Organdonation - hur känner du?

alazzi

Trådstartare
Har du tänkt igenom temat? Jag känner att är man död så är man. Självklart får man använda mina organ om det går.

Jag jobbade ett tag som färdtjänstförare och körde många till och från dialys. Alla behövde nya njurar men majoriteten får tyvärr vänta förgäves.
 
Har du tänkt igenom temat? Jag känner att är man död så är man. Självklart får man använda mina organ om det går.

Jag jobbade ett tag som färdtjänstförare och körde många till och från dialys. Alla behövde nya njurar men majoriteten får tyvärr vänta förgäves.

Vill donera varenda organ som går om jag skulle hamna i den sitsen.
 
Tidigare hade jag dubbla känslor, sen dog en släkting knall och fall. Han hade tackat ja till att donera sina organ. Tre person kunde ta del av hans organ efter hans död och det ska ha gått bra för dessa. Efter det känns det självklart. Han var i pensionsåldern - så ingen ungdom - men ändå kunde tre personer få bättre och längre liv ❤️
 
Donerar absolut! Här i Skottland har de nu ändrat lagen så att man automatiskt är registrerad som donator om man inte aktivt avsäger sig, istället för tvärtom. :)
Jag har talat om det för släkten också så att det inte ska bli något krångel om jag dör. De är också donatorer allihopa, brorsan blev påmind när jag ringde.
 
Varit registrerad till donationsregistret i hela mitt vuxna liv och registrerat mina barn. Även registrerad i Tobiasregistret, och är blodgivare.

Oavsett hur ni står; Berätta för nära och kära, och anmäl er till donationsregistret om ni är positiva. Det underlättar oerhört för anhöriga om det är klarlagt om det värsta skulle hända.
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Jag tänker inte kalla dig självisk men blev lite fundersam. jag är också Extremt spruträdd, men när du donerar är du ju död så då kvittar det? Eller är det tanken på även det som är jobbig?

I livet finns det inte en chans att jag donerar heller, vare sig blod, märg eller organ. 😅
 
Här får de ta vad de behöver när jag är död. Kommer ihåg att min mamma funderade över om de gav full vård vid t ex olycka om de visste att de kunde ta organ 🤔 Men nej, jag tror inte läkarna är så jävliga 😊
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Jag donerar inte heller. Dels så vill jag inte och dels så äter jag medicin som är inte så snäll. Så jag vet inte om det ens finns nått användbart. Möjligen skulle jag kunna donera en njure eller så till nån inom familjen, men jag tror inte det mina organ är intressanta som sagt
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Du är död om du donerar. Då har du ingen känsel.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag vill börja plugga. Punkt. Och det är det enda beslutet jag har lyckats ta, sen kommer jag inte längre. Jag vet helt enkelt inte...
Svar
4
· Visningar
480
Senast: niardasp
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 905
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 541
Senast: MML
·
Tjatter Välkomna till leken “skyll er själva som ger mig ideer”. Då jag just nu är lite upptagen blir det inga roliga teman eller uppdateringar...
40 41 42
Svar
827
· Visningar
10 001
Senast: Niyama
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp