”Om man älskar sin häst låter man den dö i tid”

Ridsports gästkrönikör Sofie Viksten Engfors ryter ifrån kring ämnet om avlivning – hur absurt hon tycker det är att ge beröm när någon håller liv i en häst, och att många har kvar hästar som inte mår bra.

 

[Efwa]

Håller med dig, har flera sånna exempel från stall jag stått i. Vet säger det går att behandla en hälta och att prognosen är god men man väljer då att ta bort (för man vill ju rida o vill inte lägga tid på o rehabba). Eller hästar som inte håller för tävlan längre men funkar som sällkapshäst, lekfarbror till unghästarna eller att göra ground work men då tar man bort hästen för "han blir så ledsen om han inte får tävla!".

Är inte svart eller vitt tycker jag, vi hade en katt som fick en allvarlig sjukdom. Han var äldre, prognosen osäker. Men vi prövade o behandla på veterinärens inrådan, och han fick nästan två år till där han var som en kattunge på nytt med hjälp av medicinen.

Jag skulle, om mina hästar Bara gick att ha som sällskap eller lekfarbror antingen sälja eller avliva (om rehab känns osäker eller tar lång tid). Detta helt beroende på individ, ålder och ekonomi. Detta eftersom min motivation ligger i målet att tävla så kan jag annars vara helt utan häst.

Vad skulle någon ha att säga om det? Jag tänker att det inte är någon annans ensak än min förutsatt att jag inte låter djuret lida.

Jag är också sådan som säger att; hellre för tidigt än för sent. För sent har jag sett alldeles för många, även de som stått under veterinär behandling.

 

[MayGrace]

Vi som håller på med travhästar har genom åren bara sålt tre resten har vi tagit bort. Två har blivit bra försäljningar, den ena köpte grannen och det var ända alternativet annars skulle vi ta bort henne då hon är väldigt speciell. Den andra en snäll trygg vallack flyttade till en tjej som ville ge honom en chans trots omfattande skada och den tredje vart inte alls bra och blev vandringspokal innan han togs bort.

Tyvärr har det för dåligt andrahands värde när det slutar tävla, risken är att det hamnar som vandringspokaler, en del går till Malta osv. Men det är en helt annan diskussion. Därför har det oftast sluta med att vi tagit bort dem när tiden varit inne för det. Det har gått kvar som sällskap/lättare motionshästar om det inte passat för avel.

 

[Sirap]

det er noen store forskjeller. En hest kan ikke forstå at en skade må avlastes, eller at smerte er midlertidig. Et menneske forstår begge deler. Et menneske er ikke et fluktdyr som blir redd uten flokk og fluktmuligheter. Det blir hester.
Men det er klart, det gir god samvittighet å holde hester i live lengst mulig om det er til hestens beste er jeg mer i tvil om.

Jag menar inte att det inte är skillnad. Men jag tycker fortfarande att uttrycket är dumt. Att någon som är död inte lider finns det inga tvivel om, men det i sig säger ganska lite om huruvida det är rätt eller inte att avliva ett djur i olika enskilda fall. Som om det alltid är helt okej att skaffa djur utan att tänka efter först. För man kan ju alltid avliva det om man ångrar sig och inte längre vill ha det. Det lider ju inte när det är dött... Det är där det blir väldigt skevt, tycker jag.