Orolig för jobb?

Ingen oror för min del... har jobbat så länge på bolaget att det finns flertalet som tyvärr blir permitterade före mig....
 
Letar jobb och det känns väl inte sådär jättekul att vara arbetssökande just nu... Är visserligen föräldraledig och har inte tagit ut speciellt många föräldradagar än så det är absolut ingen katastrof om jag inte hittar jobb innan hösten. Mest trist för mannen som ju också gärna vill vara föräldraledig och det skaver såklart om vi inte kan dela lika på föräldraledigheten. Men vi är glada att maken har ett stabilt jobb med en inkomst vi klarar oss på.
 
Jag är inte orolig, sitter rätt säkert då jag är en av dom som jobbat där längst. Däremot kan det bli en period när vi får mindre att göra, då underleverantörerna till Volvo och Scania inte kan göra något när de stänger i 14 dagar.
En del kunder jag pratat med är mer oroliga för arbetslösheten som skapas nu än för själva viruset.
 
Jag är inte så orolig, även om jag bara jobbat 4 månader på mitt jobb. Stabilt bolag med god kassa. Under finanskrisen -08/-09 sades ingen av de ca 170 anställda upp utan sysselsattes med att renovera lokalen, måla, klippa häckar, renovera maskiner osv.
Men man vet ju aldrig, det kan ju alltid ändras.
 
Jag är inte orolig, sitter rätt säkert då jag är en av dom som jobbat där längst. Däremot kan det bli en period när vi får mindre att göra, då underleverantörerna till Volvo och Scania inte kan göra något när de stänger i 14 dagar.
En del kunder jag pratat med är mer oroliga för arbetslösheten som skapas nu än för själva viruset.
Hoppas du har rätt och att det blir snurr på det igen när nya bilen kommer🙂
 
Nä jobbar statligt och dessutom samhällsviktigt så är noll procent orolig. Lider med de som är tex timanställda i detaljhandeln dock :(
 
Är det någon här som är orolig för att förlora sitt jobb, permitteras, varslas och avskedas pga arbetsbrist? Själv ska jag ut igen på arbetsmarknaden i juni efter avslutad utbildning i ett område som corona har slagit hårt mot. Ser inte fram emot det.
Inte på kort sikt, men jag får ont i magen när jag tänker på hur det kommer att bli på längre sikt. Kunderna vi jobbar mot permitterar, och jag är sist in i mitt lilla team.
 
Inte orolig. Jobbar i en bransch som inte kommer att gå under. Kanske minskar något i förlängningen men då minst 90% av de anställda är anställda efter mig och att jag har nyckelkompetens så känner jag mig trygg. Närmsta tiden framöver är jag snarare orolig för för mycket jobb.
 
Jag kommer bli korttidspermitterad, grad och hur länge är oklart ännu. Jobbar i Restaurang.
Varsel finns, inga timanställda, vikarier etc kan tas in, provanställningar ska avslutas bums.
Det är dystert.

Några gäster har insett läget och försöker komma och äta/köpa matlåda/beställa nåt så mycket som bara är möjligt men läget är typ katastrof.

Jobbar i en kedja, men just min arbetsplats finns på liten ort med få anställda. Eftersom man hoppas på återgång till det normala 'sen' blir just vi 'bara' korttidspermitterade, då man vill ha personalen kvar i företaget och på platsen. Men alla har ju inte sån tur.

Beroende på permiteringsgrad kan jag ju jobba någon mer stans där behovet finns.
Man vill ju försöka göra nånting om man kan.

Men jag är orolig att läget blir såpass ovisst och ojämnt längre fram att det blir för ansträngt ändå.
 
Inte orolig för bli av med jobbet, möjligen för att behöva jobba mycket mer.
Statsanställd med samhällsviktigt jobb. Dessutom extremt hög smittrisk, så antalet sjukskrivningar kan bli stort. Därav misstanke om ännu mer jobb än vanligt.
 
Jag är inte orolig för att bli av med jobbet, ännu. Jobbar inte i en av de mer utsatta branscherna. Men jag är vaksam och litar inte på att "vi" kommer ur det här helt utan påverkan - frågan är vilka konsekvenserna blir. Ett antal personer har anställts efter mig, så jag är inte sist eller näst sist in, men dels kan jag ju ändå omfattas (om tillräckligt många får gå) och dels är en av de senare (om än inte senast) anställda min särbo. Att tex tvingas gå ner i arbetstid skulle också bli ett problem för min del.

Så nej, inte orolig men vaksam. Och just nu glad över att jag lade ner mitt företag i maj, så att jag nu är berättigad till A-kassa och jag har också en inkomstförsäkring genom facket.
Däremot är jag bekymrad över situationen för landets småföretagare. Och riktigt orolig för konsekvenserna på samhällsekonomin, arbetsmarknad etc.

Jag jobbade med demo i butik, mestadels med livsmedel, innan. På timme. Jag är glad att jag inte gör det nu.
 
Senast ändrad:
Jag är lite rädd att tappa mitt jobb inom handels, jobbar där ca 40-50 timmar i månaden, men vårt köpcentrum har tappat hög andel besökare senaste veckan. Köpcentret har ändrat öppettiderna och avvaktar löning nu till veckan.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden...
15 16 17
Svar
333
· Visningar
22 791
Senast: Mabuse
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
729
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 203
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 601
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp