Ojämställd föräldraledighet för att ”vila”

[piggelin]

Häromdan pratade jag med en äldre kollega (som har två barn) ang det här med föräldraledighet och deltidsjobb. Jag har själv inga barn men är väldigt intresserad av allt som har med könsroller, feminism osv att göra.

På mitt jobb (högskoleutbildad akademiker och därmed tillhör de flesta på jobbet övre medelklass) är det mer regel än undantag att mammor är föräldralediga minst ett år och sedan jobbar deltid. För mig är det väldigt konstigt att man inte delar jämnt med sin partner vilket jag och min kollega diskuterade igår. Hon menade att lång föräldraledighet och deltidsjobb är något mamman (hon i detta fall) ”unnar sig” som paus från jobb och möjlighet att prioritera sina barn.

För mig är det bara ett sätt att cementera könsroller eftersom pappan inte tänker lika. Eftersom jag är ung utan barn får man ofta kommentaren ”vänta tills du blir lite äldre och skaffar egna barn då ändrar du dig nog”.

Ni som har barn, hur resonerar ni kring det här med jämställd föräldraledighet? Min inre feminist dog lite när jag insåg att kvinnor med bra utbildning inte nödvändigtvis prioriterar sin karriär utan fortsätter att bemästra könsroller.

 

[Kilauea]

Jag resonerar som så att det är upp till varje familj att göra det som fungerar bäst för dom.

Ex. Jag har ensam vårdnad om sonen, då pappan har noll SGI i Sverige. Pappan är å andra sidan ledig 20 veckor om året, samt jobbar (utom några undantag) 3-dagara veckor, så han är hemma mycket ändå.

 

[Guldaskig]

Jag har ett ganska påfrestande jobb, mycket obekväm arbetstid och helgjobb, där de allra flesta jobbar deltid (ca 80-90%) för att hinna med övriga livet bättre. Jag tvärvärgrar dock detta just pga det du säger. Självklart skulle jag vilja vara hemma mer med mitt barn och av den anledningen gå ner i tid men jag känner mig sjukt principfast i denna frågan. Min sambo jobbar också 100%.

 

[piggelin]

Har man råd, tänker jag väl att det inte är nåt fel att gå ner i deltid men då bör båda föräldrarna göra samma.

 

[Kilauea]

Tilläggas att deltid jobbar jag redan, pga att jag inte klarar heltid.

 

[LadyCovergirl]

Jag och dotterns pappa gjorde tvärtom och han tog mer eller mindre all föräldraledighet.
För vår del var det bäst eftersom jag pluggade på juristprogrammet med tämligen få schemalagda timmar och pappan ville sluta jobba och istället läsa upp sina betyg via distansstudier.
Det innebär att jag var tillbaka i skolan när dottern var en vecka gammal och gick klart de 2-3 veckor som var kvar av terminen. Därefter var vi hemma alla tre i cirka två månader innan jag började skolan igen.
Sen jag började jobba har jag jobbat heltid och jag har inte haft en tanke på att göra något annat.

Dottern ifråga fyller åtta år i maj och jag ska ta ut de fyra föräldradagar som jag har kvar. Sammanfattningsvis kommer jag ha tagit ut 60 dagar.

 

[Emtherlia]

Vi tar ut 50/50 och kommer båda jobba heltid (dock pussla lite för att få ner timmarna lite på dagis) nu när hon skolas in.

Tyvärr känner jag enbart par där mamman tar ut fler dagar (många fler) än pappan. Inte en enda gör tvärtom eller 50/50.

 

[soom]

Innan jag fick barn tänkte jag exakt som du. Nu när jag har barn har jag lite större förståelse för varför det blir sådär. Jag är fortfarande förvånad över hur otroligt starka känslor barnet väcker. Jag VILL INTE jobba heltid. Gör jag det så kommer jag få träffa mitt barn väldigt lite tid på vardagarna, det blir äta och sova bara. Så jag jobbar deltid. Pappan är just nu föräldraledig, men kommer även han att jobba deltid. Föräldraledigheten delar vi lika. Det gör att det känns bättre. För min del handlar det inte om att "unna mig" paus från jobbet, utan om att prioritera barnet.

Jag kan också ärligt säga att om vi bara hade haft möjlighet att vara föräldralediga i ett år så hade det varit väldigt svårt för mig att dela jämnt - jag var inte alls redo att lämna barnet när hon var 6 månader. Innan hon kom hade jag inte sett det som något problem alls. Vet inte riktigt hur vi skulle löst den situationen, eftersom det är viktigt för oss båda att även pappan är föräldraledig.

Att mamman tar all föräldraledighet och deltidsjobb ser jag - förutom det uppenbara att det är dåligt för jämställdheten - som en björntjänst för barnet. För mig är det viktigt att barnet och pappan har en bra relation, att han är lika mycket förälder som jag. För att det ska kunna hända måste han ta sig tiden och ta ett kliv fram, och jag måste ta ett kliv tillbaka och låta honom. Och det är faktiskt inte alltid så lätt. Som sagt, förvånad över de känslor föräldraskapet väckt hos mig.

 

[soom]

Och förredten; så himla mycket vila vet jag inte om jag tycker det är. Tycker nog det är vilsammare att jobba faktiskt

 

[Cilla89a]

Jag tycker det är upp till varje familj att göra precis som dem själv vill, och ingen ska ha rätt att bestämma hur någon familj ska göra! (Så jäkla matt på staten som reserverat 60 dagar till mannen, seriöst ) Jag tror alla familjer pusslar ihop det på det sätt som passar dem bäst!

Jag är ingenjör och har en 6 månaders, har fram till nu varit hemma heltid, men nu efter nyår började jag arbeta en dag i veckan (skulle egentligen börjat i höstas men impulsköp av hus och renovering + en bebis på det var tillräckligt) och kommer om en månad eller två gå upp till 3 dagar i veckan och jobba så fram till hon ska skolas in, sen får vi lite se när hon ska skolas in. Får vår del spelar det ingen roll om hon är 1 år, 1,5 år eller 2 år, det är upp till Nora när hon är mogen nog att börja.

Jag verkligen älskar att vara mamma! Men för att må bäst behöver jag lite ”hjärnstimulans” och det är verkligen perfekt upplägg för mig att få komma iväg och arbeta några dagar i veckan. Men aldrig i livet att jobba heltid.

Detta upplägget passar även sambon perfekt!

Sen tror jag att anledningen till att kvinna är hemma mer än mannen fortfarande är pga biologin.

 

[Gnist]

Min inre feminist dog lite när jag insåg att kvinnor med bra utbildning inte nödvändigtvis prioriterar sin karriär utan fortsätter att bemästra könsroller.

Om ens karriär är högsta prio, så kanske man bör vänta med att sätta barn till världen tills barnen i af är lika prioriterade som karriären.
Det är ju inte så roligt för de barn som har frånvarande föräldrar pga att de prioriterar sin karriär högre..

 

[vallhund]

Tragiskt att så många kvinnor cementerar ojämlikheten o maskerar det med att familjen skall få välja själva.

 

[Cilla89a]

Tragiskt att så många kvinnor cementerar ojämlikheten o maskerar det med att familjen skall få välja själva.

Men alltså, varför ska någon annan ha rätt att bestämma över hur man ska spendera tiden som familj?

 

[vallhund]

Men alltså, varför ska någon annan ha rätt att bestämma över hur man ska leva som familj?

Så länge som kvinnor fortsätter att cementera ojämlikheten behövs det ekonomiska styrmedel för att få papporna att ta ut mera föräldraledighet.

 

[TygerTyger]

Men alltså, varför ska någon annan ha rätt att bestämma över hur man ska spendera tiden som familj?

Det ska de inte. Däremot köper jag helhjärtat att samhället inte ska finansiera ojämställt uttagen föräldraledighet. Jag som gift och 30+ utan några barn blir diskriminerad p.g.a. de förväntningar som finns på min närmsta framtid, baserat på många andras ojämställda val. Att dessutom behöva betala för det via skattsedeln är riktigt magstarkt.

 

[TygerTyger]

@piggelin Jag tänker precis som du. Jobbar också på en arbetsplats full av akademiker och har blivit besviken på att två av mina närmsta kvinnliga kollegor varit hemma i lite över ett år med sina barn (2+1 sedan jag började). Känns lite deppigt att jag blev positivt överraskad när en manlig kollega var hemma halva tiden med båda de barn han har hunnit få.

 

[FeatherCloud]

Häromdan pratade jag med en äldre kollega (som har två barn) ang det här med föräldraledighet och deltidsjobb. Jag har själv inga barn men är väldigt intresserad av allt som har med könsroller, feminism osv att göra.

På mitt jobb (högskoleutbildad akademiker och därmed tillhör de flesta på jobbet övre medelklass) är det mer regel än undantag att mammor är föräldralediga minst ett år och sedan jobbar deltid. För mig är det väldigt konstigt att man inte delar jämnt med sin partner vilket jag och min kollega diskuterade igår. Hon menade att lång föräldraledighet och deltidsjobb är något mamman (hon i detta fall) ”unnar sig” som paus från jobb och möjlighet att prioritera sina barn.

För mig är det bara ett sätt att cementera könsroller eftersom pappan inte tänker lika. Eftersom jag är ung utan barn får man ofta kommentaren ”vänta tills du blir lite äldre och skaffar egna barn då ändrar du dig nog”.

Ni som har barn, hur resonerar ni kring det här med jämställd föräldraledighet? Min inre feminist dog lite när jag insåg att kvinnor med bra utbildning inte nödvändigtvis prioriterar sin karriär utan fortsätter att bemästra könsroller.

Jag har en ettåring hemma och känner ganska likt hur du gör. Gjorde även innan jag fick barn. Jag var hemma på heltid första 7 månaderna och sambon hemma på 20% parallellt, därefter har vi delat lika under hösten (båda jobbat 50%) och nu jobbar jag heltid sen en vecka tillbaka. Vi kommer inte ge några dagar till varandra och delar alltså lika i den bemärkelsen, även om sambon kommer ha varit hemma längre i kalendertid.

Jag saknade jobbet tämligen omgående, men det tog ett tag innan jag var redo att lämna min bebis. Samtidigt vill både jag och min sambo att båda ska vara lika delaktiga i vår sons liv. Det, och mitt behov av att komma tillbaka till ett vuxet sammanhang där jag inte bara var mamma, gjorde att jag tillbaka på halvtid ett antal månader tidigare än tänkt.
Mitt jobb (kontorsjobb) är stressigt bitvis med mycket ansvar, men det är jobbet snarare än föräldraledigheten som är vilan för mig, där har jag kontroll och vet vad jag gör, till skillnad från hur det känns med barnet allt som oftast

Utöver det har jag inga problem med särskilda "pappamånader" och tycker gott de kunde vara fler för att komma till rätta med strukturella problem som nästan alltid går ut på att det helt enkelt "passar vissa familjer bäst" är pappan inte tar sin del. Det kan finnas undantag men generellt köper jag det inte. Vi har en enorm förmån i den svenska föräldraledigheten, självklart kan det ställas krav och hur den ska se ut.

 

[FeatherCloud]

Javisst ja, jag kommer säkert gå ner på halvtid när sonen skolas in på förskola för att undvika för långa dagar. Men tanken är att sambon ska göra likadant.

 

[Energi]

Första barnet tog pappan ut något mer ledighet, kanske 60/40. Barnet som är på g nu till sommaren kommer pappan ta all ledighet.

 

[kamomillo]

De här har jag inte skrivit själv, utan hittade det på FB för 3 år sedan, men de belyser problemet med styrd föräldraledighet.
I mångt och mycket är det jämförbart med hur samerna runt mej har det också.
Jag gissar att många här på buke är inblandad (eller har varit ) i hästsvärlden, där vill vi att gärna ha mat till våra djur, men hur ska bönderna göra? Fortsätta producera hö till oss? eller ta ett "vanligt" jobb för att kunna vara föräldralediga exakt lika mycket, PÅ PAPPRET!
Hur ledigheten ser ut i verkligheten syns ju bara i statistiken.

Jag är pissless på toppstyrning, låt folk välja utifrån hur deras familj ser ut.
Sedan tycker jag det verkar vara ett "straff" för mammor som måste vara hemma mer än männen, inte en förmån? konstigt

* Jenny *

Nu är jag så less på alla bajsnödiga åsiktsmaskiner som spyr galla på de 23% män som inte tar ut sina föräldrardagar medan barnen är små. Så. Jag måste häva ur mig jag med.
Tack vare er, kan jag inte längre vara hemma med mina barn för min man inte får ge sina dagar till mig. Tack vare er måste mina barn lämnas på dagis på heltid med långa dagar där jag bara nästan hinner hem och natta dem. Och nej, det är inte för att vi ska ha råd att resa till Thailand varje år som min man inte kan ta de dagarna. Det är inte för att vi vill byta bil varje år och det är definitivt inte för att min man inte älskar eller inte vill vara med sina barn!
Det är för att han är lantbrukare. Hans jobb finns inte kvar om han tar ledigt ett år. Eller 6 månader. Han kan inte anställa någon som gör hans 200% för en struntsumma pengar som inte är i närheten av den månadslön ni besitter kära åsiktsmaskin.
Men visst, vi skulle överleva på den ersättning han skulle få från FK och min lön. Men inte hans företag. Men för dig förstår jag att det spelar ingen roll om en familjegård i tredje generation går i stöpet. Du vill ju bara att allt ska vara jämställt.
Och vad vet du om dessa värdelösa kräk till karlar som inte älskar sina barn? Kanske är någon mer lantbrukare? Kanske han kommer hem och äter lunch med sina barn varje dag och to.m mellanmål. Kanske han tar med barnen på en sväng i traktorn och låter dom vara med på gården och fixa? Ja, du vet, medan ditt barn sitter på dagistoan och ropar fäääärdig i fem minuter innan fröken hör och ropar " kommer snart, ska bara byta på Cajsa och Holger först! Kanske han tom går på babysim mitt i veckan för att han är flexibel och kan styra sitt eget jobb.
Ja, eller så kanske han inte ens jobbar heltid och har mer tid än du tror för sina barn? Eller jobbar obekväma tider så han är hemma oftare än du kära jämställda åsiktsmaskin.
Kan inte du bara hålla dina åsikter för dig själv, styra över din egen man!? Tack vare er så får man idag inte bestämma över sin egen familj, fritid eller värderingar. Nej det tycker inte du verkar jämställt. Och kanske finns det några män och kvinnor där som faktiskt inte vill vara med sina barn, vilket är fruktansvärt sorgligt. Men. Det är inte ditt jobb att tvinga dem. Kan du inte bara acceptera att alla är olika, man ska få bestämma över sitt eget liv, ha egna värderingar. Nu pratar jag såklart inte om när barn far illa, då ska man ju få annan hjälp.
Kanske behöver du vidga dina vyer, lära känna lite nytt folk, lära dig att du kanske bara vet bäst vad som är bäst för just din familj. Förmodligen är det så, att du inte vet ett skit om hur andra vill leva sina liv.