Orolig för jobb?

Nej, jobbar för staten och samhällsviktigt (utredare inom våld i nära relation hos polisen) . På en provanställning men inte rädd ändå, det finns ingen risk för den. Om det skulle det så är jag i botten tjänstledig från annat statligt samhällsviktigt jobb (FK) så

Det är snarare en oro för vilken extrem arbetsbelastning vi kommer få. Nu pga hög sjukfrånvaro, sen för när anmälningar etc dels ökar pga samhällssituationen nu (I Kina tredubblades relations våldet under karantän en) och för när samhället fungerar igen.

Men må de inte stänga skolorna. Så ofantligt många barn skulle fara så illa och det skulle bli otroligt svårt utreda då barn inte kan hämtas i skolan för förhör osv.

Detta är en av mina största orosmoment nu, hur karantänen påverkar våldet.
 
Som svar på frågan, nej inte orolig alls. Jobbar hemma 100% just nu och barnet är stort nog att om det måste vara hemma från skolan går det ok också. Jobbar hemma ibland annars också så har rutin på det och det känns skönt just nu.
 
Jag är orolig för de långsiktiga effekterna. En hel del i tråden verkar känna sig säkra för att behovet av deras jobb är stort. Jag tror det är långt ifrån tillräckligt om det inte finns efterfrågan och samhället inte klarar att bekosta ens basal välfärd, vilket är resultatet av avsaknad efterfrågan och nedstängning och instängning. Än mindre tillverkning av nya respiratorer och utveckling av vacciner för nya otäcka virus.

Fortsätter det kommer alltså vare sig städning av äldreboenden, höjning av lärartäthet eller tillgänglighet för vård åt psyksjuka utan egen möjlighet att finansiera den vara aktuellt. Det är för mig vad som är otäckt och grunden till oron.

Mitt jobb behövs också i stor utsträckning i ett väl utvecklat samhälle. I ett primitivt sådant utan satsning på bättre vårdmetoder och bättre kunskaper, och bättre liv för oss människor - är behovet inte tillräckligt för att det ska gå att få betalt för det. Då får hela kedjan gå hem och överleva själva istället, från komponentleverantörer till sjukhustekniker och läkare och sjuksköterskor.
Det kan ju hända att det är där vi kommer hamna, men just nu känns det väl ganska långt bort? Jag tycker inte det finns skäl idag att anta att liksom hela välfärden kommer kollapsa och att allt annat prioriteras bort.
 
Inte alls orolig för egen del då jag har ett samhällsviktigt arbete. Trots det kommer jag vara oerhört aktsam med mina besparingar. Däremot är jag oerhört orolig för en del släkt och vänner som har det väldigt tufft och för samhället i stort. Vart ska det sluta liksom...?
 
Jag jobbar imorn industrin (ej bilar) och vi har inte märkt av nån nedgång än, dock har ju vi avtal som vi kan använda (stål- och metall har ett trygghets- och flexibilitetsavtal som vi använder först, sen finns ju andra möjligheter till permittering osv), så vi är inte jätteoroliga. Jag och maken jobbar på samma företag.

Däremot är jag orolig för min syster och hennes sambo, dom jobbar båda inom handels på en stor kedja och bor i en förort till Stockholm. Pratade med syrran i slutet av förra veckan och då var dom den enda butiken i kedjan i Stockholmsområdet som i princip gick som vanligt fortfarande, alla andra har stora nedgångar. Men hon sa att hon får redan nu inte lika mycket extra timmar så det blir nog kärvt för dom framöver. Hon har iaf en anställning på 65%, vilket är mycket i den branschen. Hennes sambo är föräldraledig just nu.
 
Det kan ju hända att det är där vi kommer hamna, men just nu känns det väl ganska långt bort? Jag tycker inte det finns skäl idag att anta att liksom hela välfärden kommer kollapsa och att allt annat prioriteras bort.

Njae. Det är inte omedelbart förestående, men jag kan inte heller tänka mig att staterna kan ta kostnaderna för medborgarna i flera månader med uteblivna skatteintäkter i flera år som konsekvens utan att vi i princip hamnar i att välfärden (as we know it) kommer att "kollapsa" - även om vi nog lyckas montera ner den under kontrollerade former snarare än ordet "kollaps". Det går inte att ställa ekonomin i hold-läge särskilt länge utan att konkurserna haglar in, och sedan är spiralen svårstoppad. Vi har redan sett de första konkurserna.

Min oro handlar om långsiktiga konsekvenser snarare än det som händer på väldigt kort sikt. Har vi hittat en lösning som världen accepterar, som låter hjulen snurra till största delen, den 15 april 2020, så finns det ingen anledning att tro på en sån dystopi. Är det fortfarande mer eller mindre stopp och ffa helt oklart vad som händer framåt i slutet av maj är det nog svårt att inte få en sådan otäck utveckling.
 
Detta är en av mina största orosmoment nu, hur karantänen påverkar våldet.

Sista ventilen/andningshål försvinner... I karantän har ju en förövare full kontroll :(

Sen så tidigare ekonomiska kriser har påverkat både suicidfrekvens och våldsfrekvens.

Så karantän eller hemarbete plus ekonomisk oro (för ekonomi, arbetet osv) blir en riktigt otäck cocktail är jag rädd. Stänger men skolorna/barnomsorgen för de små barnen så blir det en ytterligare påfrestning på familjen. Det känns tacksamt att politikerna iaf insett risken och diskuterar den men jag gissar den väger lätt om Coronasituationen eskalerar..
 
Sista ventilen/andningshål försvinner... I karantän har ju en förövare full kontroll :(

Sen så tidigare ekonomiska kriser har påverkat både suicidfrekvens och våldsfrekvens.

Så karantän eller hemarbete plus ekonomisk oro (för ekonomi, arbetet osv) blir en riktigt otäck cocktail är jag rädd. Stänger men skolorna/barnomsorgen för de små barnen så blir det en ytterligare påfrestning på familjen. Det känns tacksamt att politikerna iaf insett risken och diskuterar den men jag gissar den väger lätt om Coronasituationen eskalerar..

Men fy vad hemskt :(
 
Njae. Det är inte omedelbart förestående, men jag kan inte heller tänka mig att staterna kan ta kostnaderna för medborgarna i flera månader med uteblivna skatteintäkter i flera år som konsekvens utan att vi i princip hamnar i att välfärden (as we know it) kommer att "kollapsa" - även om vi nog lyckas montera ner den under kontrollerade former snarare än ordet "kollaps". Det går inte att ställa ekonomin i hold-läge särskilt länge utan att konkurserna haglar in, och sedan är spiralen svårstoppad. Vi har redan sett de första konkurserna.

Min oro handlar om långsiktiga konsekvenser snarare än det som händer på väldigt kort sikt. Har vi hittat en lösning som världen accepterar, som låter hjulen snurra till största delen, den 15 april 2020, så finns det ingen anledning att tro på en sån dystopi. Är det fortfarande mer eller mindre stopp och ffa helt oklart vad som händer framåt i slutet av maj är det nog svårt att inte få en sådan otäck utveckling.
Ja, samtidigt som vissa funktioner avlastar livsnödvändiga funktion. Tex så är inte mitt jobb sådär akut samhällsnödvändigt. Men om jag, och alla andra inom mitt område, skulle få sluta för att man prioriterar bort vårt jobb så skulle det i längden leda till en kraftigt ökad belastning på andra områden såsom akutmottagningar och IVA. Gissar att det gäller många jobb.
 
Jag är orolig nu. Vår bransch är både skakig och inte skakig, vissa kunder jobbar på som förut, andra är mycket kreativa och har börjat göra alternativa saker, ffa hjälp till sjukvården, andra har helt dött och fått varsla. Alla kunder har investeringsstopp så vår nyförsäljning är i princip noll. Men vi har våra servicekunder och det går vi inte runt på så vi kommer att behöva permittera/gå ner på 2 dagarsvecka från 1/4.
 
Men fy vad hemskt :(

Ja. Jag tror de som skriker stäng skolorna inte tänker på det. För en normal funktionell familj blir det ju en sak. För en dysfunktionell familj däremot kan det innebära eskalerande våld. Och barnen har ingen att berätta för, ingen ser märkena osv. Dessutom så när polisen ska höra barn där man misstänker de utsätts hemma så hämtas barnen från skola/förskola/barnomsorg utan att föräldrarna vet. Det försvinner helt.

Det syns även i normala tider en skillnad bara när det är sommarlov. Anmälningarna går ner, och arbetet med att få in barn till förhör utan föräldrarnas vetskap minskar.

Sen så hela skyddsapparaten med socialtjänsten osv påverkas ju också av Corona och måste dra ner pga sjukfrånvaro etc. Polisen kan också behöva det om sjukfrånvaron blir för hög och personer som är i inre tjänst och utreder måste kliva I uniformen och skickas ut.

Det som skrämmer mig mest med Corona är tidsaspekten alla talar om. Månader eller år...
 
Ja. Jag tror de som skriker stäng skolorna inte tänker på det. För en normal funktionell familj blir det ju en sak. För en dysfunktionell familj däremot kan det innebära eskalerande våld. Och barnen har ingen att berätta för, ingen ser märkena osv. Dessutom så när polisen ska höra barn där man misstänker de utsätts hemma så hämtas barnen från skola/förskola/barnomsorg utan att föräldrarna vet. Det försvinner helt.

Det syns även i normala tider en skillnad bara när det är sommarlov. Anmälningarna går ner, och arbetet med att få in barn till förhör utan föräldrarnas vetskap minskar.

Sen så hela skyddsapparaten med socialtjänsten osv påverkas ju också av Corona och måste dra ner pga sjukfrånvaro etc. Polisen kan också behöva det om sjukfrånvaron blir för hög och personer som är i inre tjänst och utreder måste kliva I uniformen och skickas ut.

Det som skrämmer mig mest med Corona är tidsaspekten alla talar om. Månader eller år...
Du skriver verkligen de mardrömmarna jag tänker på. Gör så ont i hjärtat!!! Finns det någon statistik för tex Frankrike där de har stängt skolorna? I Frankrike finns områden du inte ens får ha fönstret öppet....
 
Du skriver verkligen de mardrömmarna jag tänker på. Gör så ont i hjärtat!!! Finns det någon statistik för tex Frankrike där de har stängt skolorna? I Frankrike finns områden du inte ens får ha fönstret öppet....

Enda jag sett hittills (men jag har inte letat) är Kina. Där var det en tredubbling. Och jag gissar Kina inte är det mest anmälningsbenägna folket att ha som referens heller :/
 
Jag är orolig för de långsiktiga effekterna. En hel del i tråden verkar känna sig säkra för att behovet av deras jobb är stort. Jag tror det är långt ifrån tillräckligt om det inte finns efterfrågan och samhället inte klarar att bekosta ens basal välfärd, vilket är resultatet av avsaknad efterfrågan och nedstängning och instängning. Än mindre tillverkning av nya respiratorer och utveckling av vacciner för nya otäcka virus.

Fortsätter det kommer alltså vare sig städning av äldreboenden, höjning av lärartäthet eller tillgänglighet för vård åt psyksjuka utan egen möjlighet att finansiera den vara aktuellt. Det är för mig vad som är otäckt och grunden till oron.

Mitt jobb behövs också i stor utsträckning i ett väl utvecklat samhälle. I ett primitivt sådant utan satsning på bättre vårdmetoder och bättre kunskaper, och bättre liv för oss människor - är behovet inte tillräckligt för att det ska gå att få betalt för det. Då får hela kedjan gå hem och överleva själva istället, från komponentleverantörer till sjukhustekniker och läkare och sjuksköterskor.
Visst blir det långsiktiga bieffekter av det här. Många företag som stänger nu när Scania och Volvo stänger i 14 dagar. Andra företag har inte märkt av någon skillnad än då deras gods går på båt från Kina och det kommer komma eftersläntande, då det tar 5 veckor för båtarna att ta sig hit.
Så ja det lär bli stor effekt och det drar med sig så mycket mer. Helt ärligt är ja mer orolig för den krisen som skapas än själva viruset i sig (även om det inte är bra det heller).

Jag hoppas att det blåser över och att fler svenskar väljer att stanna i Sverige under semestern, äta på restranger och handla i de lokala butikerna. Men återstår att se vad som händer.
 
Visst blir det långsiktiga bieffekter av det här. Många företag som stänger nu när Scania och Volvo stänger i 14 dagar. Andra företag har inte märkt av någon skillnad än då deras gods går på båt från Kina och det kommer komma eftersläntande, då det tar 5 veckor för båtarna att ta sig hit.
Så ja det lär bli stor effekt och det drar med sig så mycket mer. Helt ärligt är ja mer orolig för den krisen som skapas än själva viruset i sig (även om det inte är bra det heller).

Jag hoppas att det blåser över och att fler svenskar väljer att stanna i Sverige under semestern, äta på restranger och handla i de lokala butikerna. Men återstår att se vad som händer.

Jag håller helt med dig.
Jag tror att globaliseringen som sådan kommer att dämpas till stor del.
 
Jag vet inte riktigt vad jag skall känna. Jag är masterstudent och sedan förra månaden har jag planerat men skjutit upp sommarjobbsökning, inom kommuner. Jag hade tänkt spontansöka via direktmejl till avdelningar jag vill jobba hos. Nu vet jag inte om det är värt mödan? :/

Som jobb har jag ett vikariejobb i ett , låt oss säga lager. Dem kontaktar mig när dem behöver extrahjälp. Men jag har avböjt de 2 gångerna dem ringde mig, då dem har så dåligt skydd mot eventuell smitta så att säga. Dem var dessutom ganska ohövliga när man sagt nej och jag har så svårt för sånt. Dem är oftast ogenuina och fake trevliga och bryr sig inte om sina anställda alls, har så svårt att respektera min arbetsledare pga det.

Jag har nära anhöriga som är äldre som jag behöver tänka på så jag sa inte nej enbart för min skull.
 
Visst blir det långsiktiga bieffekter av det här. Många företag som stänger nu när Scania och Volvo stänger i 14 dagar. Andra företag har inte märkt av någon skillnad än då deras gods går på båt från Kina och det kommer komma eftersläntande, då det tar 5 veckor för båtarna att ta sig hit.
Så ja det lär bli stor effekt och det drar med sig så mycket mer. Helt ärligt är ja mer orolig för den krisen som skapas än själva viruset i sig (även om det inte är bra det heller).

Jag hoppas att det blåser över och att fler svenskar väljer att stanna i Sverige under semestern, äta på restranger och handla i de lokala butikerna. Men återstår att se vad som händer.

Du har så rätt så! Hoppas man kan mana svenskarna till att stanna i Sverige och stötta ekonomin!
 
Jag håller helt med dig.
Jag tror att globaliseringen som sådan kommer att dämpas till stor del.
Jag tror det också. Återstår att se hur allvarliga konsekvenser det här kommer bli. Svårt att säga just nu.

Kina har börjat komma på fötter igen, men lär ta ett tag innan världen är ikapp.
Du har så rätt så! Hoppas man kan mana svenskarna till att stanna i Sverige och stötta ekonomin!
Jag kommer i alla fall stanna i Sverige. Ska nog till och med unna mig ett resturang besök när jag kan. Har inte riktigt bestämt mig va ja vill göra på semestern, beror nog lite på läget.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden...
15 16 17
Svar
333
· Visningar
22 755
Senast: Mabuse
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
729
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 201
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 600
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp