Skola & jobb om jobbsökande och att inte vara den som efterfrågas...

ameo

Moderator
#1
Den här tiden på året söker jag jobb, för att möjligen slippa fortsätta plugga vidare. Det är ju ett jobb som är målet och för mig spelar det egentligen ingen roll om jag får ett lågkvalificerat jobb eller om det blir min universitetsutbildning (om jag någon gång blir klar...) som till sist ger mig den eftertraktade anställningen. Det viktigaste för mig är att jag får ett jobb som funkar för mig, min skruttiga kropp och mitt liv i övrigt.
(Det jag är utbildad till och har erfarenhet av är yrken som min kropp inte längre håller för. Jag har påbörjat utbildning till ett yrke jag håller för men även om jag har läshuvud så är universitetsstudier inte riktigt min tekopp.)

Problemet är att jag inte känner igen mig när jag läser platsannonser. Jag är liksom inte den person de söker... Inte ens om jag tänker bort min skruttiga kropp!

Det finns några uttryck som är väldigt vanliga när man söker jobbannonser. Man ska vara driven, en lagspelare, målinriktad och trivas att jobba i ett högt tempo. Och det är liksom inte jag...
Jag är en trogen slitvarg som gör det jag blir tillsagd att göra. Finns det möjlighet för mig att anpassa mig litegrann efter kroppens dagsform (t.ex att växla mellan stående och sittande) så har jag nära nog 100%-ig arbetskapacitet. Men på en arbetsplats där man måste stå och gå hela dagarna är jag nog nere nånstans på 20-25% skulle jag tro.

HUR gör man för att hitta ett jobb som funkar, när man inte är en driven, målinriktad lagspelare som älskar att jobba i högt tempo, med många bollar i luften? När man dessutom har en skitkropp som inte alltid samarbetar...

//Frustrerad studietrött ameo
 
#2
Jag tänker att många gånger så är platsannonserna fyllda med floskler som de som du nämner. Långt ifrån alla gånger vet arbetsgivaren vad de letar efter, särskilt när det gäller lite mer lågkvalificerade jobb - men de tycker det låter bra att leta efter en sån person.. passar jobbet om du bortser från det där? Då skulle jag söka ändå. Akademiska och erfarenhetskrav är svårare att förbise tycker jag, men om något adjektiv inte stämmer in på en tycker jag gott man kan söka och trycka på varför man ändå tror sig vara den de söker.
 
#3
När jag sökte mitt jobb (brevbärarjobb) så kände jag inte heller igen mig i beskrivningen, mer än att jag gillar att röra på mig. Däremot förstod jag ju på ett ungefär vad jobbet handlade om och misstänkte att det skulle kunna fungera bra, framförallt med tanke på att jag är snabblärd när det gäller praktiska saker (teoretiskt plugg är inte min grej). Nu har vi nya annonser ute och trots att jag nu jobbat ett litet tag, lärt mig jobbet, stortrivs, blivit den som lär upp nykomlingarna osv... Jag hade väl knappt vågat söka jobbet om annonsen då varit formulerad som annonsen nu.

Det jag gjorde när jag sökte jobbet var att jag helt enkelt beskrev varför jag skulle passa bra. Visst försökte jag nämna att jag hade lite det de efterfrågade, men jag skrev också varför mina andra kvalitéer borde passa bra där. Jag skickade in ansökan sent på kvällen en måndag, blev uppringd på onsdagen, kom på intervju den fredagen och blev uppringd igen på söndagen och då undrade chefen om jag kunde börja jobba på måndagen :p
 
#4
Kanske bättre att börja i andra änden; fundera ut ställen du skulle vilja jobba på och kontakta dem?
Annars håller jag med om att söka även om inte varenda adjektiv stämmer. Och en trogen slitvarg är väl målinriktad?
 
#5
Som regel söker de någon som är arbetsvillig, läraktig, tar ansvar och utför det som ska göras på ett bra sätt, fungerar ihop med arbetsgruppen och kan vara trevlig och korret mot ev. kunder. Oavsett ordval i annonsen. (Förutom en del säljare som verkligen ska vara gåpåigt klämkäcka, översociala och inte kunna någonting)
 
#7
Den här tiden på året söker jag jobb, för att möjligen slippa fortsätta plugga vidare. Det är ju ett jobb som är målet och för mig spelar det egentligen ingen roll om jag får ett lågkvalificerat jobb eller om det blir min universitetsutbildning (om jag någon gång blir klar...) som till sist ger mig den eftertraktade anställningen. Det viktigaste för mig är att jag får ett jobb som funkar för mig, min skruttiga kropp och mitt liv i övrigt.
(Det jag är utbildad till och har erfarenhet av är yrken som min kropp inte längre håller för. Jag har påbörjat utbildning till ett yrke jag håller för men även om jag har läshuvud så är universitetsstudier inte riktigt min tekopp.)

Problemet är att jag inte känner igen mig när jag läser platsannonser. Jag är liksom inte den person de söker... Inte ens om jag tänker bort min skruttiga kropp!

Det finns några uttryck som är väldigt vanliga när man söker jobbannonser. Man ska vara driven, en lagspelare, målinriktad och trivas att jobba i ett högt tempo. Och det är liksom inte jag...
Jag är en trogen slitvarg som gör det jag blir tillsagd att göra. Finns det möjlighet för mig att anpassa mig litegrann efter kroppens dagsform (t.ex att växla mellan stående och sittande) så har jag nära nog 100%-ig arbetskapacitet. Men på en arbetsplats där man måste stå och gå hela dagarna är jag nog nere nånstans på 20-25% skulle jag tro.

HUR gör man för att hitta ett jobb som funkar, när man inte är en driven, målinriktad lagspelare som älskar att jobba i högt tempo, med många bollar i luften? När man dessutom har en skitkropp som inte alltid samarbetar...

//Frustrerad studietrött ameo
"Jag är en trogen slitvarg som gör det jag blir tillsagd att göra. " Låter som en kommunalanställning skulle vara något för dig :).
 
#9
"Jag är en trogen slitvarg som gör det jag blir tillsagd att göra. " Låter som en kommunalanställning skulle vara något för dig :).
Jag tror att det är vad många arbetsgivare vill ha egentligen (även om de kanske inte ens erkänner det för sig själva), det låter bara inte speciellt sexigt i en annons om man vill locka nya personer till företaget (med risk att de som verkligen är så där drivna vantrivs och slutar).

Det viktigaste för mig är att jag får ett jobb som funkar för mig, min skruttiga kropp och mitt liv i övrigt.
..,
Finns det möjlighet för mig att anpassa mig litegrann efter kroppens dagsform (t.ex att växla mellan stående och sittande) så har jag nära nog 100%-ig arbetskapacitet. Men på en arbetsplats där man måste stå och gå hela dagarna är jag nog nere nånstans på 20-25% skulle jag tro.
//Frustrerad studietrött ameo
Det låter tyvärr som att ett jobb med krav på teoretisk utbildning ökar chanserna att det ska passa dig.
 
#12
Känns som det är någon form av standard att ha med när företag söker arbetare, just det där hurtiga var inget jag la någon vikt vid när jag sökte.

Hörde för några år sedan att när kvinnor letar jobb så söker hon inte om det är en punkt som inte stämmer in, män söker så länge det är en punkt som stämmer in på dom. Vet inte sanningshalten i påståendet:).

När jag sökte det jobbet jag har nu hade jag bara 2 av sakerna som fanns med i jobbannonsen (B körkort och truck kort).
 
#14
Hörde för några år sedan att när kvinnor letar jobb så söker hon inte om det är en punkt som inte stämmer in, män söker så länge det är en punkt som stämmer in på dom. Vet inte sanningshalten i påståendet:).

När jag sökte det jobbet jag har nu hade jag bara 2 av sakerna som fanns med i jobbannonsen (B körkort och truck kort).
Det låter rimligt, tyvärr...

Jag stämde också in på att jag hade körkort, och gillar fysiskt aktiva jobb. Att jag inte har något som helst minne när det gäller namn eller siffror/koder nämnde jag inte :angel: De på jobbet skrattar åt mig lite då och då just pga det, för alltså, om det är något som är bra att ha som brevbärare i en stockholmsförort så är det just bra sifferminne... Herregud så många koder det är att hålla koll på! Meeeen jag har också märkt att det går att träna upp den förmågan och har mycket lättare för det nu än när jag började.
 
#17
Det låter rimligt, tyvärr...

Jag stämde också in på att jag hade körkort, och gillar fysiskt aktiva jobb. Att jag inte har något som helst minne när det gäller namn eller siffror/koder nämnde jag inte :angel: De på jobbet skrattar åt mig lite då och då just pga det, för alltså, om det är något som är bra att ha som brevbärare i en stockholmsförort så är det just bra sifferminne... Herregud så många koder det är att hålla koll på! Meeeen jag har också märkt att det går att träna upp den förmågan och har mycket lättare för det nu än när jag började.
Jag kunde många av kundernas postgironummer och personnummer utantill , till mångas förvåning och glädje. Snacka om värdelöst vetande som fanns i min skalle :crazy:. Ett personnummer kan jag om du väcker mig mitt i natten, inte ens släkt eller nära vän. Att lokalsinnet var noll visste många men jag fick jobbet ändå.:D
 
#18
Den här tiden på året söker jag jobb, för att möjligen slippa fortsätta plugga vidare. Det är ju ett jobb som är målet och för mig spelar det egentligen ingen roll om jag får ett lågkvalificerat jobb eller om det blir min universitetsutbildning (om jag någon gång blir klar...) som till sist ger mig den eftertraktade anställningen. Det viktigaste för mig är att jag får ett jobb som funkar för mig, min skruttiga kropp och mitt liv i övrigt.
(Det jag är utbildad till och har erfarenhet av är yrken som min kropp inte längre håller för. Jag har påbörjat utbildning till ett yrke jag håller för men även om jag har läshuvud så är universitetsstudier inte riktigt min tekopp.)

Problemet är att jag inte känner igen mig när jag läser platsannonser. Jag är liksom inte den person de söker... Inte ens om jag tänker bort min skruttiga kropp!

Det finns några uttryck som är väldigt vanliga när man söker jobbannonser. Man ska vara driven, en lagspelare, målinriktad och trivas att jobba i ett högt tempo. Och det är liksom inte jag...
Jag är en trogen slitvarg som gör det jag blir tillsagd att göra. Finns det möjlighet för mig att anpassa mig litegrann efter kroppens dagsform (t.ex att växla mellan stående och sittande) så har jag nära nog 100%-ig arbetskapacitet. Men på en arbetsplats där man måste stå och gå hela dagarna är jag nog nere nånstans på 20-25% skulle jag tro.

HUR gör man för att hitta ett jobb som funkar, när man inte är en driven, målinriktad lagspelare som älskar att jobba i högt tempo, med många bollar i luften? När man dessutom har en skitkropp som inte alltid samarbetar...

//Frustrerad studietrött ameo
Det är inte många av oss som är effektiva med många bollar i luften. Sämsta klyschan nånsin.

Ingen älskar att jobba i konstant högt tempo , då bränner man ju ut låga och ork. Istället vill man ha medarbetare som håller, år efter år, att skapa värde för företaget.

Varför är jobbannonser så intetsägande och direkt kontraproduktiva?

Lagspelare kan vara viktigt, om allt arbete sker i lag. Målinriktad (lojal) kan man ju hoppas att alla kan vara om de fått veta vad målen är.

På mitt jobb har vi infört en bullshitgranskning av alla jobbannonser vi kör, där vi rensar bort alla irrelevanta krav och ordbajsande som tycks vara nästan oundvikligt att det läggs till. Alla krav måste motiveras väl, i en kritisk grupp, med tjänsten ifråga.

Blir korta och koncisa annonser.
 

ameo

Moderator
#20
Jag vet att man kan (och bör) söka jobb man inte nödvändigtvis uppfyller alla kriterier för. Men faktum är att jag i många fall blir avskräckt när jag läser annonserna. Jag vet ju att jag är en bra anställd, men ett jobb med högt tempo skulle nog riskera att knäcka mig rätt fort. Så nånstans känns det ju rätt onödigt att söka jobb som jag får för mig inte kommer funka för mig.

Inte alls nödvändigt att det är ett kontorsjobb. Jag kan tänka mig allt möjligt, från butik till industri också. Det finns ju så himla många olika varianter av jobb.
Kanske bättre att börja i andra änden; fundera ut ställen du skulle vilja jobba på och kontakta dem?
Jag funkar tyvärr inte så. Och jag vet verkligen inte var jag skulle vilja jobba.
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Rekommenderas av Google:
Upp