Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

[Riley]

Har haft min häst i sju år och älskar henne otroligt högt, men jag inser att jag inte längre är intresserad av hästar. Den senaste tiden har jag varit på konstant dåligt humör för att jag måste åka till stallet, jag pysslar aldrig med min häst, har slutat rida och ser bara att göra foder och mocka som en ren plåga.

De senaste dagarna har jag varit hästfri och kunnat göra precis det jag velat, och jag kan inte ens minnas senast jag var så avslappnad, lycklig och glad. Men nu är vardagen med hästen åter, och plötsligt går jag åter runt och är på konstant dåligt humör och gråter för att jag verkligen, verkligen inte vill till stallet. Jag sover dåligt och inser ju att det här är en stor del av skälet till att jag i perioder har problem med depressioner; Jag är dagligen uppbunden till något som jag hatar, stjäl energi och glädje och får mig att må dåligt.

Det är inga problem med min häst. Jag vill bara inte hålla på med hästar med.

Hästen har stor hage, kompisar och mat, och det går ingen nöd på henne. Men jag mår dåligt, och eftersom jag inte hittar varken fodervärd eller medryttare (lycka till med det på en travare som därtill visar aggressivitet mot folk som inte kan ta henne rätt), så står jag nu och överväger avlivning. Inte nu genast, men som ett möjligt och absolut sista utvägen-alternativ.

Frågorna är alltså som rubriken lyder:
Klarar man av det om man har en nära och känslosam relation till sin häst (och man för den delen i övrigt är rätt ensam i livet)?
Har någon varit i samma situation, där avlivningen varit för ert eget och inte hästens bästa, och hur tog ni er igenom det?
Hade ni med facit i hand gjort det ogjort?

Är tacksam för alla relevanta svar. Felfria, perfekta besserwissers som äger rätten till det enda sanna handlandet och tankarna hamnar på ignorelistan och behöver således inte göra sig besvär.

 

[Oliviastarlight]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Mår du inte bra av det så tycker jag absolut inte att du ska ha kvar henne, hur gammal är hon och hur många hem har hon varit på? Försök hitta en köpare eller någon du känner som du vet är bra och kan hälsa på! En frisk häst tycker jag är synd att avliva

 

[kopparberg]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tycker du kan sluta säga egoistiska skäl! För i mina ögon är det inte ett dugg egoistiskt att tröttna på hästar!

Och om du har den typ av häst du beskriver, du vet till och med hur svårt det är att omplacera en häst som din, då är det inte egoistiskt att låta hästen somna in! Alternativet att åka runt mellan ägare och fodervärdar, oftast okunniga sådana, eller hamna på en slakttransport, det är en värre tanke tycker jag!

Man kan ju ta fram stråkar och fioler och drömma om den perfekta världen när alla hästar som inte har skitont får leva tills de måste tas bort av ålderdom, men kommer vi någonsin att få en sådan värld?

Om ett par år är jag förmodligen i din sits. Min högt älskade häst håller inte ihop för ridning (förvärvad skada, inte ärftlig). Just nu är hon dräktig och ska betäckas om när hon fölat. Men när nästa föl är avvant, då är det förmodligen så att jag inte kan ha henne kvar!
Jag har häst för att rida, inte för att promenadrida i skogen ett par gånger i veckan. Och att låna ut min häst till vem som helst? Näääe! Hon är ju inte ok, det vore verkligen inte rätt att hon kom till någon som satt och red och hon hade ont!

Lycka till vad du än beslutar!

 

[bambi82]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Förstår hur du tänker och även fast du skriver att det är av egoistiska skäl så är det ju tyvärr så att en billig häst (travare) som dessutom är lite svår i hanteringen är svår att hitta ett bra nytt hem till.

Så jag tycker ju att hästen helt klart mår bättre av att somna in än bli en vandringspokal, hamna på slakttransport eller liknande. Sen kan man ju så klart hitta bra hem till hästen men det är ju lite av en chansning.

Men JAG skulle aldrig klara av att avliva en häst som var frisk och inte lastgammal, tror jag skulle känna mig väldigt skyldig och älta det länge. Men tycker absolut inte det är fel om nån annan vill göra det.

Det bästa vore ju kanske om du kunde hitta en fodervärd eller kanske skicka iväg hästen på lösdrift eller liknande ett tag så du får känna efter att det verkligen är det du vill? Skulle ju kännas jobbigt att avliva sin "kompis" och sen efter några månader börja sakna att ha häst.

 

[Tassetass]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tog bort min friska men något excentriska häst eftersom jag inte hade någon som helst möjlighet varesig ekonomiskt, energimässigt eller praktiskt att ta med honom dit jag hade flyttat för att studera. Jag hade några få alternativ vad gällde ny ägare, framförallt en gammal skötare till honom men hon fick inte för sin mamma. Hästen i fråga var en riktig vandringspokal och jag hade aldrig förlåtit mig själv om han farit illa igen eller om han allvarligt skadat någon.

Det var jobbigt, absolut, men så här i efterhand ångrar jag det inte ett dugg. Hur jag tog mig igenom det? Jag grät (och grät och grät) och såg till att verkligen åstadkomma det som var meningen med flytten från första början; att få ett fungerande liv.

Det är ju inte första gången du har uppe den här frågan, eller lurar mitt minne mig? Jag tycker inte att du ska plåga dig själv så himla mycket länge till, du förtjänar också att må bra.

 

[Boj]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Har man en häst med speciella behov, och ingen lösning finns i sikte så jag då inga problem att ta bort en sådan häst. Krasst sett så lider inte din häst efter en avlivning, men tvingas du ta fram en nödlösning så kan det generera i princip vad som helst. Allt från att med tur får hästen det bra, till att få bli en oförstådd vandringspokal vilket jag verkligen missunnar varje häst/individ.

 

[Raja]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Svår situation! Varför är den svår? Jo för att man ser livet som värdefullt även för ett djur. Det ser jag som någonting positivt hos en människa. De som kan göra av med sitt djur med en axelryckning ger jag inte mycket för.

Så hur ska man tänka? Jag står inför samma dillemma med mitt sto. Hon är inte jättegammal men t-märkt och ingen vet väl egentligen hur hon mår. Vi har haft henne i 10 år och tagit 3 föl på henne. Nu ska hon av hälsoskäl inte ha fler då det tar hårt på henne. Men hon håller inte för ridning så som jag vill. Inte för någon form av ridning skulle jag tro då hon inte är riden på nästan 10 år. Men vad göra? Jag vill ha en ny frisk häst att rida, men enda möjligheten till det är att stoet försvinner

Är jag egoistisk?

Jag vill inte ge bort henne för jag är rädd att de rider henne som hon inte klarar. Sällskapshäst? Nä hon äter för mycket.

 

[Similitude]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det är inte på något sätt egoistiskt att man ser till att ens häst får ett bra avslut. Just din häst verkar vara lite speciell och är tyvärr av en ras som inte är så attraktiv. Det är väldigt ansvarsfullt att man ser till att hästen inte far illa som den kanske skulle göra i ett annat hem. Många lovar guld och gröna skogar när de tar över, och det kanske är toppen till en början, men så är det något som inte fungerar, ekonomi eller vad som helst, och så är hästen ute på marknaden igen. Det är alldeles för många som inte kan/vågar/orkar ta ett såpass tufft beslut som avlivning ändå är. Många får skuldkänslor osv, men vad hade alternativet varit? Livet förändras ibland och där passar inte alltid en häst in. Hästen har inte ont av att inte finnas till.

Väljer du att ta bort, bered dig på att det kommer bli jobbigt, men det är ok så länge *du* vet att du gör rätt. Tänk på hur många fina år ni fått tillsammans, det kanske inte hade blivit så för din häst om hon inte hamnat hos just dig. (Jag känner dig inte och vet absolut inget om din bakgrund)
Hade jag varit i samma sits så hade jag nog hellre tagit bort än gett bort/sålt billigt eller whatever. Jag vet vart hästen finns vilket gör mitt samvete rent.

Ingen kan tala om för dig vad du ska göra utan du måste hitta svaret inom dig. Jag önskar dig stort lycka till och hur du än gör så kommer du göra rätt eftersom det är du som känner din häst.

 

[kopparberg]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det är ju inte första gången du har uppe den här frågan, eller lurar mitt minne mig? Jag tycker inte att du ska plåga dig själv så himla mycket länge till, du förtjänar också att må bra.

Klokt och framför allt snällt sagt! Det är ofta alldeles för hårda ord här på Buke! Jag tror att de allra flesta gör så gott de kan med sina hästar, och om det då ibland är så att man inte får till det så perfekt som man önskar, då får man ju acceptera det!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Egoistiskt hade varit att ge bort hästen till första bästa tolvåring som önskar sig egen häst.

Ansvar som djurägare är att ta bort hästen om man inte kan ha den kvar, och det inte finns vettig placering i sikte.

 

[Teilani]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

En mellanlandning kanske kan vara att hitta ett bra sommarbete där all tillsyn ingår. Då får du helt ledigt och tid att känna efter ordentligt, och hon får en fin sista sommar om du sen känner dig säker på ditt beslut.

Jag skulle nog inte må så bra av att ta bort en häst av enbart egoistiska skäl, men jag skulle återhämta mig om jag inte kunde se nån annan utväg. Så inga moraliska hinder, men hur du skulle må efteråt är inte så lätt att svara på.

 

[Riley]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Halvt kl

Tack för förslag på andra lösningar, men jag har redan gått igenom dem alla och kommit fram till att allt utom fodervärd, medryttare eller avlivning av olika skäl inte är möjliga.

Missförstå mig också rätt nu, det är snällt att ni ger uppmuntran och stöd för ett eventuellt avlivningsbeslut, men det är inte vad jag efterfrågar här och nu. Jag behöver inte få höra att det är varken rätt eller fel eftersom det inte kommer göra varken till eller från i mitt beslut.

 

[Tassetass]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Missförstå mig också rätt nu, det är snällt att ni ger uppmuntran och stöd för ett eventuellt avlivningsbeslut, men det är inte vad jag efterfrågar här och nu. Jag behöver inte få höra att det är varken rätt eller fel eftersom det inte kommer göra varken till eller från i mitt beslut.

Folk bryr sig. Suck it up.

 

[Riley]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Som sagt: Det var inte vad jag efterfrågade, och det hade varit skönt om tråden inte mynnade ut i en "jag tycker det är rätt/fel att...". Jag behöver inte veta vad andra tycker, bara vad andra som befunnit sig i en liknande situation känt.

 

[Lunett]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Som sagt: Det var inte vad jag efterfrågade, och det hade varit skönt om tråden inte mynnade ut i en "jag tycker det är rätt/fel att...". Jag behöver inte veta vad andra tycker, bara vad andra som befunnit sig i en liknande situation känt.

Jag hade aldrig någonsin i hela mitt liv fått för mig att döda en häst pga att jag tröttnat på att leva med häst.
Och jag förstår heller inte hur det kan vara så "ok" i hästvärlden med att döda sin häst, eller avlivning som det så diskret heter. Hade jag varit i din situation hade jag hittat någon som vill ge hästen ett spännande liv ihop med människor eller så hade jag låtit den leva vidare genom att leva så som den gör nu. I stora hagar med kompisar och mat så som du beskriver att den har det.

Och det kanske låter hårt för dig men det är så JAG hade tänkt i en liknande situation.
Lös det till något som passar både för dig och din häst. Du ska inte behöva leva ditt liv med dåligt samvete, varken av att ha avlivat en frisk häst eller att du inte har lust att vara med din häst så som du tänkte från början.

Allt kommer att lösa sig..

 

[Riley]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag älskar kombinationen mellan inlägget du citerade och inlägget du skrev.

Ignore.

 

[Dressyren]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag står inför samma beslut själv, fast jag har tagit steget längre och faktiskt bokat tid för avlivning.. Jag har ett 11 årigt varmblodssto som jag haft på foder i sex år. Därefter såldes hon och var hos sju ägare under ett år innan jag fick tillbaka henne. Nu har jag ägt hon 1,5 år.

Det är verkligen en enmanshäst och hon har varit en häxa när hon varit vandringspokal. Det är en häst som bits fram och sparkas bak om man inte förstår henne. Jag skulle aldrig sälja eller lämna ut hon till någon annan! Nu är det så att hästen har fått en rörelsestörning och har börjat resa sig vid ridning. Jag vill tävla, men kan inte göra det på en häst som ser halt ut och jag har ingen möjlighet att ha två hästar i nuläget. Dessutom mår denna häst inte alls bra av att inte ridas hårt.

En död häst lider inte.

 

[Lunett]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag älskar kombinationen mellan inlägget du citerade och inlägget du skrev.

Ignore.

Jag förstår att du blir irriterad på det jag skrev, men för att kunna beskriva hur jag hade känt i samma situation bör jag ju berätta hur jag står i frågan.

 

[malacogott]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

det finns ett ställe i Sverige som tar emot hästar för omplacering. där är de mycket noga med vem som får ta över hästen. läste om dem på nätet för ett tag sedan. annars finns det givetvis även bra människor som kan köpa. inte bara dåliga. du kan nog hitta rätt hem till din häst.

 

[yennork]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Lös det till något som passar både för dig och din häst. Du ska inte behöva leva ditt liv med dåligt samvete, varken av att ha avlivat en frisk häst eller att du inte har lust att vara med din häst så som du tänkte från början.

Allt kommer att lösa sig.

.

Har du några bra, praktiska tips på hur TS ska göra för att lösa sin jobbiga sits? Att bara släppa hästen på lösdrift tills den måste slaktas pga ålderskrämpor (eller tycker du djur ska självdö?) är inget alternativ för TS om hon ska slippa dåligt samvete.