Om du behöver bostad akut hur löser du det? (spinoff på tråden hemlös och ingen hjälp)

[gul_zebra]

Jag står automatiskt i bostadskö hos bolaget jag hyr av. Står i kö på andra håll också men har märkt att det är lönlöst då jag inte har råd med hyrorna ändå.

Skulle det gå åt helvete och det inte finns pengar till att köpa bostad så har jag ingen möjlighet att göra annat än att söka hos nuvarande hyresvärd och hoppas att poängen räcker till. Jag hade turligt nog inte behövt bo på gatan däremot utan hade under tiden kunnat sova över hos familj och vänner. I absoluta nödfall har jag en bil jag skulle kunna sova i.

 

[jarakamandan]

Nä, jag har ingen B-plan och känner faktiskt inte jättestort behov av att ha en heller, faktiskt. Det kan säkert vara så att jag är mer än lovligt naiv, men det enda jag ser som skulle kunna göra att jag behöver ett nytt boende på riktigt akut är att mitt hus brinner ner. I så fall löser det sig med att jag bor hos min syster eller i föräldrarnas extrahus. Risken att stå utan boende pga bli av med försörjning/skilsmässa/jag kommer inte på fler anledningar just nu ser jag som rätt liten, för jag är kommunalt anställd lärare och lever ensam och äger mitt boende (villa).

 

[Inte_Ung]

Det var ju en vansinnigt dum tanke att ett långsiktigt sparande hade varit bra Att jag ens tänkte tanken

Det handlar om att väga nyttan av investeringar mot varandra.
6000:- med ev avkastning för 20 år i bostadskö ger ingen köpt bostad i närheten av den nivå som en hyresrätt man kan få med den kötiden. Kötid är också en säker investering som inte går att förlora på samna sätt som pengar.
En bra försäkring helt enkelt.

 

[Inte_Ung]

Ångrade mig. Ovärt och meningslöst. Har folk pengar har de inte den här typen av problem.

Det är faktiskt inte hela sanningen.
Vissa mycket attraktiva bostäder går endast att hyra och i det läget behöver man kötid.
En lång kötid är en fördelaktig investering/försäkring oavsett vilken ekonomi som man har.

 

[honung]

Det handlar om att väga nyttan av investeringar mot varandra.
6000:- med ev avkastning för 20 år i bostadskö ger ingen köpt bostad i närheten av den nivå som en hyresrätt man kan få med den kötiden. Kötid är också en säker investering som inte går att förlora på samna sätt som pengar.
En bra försäkring helt enkelt.

Ursäkta, men jag har liksom inte initierat den här typen av diskussion med avsikt. Vad pratar du om för 6000? Jag har aldrig betalt en krona för att stå i bostadskö, vare sig på den tiden det fanns bostadsförmedling, eller i de köer jag sedan mycket länge står i både allmännytta eller hos privata aktörer, större och mindre. Det kanske är så att man måste betala för bostadsköande i ståkkholm - jag har ingen aning men anar att det handlar om småpotatis och därmed - varför ens tolka de summorna i begreppet 'långsiktigt bosparande'?. Och som NATURLIGTVIS inte motsvarar den innebörd jag menar av 'långsiktigt bosparande', hur man ens kan tolka det så men buke är väldigt snabba på att sitta på sin kammare och TOLKA saker. Jag borde veta bättre.

Men nu har jag blivit informerad om attt hyresrätt är the shit. Ja, jag bor i hyresrätt och är heller inte intresserad av bostadsrätt oavsett jag hade haft pengar till det, men nog atte mig har jag rätten att tycka att eget boende är en kapitalinvestering och money rule the world.

 

[Inte_Ung]

Risken att stå utan boende pga bli av med försörjning/skilsmässa/jag kommer inte på fler anledningar just nu ser jag som rätt liten, för jag är kommunalt anställd lärare och lever ensam och äger mitt boende (villa).

Sådant som kan placera alla i trångomål är sjukdom.
T.ex. för sjuk för att kunna arbeta men för frisk för sjukersättning.
Utförsäkrad från f.k. och annat besvärligt.

 

[TinyWiny]

Jag har medvetet valt att inte lägga någon som helst energi på den frågan. Jag var hemlös i fyra år i tonåren, från 13-17 år. På något mirakulöst sätt överlevde jag det. Jag har varit hemlös med två småbarn, hund, katter och smågnagare och jag löste det på två veckor trots att det ex jag flydde ifrån hade skaffat mig enorma skulder och jag var sjukskriven.
Idag är det bara jag, min sambo och mina djur. En hund, en katt och två hästar. Skulle det skita sig med honom så ja då får jag ta det då. Jag har inga som helst möjligheter att ta några lån förtidspensionär som jag är så de pengar jag hade haft vore väl isåfall värdet av halva vårt hus. Jag hade med all säkerhet inte fått något hyreskontrakt heller med tanke på min inkomst. Att hyra hus häromkring är i stort sett hopplöst och även om jag såklart inte hade haft råd att vara kräsen i den sitsen så hade att bo i lägenhet sakta men säkert gjort att jag hade tynat bort av vantrivsel.
En husbil av äldre modell hade förhoppningsvis pengarna för halva huset räckt till så jag hade med stor sannolikhet satsat på en sådan.

 

[Inte_Ung]

Ursäkta, men jag har liksom inte initierat den här typen av diskussion med avsikt. Vad pratar du om för 6000? Jag

Det såg ut som att du tyckte att det vore bättre att spara långsiktigt än att lägga pengarna på att stå i bostadskö.
Och just det resonemanget tycker jag är helt tokigt.
Men om det inte var så du menade utan att det rent allmänt var bra med långsiktigt sparande så blir diskussionen en annan.

Långsiktigt sparande kan vara både bra eller kontraproduktivt om det i stället blir bra investeringar för framtiden.

 

[honung]

Det såg ut som att du tyckte att det vore bättre att spara långsiktigt än att lägga pengarna på att stå i bostadskö.
Och just det resonemanget tycker jag är helt tokigt.

Och det är något jag inte var i närheten av att säga ens utan är en tolkning du själv gör. "Det såg ut som..." Jo, ja just det.

 

[iNHALE]

Det beror på situationen. Om huset brinner ned har jag för mig att vi har ett antal hotellnätter på försäkringen, sen hade vi kunnat bo hos svärsläkten också. I händelse av separation hade troligen sambon flyttat till sin mamma som har gott om gästrum i sitt hus och jag hade kunnat bo kvar i huset tills jag hittat något annat eller tills jag löst ut sambon från huset om han gått med på det. Men utöver det har jag inga planer. Står inte i några köer och har ingen familj jag kan bo hos heller.

 

[Zinfernia]

Ja precis. Jag tappade förståndet och konceptet helt när jag formulerade mig där, jag anser inte att livet är så svart/vitt och definitivt men my bad & mea culpa, jag går till giljotinen med högt huvud och bekänner min skuld, jag formulerade mig med 'tänk vad bra om /istället' men nån gång kanske jag lär mig också att tänka efter innan jag postar.

Men jag håller däremot inte med vem det nu var ovan som dissar sparande.

Din argumentationsteknik är så förbannat otrevlig. Om du uttrycker dig oklart på ett internetforum får du faktiskt också vara beredd på att folk reagerar och ber dig utveckla ditt resonemang.
Du behöver liksom inte dra på dig offerkoftan och bete dig nedvärderande mot alla som ifrågasätter dig. Vi andra kan ju uppenbarligen diskutera utan att ta till så löjliga metoder.

 

[jarakamandan]

Sådant som kan placera alla i trångomål är sjukdom.
T.ex. för sjuk för att kunna arbeta men för frisk för sjukersättning.
Utförsäkrad från f.k. och annat besvärligt.

Det kan det ju absolut. Men knappast över dagen, tänker jag mig? Skulle jag bli av med min försörjning skulle jag ju förhoppningsvis fortfarande kunna sälja mitt nuvarande boende ganska raskt. Annars skulle jag ju oavsett ha kvar den kostnaden...

 

[BornAgain]

Det är faktiskt inte hela sanningen.
Vissa mycket attraktiva bostäder går endast att hyra och i det läget behöver man kötid.
En lång kötid är en fördelaktig investering/försäkring oavsett vilken ekonomi som man har.

Det jag reagerade på var sparande istället för kötid och försvaret av det. Att nicket "bara" skulle ha framhållit hur förnuftigt och bra det är att spara långsiktigt. Ungefär som att folk inte fattade det. Samtidigt som om nicket hade tolkat sitt eget inlägg korrekt, så vore det lika OT som mitt bästa sockerkaksrecept.

Har man råd att spara långsiktigt på ett sätt som gör någon skillnad på boendesituationen för barnen, kan man normalt också ställa dem i allsköns köer. Och folk med tillräckligt med pengar (eller föräldrar med tillräckligt med pengar) oroar sig man inte för hemlöshet.

Jag tror att vissa har så svårt att föreställa sig att andra inte har det lika som man själv. Lite som varför de inte äter kakor om brödet är slut. Har man inget boende så köper man det. Vad är frågan liksom?

Och dålig inlevelseförmåga kan man inte bota med ett arga inlägg.

 

[BornAgain]

Det kan det ju absolut. Men knappast över dagen, tänker jag mig? Skulle jag bli av med min försörjning skulle jag ju förhoppningsvis fortfarande kunna sälja mitt nuvarande boende ganska raskt. Annars skulle jag ju oavsett ha kvar den kostnaden...

Men var skulle du bo när du sålt?

De flesta större värdar har inkomstkrav, liksom många brf (även om de senare juridiskt inte kan kräva en viss inkomst, men när de gör det är det den som vägrats inträdde som måste driva frågan själv)

Att bo inneboende är dyrt - det är den lösning som finns för dem som står utanför bostadsmarknaden, vilket driver upp hyrorna.

 

[Inte_Ung]

Det jag reagerade på var sparande istället för kötid och försvaret av det. Att nicket "bara" skulle ha framhållit hur förnuftigt och bra det är att spara långsiktigt. Ungefär som att folk inte fattade det.

Så du uppfattade också inlägget så.
Nicket i fråga borde kanske öva på sin tydlighet?

I övrigt så håller jag verkligen med dig.
Det finns en "hyresmarknadens bakgård" där mindre nogräknade hyresvärdar hyr ut ruckel till människor i nöd.
Den är inte fin.

 

[Rie]

Dåligt med plan B tyvärr. Och inga poäng i hyresköer.
Inga syskon och döda föräldrar (som iofs skulle ha bott på senior/ålderdomshem om de levt och där hade jag nog inte fått flytta in för kommunen).
Har i alla fall börjat fundera på saken. Kan skaffa goda referenser men det hjälper ju inte så mycket om det inte finns bostäder att tillgå.
Har ett par god vänner jag kan fråga om tillfälligt boende.
Att bo inneboende hos okänd person är något jag skulle vara mycket försiktig med, man blir väldigt utsatt.

 

[jarakamandan]

Men var skulle du bo när du sålt?

De flesta större värdar har inkomstkrav, liksom många brf (även om de senare juridiskt inte kan kräva en viss inkomst, men när de gör det är det den som vägrats inträdde som måste driva frågan själv)

Att bo inneboende är dyrt - det är den lösning som finns för dem som står utanför bostadsmarknaden, vilket driver upp hyrorna.

Men har folk verkligen en plan för var de skulle bo om de händelsevis skulle behöva paniksälja sitt hus på dagen? Det är ju inte så att man säljer över natten ändå. Skulle det vara panik och mitt boende liksom "försvann" så skulle det inte vara ett problem, utan jag skulle kunna bo i extrahuset hos mina föräldrar. Det har hänt förut när jag varit mellan boenden. Om jag skulle sälja nu, skulle jag, som marknaden ser ut, sitta på rätt mycket pengar, så jag skulle kunna bo på hotell ett tag om det var så. Jag har en historik av att vara lite ekonomiskt nervös och när jag ändå bestämde mig för att köpa hus ensam var det mycket genomtänkt, och jag bestämde mig för att det är orimligt att hålla på och tänka att jag måste ha en plan för alla mer eller mindre tänkbara eventualiteter som skulle kunna inträffa. Blir det ett problem så får jag lösa det då. Jag har heller ingen plan för vad jag skulle göra om jag vaknade imorgon och det var kärnvapenkrig.

 

[jarakamandan]

Jag fattar att jag förmodligen framstår som naiv och korkad, men det här med att inte planera för eventuella katastrofer är ett medvetet beslut, för att jag helt enkelt fastnar i det och aldrig kommer någonstans alls, eftersom det ofta är omöjligt. När jag köpte huset för fem år sedan bestämde jag mig för att det är okej att inte ha en plan för vad som händer om det inte skulle funka. För om jag skulle krävt det av mig själv hade det inte blivit något hus, och jag mådde så otroligt dåligt av att bo i en lägenhet i stan att det inte var ett alternativ att fortsätta med det.

Samma när jag köpte häst. Jag fick stänga av alla "men hur ska jag göra om ..." för annars hade det inte blivit något. Nu funkade det inte efter fyra år, och jag sålde hästen. Det blir kanske en ny nästa år, men inte heller då kommer jag att låta mig själva snöa in på alla saker som eventuellt kan hända.

Jag fattar att jag kan bli sjuk, mitt hus kan brinna upp och jag kan stå utan försörjning. Men det får vara ett problem då, och så får jag fokusera på problem i nuet nu. Typ som vissa nödvändiga renoveringar. Framförallt tänker jag att jag kan fokusera på hur himla bra det faktiskt är just nu och att jag har möjlighet att bo som jag gör och göra det jag gör just nu. Problem kan absolut komma, men jag orkar inte låta mig tänka för mycket på det.

 

[Inte_Ung]

Jag fattar att jag kan bli sjuk, mitt hus kan brinna upp och jag kan stå utan försörjning.

Det är ju litet bra att ha försäkringar mot sådant och vissa andra förberedelser. Som t.ex. att stå i en bostadskö eller två.
Risken för att huset brinner upp eller en personlig konkurs är betydligt mycket större än för ett kärnvapenkrig.
Man behöver inte oroa sig bara för att man är förberedd, snarare tvärt om. Det är en trygghet att alltid ha alternativ och lösningar vid tråkigheter.
Som att ha en sjukbox vid lösdrift.

 

[jarakamandan]

Det är ju litet bra att ha försäkringar mot sådant och vissa andra förberedelser. Som t.ex. att stå i en bostadskö eller två.
Risken för att huset brinner upp eller en personlig konkurs är betydligt mycket större än för ett kärnvapenkrig.
Man behöver inte oroa sig bara för att man är förberedd, snarare tvärt om. Det är en trygghet att alltid ha alternativ och lösningar vid tråkigheter.
Som att ha en sjukbox vid lösdrift.

Som sagt. Jag är medveten om att mitt hus kan brinna, vilket ju är något som skulle kunna göra att jag behöver ett nytt boende helst igår (som ju var förutsättningen i trådstarten). OM det skulle hända så finns det en lösning. Mycket lite talar för att jag skulle bli sjuk och utförsäkrad alternativt gå i personlig konkurs under sådana omständigheter att jag akut skulle behöva ett nytt boende från ena dagen till den andra. Men skulle det hända så finns det också tak över huvudet. Dock står jag inte i någon bostadskö i någon av de orter i närheten där det finns. Det är ju inte heller så att det skulle hjälpa mig att hitta ett nytt boende från en dag till en annan. Och jag har ju försäkringar, såklart. Jag är inte dum.