Om rumsrenhet- extremfallet..

[Hyacinth]

@Hyacinth ok, tack för förklaringen!

Din förra hund låter

Hon var magisk! Saknar henne varje dag, lilla tanten.

 

[mandalaki]

Hon var magisk! Saknar henne varje dag, lilla tanten.

Det förstår jag

 

[Migo]

Det här har jag funderat på genom hela tråden. Om man säger att det räcker med att man harklar sig, säger till verbalt eller sätter onda ögat på hunden - måste den då inte någon gång ha lärt sig att den signalen följs av en bestraffning? Alltså en fysisk sådan som sedan fasats bort när hunden fattat kopplingen.

Ofta hummas lite härinne när det gäller "korrigeringar", tycker jag. Det verkar finnas många förskönande omskrivningar.

Nej, det måste man inte. De förstår tonfall väldigt väl redan från början och som någon skrev, många hundar vill att flocken ska vara nöjd och tillfreds och tar alltså missnöjet i sig som en korrigering.

 

[mandalaki]

Nej, det måste man inte. De förstår tonfall väldigt väl redan från början och som någon skrev, många hundar vill att flocken ska vara nöjd och tillfreds och tar alltså missnöjet i sig som en korrigering.

Ok, jag fattar.

Men då undrar jag hur man får hunden att förstå att missnöjet gäller att den kissar. Att kissa är så fysiskt, det borde vara en impuls som knappt passerar medvetandet. Så hur fattar den att harklingen gäller just det?

 

[Migo]

Ok, jag fattar.

Men då undrar jag hur man får hunden att förstå att missnöjet gäller att den kissar. Att kissa är så fysiskt, det borde vara en impuls som knappt passerar medvetandet. Så hur fattar den att harklingen gäller just det?

Det är en helt annan sak, jag skulle inte få för mig tanken att korrigera en ung hund som pinkar inne. Ska du lyckas med en korrigering krävs en otrolig timing, jag tror att det måste ske i samma ögonblick som hunden bestämmer sig för att sätta sig/lyfta benet om det öht går.

 

[Hyacinth]

Ok, jag fattar.

Men då undrar jag hur man får hunden att förstå att missnöjet gäller att den kissar. Att kissa är så fysiskt, det borde vara en impuls som knappt passerar medvetandet. Så hur fattar den att harklingen gäller just det?

Svårt. Men jag hade punktmarkerat och lyft ut valpen samtidigt, ett milt "missnöje" och lyft ut. Men man måste punktmarkera, och valpen måste vara mogen. Alla mina har varit enkla på den fronten, så jag har inget att jämföra med.

 

[Migo]

På tal om att de inte behöver ha ett fysiskt obehag associerat till harklandet för att ta det som en social korrigering; De flesta barn förstår absolut när vuxna är allvarliga eller arga, helt utan att ha fått stryk. Även om det är vuxna från en helt annan språkkultur. Och det är för de allra flesta rätt så obehagligt när någon är arg. Same same.

 

[mandalaki]

Det är en helt annan sak, jag skulle inte få för mig tanken att korrigera en ung hund som pinkar inne. Ska du lyckas med en korrigering krävs en otrolig timing, jag tror att det måste ske i samma ögonblick som hunden bestämmer sig för att sätta sig/lyfta benet om det öht går.

Ja. Det var väl ungefär så jag tänkte.

 

[mandalaki]

På tal om att de inte behöver ha ett fysiskt obehag associerat till harklandet för att ta det som en social korrigering; De flesta barn förstår absolut när vuxna är allvarliga eller arga, helt utan att ha fått stryk. Även om det är vuxna från en helt annan språkkultur. Och det är för de allra flesta rätt så obehagligt när någon är arg. Same same.

Fast där skulle jag säga att det också bygger på att barnet vet redan innan missnöjet markeras att det gjort något fel. Vetikatten om jag tror att hundar är lika bra på det.

Fast det här är kanske OT.

 

[Silver Girl]

Fast där skulle jag säga att det också bygger på att barnet vet redan innan missnöjet markeras att det gjort något fel. Vetikatten om jag tror att hundar är lika bra på det.

Fast det här är kanske OT.

Det finns studier på att hundar kan läsa mänskliga ansiktsuttryck, till skillnad från vargar. De förstår t ex att rynkad panna är arg/irriterad och att le/visa tänderna är glad. Hörde om det på en föreläsning med Per Jensen. Det är alltså inget de behöver lära sig om jag förstått rätt.

 

[mandalaki]

Det finns studier på att hundar kan läsa mänskliga ansiktsuttryck, till skillnad från vargar. De förstår t ex att rynkad panna är arg/irriterad och att le/visa tänderna är glad. Hörde om det på en föreläsning med Per Jensen. Det är alltså inget de behöver lära sig om jag förstått rätt.

Det har du rätt i, det har jag läst om! Jättespännande.

 

[Monstermom]

Det finns studier på att hundar kan läsa mänskliga ansiktsuttryck, till skillnad från vargar. De förstår t ex att rynkad panna är arg/irriterad och att le/visa tänderna är glad. Hörde om det på en föreläsning med Per Jensen. Det är alltså inget de behöver lära sig om jag förstått rätt.

Inte bara det, de har till stor del samma ansiktsuttryck som vi för att uttrycka samma känslor. (Varierar med raser hur pass stort minspel de kan ha.)

Angående socialt obehag kopplat till fysiskt har jag inget att tillägga, det är redan förklarat. Men däremot skulle jag lägga till/klargöra apropå @hastflicka s inlägg (var det väl), att jo jag fortsätter hävda att det handlar om just obehag. Obehaget kommer från hotet om sociala konsekvenser mot en socialt beroende varelse, en harkling betyder inte (nödvändigtvis) "jag är arg nu", men inbyggt i det finns givetvis att "jag kommer att bli arg" om beteendet inte upphör. Det är ett hot om obehag, starkt nog för att hunden ska reagera.

Som regel kan man harkla sig åt katten hur mycket man vill (om den inte är ljudkänslig och/eller skygg), om det inte kopplas till ett annat obehag kommer det att betyda noll och intet. Själva anledningen att det har betydelse för hundar är för att de är känsliga för den sortens obehag. Att det kräver väldigt liten insats från mig förtar liksom inte upplevelsen hos den det är riktat mot.

 

[mandalaki]

Som regel kan man harkla sig åt katten hur mycket man vill (om den inte är ljudkänslig och/eller skygg), om det inte kopplas till ett annat obehag kommer det att betyda noll och intet.

Katten? Den skulle reagera med "är du snäll och går och harklar dig i ett annat rum, du stör min vila."

Men ja, jag fattar din poäng. Socialt beroende är skillnaden.

 

[Migo]

Inte bara det, de har till stor del samma ansiktsuttryck som vi för att uttrycka samma känslor. (Varierar med raser hur pass stort minspel de kan ha.)

Angående socialt obehag kopplat till fysiskt har jag inget att tillägga, det är redan förklarat. Men däremot skulle jag lägga till/klargöra apropå @hastflicka s inlägg (var det väl), att jo jag fortsätter hävda att det handlar om just obehag. Obehaget kommer från hotet om sociala konsekvenser mot en socialt beroende varelse, en harkling betyder inte (nödvändigtvis) "jag är arg nu", men inbyggt i det finns givetvis att "jag kommer att bli arg" om beteendet inte upphör. Det är ett hot om obehag, starkt nog för att hunden ska reagera.

Som regel kan man harkla sig åt katten hur mycket man vill (om den inte är ljudkänslig och/eller skygg), om det inte kopplas till ett annat obehag kommer det att betyda noll och intet. Själva anledningen att det har betydelse för hundar är för att de är känsliga för den sortens obehag. Att det kräver väldigt liten insats från mig förtar liksom inte upplevelsen hos den det är riktat mot.

Absolut. Helt enig. Jag tror att den typen av socialt beteende är en förutsättning för att djur ska kunna leva i grupp/flock/familj. Alltså tror jag att sunda individer är rustade för att kunna hantera det obehaget och den korta stress en sådan markering innebär. Förutsatt att den ges sällan, på ett sätt som tar hänsyn till "mottagande individs" egna signaler osv. (Att fortsätta trycka på en hund som ger lugnande/avståndstagande signaler är helt oacceptabelt!!)

 

[Fruentimber]

VALPEN är betydligt mer hårdhudad. Henne ber man man inte om saker, där får man visa med hela handen. Henne stoppar jag fysiskt, en harkling hör hon inte trots öronen
Hon är ju nära marken, så drar hon iväg åt ett håll kan jag ta foten och hålla framför som hinder, ett fysiskt sådant som inte orsakar obehag utan bara stoppar. Jag jobbar med godis som muta, gammeltanten fick det mer som belöning.
Hon levde för att vara till lags, VALPEN lever för sin egen skull och hinner vi får vi följa med
Hon är sprudlande och glad och inte lika smart, på gott och ont. Det de har gemensamt är att båda är väldigt snälla, men den ena på ett försynt sätt och den andra på ett mer stormande vis.

Lasse kreverar och går upp i atomer alternativt avlider direkt på plats om jag höjer rösten och tar i honom. Jag som haft boxer innan, samt är omgiven av hårdhudade frallor, får verkligen tänka mig för med hur jag visar eventuellt missnöje. Han är väldigt känslig. En blick och harkel räcker oftast gott.

 

[Hyacinth]

Lasse kreverar och går upp i atomer alternativt avlider direkt på plats om jag höjer rösten och tar i honom. Jag som haft boxer innan, samt är omgiven av hårdhudade frallor, får verkligen tänka mig för med hur jag visar eventuellt missnöje. Han är väldigt känslig. En blick och harkel räcker oftast gott.

Ahhhh, ljuva minnen
Rutan är av helt annat virke, hon har humör och attityd

 

[hastflicka]

Det här har jag funderat på genom hela tråden. Om man säger att det räcker med att man harklar sig, säger till verbalt eller sätter onda ögat på hunden - måste den då inte någon gång ha lärt sig att den signalen följs av en bestraffning? Alltså en fysisk sådan som sedan fasats bort när hunden fattat kopplingen.

Ofta hummas lite härinne när det gäller "korrigeringar", tycker jag. Det verkar finnas många förskönande omskrivningar.

Fast Miss Mandy eller Tate har aldrig fatt nagon korrigering som pafoljd att de inte lyssnat pa en "harkling" eller annan mild tillsagelse. Det varsta som kan handa ar att jag kallar in och en godis delas ut nar de kommer och sa far de ga igen. Eller om det ar hemma att jag ber dem flytta sig och de far ga och busa nagon annanstans. Princess Diva ar en annan sak ... hon bryr sig inte om mina harklingar alls ... henne maste jag kalla in och leka med en stund for att avleda ... men jag anvander INTE bestraffning pa det sattet.
Nar jag bestraffar sa ar den ingen tvekan om vad det galler (Da och da ramlar himlen fortfarande ner over Princess Diva) och bara vid mycket stora overtramp och nar det inte finns nagon tvekan om att hon egentligen vet. Det ar inte nagot som startar med en mild tillsagelse.

Inte bara det, de har till stor del samma ansiktsuttryck som vi för att uttrycka samma känslor. (Varierar med raser hur pass stort minspel de kan ha.)

Angående socialt obehag kopplat till fysiskt har jag inget att tillägga, det är redan förklarat. Men däremot skulle jag lägga till/klargöra apropå @hastflicka s inlägg (var det väl), att jo jag fortsätter hävda att det handlar om just obehag. Obehaget kommer från hotet om sociala konsekvenser mot en socialt beroende varelse, en harkling betyder inte (nödvändigtvis) "jag är arg nu", men inbyggt i det finns givetvis att "jag kommer att bli arg" om beteendet inte upphör. Det är ett hot om obehag, starkt nog för att hunden ska reagera.

Som regel kan man harkla sig åt katten hur mycket man vill (om den inte är ljudkänslig och/eller skygg), om det inte kopplas till ett annat obehag kommer det att betyda noll och intet. Själva anledningen att det har betydelse för hundar är för att de är känsliga för den sortens obehag. Att det kräver väldigt liten insats från mig förtar liksom inte upplevelsen hos den det är riktat mot.

Men katten ar inte ett flock djur och bryr sig inte i flocken.
Till och med min hast lysnar mycket tydligt pa mitt tonfall och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna bestraffa hasten, men aven han vill vara till lags och darfor tolererar han att jag har asikter.
Han ar radd for sin egen skugga ... men litar pa mig och darfor har jag ett visst overtag. Om jag later bestamd kan han ga forbi bevattningen pa en golfbana, med ogon stora som tefat och sa nervos att han skakade, men han gick forbi for att jag bad honom.
Allt har i livet handlar inte om bestraffning och formaner, ibland ar det bara tilliten det hanger pa.

 

[mandalaki]

Nar jag bestraffar sa ar den ingen tvekan om vad det galler (Da och da ramlar himlen fortfarande ner over Princess Diva) och bara vid mycket stora overtramp och nar det inte finns nagon tvekan om att hon egentligen vet. Det ar inte nagot som startar med en mild tillsagelse.

Vad gör du då?

Men katten ar inte ett flock djur och bryr sig inte i flocken.

Det är väl just det som är motsatsen till socialt beroende.

 

[linnsan]

Till och med min hast lysnar mycket tydligt pa mitt tonfall och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna bestraffa hasten, men aven han vill vara till lags och darfor tolererar han att jag har asikter.
Han ar radd for sin egen skugga ... men litar pa mig och darfor har jag ett visst overtag. Om jag later bestamd kan han ga forbi bevattningen pa en golfbana, med ogon stora som tefat och sa nervos att han skakade, men han gick forbi for att jag bad honom.
Allt har i livet handlar inte om bestraffning och formaner, ibland ar det bara tilliten det hanger pa.

Jag tror dock att hästar ofta "litar" på oss för att vi väntar ut eller lägger till extra hjälper om de tvekar. Eller brukar du alltid låta hästen välja att gå hem/åt annat håll när han vill eller blir osäker? Isåfall har han ett val. Om du väntar ut eller lägger till extra skänkel (eller annan drivning) så lägger man ju extra press och han har egentligen inget val. Det kan ju absolut bygga på en del tillit. Men att tro att en häst som inte har valet att låta bli skulle göra det enbart pga tillit tror jag är för fint sätt att se det på. Faktiskt. Är hästen så rädd att den skakar och har uppspärrade ögon så skulle den nog själv inte välja att gå där.

 

[sorbifolia]

Jag tror dock att hästar ofta "litar" på oss för att vi väntar ut eller lägger till extra hjälper om de tvekar. Eller brukar du alltid låta hästen välja att gå hem/åt annat håll när han vill eller blir osäker? Isåfall har han ett val. Om du väntar ut eller lägger till extra skänkel (eller annan drivning) så lägger man ju extra press och han har egentligen inget val. Det kan ju absolut bygga på en del tillit. Men att tro att en häst som inte har valet att låta bli skulle göra det enbart pga tillit tror jag är för fint sätt att se det på. Faktiskt. Är hästen så rädd att den skakar och har uppspärrade ögon så skulle den nog själv inte välja att gå där.

Hästen har alltid ett annat val, genom att den är 10 ggr större och starkare än ryttaren..... Om mina ston inte vill gå förbi något de tycker är läskigt, så drar de sig inte alls för att slänga sig rundt 180 grader och sticka iväg hemåt med mig på släp. Så visst handlar det om tillit - pluss lydnad och träning så klart.

Tycker dock inte helt man kan jämföra hundar och hästar. Har en kompis som försöker träna sin häst på samma vis som hunden, och det blir liksom fel iom att en är ett rovdjur och den andre ett bytesdjur.