Bukefalos 25 år!

Oväntade glädjeämnen

När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. :love: När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.

Så fint :heart
 
När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. :love: När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.

Vilket initiativ :love: Om jag nån gång bor i ett hus med ett träd ska jag införa den traditionen :banana:
 
Men eller hur! Jag trodde lite fördomsfullt att folk var för upptagna för sånt, men kunde inte haft mer fel. :o
Min erfarenhet är att folk ÄNGTAR efter att ses IRL.
En förening i bygden hade föredrag precii efter att restriktionerna släppts.
Det blev mer än fullsatt och när det var slut gick folk intehem! Arrangörerna satt och väntade på att städa undan men det tog lång tid innan sista lämnade.
Alla vill prata och umgås.
 
Mitt förvånande lugn i en dödlig situation glädjer mig. Jag satte mat i halsen på ett dramatiskt sätt igår,det fastnade helt och täppte till all luft och jag fick varken ner det eller upp det fast kroppen kämpade med det, kände hur kroppen försökte röja bort hindret utan framgång och kände paniken komma och tänkte att det var ju ett hemskt sätt att dö på. Tänkte springa till en granne men skämdes men det började bli riktigt kritiskt,totalt stopp och ingen luft. Så bestämde mig för att göra heimlichmanövern på mig själv. Jag började slå hårt mot den punkten jag tror att man pressar mot. Gång på gång så hårt jag bara kunde och till sist så kräktes jag upp allt. Är rätt stolt som kom på lösningen, var relativt lugn och fixade det. Och så glad att jag inte dog av en tortilla. Blev så rädd men det löste sig.
 
När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. :love: När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.

Åh, vad fint! 💕 så mysigt.
 
Mitt förvånande lugn i en dödlig situation glädjer mig. Jag satte mat i halsen på ett dramatiskt sätt igår,det fastnade helt och täppte till all luft och jag fick varken ner det eller upp det fast kroppen kämpade med det, kände hur kroppen försökte röja bort hindret utan framgång och kände paniken komma och tänkte att det var ju ett hemskt sätt att dö på. Tänkte springa till en granne men skämdes men det började bli riktigt kritiskt,totalt stopp och ingen luft. Så bestämde mig för att göra heimlichmanövern på mig själv. Jag började slå hårt mot den punkten jag tror att man pressar mot. Gång på gång så hårt jag bara kunde och till sist så kräktes jag upp allt. Är rätt stolt som kom på lösningen, var relativt lugn och fixade det. Och så glad att jag inte dog av en tortilla. Blev så rädd men det löste sig.

Vilken sinnesnärvaro 💪 En bordskant fungerar också att kasta sig emot. Tips för framtiden ;)
 
Hyggliga grannen ringde imorse och frågade om inte jag sagt att vi gärna tar kasserat hö/silage till våra odlingar. Visst hade jag sagt det någongång för månader sedan! Så han kom med en stor skopa full efter att ha gjort rent fårens matplats. Det funkade att köra ner lastaren ända till odlingarna också. Han såg att vi hade ull i bäddarna också, frågade om vi ville ha mer och kommer imorgon med en till skopa.
 
Hyggliga grannen ringde imorse och frågade om inte jag sagt att vi gärna tar kasserat hö/silage till våra odlingar. Visst hade jag sagt det någongång för månader sedan! Så han kom med en stor skopa full efter att ha gjort rent fårens matplats. Det funkade att köra ner lastaren ända till odlingarna också. Han såg att vi hade ull i bäddarna också, frågade om vi ville ha mer och kommer imorgon med en till skopa.
Såg på TV att de la ull i odlingsbäddarna. Jag hade trott att ull inte bryts ner och multnar, men det gör den tydligen?
 
Såg på TV att de la ull i odlingsbäddarna. Jag hade trott att ull inte bryts ner och multnar, men det gör den tydligen?
Ja, den gör det, men långsammare än mycket annat. Vi kommer nog lägga den i gångarna. Över de närmaste åren förmultnar den och jorden kan flyttas till bäddarna. Jag gillar att täcka med ull för den förmultnar långsamt och håller djur borta från odlingarna. En vän på Gotland, som har extremt genomsläpplig jord som inte håller fukt, har lagt ull längst ner i flera av sina dubbeldjupgrävda bäddar och de håller fukt otroligt mycket bättre än hennes andra bäddar. :up:

Edit: nu blev jag glad igen av hur fantastiskt det är att grannens skräp blir mina nya odlingar!
 

Liknande trådar

Relationer Har haft lite otur när jag träffat killar, eller är kanske fel på mig. Då killar oftast tappar intresset och vill inte ses mer än några...
2
Svar
23
· Visningar
1 868
Kropp&Själ Det har i ca 1,5 år varit massor av problem med mig, saker som att jag fått svårt med balansen, avståndsbedömning, feber som kommer och...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
11 202
Samhälle Jag beställde ett paket från Apotea med recept och lite annat som jag skulle fått hem i måndags. Det gick inte välja postnord...
Svar
3
· Visningar
759
Hundhälsa Hej! Jag har en äldre blandrashund från Ungern, han fyller 10 år i september. När han kom till mig som 1 åring så var han väldigt rädd...
Svar
7
· Visningar
711

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Bästa hästjobbet!

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp