Jag har så länge jag kan minnas tyckt om att organisera saker. Sen jag ställde upp som frivillig på konserterna i skolan för att få trassla upp och organisera sladdarna bakom scenen. Eller när jag flyttade in till min exsambo och vi i över ett år levde med alldeles för mycket saker i köksskåpen. Det gick knappt att öppna ett skåp utan att det trillade ut saker och alla lådor behövde vara perfekt städade för att de skulle gå att stänga. När jag tillslut avsatte en söndag till att riva ut allting och börja om så fick jag fjärilar i magen. Det var en sjukt härlig söndag, jag sippade på en iskall öl och fick tid att rensa och skapa en ordning som fungerade. För det är vad det handlar om för mig, att vardagen ska flyta på smidigt utan onödig frustration. Nu var just mitt ex och jag omaka på detta plan eftersom jag vill rensa och SLÄNGA och han hade ångestproblematik kopplat till att göra sig av med saker 
Lättare idag med en sambo som är lika ordningstokig som jag.
Jag har kikat på lite YouTube-klipp genom åren och såg idag första avsnittet på Netflix nya serie om städning. Tyckte den var lite långtråkig, men gillar hennes filosofi kring städning och känner igen mig i tänket. Eller städning är väl egentligen fel ord, mer rensa och organisera.
För mig är sånt här superkul och jag känner mig lättare för varje litet organiseringsprojekt som jag avslutat. Bara idag så slängde jag äntligen ut en helt värdelös hylla från badrummet. Ni vet en såndär med sugproppar som man sätter på kaklet. Propparna började bli gamla och den rasade ner hela tiden. Sen var den för stor också så flaskorna ramlade alltid runt hur mycket jag än försökte få dem att stå. Nu slängdes den ut och ersattes av två smala hyllor med gummiband längst utsidan som håller fast flaskorna. DRÖM. Inga mer ramlade flaskor och hyllor. Nästa lilla projekt blir att skruva fast en hållare till alla kastrull-lock i dörren på kastrullskåpet, så att de slipper glida runt bland alla kastrullerna i skåpet och skapa kaos.
Ändå har jag förstått det som att många svenska hem svämmar över med saker som skapar frustration. Jag förstår såklart att det både har med intresse och förutsättningar/tid att göra. Hur ser det ut hemma hos er, och hur ser ni på ert hem och era prylar? Skapar prylar stress eller är ni lugna som en filbunke även i kaos? Har ni det så organiserat som ni önskar?
Lättare idag med en sambo som är lika ordningstokig som jag. Jag har kikat på lite YouTube-klipp genom åren och såg idag första avsnittet på Netflix nya serie om städning. Tyckte den var lite långtråkig, men gillar hennes filosofi kring städning och känner igen mig i tänket. Eller städning är väl egentligen fel ord, mer rensa och organisera.
För mig är sånt här superkul och jag känner mig lättare för varje litet organiseringsprojekt som jag avslutat. Bara idag så slängde jag äntligen ut en helt värdelös hylla från badrummet. Ni vet en såndär med sugproppar som man sätter på kaklet. Propparna började bli gamla och den rasade ner hela tiden. Sen var den för stor också så flaskorna ramlade alltid runt hur mycket jag än försökte få dem att stå. Nu slängdes den ut och ersattes av två smala hyllor med gummiband längst utsidan som håller fast flaskorna. DRÖM. Inga mer ramlade flaskor och hyllor. Nästa lilla projekt blir att skruva fast en hållare till alla kastrull-lock i dörren på kastrullskåpet, så att de slipper glida runt bland alla kastrullerna i skåpet och skapa kaos.
Ändå har jag förstått det som att många svenska hem svämmar över med saker som skapar frustration. Jag förstår såklart att det både har med intresse och förutsättningar/tid att göra. Hur ser det ut hemma hos er, och hur ser ni på ert hem och era prylar? Skapar prylar stress eller är ni lugna som en filbunke även i kaos? Har ni det så organiserat som ni önskar?
