Orolig för jobb?

Jag är inte rädd alls i nuläget för egen del. Post kommer in oavsett verkar det som, så bara det inte blir att alla i Sthlms län hamnar i sådan karantän att vi inte får jobba så kommer det finnas jobb för mig. Är fast anställd och vi har i dagsläget minst en timmis inne som jobbar och som i så fall kommer bli utan jobb innan jag själv blir det. I allra värsta fall finns det garanterat jobb på något annat kontor så att det finns möjlighet att flytta runt lite. Däremot är det omöjligt för mig att inte fundera på hur det kommer bli i samhället i stort nu när det verkar bli totalkris för så extremt många företag.
 
Risken är väl snarare att jag kommer få jobba arslet av mig, med färre resurser och kollegor. Tragiskt nog lär våldet i relationer öka rejält när folk går hemma och skaver, missbruket kan nog dra iväg det med och för att inte tala om att folk blir utan inkomster...
 
Har jobb till och med imorgon, efter det har jag ingen aning, men jag har i alla fall fått jobba veckan ut och är den Enda i min avdelning som fått göra så bara för att jag stred för ett kontrakt med fasta timmar för några år sedan.
Jag mår rent ut sagt illa över situationen för alla kollegor som inte har timavtal. De är inte avskedade men de har inget jobb och inga pengar, och eftersom de inte hade kontrakttimmar kan de inte heller få ut de utlovade 80 procenten av eventuell lön från staten som jag enligt utsago har rätt till om jag blir uppsagd och inte raskt hittar nytt arbete.
Jag börjar söka ikväll.
 
Nej, jobbar på demensboende som uska, även om vårdtagare skulle gå bort så brukar det fyllas på snabbt och det kö på att få plats. Är mer orolig över att jag inte ska få nån semester då det svårt att få in personal och det ser ju inte ut att bli bättre framöver. Har dessutom extra jobb som väktare och kan säkert jobba mer där men jag har svårt att tro att det blir aktuellt.
 
Samhällsviktig tjänst där det så gott som alltid finns jobb så nä, faktiskt inte. Undrar lite över makens jobb dock men än ser det lugnt ut. Har fått för mig att han har en hyggligt viktig roll för slutprodukten och vet att han är uppskattad på jobbet så jag hoppas att det är positivt.
 
Jag hörde från en fd kollega att hans dotter som jobbar på resturang att de skulle bli permitterade. Deras chef ville dock inte skicka hem någon, då chefen gillade de som jobbade där, så för att behålla alla går de ner på att jobba 40% och permitterade 60%, tycker det är jättebra, sen när det drar igång på allvar finns hela personalstyrkan kvar och kan köra igång på direkten istället för att försöka hitta ny personal på kort varsel kanske. :)
 
Jag är inte orolig för egen del då jag är i en bransch som inte är konjunkturskänslig på det viset, det är en samhällsfunktion som behövs oavsett. Vi är redan en slimmad organisation och sett till företaget i stort har jag en kompetens som få har och dessutom är jag långt ifrån sist in. Däremot kan jag känna att det inte är läge att byta jobb, då jag ogillar att vara sist in och de flesta andra i branschen har större skiftlag = kan finnas utrymme för att slimma organisationen i värsta fall.

Jag är dock väldigt bekymrad för samhällsekonomin. Detta kommer bli en katastrof för många :(
 
Inte orolig för mitt jobb men orolig för kommande arbetsbelastning, ökande arbetslöshet och långsiktiga effekter på folkhälsan och samhället. Just nu mest frustrerad att jag inte kan hjälpa kollegorna inne på sjukhuset. Regionsanställd sjuksköterska, jobbar i ambulans.

Sambon har ett samhällsviktigt jobb som redan nu har personalbrist, så vi känner oss lugna för vår del.
 
Jag är mer orolig över arbetsbördan som kommer bli om sjukskrivningarna fortsätter i samma takt som det varit sista veckorna. Nu har ingen corona men stränga order om att vara hemma vid minsta krasslighet. Jag jobbade in min normala veckoarbetstid på tre dagar förra veckan. Min branch är inte heller speciellt konjunkturkänslig då mycket är nödvändigt på grund av lagstiftning och kontroll av diverse kommunala driftfunktioner även om privata kunder kan minska ordentligt tillfälligt. Mitt område räknas dessutom som samhällsviktig verksamhet och jag har varit på företaget längre än 90% av mina kollegor. Har inga problem att gå ner i tid igen heller egentligen om det vore önskvärt då jag har studieuppehåll och kan fortsätta plugga istället.
 
Nej inte orolig. Pluggat ett år till och jobbar parallellt som lärare.

Maken har fått korttidspermitering.
 
Jag är lite orolig.
Jobbar med lokalvård, är uthyrd till ett större försäkringsbolag. Det går rykten om att alla där ska börja jobba hemma.
Förstår dock inte riktigt hur det skulle funka.

Samtidigt känns det ju som att städ behövs extra mycket nu...
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden...
15 16 17
Svar
333
· Visningar
22 668
Senast: Mabuse
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
711
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 189
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 586
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra och smakligt blötfoder?
  • Brexz
  • Ingen fart på agilitytävling

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp