Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Status
Stängd för vidare inlägg.

Belethien

Trådstartare
Jag tycker mig se ett ganska tydligt mönster gällande hundavel som jag tyckte att vi kunde diskutera lite. Nämligen hälsotestandets vara eller inte vara och även hur friska avelsdjur vi vill ha idag. Mest av allt vill jag ha två perspektiv: som valpköpare och uppfödare!

Jag vill påpeka att jag inte drar alla över en kam utan jag vill bara generalisera för debattens skull. Minns att jag VET att det finns massor av uppfödare som är seriösa och villiga att hälsotesta sina djur. Men det är mest en mentalitet jag belyser just nu som jag upptäckt finns bland många, även seriösa uppfödare. Då kan vi gå vidare med själva ämnet då, alltså:

När jag pratar med uppfödare i vissa raser så finns det ofta ett form av förakt eller ovilja inför nyare hälsotester eller ibland till och med gamla som man anser är värdelösa. HD röntgen klagas på för att det anses vara onödigt eller missvisande för att det har hänt att hunden kan få en C höft i ena vevan men om-röntgas till A höft senare. MH kan manipuleras på så sätt att en duktig förare kan träna en hund bättre än vad en inte lika duktig förare kan. Gentester utesluter inte något till 100%, det är ju bara mindre sannolikt att djuren drabbas o.s.v.
Det finns även en inställning att det är ok att para djur med vissa defekter för att de har något annat av värde som man vill åt. Ex. en champion kan ha C-höfter som man avlar på, eller en ögonsjukdom som hos föräldrardjuren uttrycks lindrigt (men valparna kan få värre) eller para en känd anlagsbärare med (vad man förmodar är) en fri.
När jag har diskuterat detta med uppfödare så har hittills alla haft antingen en invändning mot antingen hälsotester, MH eller argumentet att man inte bör avla på sjuka djur/djur med sämre höftledsstatus/djur med anlag för sjukdom etc. Notera att jag absolut förstår att det inte alltid, i alla raser, går att undvika avel på anlagsbärare eller drabbade djur. Men i många raser finns det en viss förkärlek för att premiera typ framför hälsa: alltså hellre att jag avlar på en utställningschampion med C höfter än att jag avlar på en mindre typisk hund men som är frisk.
Men ofta då poppar några in med kommentaren "jag är ingen uppfödare men jag är en valpköpare" som påpekar att de vill veta mentala statusen på djuren för att de ska kunna välja vad som troligast passar dem. Eller HD röntgade föräldrar eller ögonlysta etc. för att de vill ha friska valpar. Eller som inte riktigt tycker att typen är viktigare än hälsan eftersom de inte vill vara stammis hos veterinären i 12 år framöver. Detta är kommentarer som alltid har kommit från valpköpare som är pålästa om sjukdomarna hos rasen, alltså seriösa köpare som gjort efterforskningar- sådana som jag antar att man som uppfödare VILL ha. Jag talar här inte om de valpköpare som inte är pålästa om sin tänkta ras. (Återigen så gör jag en grov generalisering- tänk på det innan ni drar igång ;) )

Och här någonstans har jag sett ett mönster för såhär går diskussionen ofta. Och det förvånar mig på något plan eftersom uppfödare säljer valparna till dessa köpare- dock verkar de inte vilja tillgodose deras behov? Sjukdomarna istället verkar bagatelliseras: rasen har inte "sååå" stora problem med denna sjukdomen, valparna kommer "sääääkert" inte att bli sjuka. Man intalar sina valpköpare att sannolikheten är inte överdrivet stor och därför struntar jag i det. Men sannolikheten finns ju uppenbarligen där, risken finns ju att valparna blir sjuka och vill man då inte kunna säga till sina köpare att "jag har gjort allt jag kan för att föda fram friska djur"? (För att förtydliga så talar jag om sjukdomar och problem som faktiskt sker i något hög frekvens i rasen, som ex. 1 av 4 hundar drabbas eller 10 % av rasen drabbas. Alltså inga småsiffror eller sjukdomar som nästan aldrig förekommer.)

Så då undrar jag- vad är det som driver detta? Hur resonerar ni som uppfödare? Hur resonerar ni som valpköpare? Är det viktigt att ha hälsotestade föräldrar? Är det ok att köpa valp efter föräldrar som är kända bärare på en sjukdom och hur skulle ni resonera om valpen faktiskt blev sjuk? Är det uppfödarens fel då eller valpköparen som köpt valpen?

Ursäkta min luddiga text men jag hoppas att ni förstår vad det är jag tänker på och kan komma med lite intressanta åsikter :)
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

För mig som valpköpare är det otroligt viktigt med de hälsotester som rasföreningen kräver av avelsdjur.

Föräldrarna ska vara ögonlysta, röntgade (A eller B) och gentestade ang. PRA. Jag vill heller inte ha hund från linjer där det finns hög andel epelepsi eller osteochondros. Tyvär förs inga register över de två senare, så det hänger på att uppfödaren är ärlig och att man har koll på vad linjerna har gett tidigare.
Inom min ras utförs inte MH, men ett genomfört arbetsprov (VP) är ett absolut minimikrav. Utöver det ser jag gärna att hundarna är både tävlade och arbetar praktiskt på lite större besättningar. Dessutom vill jag att de ska fungera bra i flock, svara bra på tryck och inte ha lätt till stress. Och den ska vara uppfödd innomhus, i hemmiljö (alt. ha grymt bra reaktion på stresstest i form av plötsliga ljud osv)

Jag kommer nog få leta ett tag efter nästa valp;)

Uppfödare som inte tycker att ovanstående är viktigt, känns inte kul att stödja. I min ras förekommer en del diskussioner ang HD-röntgen, men jag tycker inte att det finns någon tvekan om att det påverkar avelsresultatet. Sen att jag hade otur och fick en C-höft efter två A-föräldrar, det är mest otur. Det kan man ju aldrig försäkra sig från i det genetiska spelet.

Att köpa valp från föräldradjur som är drabbade av ett större hälsoproblem tycker jag är högst oseriöst. Sån avel ska inte stödjas. Likaså tycker jag att det borde leda till reprimand från SKK att bedriva avel på individer som inte är fullt friska (skador givetvis inte inräknat).

/Migo
 
Senast ändrad:
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Innan jag ger mig in i diskussionen så ska jag egentligen tentaplugga klart ( :D ).

Vill dock veta vad du menar med att man parar en X bärare med Y förmodad fri ? Vad betyder förmodad i sig?
Mig veterligen inom min ras så finns det bärare, fria och dom djur som utvecklat sjukdom ( dvs föräldradjuren var båda bärare av det sjuka anlaget ), = samtliga går att testa.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Som valpköpare så vill jag ju veta att föräldradjuren är friska, dvs. A el. B höfter och att ögonlysningsresultaten är OK. MH test är inget som normalt sett görs, inte heller armbågsröntgen.

Plus är om föräldrarna har godkända dragprov men viktigast är att de visat sig dragvilliga då jag ändå inte har tänkt tävla, utan bara kör för nöjes skull. De ska också ha ett trevligt temperament (men detta behöver inte bevisas genom ngt test utan då går jag på vad jag ser, vilket ju oftast bara blir tikens temperament) och vara uppfödda med mycket mänsklig kontakt, inte nödvändigtvis inomhus men att uppfödaren i annat fall tar sig tid att verkligen pyssla om valparna i hundgården och även tar in dem i huset emellanåt.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Inte hundköpare just nu, men väl kattungespekulant.

Jag som köpare vill att föräldradjuren skall vara testade för allt som går att testa. Jag vill inte köpa ett djur som är bärare av någon defekt gen, även om djuret inte själv får sjukdomen. Om jag ändå hittar ett djur som motsvarar alla andra förväntningar och visar sig testa heterozygot positivt för en defiekt gen så vill jag veta exakt varför man valt att sätta föräldern som bär genen i avel, är det ett exceptionellt djur ur rasstandard etc synpunkt och/eller om avelsbasen är extremt liten så kan jag tänka mig att köpa en sådan kattunge (eller valp för den delen).

Som uppfödare, vilket jag inte är, men om jag skulle bli så skulle hälsa vara absolut prio 1. Jag skulle inte sova gott om natten om jag sålde djur som jag visste skulle riskera att få problem senare i livet, men som hade kunnat unvikas om rätt djur sätts iavel
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Innan jag ger mig in i diskussionen så ska jag egentligen tentaplugga klart ( :D ).

Vill dock veta vad du menar med att man parar en X bärare med Y förmodad fri ? Vad betyder förmodad i sig?
Mig veterligen inom min ras så finns det bärare, fria och dom djur som utvecklat sjukdom ( dvs föräldradjuren var båda bärare av det sjuka anlaget ), = samtliga går att testa.

Har du inget test för sjukdomen kan man bara förmoda att vissa djur är fria och andra är anlagsbärare :) Så är det för Sheltie här i Sverige, där man inte har gentest för CEA (ögonproblem) och kan bara ögonspegla djuren (som inte innebär att de är fria ändå) och titta i stamtavlan och hoppas.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Fick lite bråttom att skicka mitt förra inlägg då jag blev avbruten och sedan skulle ut med hundarna. Tillägg till mitt ovanstående inlägg är att jag såklart även ser hur valparna är samt att det med att växa upp med mkt mänsklig kontakt såklart gäller valparna :)

Och inom den andra rasen som jag nyligen blivit ägare till (en vuxen omplacering) men som jag mycket väl skulle kunna tänka mig en valp av så småningom så vill jag att föräldrarna har A el. B höfter, godkända armbågar, patella ua, kollad för ögonsjukdomar och godkänt MH. Det är tydligen OK enligt avelsrådet att använda en förälder med C-höfter om föräldern för övrigt har ett högt avelsvärde men själv skulle jag hellre välja en valp vars båda föräldrar har bra höfter framför en valp med bra bruksresultat men med sämre höfter..
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Och så finns det vi knäppskallar som testar innan vi vet om rasen har det :)

Silken Windhound är en ung ras och vi är fortfarande generationsmässigt rätt nära våra Founders. Nu har det dykt upp nya tester som är giltiga för våra Founderraser, där man mycket väl vet att det finns problem. Problem som vi aldrig sett hos Silken Windhounds någonsing och som vi har sagt "tänk vilken tur vi har som inte fått det in i vår ras trots allt".

Men, en av våra Founderraser är Borzoi där man har problem med DM, Degenerative Myelopathy. Så nu drar vi igång en större testning under maj månad där i första hand hundar som ligger så långt bak i stamtavlorna att dom är så nära våra Founders som möjligt testas. Dessutom testar vi hundar som har väldigt många ättlingar, både tikar och hanar.

Nu får vi ett hyfsat pris om vi kommer in med minst 100 hundars tester så det är inte så betungande. Har vi tur så hittar vi ingen alls med DM och kan hoppas på att vi trots allt inte har det. Någon enstaka kommer säkert i alla fall att testa sina hundar men inte de flesta.
Hittar vi DM-bärare så är det bara att börja testa samtliga avelshundar, precis som vi gör med MDR1.

Utöver Borzoi så är även hundtypen som kallas Långhårig Whippet (en Whippetbaserad lurcher sedan många generationer med bevisat inslag av Sheltie via genetiska studier). Visserligen ögonlyser vi alla avelshundar hos Silkens och har aldrig hittat CEA men det har man gjort hos LHW.
Därför ingick dom i forskningsstudien som tog fram gentester för CEA, och då det var gratis för dom så testades majoriteten av alla amerikanska LHW.

Mindre än 10% var fria! Och då börjar man ju undra hur vi kunde klara oss...

För att då ytterligare krångla till det så kan en hund var genetiskt affected för CEA men inte uppvisa något vid ögonlysning med mindre än att dom ögonlyses före 8 veckor, och kanske inte ens visar nåt då.

Man gissar att det finns genetiska modifiers som gör att en hund inte behöver bli sjuk trots att dom bär på CEA-defekten i generna. Men man kan inte testa fram dessa modifiers och man vet inte heller hur dom nedärvs.

Har vi extrem otur har vi CEA-defekten genetiskt, med modifiers. Och det är modifiers som vi inte vet nåt om och inte kan vara säkra på hur dom nedärvs.
D v s rätt vad det är kanske vi också står där med CEA-hundar som är sjuka.

Så nu under 2 veckor har vi specialpris på CEA-test och ska testa så många vi kan, återigen dom närmast Founders och dom med många ättlingar.
Nu är problemet att priset är mycket högre per test, många uppfödare skulle behöva punga ut med 20-30.000 eller mer för att testa alla sina och det är inte många som klarar det på en enda gång.

Så just nu samlar vi ihop pengar. Dom som har ättlingar till de "äldsta" stamtavlorna, lägger lite pengar och säger vilken förfader dom skänker pengar till.

Till sommaren vet vi hur dessa tester utföll. Beroende på hur många hundar som faktiskt testas får man bestämma sig för om det är statistiskt tillförlitligt eller inte. Det har registrerats totalt ca 1300 Silken Windhounds varav en del självklart inte längre finns i livet av ålderskäl, så om vi får ihop 100 testade hundar så är det ändå en avsevärd del av populationen.

Som vi ser det, det är bättre att satsa nu på tester när rasen är ung och antalet är få och innan vi har sett några hundar med dessa diagnoser än att vänta tills antalet hundar har mångdubblats och vi ser sjuka hundar.

I och med att Silken Windhounds precis har erkänts av UKC där borta i USA så förväntas rasen explodera de närmaste åren, med mängder av nytillkomna uppfödare. Sånt lär ju inte underlätta precis när man ska övertyga alla uppfödare att testa.

Så det finns allehanda inställningar till det här med tester skulle jag vilja påstå:D
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Jag har varit valpköpare ett par gånger nu och lärt mig ett och annat. Den första gången "köpte" jag allt uppfödaren sa (hon var skeptisk till tester och ansåg sig själv duktig nog att identifiera bra avelsmaterial) och när hunden blev dålig på allt fler sätt var det "minsann mitt fel alltihop".
Den andra gången var uppfödaren också lite "luddig" men då hade jag lärt mig att man som valpköpare själv mycket enkelt kan göra efterforskningar. Den valp jag var intresserad av påstods vara en tjuvparning med vissa negativa effekter och dessa läste jag på om, pratade med rasklubbens avelsråd osv och jag tog en chansning men jag tog den på mitt ansvar. Det gick inte heller så bra...
Så den tredje gången jag nu i köpte valp (november) var det högprioriterat att hitta en uppfödare som delade mina värderingar. Dvs alla tester som kan, och bör göras, ska vara gjorda. Inget hymmel om valpens ev. nackdelar och en känsla av öppenhet kring hennes avels nackdelar och fördelar. Jag hittade detta och en "heltestad" valp och har än så länge en frisk hund (köpt med bibehållen avelsrätt) och en uppfödare jag känner att jag kan prata med.

Genom den här processen så har jag nu när jag letat valp senaste gången tvärt sorterat bort uppfödare som INTE gör alla tester eller på andra sätt är nonchalanta.

Nu har de raser jag varit intresserade av varit numerärt små och därför avlar man ibland på bärare av genetiska defekter eller c-höfter. Här har jag då tittat på hur man använt dessa hundar. Är det "utställningschampions" som fått lämna avkomma och har gjort det många gånger, eller är det mentalt bra/arbetsmässigt meriterade hundar som man avlat på enstaka gånger, inväntat bedömning av valparna innan man tagit en kull till och använt främst för att utöka genpoolen i rasen. Jag har inte tvekat att fråga uppfödaren hur denne tänkte när hon (oftast) valt hanhund till sin tik.
Lika viktigt som att alla tester är gjorda tycker jag det är att inavelsgraden är låg.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Har du inget test för sjukdomen kan man bara förmoda att vissa djur är fria och andra är anlagsbärare :) Så är det för Sheltie här i Sverige, där man inte har gentest för CEA (ögonproblem) och kan bara ögonspegla djuren (som inte innebär att de är fria ändå) och titta i stamtavlan och hoppas.

Jo men det var ju det jag frågade om eftersom du endast tog upp anlagsbärare + förmodad fri och det finns ju raser som har fullgoda test där man parar bärare med testad fri.

Jag funderade om du menade att man inte kunde lita på testen, men då förstår jag :).

Exempelvis inom Staffordshire Bullterrier så testar man för L2HGA och HC. Detta är dock inte obligatoriskt ( jag anser att det är riktigt illa :crazy:) Jag skulle aldrig köpa valp efter ej testade föräldrar.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Lika viktigt som att alla tester är gjorda tycker jag det är att inavelsgraden är låg.

Här har jag varit noga med att inte bara ha en låg inavelsgrad per se utan även att valpen jag köper är, som jag så klumpigt uttrycker det, inte överdrivet släkt med sig själv ;) Alltså har jag tik A och hane B som är obesläktade på 6 generationer får jag inavelsgrad 0 per automatik. Dock kan hane B's föräldrar vara ganska trevligt inavlade själva, eller så är hans morföräldrar det och han är själv en utkorsning etc. Så trots inavelsgraden 0 så kan valpen ha mycket inavel i sin stamtavla.

Hur resonerar ni alla kring just inavel? Är det ok för er att ha en valp som har hög inavel eller inavel högre än 0? Är det viktigt för er? Skulle ni köpa en valp efter ex. kusinparning?

Och hur ser ni alla på rasklubbens krav- är det tillräckligt för er eller söker ni något mer?
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Här har jag varit noga med att inte bara ha en låg inavelsgrad per se utan även att valpen jag köper är, som jag så klumpigt uttrycker det, inte överdrivet släkt med sig själv ;) Alltså har jag tik A och hane B som är obesläktade på 6 generationer får jag inavelsgrad 0 per automatik. Dock kan hane B's föräldrar vara ganska trevligt inavlade själva, eller så är hans morföräldrar det och han är själv en utkorsning etc. Så trots inavelsgraden 0 så kan valpen ha mycket inavel i sin stamtavla.

Ja det är väl lite same same. I de raser jag har tittat på har jag gärna sett att man blandat lite importblod, vilket också har varit hyfsat vanligt.

För att svara på din andra fråga så var min andra valp (tjuvparningen) en far-dotterparning och således med skyhög inavelsgrad. Det gör jag inte om igen, så för mig är det inte bara ett önskemål utan ett krav av inaveln är låg. Jag har dragit min gräns runt 2%, trots numerärt liten ras.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Hälsotest i form av HD-röntgen med A eller B hos föräldradjuren är ju för mig självklara på älghundarna. Fördel om de är ögonlysta, men inget måste.

Hos fauvarna finns inga direkta hälsoproblem och därmed heller inga nödvändiga hälsotester att göra, så där är det arbetsegenskaperna och att de ska vara jaktligt väldigt allrounda som gäller för min del.

För båda: Hundarna som avlas på ska ha bra, stabil mentalitet och tilltala mig vad gäller typ, lynne och jaktegenskaper. Inavelsgraden får gärna vara 0% eller så nära 0% som det går. Jag gillar utavel..

Visst är det bra/roligt om de gått prov/har utst.meriter/annan meritering, men det är för mig inte det viktigaste faktiskt.

Detta både som uppfödare och valpköpare.
 
Sv: Om valpköparens & uppfödarens behov av hälsa

Som (avelsintresserad) valpköpare:
Alla för rasen relevanta hälsotester och ev. meriteringar ska självklart vara gjorda med önskvärt resultat. Fler hälsotester än de obligatoriska är ju bara plus.

Om inte, så är det varken en uppfödare jag vill stödja eller en hund jag vill ha.

När det gäller heterozygot för nån defekt så helst inte, eventuellt (förutsatt att den själv är opåverkad) om den har mycket andra bra egenskaper och förutsatt att jag inte har planer på avel såklart.

Om valpen trots att alla tester är gjorda, och föräldrarna är bra även på andra sätt, blir sjuk så är det väldigt tråkigt men ingens fel.

Tillägg: Låg inavelsgrad vill jag ha. För de raser jag är intresserad av tycker jag kraven räcker hälsomässigt, men lär vara noggrannare nästa gång vid val av föräldrar och mentalitet.
 
Senast ändrad:
Jag tycker mig se ett ganska tydligt mönster gällande hundavel som jag tyckte att vi kunde diskutera lite. Nämligen hälsotestandets vara eller inte vara och även hur friska avelsdjur vi vill ha idag. Mest av allt vill jag ha två perspektiv: som valpköpare och uppfödare!

Jag vill påpeka att jag inte drar alla över en kam utan jag vill bara generalisera för debattens skull. Minns att jag VET att det finns massor av uppfödare som är seriösa och villiga att hälsotesta sina djur. Men det är mest en mentalitet jag belyser just nu som jag upptäckt finns bland många, även seriösa uppfödare. Då kan vi gå vidare med själva ämnet då, alltså:

När jag pratar med uppfödare i vissa raser så finns det ofta ett form av förakt eller ovilja inför nyare hälsotester eller ibland till och med gamla som man anser är värdelösa. HD röntgen klagas på för att det anses vara onödigt eller missvisande för att det har hänt att hunden kan få en C höft i ena vevan men om-röntgas till A höft senare. MH kan manipuleras på så sätt att en duktig förare kan träna en hund bättre än vad en inte lika duktig förare kan. Gentester utesluter inte något till 100%, det är ju bara mindre sannolikt att djuren drabbas o.s.v.
Det finns även en inställning att det är ok att para djur med vissa defekter för att de har något annat av värde som man vill åt. Ex. en champion kan ha C-höfter som man avlar på, eller en ögonsjukdom som hos föräldrardjuren uttrycks lindrigt (men valparna kan få värre) eller para en känd anlagsbärare med (vad man förmodar är) en fri.
När jag har diskuterat detta med uppfödare så har hittills alla haft antingen en invändning mot antingen hälsotester, MH eller argumentet att man inte bör avla på sjuka djur/djur med sämre höftledsstatus/djur med anlag för sjukdom etc. Notera att jag absolut förstår att det inte alltid, i alla raser, går att undvika avel på anlagsbärare eller drabbade djur. Men i många raser finns det en viss förkärlek för att premiera typ framför hälsa: alltså hellre att jag avlar på en utställningschampion med C höfter än att jag avlar på en mindre typisk hund men som är frisk.
Men ofta då poppar några in med kommentaren "jag är ingen uppfödare men jag är en valpköpare" som påpekar att de vill veta mentala statusen på djuren för att de ska kunna välja vad som troligast passar dem. Eller HD röntgade föräldrar eller ögonlysta etc. för att de vill ha friska valpar. Eller som inte riktigt tycker att typen är viktigare än hälsan eftersom de inte vill vara stammis hos veterinären i 12 år framöver. Detta är kommentarer som alltid har kommit från valpköpare som är pålästa om sjukdomarna hos rasen, alltså seriösa köpare som gjort efterforskningar- sådana som jag antar att man som uppfödare VILL ha. Jag talar här inte om de valpköpare som inte är pålästa om sin tänkta ras. (Återigen så gör jag en grov generalisering- tänk på det innan ni drar igång ;) )

Och här någonstans har jag sett ett mönster för såhär går diskussionen ofta. Och det förvånar mig på något plan eftersom uppfödare säljer valparna till dessa köpare- dock verkar de inte vilja tillgodose deras behov? Sjukdomarna istället verkar bagatelliseras: rasen har inte "sååå" stora problem med denna sjukdomen, valparna kommer "sääääkert" inte att bli sjuka. Man intalar sina valpköpare att sannolikheten är inte överdrivet stor och därför struntar jag i det. Men sannolikheten finns ju uppenbarligen där, risken finns ju att valparna blir sjuka och vill man då inte kunna säga till sina köpare att "jag har gjort allt jag kan för att föda fram friska djur"? (För att förtydliga så talar jag om sjukdomar och problem som faktiskt sker i något hög frekvens i rasen, som ex. 1 av 4 hundar drabbas eller 10 % av rasen drabbas. Alltså inga småsiffror eller sjukdomar som nästan aldrig förekommer.)

Så då undrar jag- vad är det som driver detta? Hur resonerar ni som uppfödare? Hur resonerar ni som valpköpare? Är det viktigt att ha hälsotestade föräldrar? Är det ok att köpa valp efter föräldrar som är kända bärare på en sjukdom och hur skulle ni resonera om valpen faktiskt blev sjuk? Är det uppfödarens fel då eller valpköparen som köpt valpen?

Ursäkta min luddiga text men jag hoppas att ni förstår vad det är jag tänker på och kan komma med lite intressanta åsikter :)

Nu har det gått 11 år. Men du är engagerad och därför frågar jag dig:
Vad har blivit bättre?
Vad har blivit sämre?
Vad behöver göras nu?
 
Nu är det ett flertal trådar, nya som gamla, där samma ämne disskuteras. Jätterörigt.
Vad sägs om att hålla sig till EN tråd, den nya?
Men ja tack! Det blir snabbt tröttsamt att klicka in på trådar bara för att upptäcka att de är över tio år gamla, eller som du säger att de handlar om exakt samma sak.

Edit: jag trodde till exempel nu att jag svarade i den nyare huvudtråden. 😅
 
Nu är det ett flertal trådar, nya som gamla, där samma ämne disskuteras. Jätterörigt.
Vad sägs om att hålla sig till EN tråd, den nya?

Om vi ska ta reda på om saker och ting blir bättre så behöver man titta på hur det var förr och från lite olika vinklar, tänker jag.
Hoppa över om det blir för rörligt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag håller på att leta valp (och har så gjort ganska länge). Ett problem är att jag inte kan bestämma mig för ras. Jag tittar både på...
Svar
16
· Visningar
2 172
Senast: Ajda
·
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
7 659
Senast: hundtant
·
  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
27 28 29
Svar
573
· Visningar
22 806
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
Svar
11
· Visningar
1 575
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp