Om viktgräns på ridskola (utbruten från Rädsla vid ridning – ryttare på ridskola)

MiniLi

Trådstartare
Jag har varit en rädd (bitvis riktigt, riktigt rädd) ridskoleryttare i nästan hela mitt ridliv. Det har varit väldigt olika hur olika instruktörer har hanterat det och även hur andra elever reagerat. För vissa instruktörer har det varit självklart att tumma lite på viktgränserna och låta mig rida ponny då jag ridit dem bra och i balans, för andra har det varit fullkomligt otänkbart. Delvis för att de absolut inte har kunnat förstå att det spelar ingen roll hur snäll hästen är om den är "för stor". Och att jag kunde rida vissa hästar i manegen men inte paddocken och på sommaren men inte på vintern var också svårt att förstå.

I takt med att storhästarna blev större och de mellanstora som jag lärt känna väl och litade på försvann, var det under några år en ren plåga att åka till lektionen innan jag visste vilken häst jag skulle få rida. Under några år åt jag nästan inget veckan innan invägningen för att klara gränsen för den enda hästen i stallet som jag vågade rida just då.
Hade ni invägning på ridskolan? :crazy:
 
Hade ni invägning på ridskolan? :crazy:

Ja, i början av varje termin. Vågen hade inte siffror utan bokstäver och man gjorde det en och en, för att försöka att inte få någon att bli vikthetsad. Så brydde man sig inte om vem man fick rida så var det väl okej. Varje häst hade sen en maxbokstav.
 
Ja, i början av varje termin. Vågen hade inte siffror utan bokstäver och man gjorde det en och en, för att försöka att inte få någon att bli vikthetsad. Så brydde man sig inte om vem man fick rida så var det väl okej. Varje häst hade sen en maxbokstav.
Känns jättekonstigt. Varför inte bara fråga folk om deras vikt istället?

Jag jobbar med ätstörningsbehandling så jag är lite överkänslig för den här typen av rutiner.. Yrkesskadad..
 
Känns jättekonstigt. Varför inte bara fråga folk om deras vikt istället?

Jag jobbar med ätstörningsbehandling så jag är lite överkänslig för den här typen av rutiner.. Yrkesskadad..

Om jag minns rätt så var anledningen dels att folk rundade av neråt väldigt kraftigt i vissa fall och att många yngre dessutom inte vägde sig alls (vilket ju är fullt förståeligt, barn ska ju inte hålla på och fokusera på sin vikt). Så därför ville man inte fråga efter vikt utan valde då ett system där själva vikten i siffror inte diskuterades. Jag tror till och med att man dolde bokstäverna så att den som vägde sig inte såg vad den fick utan det märktes bara på vilka hästar man fick rida.

Men jag förstår precis vad du menar, jag har haft ätstörningar själv och det kombinerat med att jag var tvungen att komma på en viss bokstav för att våga rida var inte kul.
 
Känns jättekonstigt. Varför inte bara fråga folk om deras vikt istället?

Jag jobbar med ätstörningsbehandling så jag är lite överkänslig för den här typen av rutiner.. Yrkesskadad..
Vet att vissa ridskolor häromkring hade viktgräns iaf förr, det satt lappar utanför kontoren med olika hästars viktgränser... Jag har inte jobbat på nån sån, tror det är på väg ut.

Däremot har man ju frågat om ryttarens storlek när de vill börja, för att avgöra vilka grupper man har plats för större ryttare och inte
 
Om jag minns rätt så var anledningen dels att folk rundade av neråt väldigt kraftigt i vissa fall och att många yngre dessutom inte vägde sig alls (vilket ju är fullt förståeligt, barn ska ju inte hålla på och fokusera på sin vikt). Så därför ville man inte fråga efter vikt utan valde då ett system där själva vikten i siffror inte diskuterades. Jag tror till och med att man dolde bokstäverna så att den som vägde sig inte såg vad den fick utan det märktes bara på vilka hästar man fick rida.

Men jag förstår precis vad du menar, jag har haft ätstörningar själv och det kombinerat med att jag var tvungen att komma på en viss bokstav för att våga rida var inte kul.
Ja jag förstår att man försökte göra det på ett så bra sätt som möjligt, men ändå..

Vet att vissa ridskolor häromkring hade viktgräns iaf förr, det satt lappar utanför kontoren med olika hästars viktgränser... Jag har inte jobbat på nån sån, tror det är på väg ut.

Däremot har man ju frågat om ryttarens storlek när de vill börja, för att avgöra vilka grupper man har plats för större ryttare och inte
Jag fattar att man kan behöva ha någon form av vikt/storleksgräns men tänker att ridlärarna också bör kunna styra detta "osynligt" genom hur de fördelar hästar.. Även om man inte har detaljkoll på exakt vad folk väger..
 
Ja jag förstår att man försökte göra det på ett så bra sätt som möjligt, men ändå..


Jag fattar att man kan behöva ha någon form av vikt/storleksgräns men tänker att ridlärarna också bör kunna styra detta "osynligt" genom hur de fördelar hästar.. Även om man inte har detaljkoll på exakt vad folk väger..
Är väldigt svårt om en ryttare vill rida en häst man bedömer som "för liten, klen". Om de verkligen vill och frågar varför de aldrig får rida just den ponnyn.
Särskilt tjejer i yngre tonåren.
Kompisen som är lika lång får rida mindre hästar...
Jättejobbigt. Hur gör man bäst?
 
Är väldigt svårt om en ryttare vill rida en häst man bedömer som "för liten, klen". Om de verkligen vill och frågar varför de aldrig får rida just den ponnyn.
Särskilt tjejer i yngre tonåren.
Kompisen som är lika lång får rida mindre hästar...
Jättejobbigt. Hur gör man bäst?
Ja jag förstår absolut att det är svårt. Men det blir ju inte direkt mindre känsligt för tonåringen att ha invägning?
 
Känns jättekonstigt. Varför inte bara fråga folk om deras vikt istället?

Jag jobbar med ätstörningsbehandling så jag är lite överkänslig för den här typen av rutiner.. Yrkesskadad..

På vår ridskola har vi också invägning. Jag är en av de där med lång historia av ätstörningar och väger mig därför inte. Aldrig. (Om inte det är av rent medicinska skäl inom vården möjligtvis.) Jag sa som det var, och slapp vägningen. Vill gärna tro att det är lika på de flesta ställen, att viktgränsen såklart finns för att underlätta för hästarna men att det går att göra på ett sätt så inte ryttaren ska behöva må dåligt av det. Men jag håller helt med. Det ÄR oerhört känsligt. Kruxet är ju att hästarna som ska gå i verksamhet ska orka med så mycket mer än andra hästar, det blir ju väldigt mycket jobbigare för dom med ryttare som är tyngre/längre om de dessutom inte har balansen. Med lite otur får de kanske gå flera lektioner per dag under flera dagar med obalanserade ryttare och då är ju storleken viktig. Jag har tyvärr ingen bra idé om hur man ska få till en bra lösning utan att riskera att det påverkar vare sig häst eller ryttare.
 
Ja, i början av varje termin. Vågen hade inte siffror utan bokstäver och man gjorde det en och en, för att försöka att inte få någon att bli vikthetsad. Så brydde man sig inte om vem man fick rida så var det väl okej. Varje häst hade sen en maxbokstav.
Undrar om systemt lurade någon? Jag ser det som bristande respekt för folks intelligens att tro att de inte har exakt samma effekt som att använda siffror.

Vi hade samma system på svenskan. Vi hade böcker med extrauppgifter med olika frukter. Det var ingen rocketsience att inse ordningen på svårighetsgraden, alla visste hur det låg till.
 
Ja jag förstår att man försökte göra det på ett så bra sätt som möjligt, men ändå..


Jag fattar att man kan behöva ha någon form av vikt/storleksgräns men tänker att ridlärarna också bör kunna styra detta "osynligt" genom hur de fördelar hästar.. Även om man inte har detaljkoll på exakt vad folk väger..
Ja absolut, men jag måste ju fråga om ungefärlig storlek på ryttare när de ringer för att anmäla sig. Ser jag personen irl när de bokar plats behövs inte det. Handlar inte om detaljkoll för min del utan om att förvissa sig om att bara de hästar som är lämpade för att bära tyngre behöver göra det. Antalet såna hästar måste ju matcha antalet tyngre ryttare i varje grupp. Där jag jobbar har vi inga viktgränser men har inte hästmaterial till att låta en hel full grupp bestå av ryttare över 100kg. Några elever per grupp löser vi med de hästar vi har.
 
Undrar om systemt lurade någon? Jag ser det som bristande respekt för folks intelligens att tro att de inte har exakt samma effekt som att använda siffror.

Det vet jag faktiskt inte. Det var ju mindre exakt eftersom det var intervaller, men det är klart att de flesta nog hade koll efter ett par terminer. Jag tror väl kanske att de flesta hängde upp sig mindre på att få reda på att de inte fick rida ponnyn som hade max D istället för ponnyn som hade max 60 kg.
 
Ja absolut, men jag måste ju fråga om ungefärlig storlek på ryttare när de ringer för att anmäla sig. Ser jag personen irl när de bokar plats behövs inte det. Handlar inte om detaljkoll för min del utan om att förvissa sig om att bara de hästar som är lämpade för att bära tyngre behöver göra det. Antalet såna hästar måste ju matcha antalet tyngre ryttare i varje grupp. Där jag jobbar har vi inga viktgränser men har inte hästmaterial till att låta en hel full grupp bestå av ryttare över 100kg. Några elever per grupp löser vi med de hästar vi har.
Ja men det förstår jag. Fullt rimligt!
Att fråga initialt och att då också lita på att folk är ärliga är inget konstigt i min värld :)
 
Lite OT, men intressant fraga!
Gallande invagande sa ar val en hyfsad losning att den invagda sjalv inte far veta vad denna vager, utan det skrivs bara ner av personal och anvands bara i hasttilldening, utan att det nagonsin blir "Du ar for tung for Pelle" eller tankar som "om jag bara gar ner 3 kg far jag rida Silver"

Ni med erfarenhet av atstorningsproblematik, tror ni en sadan losning kan funka?
Visst att erfarna instruktorer som kanner sina elever val nog har en ganska bra kansla for vilka elever som kan och inte kan rida vissa hastar, men jag tanker att kanske framforallt pa storre ridskolor dar samma hast kan ga lektioner med flera olika instruktorer kan det annars vara svart att halla koll pa hur mycket tunga ryttare en del hastar bar?
 
Jag tycker inte att det är konstigt att man har en viktgräns för ridskolehästar och även en typ av invägning.
Hästarnas väl måste komma i första rummet.
Det går inte att vara lättkränkt när det handlar om levande djur och deras välfärd.
Det skulle aldrig falla mig in att sätta mig på en häst/ponny som jag anser att jag är för stor för. Väger 70 och är 168 så inte en jättetjockis men klart för tung för ganska många ponnier.

Nu var det länge sedan jag gick på ridskola men då fick man välja häst i turordning och nöja sig med den man fick.🤷🏼‍♀️
Blev ju inte alltid som man ville men det var aldrig någon som vägrade pga att man inte fick någon favorit.🤔
 
Lite OT, men intressant fraga!
Gallande invagande sa ar val en hyfsad losning att den invagda sjalv inte far veta vad denna vager, utan det skrivs bara ner av personal och anvands bara i hasttilldening, utan att det nagonsin blir "Du ar for tung for Pelle" eller tankar som "om jag bara gar ner 3 kg far jag rida Silver"

Ni med erfarenhet av atstorningsproblematik, tror ni en sadan losning kan funka?
Visst att erfarna instruktorer som kanner sina elever val nog har en ganska bra kansla for vilka elever som kan och inte kan rida vissa hastar, men jag tanker att kanske framforallt pa storre ridskolor dar samma hast kan ga lektioner med flera olika instruktorer kan det annars vara svart att halla koll pa hur mycket tunga ryttare en del hastar bar?
Det är väl bättre men fortfarande dåligt. Bara grejen att ha en invägning är konstig i mina ögon. Bättre isf att fråga folk vad de väger (på ett ungefär) när de anmäler sig för första gången till ridskolan och sen utgå från den vikten eller justera utifrån vad man märker funkar när personen väl är igång och rider.
 
Är väldigt svårt om en ryttare vill rida en häst man bedömer som "för liten, klen". Om de verkligen vill och frågar varför de aldrig får rida just den ponnyn.
Särskilt tjejer i yngre tonåren.
Kompisen som är lika lång får rida mindre hästar...
Jättejobbigt. Hur gör man bäst?

Hade min ponny uppstallad på en ridskola där han gick med i verksamheten. De införde viktgräns på hästarna helt öppet. Så tekniskt sett kunde jag inte rida min ponny :p Men jag var tacksam att de hade viktgräns, men man kanske kunde varit liiiite smidigare med det.

Som ridlärare lär man ju känna eleverna och vet vilka som funkar med vilka hästar, både storleksmässigt och kunskapsmässigt. Jag gillar när det kommer små vuxna som kan rida de större ponnyerna om de rider i balans, bara bra för de ponnyer som ofta går med barn och kanske lär sig lite ovanor. Att de ligger några kilo över nån tänkt viktgräns känns mindre viktigt. Man får se till helheten.

På en annan ridskola jag jobbade hade vi en maxvikt på 75 kg. Trodde man att någon hade uppgett fel vikt i bokningen var det bara att ta fram vågen. Inte kul. Men man fick ju göra det för hästarnas skull.
 
Det vet jag faktiskt inte. Det var ju mindre exakt eftersom det var intervaller, men det är klart att de flesta nog hade koll efter ett par terminer. Jag tror väl kanske att de flesta hängde upp sig mindre på att få reda på att de inte fick rida ponnyn som hade max D istället för ponnyn som hade max 60 kg.
Jag tror de hade ungefärlig koll redan första terminen, ja kanske innan invägningen. Och att det var "hemligt" gjorde det mer intressant.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är en 21-årig tjej som är enormt enormt ridsugen igen, men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga som återfallsryttare...
Svar
8
· Visningar
2 400
Senast: Ramona
·
Träning Hejsan! Kort bakgrundsinfo: jag är 18 år gammal, ridit på ridskola i 11 år och har diagnosen autism nivå 2 vilket avsevärt försvårar...
Svar
15
· Visningar
2 061
Hästmänniskan Jag ville inte kidnappa tråden Rädsla vid ridning (utbruten från Dressyrsnackis 14) utan skapade en egen. mod. får foga samma om det är...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
8 844
Senast: Badger
·
Hästmänniskan Ja, det finns ryttare som beter sig utöver ridningen. Som klagar på andra och tror att man är världsbäst och trycker ner alla andra. Dom...
Svar
11
· Visningar
2 250

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp