Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

Vi tycker olika där helt enkelt. Jag tycker verkligen att kvinnor/mammor har rätt att vilja vara hemma tills de tycker det känns ok att börja jobba igen. Och jag tycker ABSOLUT att kvinnors vilja i frågan bör respekteras. Jag tycker det blir helt bakvänt feministiskt att inte lyssna på och respektera hur de flesta kvinnor vill ha det. Att man tycker att vad "mammor vill" är ointressant och ett icke-argument tycker jag är ganska förminskande av kvinnor ärligt talat.
Som det är nu står det ju dig helt fritt att välja att vara hemma kortare än så, toppenbra. Men jag tycker också det ska stå andra fritt att välja på det sätt som det passar dem.

Det ÄR en familjefråga idag och jag tycker det ska fortsätta vara det.
Alla mammor har rätt att vara hemma så länge de önskar. Inte kommer polisen och hämtar den som stannar hemma trots att föräldradagarna är slut? Däremot ska samhället och skattebetalarna inte subventionera strukturer som leder till ojämlikhet och diskriminering. Alltså bör föräldradagarna vara personliga, hälften till mamman, hälften till pappan.

Den mamma som vill vara hemma längre får spara ihop pengar innan och kanske sänka sin standard. Jag tror också att det vore en stor vinst för alla inblandade om kvinnor inte skaffade barn med män som är så ointresserade av sina avkommor att de inte kan tänka sig att stanna hemma med dem. Alternativt skaffar barn med män som är så inkompetenta att mammorna inte vågar lämna barnen ensamma hemma med pappan.
 
Alla mammor har rätt att vara hemma så länge de önskar. Inte kommer polisen och hämtar den som stannar hemma trots att föräldradagarna är slut? Däremot ska samhället och skattebetalarna inte subventionera strukturer som leder till ojämlikhet och diskriminering. Alltså bör föräldradagarna vara personliga, hälften till mamman, hälften till pappan.

Den mamma som vill vara hemma längre får spara ihop pengar innan och kanske sänka sin standard. Jag tror också att det vore en stor vinst för alla inblandade om kvinnor inte skaffade barn med män som är så ointresserade av sina avkommor att de inte kan tänka sig att stanna hemma med dem. Alternativt skaffar barn med män som är så inkompetenta att mammorna inte vågar lämna barnen ensamma hemma med pappan.

Det markerade tycker jag är oerhört ofräscht och skambeläggande mot de kvinnor som har "oturen" att bli kära i "fel" man. Det är inte så lätt att styra.
 
Alla mammor har rätt att vara hemma så länge de önskar. Inte kommer polisen och hämtar den som stannar hemma trots att föräldradagarna är slut? Däremot ska samhället och skattebetalarna inte subventionera strukturer som leder till ojämlikhet och diskriminering. Alltså bör föräldradagarna vara personliga, hälften till mamman, hälften till pappan.

Den mamma som vill vara hemma längre får spara ihop pengar innan och kanske sänka sin standard. Jag tror också att det vore en stor vinst för alla inblandade om kvinnor inte skaffade barn med män som är så ointresserade av sina avkommor att de inte kan tänka sig att stanna hemma med dem. Alternativt skaffar barn med män som är så inkompetenta att mammorna inte vågar lämna barnen ensamma hemma med pappan.

Det är ju just den obetalda ledigheten som är den stora kvinnofällan. De ersatta dagarna har betydelse men strikt kvotering är bara symbolpolitik. Spelar ju ingen avgörande roll om man delar t.ex 40/60 förutsatt att dagarna ersätts. Det är all obetald ledighet kvinnor tar ut under första ååret som lägger den största biten till totalen. Bryr man sig om jämställdhet måste man ta helhetsgrepp på frågan, inte stånga sig blodig kring 50/50 kvotering som någon helig lösning.
 
Det är ju just den obetalda ledigheten som är den stora kvinnofällan. De ersatta dagarna har betydelse men strikt kvotering är bara symbolpolitik. Spelar ju ingen avgörande roll om man delar t.ex 40/60 förutsatt att dagarna ersätts. Det är all obetald ledighet kvinnor tar ut under första ååret som lägger den största biten till totalen. Bryr man sig om jämställdhet måste man ta helhetsgrepp på frågan, inte stånga sig blodig kring 50/50 kvotering som någon helig lösning.
50-50 av föräldraförsäkringen är en bra och nödvändig början, och alls inte symbolisk. Om kvinnor endast skaffar barn med män som VÄGRAR att lämna ifrån sig en enda dag eftersom de själva vill spendera varenda möjlig minut med sina ungar skulle föräldraförsäkringen inte behöva kvoteras på det självklart 50-50-sätt.

Den obetalda ledigheten får behandlas senare, men naturligtvis kan inte samhället införa någon typ av arbetsplikt för småbarnsmammor. Alla har rätt att avstå från att arbeta, men det är ingenting som skattebetalarna ska subventionera eller uppmuntra.
 
För mig är det helt obegripligt att morsorna ska ha någon sorts vetorätt. Varför har inte farsorna samma rätt att bara bestämma saker över huvudet på morsorna?
Jag tycker det spelar roll att en av parterna burit barnet i 9 månader, gått igenom en förlossning och i många fall ammar heltid i minst ett halvår. Sätta barn till världen är inte jämställt eller lika för män och kvinnor, hur gärna man än skulle vilja det. Lite som i frågan om abort. Kvinnan har veto för det handlar om hennes kropp, det går knte

Kan kan man säkert men det sker inte idag. På frågan ”vem ber du om hjälp” kommer mamma först men pappa först på typ 8e plats.
Säger allt.
Även om det är så att detta stämmer tror jag helt enkelt inte att lagstadgad 50/50-uttag av dagarna skulle hjälpa alls.

Alla mammor har rätt att vara hemma så länge de önskar. Inte kommer polisen och hämtar den som stannar hemma trots att föräldradagarna är slut? Däremot ska samhället och skattebetalarna inte subventionera strukturer som leder till ojämlikhet och diskriminering. Alltså bör föräldradagarna vara personliga, hälften till mamman, hälften till pappan.

Den mamma som vill vara hemma längre får spara ihop pengar innan och kanske sänka sin standard. Jag tror också att det vore en stor vinst för alla inblandade om kvinnor inte skaffade barn med män som är så ointresserade av sina avkommor att de inte kan tänka sig att stanna hemma med dem. Alternativt skaffar barn med män som är så inkompetenta att mammorna inte vågar lämna barnen ensamma hemma med pappan.
Bra svar från @Sedna ovan. Om jämställdhet är det man vill uppnå tycker jag det är konstigt att man tycker att mammor själva ska bekosta sin ledighet med obetalda dagar vilket måste vara en större kvinnofälla än att ta fler föräldradagar än pappan.
Sen i min värld är man en FAMILJ när man skaffar barn ihop, inte en mamma som får spara ihop själv till sin ledighet om hon nu tvunget ska vara hemma med sin bebis och en pappa som bara ser till sin rätt. Jag tycker alltså det låter lite så på din text.

Att moralisera över männen en del kvinnor skaffar barn med är ju bara otrevligt och görs bara för att få vissa mammor att skämmas eller?
 
50-50 av föräldraförsäkringen är en bra och nödvändig början, och alls inte symbolisk. Om kvinnor endast skaffar barn med män som VÄGRAR att lämna ifrån sig en enda dag eftersom de själva vill spendera varenda möjlig minut med sina ungar skulle föräldraförsäkringen inte behöva kvoteras på det självklart 50-50-sätt.

Den obetalda ledigheten får behandlas senare, men naturligtvis kan inte samhället införa någon typ av arbetsplikt för småbarnsmammor. Alla har rätt att avstå från att arbeta, men det är ingenting som skattebetalarna ska subventionera eller uppmuntra.
Ok men då låter det ändå ganska mycket som symbolpolitik så det inte är RESULTATET som är det viktiga (”obetald ledighet får vi lösa sen”) utan det viktiga är att uttaget av föräldradagar är 50/50. Men det finns många exempel där uttag av f-dagar inte motsvarar den faktiska ledigheten?
Om tvingad 50/50 faktiskt leder till fler hemmammor som är obetalt lediga, är det ändå rätt väg verkligen?

(Sen tror jag många kvinnor inte kommer vilja skaffa barn med en man som inte kan tänka sig att släppa ifrån sig en endaste dag, för många kvinnor VILL vara hemma längre än så.)
 
Jag tycker det spelar roll att en av parterna burit barnet i 9 månader, gått igenom en förlossning och i många fall ammar heltid i minst ett halvår. Sätta barn till världen är inte jämställt eller lika för män och kvinnor, hur gärna man än skulle vilja det. Lite som i frågan om abort. Kvinnan har veto för det handlar om hennes kropp, det går knte.
Det gäller med andra ord inte de kvinnor som adopterar då? Fostermödrar?


Även om det är så att detta stämmer tror jag helt enkelt inte att lagstadgad 50/50-uttag av dagarna skulle hjälpa alls.
Om fäder tar ett större ansvar och verkligen stannar hemma för att ta hand om sina barn när de redan är under året är chansen betydligt större att det fungerar, istället för att bara vara någon som kommer hem trött från jobbet och sen ser ungen nån timme innan den somnar.


Bra svar från @Sedna ovan. Om jämställdhet är det man vill uppnå tycker jag det är konstigt att man tycker att mammor själva ska bekosta sin ledighet med obetalda dagar vilket måste vara en större kvinnofälla än att ta fler föräldradagar än pappan.
Sen i min värld är man en FAMILJ när man skaffar barn ihop, inte en mamma som får spara ihop själv till sin ledighet om hon nu tvunget ska vara hemma med sin bebis och en pappa som bara ser till sin rätt. Jag tycker alltså det låter lite så på din text.
Paret får bekosta ledigheten om de inte vill följa lagstadgade regler. Stanna hemma så länge du vill men räkna inte med att jag ska betala din ledighet när din del av dagarna är slut.

Att moralisera över männen en del kvinnor skaffar barn med är ju bara otrevligt och görs bara för att få vissa mammor att skämmas eller?
De som ska skämmas är väl männen som inte vill ta hand om sina barn?
 
Ok men då låter det ändå ganska mycket som symbolpolitik så det inte är RESULTATET som är det viktiga (”obetald ledighet får vi lösa sen”) utan det viktiga är att uttaget av föräldradagar är 50/50. Men det finns många exempel där uttag av f-dagar inte motsvarar den faktiska ledigheten?
Om tvingad 50/50 faktiskt leder till fler hemmammor som är obetalt lediga, är det ändå rätt väg verkligen?

(Sen tror jag många kvinnor inte kommer vilja skaffa barn med en man som inte kan tänka sig att släppa ifrån sig en endaste dag, för många kvinnor VILL vara hemma längre än så.)
Hur tänker du att vi ska komma åt den obetalda ledigheten? Arbetsläger för småbarnsmammor? Det är väldigt svårt (och i många fall olämpligt) att styra över hur folk lägger upp de delar av sina liv de själva bekostar.
 
Hur tänker du att vi ska komma åt den obetalda ledigheten? Arbetsläger för småbarnsmammor? Det är väldigt svårt (och i många fall olämpligt) att styra över hur folk lägger upp de delar av sina liv de själva bekostar.
Har du läst mina inlägg alls förutom det du citerar? Arbetsläger för småbarnsmammor är ungefär det sista jag argumenterat för.
 
Det är ju just den obetalda ledigheten som är den stora kvinnofällan. De ersatta dagarna har betydelse men strikt kvotering är bara symbolpolitik. Spelar ju ingen avgörande roll om man delar t.ex 40/60 förutsatt att dagarna ersätts. Det är all obetald ledighet kvinnor tar ut under första ååret som lägger den största biten till totalen. Bryr man sig om jämställdhet måste man ta helhetsgrepp på frågan, inte stånga sig blodig kring 50/50 kvotering som någon helig lösning.

Det finns mer man kan göra men främst ska staten inte betala för ojämnt uttag. Det handlar inte om att stånga sig blodig utan att börja med ett statement.
 
Har du läst mina inlägg alls förutom det du citerar? Arbetsläger för småbarnsmammor är ungefär det sista jag argumenterat för.

”Pappamånaderna” har ökat männen uttag så självklart gör det skillnad. Ekonomiska incitament är de mest effektiva för politik.

Menar du att mammorna skulle vara hemma ännu längre? Vi ska inte underskatta normen där mammor idag förväntas ta ut 2/3 av FP/FL.
 
”Pappamånaderna” har ökat männen uttag så självklart gör det skillnad. Ekonomiska incitament är de mest effektiva för politik.

Menar du att mammorna skulle vara hemma ännu längre? Vi ska inte underskatta normen där mammor idag förväntas ta ut 2/3 av FP/FL.
Ok detta börjar bli lite drygt. Nej jag menar varken att mammor ska sättas i arbetsläger eller vara hemma ”ännu längre”. Läs mina inlägg istället?
Jag tycker personligen ingenting om hur länge mammor ska vara hemma annat än att det ska vara upp till var och en att bestämma.
 
Har du läst mina inlägg alls förutom det du citerar? Arbetsläger för småbarnsmammor är ungefär det sista jag argumenterat för.
Jag kanske blandar ihop dig med någon annan, men det har ett antal gånger i tråden argumenterats mot jämställd betald ledighet med att det är den ojämna fördelningen av obetald ledighet som är det stora problemet. Då blir jag såklart nyfiken på hur du tänker att det ska lösas?
 
Ok men då låter det ändå ganska mycket som symbolpolitik så det inte är RESULTATET som är det viktiga (”obetald ledighet får vi lösa sen”) utan det viktiga är att uttaget av föräldradagar är 50/50. Men det finns många exempel där uttag av f-dagar inte motsvarar den faktiska ledigheten?
Om tvingad 50/50 faktiskt leder till fler hemmammor som är obetalt lediga, är det ändå rätt väg verkligen?

(Sen tror jag många kvinnor inte kommer vilja skaffa barn med en man som inte kan tänka sig att släppa ifrån sig en endaste dag, för många kvinnor VILL vara hemma längre än så.)

Bästa vapnet mot obetald föräldraledighet är utbildning. Inför ämnet som obligatoriskt ämne på gymnasiet, ”hushållsekonomi” eller liknande. Det är viktigt att främst unga kvinnor men även män förstår hur detta påverkar deras pension, SGI och hur det påverkar deras position på arbetsmarknaden. Att få lära sig hur man (till viss del) kan kompensera med privat pensionssparande osv.
 
Det undrar jag också. Hur väger man upp, i tid, de 9-10 timmar borta varje dygn som heltidsarbete ofta innebär. Även om varje vaken sekund utöver jobbet spenderas med barnet har ju (oftast) mamman liksom många timmar mer med barnet.

Det går inte att hämta igen år senare senare, en har liksom halkat efter redan från start.

Genom att den som är föräldraledig står tillbaka när den som arbetar är hemma.
Har fungerat bra för oss iaf om än tungt för den som arbetat (vi gjorde även såhär när han var föräldraledig) eftersom den aldrig varit ledig.
Jag säger bara att det funkat för oss och vi är knappast unika. Jag vet att min man och jag har lika bra anknytning till vårt barn så att säga att man säkert halkar efter och får sämre anknytning är osant.
 
Flera av svaren här får mig bara mer övertygad om att det inte finns någon långsiktigt tänk hos de som inte är hemma lika kort/länge som sin icke-födande partner utan att det OFTAST är ett val baserat på en kvinnas känslor i och kring graviditet och barnets första år i livet.

Kortsiktiga fördelar med att en kvinna är hemma mer än sin partner barnets första 2 år i livet:
1. Kvinnan får sina känslor av kontroll över sitt barn tillgodosedda.
2. Ev. om ett längre behov av återställning rent fyskiskt fanns kan det tillgodoses (hur ofta behöver man över 8 månader för att återhämta sig?)
3. Barnet kan helammas tills det mer än 8 månader om det "behövs" (ytterst få gör nog detta)

Långsiktiga fördelar fördelar med att en kvinna är hemma mer än sin partner barnets första 2 år i livet:
- ??????

Långsiktiga nackdelar med att en kvinna är hemma mer än sin partner barnets första 2 år i livet:
1. Sämre anknytning för partners - Partnern (ofta pappan) får inte en rimlig chans att skapa en relation under den viktiga anknytningstiden i början av barnets liv. Detta speglas tydligt genom hela barnets liv inklusive när den blivit vuxen i de flesta fall. Det är en stor förlust för både barnet och den partners som missar denna chans.
2. Olika förväntningar av arbetsmarknaden - Kvinnor och män har olika villkor på arbetsmarknaden på grund av att det är "säkrare" för ett företag att anställa en man. Detta kommer omöjligt bli jämlikt innan kvinnor och män anses med lika stor sannolikhet bli likvärdiga föräldrar ur ett samhällsperspektiv.
3. Sämre pension för kvinnor - Kvinnor som tagit större delen av föräldraledigheten (både betald och obetald) kommer få sämre pension. I princip alla fattigpensionärer i Sverige är kvinnor. Få tänker nog på att jämka (spara extra till parten som är hemma mer) pensionen vid ojämnt uttag av föräldraledighet även om det rekommenderas. Här kan man även lägga på effekten av att dessa kvinnor mer troligt går ner i arbetstid senare vilket deras partners mer sällan gör.
4. Ojämnare uttag av VAB - Det leder till ett senare ojämnare uttag av VAB där parten som är hemma mer vabbar mer senare. Vilket också påverkar punkt 1 och 2.
5. Större risk för utbrändhet hos kvinnor -Det leder mer troligt till att den partners som är hemma mest tar mer ansvar för hushållet och riskerar utbrändhet i oerhört mycket större grad än den som inte varit hemma lika mycket senare när båda arbetar. Det bidrar säkert också till att den parten ofta går ner i arbetstid vilket bidrar till punkt 3.
6. Föräldrar separerar - Större risk för att paret separerar visar statistik.

Fyll gärna på :-)
 
Genom att den som är föräldraledig står tillbaka när den som arbetar är hemma.
Har fungerat bra för oss iaf om än tungt för den som arbetat (vi gjorde även såhär när han var föräldraledig) eftersom den aldrig varit ledig.
Jag säger bara att det funkat för oss och vi är knappast unika. Jag vet att min man och jag har lika bra anknytning till vårt barn så att säga att man säkert halkar efter och får sämre anknytning är osant.

Jag hade så mycket hoppas att vi skulle ha lyckats med det också. Vi har försökt men tyvärr så länge min dotter (6 månader) vet att jag är hemma så blir hon väldigt lätt mammig så fort hon blir trött/hungrig och skriker tills hon får vara hos mig. Är jag borta går det ofta bättre. Jag hoppas på att se en stor förändring i detta sen när min man är föräldraledig. Sen är det ju väldigt få timmar han hinner umgås med henne på vardagar då hon är trött kvällstid, kanske 2-3 timmar, det är ju inget mot de 8-10 timmar + nätterna som jag har haft henne nu när jag varit hemma. På helgerna när han är med oss hela dagarna märks det direkt att mammigheten blir mindre.
 
  • Gilla
Reactions: Sol
Genom att den som är föräldraledig står tillbaka när den som arbetar är hemma.
Har fungerat bra för oss iaf om än tungt för den som arbetat (vi gjorde även såhär när han var föräldraledig) eftersom den aldrig varit ledig.
Jag säger bara att det funkat för oss och vi är knappast unika. Jag vet att min man och jag har lika bra anknytning till vårt barn så att säga att man säkert halkar efter och får sämre anknytning är osant.

Men det är fortfarande mycket svårt att väga upp en hel arbetsdag, som sagt 9-10 timmar per dag. Det hinner väl ingen hämta igen efter jobbet? Min man tog också allt med barnen när han kom hem från jobbet, förutom matning eftersom jag ammade. Nog märktes det att barnen hade starkare anknytning till mig, även fast vi gjorde så mycket vi kunde. Främst med första barnet och då började jag ändå jobba deltid när han var 5 månader. Med andra barnet var jag sjukskriven första 2 månaderna så pappan var hemma och var med från början på ett helt annat sätt och det var nog bra för deras relation.
Ä
 
Vi var hemma tillsammans parallellt från ca 5,5 månader då maken tog tjänstledigt. Därefter började jag som sagt jobba 50% när hon var 8 månader och 75% en månad senare.
Innan maken gick på tjänstledigt (och fl) jobbade han 75%.
Nu är dottern 18 månader och trots att pappan varit hemma längre så är jag ändå hennes primära anknytningsperson. När jag är med föredrar hon mig. Och då är min make en väldigt engagerad pappa.
Det kan ju ha med amningen att göra. Men jag tycker det är fel att kompromissa med en fungerande amning för att pappan ska vara hemma tidigare.
Jag tycker inte det ligger i barnets intresse. Jag är också övertygad om att män /partners som är engagerade kan hämta igen eventuell förlorad tid senare. Men jag tror att de som misslyckas med det antagligen inte hade varit engagerade nog att vara föräldralediga från första början ändå. Det är där jag menar att det är fostran av de pojkar som växer upp idag som kommer göra skillnaden. Låt de bejaka sina mjuka sidor istället för att heja på de mer "maskulina".


Och jag tycker verkligen det är sunkigt rent ut sagt att skriva att kvinnor som "väljer" oengagerande och "dåliga" pappor ska skylla sig själva eller får spara ihop till längre ledighet själva etc. Det är en riktigt tråkig syn på utsatta människor, i detta fallet kvinnor. Man kan tycka att det är deras män som borde skämmas men det kan man ju bara drömma om. Slutresultatet kommer bli att det i förlängningen är barnen och kvinnorna som kommer lida av detta. Männen som inte tar ansvar nu lär inte göra det då heller. Utan det blir med största sannolikhet så att kvinnorna kommer få kämpa ännu hårdare.

Något jag tycker borde ändras är att det borde vara enkelt eller obligatoriskt att få bli sjukskriven efter förlossning. Det är en stor omställning för många oavsett om det är vaginalt eller snitt. Och om den flödande kan vara sjukskriven under läkningen och partnern kunde vara föräldraledig under tiden så tror jag det varit bra för samtliga parter.
 
Ok men då låter det ändå ganska mycket som symbolpolitik så det inte är RESULTATET som är det viktiga (”obetald ledighet får vi lösa sen”) utan det viktiga är att uttaget av föräldradagar är 50/50. Men det finns många exempel där uttag av f-dagar inte motsvarar den faktiska ledigheten?
Om tvingad 50/50 faktiskt leder till fler hemmammor som är obetalt lediga, är det ändå rätt väg verkligen?

(Sen tror jag många kvinnor inte kommer vilja skaffa barn med en man som inte kan tänka sig att släppa ifrån sig en endaste dag, för många kvinnor VILL vara hemma längre än så.)
Jag tycker att mammorna ska få vara hemma så länge de vill, men inte att skattebetalarna ska subventionera den ledigheten. En kvinna som vill vara hemma längre än föräldraledigheten behöver bara skaffa ett jobb (och eventuellt en utbildning) som ger en lön som gör det möjligt för henne att dels lägga undan pengar så att hon har råd att vara hemma utan lön den önskade tidsperioden och dels betala pensionsbortfallet som blir följden av ledigheten.

Du tycker alltså att män ska avstå sin lagstadgade rättighet att vara hemma med sina barn för att moderns behov på något sätt du inte förklarat väger tyngre? Föräldraledigheten är ju till syvende och sist barnens rättighet att vara med sina föräldrar. Hur motiverar du att det ligger i barnets intresse att spendera mer tid med mamman än pappan?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp