte, jag är kanske bara rent allmänt trött på livet och döden som är närvarande nu, så att jag inte ser vettigt på saker och ting, antar att några av er kan tycka det.

Nej, självklart kan ingen tvinga mig att operera mig och jag skapade ju tråden för att höra om erfarenheter och så, vilket har varit bra! Det här har varit något som har funnits i min hjärna en längretid och folk i närheten har de nsenare tiden börjat propsa på för operation, men nu känns det som att jag kan svara lite mer än "jag vet inte" på varför jag inte vill opereras. Just nu, eftersom jag faktiskt är en person som faktiskt kan ändra mig. Vi får väl se om jag har gjort det om ett år, eller så när mina matvanor sitter bättre!

Pokemon go har jag missat, men jag är med dig där, Jurassic World låter lite mer spännande faktiskt, har ni inte en tråd om det?
Jag gillar att gå egentlige, var i Nyköping måndag och tisdag och där gick jag runt och spanade in flera av mina ställen jag inte sett på länge, älskar verkligen det där avslappnande promenerandet och gå på upptäcktsfärd, där målet inte är att gå ner i vikt utan att .. ja vad 17 som helst- ta sig från A till B, kolla saker, gå på upptäcktsfärd, bara vandra osv. Det var ännu roligare med hunden, och jag såg fram emot att hon skulle kunna gå på längre promenader sedan.
Ja jag förstår vad du menar. Jag tänker att vi lever en enda gång, sen får vi ta det därifrån. Vissa vill försöka leva länge, vissa vill ha livskvalité, vissa vill kombinera, var och en gör sitt och det är helt okej.

Nej ingen tråd om Jurassic World. Verkar inte vara så många svenskar som spelar det alls :) Men jag gillar att det går att samarbeta på ett annat sätt än i Pokemon Go. I JWA får man tex joina en allians som samarbetar för att klara uppdrag för belöningar och kan donera dna till varandra (du fångar inte dinosaurier utan skjuter pilar på de för att samla dna, för att på den vägen kunna levla upp eller skapa hybrider). Man behöver aldrig träffas utan kan sitta på helt olika sidor av planeten. Den biten gillar jag, då kan jag spela utan att behöva passa in :p Men vill du vara en del av ett community och kanske träffa andra spelare så är det nog snarare Pokemon Go eller kanske den där Harry Potter som lämpar sig bättre. Alldeles oavsett är det ett trevlig tidsfördriv som får en att gå ut bara för att fånga den där vid stoppet där borta, och där borta är det en sån, och där är det en sån... Tjoff så har man varit ute några timmar, hamnat på nya ställen man inte brukar besöka och kanske träffat nya bekantskaper :)
 
Jag känner igen mig i lite av det du berättar om dig faktiskt, men vet samtidigt inte om det kan vara samma svar. Ska läsa om det och se om jag kan ta upp det som förslag kanske? Fick du kämpa mycket med din vårdcentral om det här?

Jag är för tillfället aningens... purken på min vårdcentral. Har haft astma sedan tonåren. Kommer vid förkylning men framför allt allergisk. Jag är allergisk mot vissa djur, tex hamster och kanin. Är doftkänslig och varje vår svär jag över en märklig förkylning som aldrig bryter ut tills jag kommer på det här med pollen och tar allergitabletter och blir bra.... så har det varit i många år nu.

Vårdcentralen har tidigare skrivit ut mediciner åt mig utan problem men i samband med att jag flyttade och bodde i Sörmland i två år och typ aldrig träffade folk kände jag att jag när medicinen till slut tog slut att jag inte behövde den. Jag hade sällan problem så varför ta medicin varje dag då. Flyttade tillbaka till Skåne igen och där började samma problem igen lite smått eftersom jag började röra mig mer ute bland folk, drabbades oftare av förkylningar, reagerade på dofter och sönerna är tonåringar och använder skarpa parfymen utan att tänka på vad jag tål eller inte. I december förra året under en jobbig förkylning fick jag nog och skickade in ett önskemål om att förnya min astmamedicin och höll tummarna.... Fick till svar att eftersom det inte finns en astmadiagnos i deras journal på mig så sätts jag upp på tid till sköterskan för spirometri, väntetid ett par månader. Min astmautredning gjorde när jag var tonåring, det är alltså massor av år sedan.

Gjorde spirometri i slutet av mars och det visade "normal lungfunktion". Jag berättade om att jag har svårt med orken, orkar inte som förut och det beror INTE på vikten, det är en matthet och inte brist på kondition, jag berättade om min hosta sedan första förkylningstillfället i december- den var kvar, ibland bättre, ibland sämre, men aldrig borta och att jag sedan det tillfället och fram till besöket i mars varit förkyld 4 gånger till. Förutom andra astmasymptom jag känner av. Hon skulle prata med läkaren om att det borde göras en lungröntgen och ett blodprov för att se vad jag är allergisk mot (typ om jag är allergisk mot pollen eller så). I mitten av maj får jag kallelse till röntgen och brev om att jag ska lämna blodprov osv. Jag är då rätt uppgiven eftersom det redan lät på sköterskan att jag inte har astma.... så eftersom jag inte hade hundvakt och sedan blev mamma sjuk i två veckor (som skulle köra mig) så tog det nästan en månad innan jag tog mig dit.

Sköterskan ringde några dagar efteråt och berättade att läkaren skrivit ut antibiotika till mig att ta i 10 dagar mot lunginflammation och att det nog är så att lunginflammationen är anledningen till min långvariga hosta. Det är deras fundering. Röntgen om 6 veckor. Svaret på allergitestet har inte kommit än men jag såg en anteckning om att det var negativt.

Jag gissar att jag enligt dem 1 inte har astma, 2 inte är allergisk, 3 inte får medicin, 4 lunginflammationen som syntes på röntgen har jag alltså gått med sedan december. Jag kan meddela att jag INTE ens är pyttelite bättre efter kuren, inte det minsta, snarare sämre. Men jag är nog rätt säker på att det här är avslutat enligt min vårdcentral. Om nu röntgen om 3 veckor inte visar på lunginflammation så är det alltså klappat och klart trots att jag inte är det minsta bättre, snarare sämre. Du vet när man känner sig sjuk, men inte riktigt sjuk, men inte eller frisk? Så har det varit sedan december. Något är fel, men jag kan inte peka på vad. Jag tror att om jag återigen kontaktar VC om att jag inte mår bra så kommer jag få svaret att "börja simma, ät bättre, gå ner i vikt, du är tjock" för vi vet väl alla att viktnedgång är lösningen på fetas alla hälsoproblem? I alla fall enligt sjukvården. Sköterskan frågade till och med om jag ville att hon skickade en remiss till dietist! Eh, nej??! :confused:


Ursäkta sent svar, semester utan internet!

Enl min VC är jag inte allergisk mot något och de kan typ inte göra mer. Mina problem som jag har måste bevisas under lång tid innan de tänker bry sig (ungefärligt svar)

Vad jag har gjort är att pga de mardrömmar jag fått av antihistaminerna är faktiskt nu under semestern testat lite nytt.

Jag äter daosin 20 min innan varje måltid, samt 500mg quercetin till varje måltid. Äter endast 3 måltider per dag, undviker alkohol. Undviker även det jag upplever jag reagerar emot varje gång och har tack vare det insett ännu lite mer.

Jag ligger nu stadigt lägre i vikt än innan, magen kan svullna när jag äter ris tex men genom att äta frukt och fiber motverkar jag det. Just nu väntar jag på att allt stabiliserar sig med tiden, det känns som att vänta ut och fortsätta är rätt. Kommer gå på VC igen i höst med bevis att antihistamin hjälper men ger mardrömmar.

Om du har diagnos redan på astman kan du ta ut dina journaler med diagnosen från ditt nuvarande VC och ge till dem och säga här är beviset. En bekant fick göra så (helt otroligt). Inget intresse så beviset fick bli på patienten.

Dessutom som lök på laxen, en större svampinfektion gjorde all allergi mycket värre, hade den under flera år, samt de magproblem som det gav. Så glad över den privata läkaren som frågade hur länge jag sköljt munnen i svampmedicin, suckade djupt och gav mig tabletter två omgångar a 14 dagar. Det var liksom vändpunkten. Flukonazol fanns sedan receptfritt länge så jag kunde göra ett par kurer efteråt, får nu av mvc när det behövs.
 
Finns ytterligare en operation, där man opererar in en liten lucka så man kan tömma ut det man ätit.

Den heter Aspire-metoden och görs så vitt jag vet fortfarande i Karlskrona. Man opererar in en peg som man tömmer ut en viss del mat genom, i kombination med kbt för att komma tillrätta med de bakomliggande mekanismerna.

Verkar som många fått superresultat och som jag förstod tar de remisser från hela landet.
 
Den heter Aspire-metoden och görs så vitt jag vet fortfarande i Karlskrona. Man opererar in en peg som man tömmer ut en viss del mat genom, i kombination med kbt för att komma tillrätta med de bakomliggande mekanismerna.

Verkar som många fått superresultat och som jag förstod tar de remisser från hela landet.
Ah sedär, tack! Det låter ju skitbra! :)
 
Testerna är inte alltid så bra, man kan vara allergisk utan att det syns på test.

Ja visst, problemet är att få VC att förstå. Fick ju redan ifjol antihistamin för att se om det hjälpte, vilket det gjorde, pratade sedan om det med dem när testerna gjordes. Trots det fick jag ändå äta antihistamin i år också för att proverna var negativa. Som jag ser det ett år till utan att ha fått hjälp med att få rätt medicin. Hade de lyssnat och föreslagit ett annat histamin som har mindre risk för mardrömmar eller är mer effektivt mot de jag korsreagerar emot hade jag inte sagt något.
 
Ja visst, problemet är att få VC att förstå. Fick ju redan ifjol antihistamin för att se om det hjälpte, vilket det gjorde, pratade sedan om det med dem när testerna gjordes. Trots det fick jag ändå äta antihistamin i år också för att proverna var negativa. Som jag ser det ett år till utan att ha fått hjälp med att få rätt medicin. Hade de lyssnat och föreslagit ett annat histamin som har mindre risk för mardrömmar eller är mer effektivt mot de jag korsreagerar emot hade jag inte sagt något.
Men det finns ju massvis av receptfria antihistaminer.
 
Jag vet inte vad andra har skrivit, orkar inte läsa det just nu. Ber om ursäkt om detta inte ger något nytt.
Jag valde bort en operation. valde istället att ta medicin för mitt överviktsproblem,
 
Då är frågan - hjälper medicinen?
34453

Ja. Jag har misskött mig men den funkar
 
Håller med.
Det är att underhålla bulimi eller att till och med skapa den.
Jag kan inte se något positivt med det annat än på mycket kortsiktig nivå.

Faktum är att de fått mycket goda resultat och metoden har exporterats till flera länder.

Den är reversibel, landstingsfinansierad och kombineras dessutom med kbt för att komma tillrätta med det ätstörda beteende som ofta ligger bakom fetma.

Förutom att det känns lite läskigt med peg och tömning och så vidare så är det nog den enda operation jag hade kunnat tänka mig.
 
Faktum är att de fått mycket goda resultat och metoden har exporterats till flera länder.

Den är reversibel, landstingsfinansierad och kombineras dessutom med kbt för att komma tillrätta med det ätstörda beteende som ofta ligger bakom fetma.

Förutom att det känns lite läskigt med peg och tömning och så vidare så är det nog den enda operation jag hade kunnat tänka mig.
Ok, det låter ju bra, särskilt att den är reversibel. Jag personligen är ändå skeptiskt till metoden.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
21 638
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
2 930
Senast: __sofia__
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 342
Senast: jemeni
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 408
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp