Oxascand, beroendeframkallande?

[_Charlotte_]

Jag har Oxascand och har av min läkare blivit varnad att man kan bli beroende, och att jag därför bara bör ta dem i "absoluta nödfall". Nu i går upptäckte jag "av en slump" efter att ha tagit 10 mg Oxascand någon timme innan jag sov, att jag både sov väldigt mycket bättre, mådde bättre när jag vaknade, och slutligen utan större svårigheter kunde stå emot impulser att skada mig själv. Sådant har jag problem med även när det i mina ögon inte är "absoluta nödfall".

Därför undrar jag hur beroendeframkallande det egentligen är? Det kändes ju såklart väldigt bra att få sova lugnt och vakna på okej humör utan att ha skadat mig, mot för motsatsen som det allt för ofta är. Men tar jag varje kväll kanske jag blir beroende? Är det någon som vet hur "farligt" det är?

Och om det kanske finns några alternativ som jag kan be om att få prova, som borde ge liknande resultat. Atarax fungerar inte för mig, och Sobril är väl samma sak som Oxascand?

 

[Lovisaleonora]

Av två onda ting?

Jag hade nog valt att se det som en övergång. Jag hade gett mig... säg 10 dagar med Oxascand vid sänggåendet. För att skapa en bra sovrutin. Efter de 10 dagarna hade jag provat att sätta ut, och sett vad som händer.

Om det återgår till skitrutiner, ta en diskussion med din läkare hur du ska göra fortsättningsvis.

 

[Ackio]

Jag har ätit det. Och längre tid. Inte beroende Men det finns en risk att det är det. Beror väl på person till person.
Jag har bara tagit den vid behov (riktigt behov).

 

[Ackio]

Om du behöver hjälp för somna på kvällen så be din läkare skriva ut något som får dig att somna lättare.
Jag hade på sidan av insomningstabletter med jag åt under 2 veckor för få in sovrutinerna igen.

 

[_Charlotte_]

Av två onda ting?

Jag hade nog valt att se det som en övergång. Jag hade gett mig... säg 10 dagar med Oxascand vid sänggåendet. För att skapa en bra sovrutin. Efter de 10 dagarna hade jag provat att sätta ut, och sett vad som händer.

Om det återgår till skitrutiner, ta en diskussion med din läkare hur du ska göra fortsättningsvis.

Så fort blir man inte beroende då?
Nu tror jag inte att jag blir beroende av saker jättelätt, men jag vill ju ändå vara på den säkra sidan om det går...

@Ackio Jag behöver egentligen inte hjälp att somna, det gör jag utan större problem. Det är sen det blir problem då jag drömmer mardrömmar, vaknar flera gånger per natt (och är rastlös och/eller har ångest) så hjälp med insomningen behöver jag inte.

Hur ofta tog du Oxascand när du hade det och inte blev beroende?

 

[Ackio]

Då låter det som du behöver medicin som låter dig sova lugnare. Prata som sagt med läkare om det.

Första gången det skrevs ut åt mig är 8 år sedan. I början tog jag det rätt ofta (dagligen). Nu kanske någon gång i veckan som mest

 

[_Charlotte_]

Då låter det som du behöver medicin som låter dig sova lugnare. Prata som sagt med läkare om det.

Första gången det skrevs ut åt mig är 8 år sedan. I början tog jag det rätt ofta (dagligen). Nu kanske någon gång i veckan som mest

Ja, det kanske är något sådant jag behöver just för sömnen egentligen, frågan är väl om läkaren vill skriva ut nåt sånt åt mig...

Men då borde jag iallafall några dagar i veckan kunna ta Oxascand på kvällen för att få en "bra" natt

 

[_FiA_]

Jag har Oxascand och har av min läkare blivit varnad att man kan bli beroende, och att jag därför bara bör ta dem i "absoluta nödfall". Nu i går upptäckte jag "av en slump" efter att ha tagit 10 mg Oxascand någon timme innan jag sov, att jag både sov väldigt mycket bättre, mådde bättre när jag vaknade, och slutligen utan större svårigheter kunde stå emot impulser att skada mig själv. Sådant har jag problem med även när det i mina ögon inte är "absoluta nödfall".

Därför undrar jag hur beroendeframkallande det egentligen är? Det kändes ju såklart väldigt bra att få sova lugnt och vakna på okej humör utan att ha skadat mig, mot för motsatsen som det allt för ofta är. Men tar jag varje kväll kanske jag blir beroende? Är det någon som vet hur "farligt" det är?

Och om det kanske finns några alternativ som jag kan be om att få prova, som borde ge liknande resultat. Atarax fungerar inte för mig, och Sobril är väl samma sak som Oxascand?

Jag har ätit oxascand 10 mg i flera år. Tar den i snitt en tablett 3 dagar i veckan, ibland en vecka utan och ibland 4 dagar i rad det är väldigt olika hur mycket ångest jag har. När jag kan vara utan så är jag det.
Man måste vara väldigt medveten om att den är beroendeframkallande och ha pli på sig själv och hela tiden checka av om man kan vara utan en vecka helt utan att få abstinens. Du ska också vara uppmärksam om effekten avtar, för då har du blivit tillvand och det är en varningssignal att du är beroende.

Enligt mig och mina läkare så kan man visst äta oxascand många år så länge man sköter sin medicinering. Jag har testat att vara utan 2 veckor och känner ingen abstinens, och jag har heller inte förlorat verkan på 10 mg. Så det här fungerar bra för mig..

 

[_Charlotte_]

@_FiA_ Vad är det för abstinensbesvär man kan få om man har börjat bli beroende?

 

[_FiA_]

@_FiA_ Vad är det för abstinensbesvär man kan få om man har börjat bli beroende?

Det kan du googla på.
Kan vara rätt allvarliga symptom, särskilt på högre doser

 

[MiniLi]

Du riskerar både tillvänjningseffekt och beroende. Alltså att du kommer behöva ta större och större dos för att märka effekt och att du kan bli fysiskt beroende med tillhörande abstinens.
Jag tycker att du ska prata med din läkare innan du börjar mixtra med medicinerna på egen hand.

 

[cherie]

Jag tycker inte du ska börja självmedicinera dina sömnproblem med bensodiazepiner. Kontakta din läkare för råd och hjälp istället, hen har professionell och djup kunskap som grundar sig i massor av erfarenhet och år av forskning. Din läkare kan också bedöma hur du kan/bör medicinera utifrån just dina enskilda förutsättningar. Om du inte litar på din läkare i detta avseende skulle jag föreslå att du, istället för att söka efter personliga erfarenheter/tyckande/tänkande på nätet, byter till en läkare som du känner förtroende för.

 

[MM]

Jag har tagit oxascand i flera år. Inte beroende men känner ett behov av att ha dom hemma. Så så pass beroende är jag av dom.
Tar väl någon eller några piller i veckan, beror på hur jag mår. Kan gå månader emellan jag tar dom, och sen blir det kanske varje dag i en vecka för att jag mår dåligt. Mår jag hyfsat bra behöver jag dom inte alls.

Jag vet inte vilka abstinensbesvär man kan få, men ett är väl om du hela tiden går runt och tänker på att du behöver ett piller. Då kan man ju hissa varningsflaggan.

 

[_Charlotte_]

Du riskerar både tillvänjningseffekt och beroende. Alltså att du kommer behöva ta större och större dos för att märka effekt och att du kan bli fysiskt beroende med tillhörande abstinens.
Jag tycker att du ska prata med din läkare innan du börjar mixtra med medicinerna på egen hand.

Fast "mixtra" med medicinerna gör jag väl inte, jag har ju fått dem utskrivna för "absoluta nödfall". Men vad som räknas som "absoluta nödfall" vet jag liksom inte. Min läkare är dessutom en ganska fåordig person, så jag har inte fått mer instruktioner än så, tyvärr. Därför blir jag villrådig och osäker på när jag "får" ta dem, och när jag ska låta bli.

@cherie Nej, tyvärr har jag inte jättebra förtroende för min läkare men jag har inte riktigt ork och så vidare till att byta nu. Det finns flera orsaker till det, men byta läkare "bara" för att försöka få nån hjälp för sömnen (jag är dessutom osäker på om jag skulle få det) känns inte aktuellt.

@Matmissbrukaren Det låter ju iallafall från er som har erfarenhet av Oxascand att om man är vaksam på sig själv så brukar det gå bra, det var skönt att höra.

 

[cherie]

Fast "mixtra" med medicinerna gör jag väl inte, jag har ju fått dem utskrivna för "absoluta nödfall". Men vad som räknas som "absoluta nödfall" vet jag liksom inte. Min läkare är dessutom en ganska fåordig person, så jag har inte fått mer instruktioner än så, tyvärr. Därför blir jag villrådig och osäker på när jag "får" ta dem, och när jag ska låta bli.

@cherie Nej, tyvärr har jag inte jättebra förtroende för min läkare men jag har inte riktigt ork och så vidare till att byta nu. Det finns flera orsaker till det, men byta läkare "bara" för att försöka få nån hjälp för sömnen (jag är dessutom osäker på om jag skulle få det) känns inte aktuellt.

Fast jag syftade inte på att du skulle byta läkare bara för att få hjälp med sömnen.

Jag upplevde det som att du inte har förtroende för din nuvarande läkare (vilket du också verkar bekräfta i ditt ovanstående inlägg, er kommunikation verkar till exempel inte fungera då du inte ens vet när och hur du ska använda din nya, narkotikaklassade medicin?). Vad som räknas som absoluta nödfall behöver du alltså rådfråga din läkare om, och inte personer på internet utan fördjupad kunskap om medicinen eller ditt tillstånd.

Jag skulle tro att läkaren förmodligen inte menade att absoluta nödfall är varje dag innan sänggående, men jag vet ju inte säkert. Den enda som har svaret på den frågan, på grund av tillräcklig kunskap om medicinen och förhoppningsvis ditt tillstånd, är din läkare

 

[_Charlotte_]

Fast jag syftade inte på att du skulle byta läkare bara för att få hjälp med sömnen.

Jag upplevde det som att du inte har förtroende för din nuvarande läkare (vilket du också verkar bekräfta i ditt ovanstående inlägg, er kommunikation verkar till exempel inte fungera då du inte ens vet när och hur du ska använda din nya, narkotikaklassade medicin?). Vad som räknas som absoluta nödfall behöver du alltså rådfråga din läkare om, och inte personer på internet utan fördjupad kunskap om medicinen eller ditt tillstånd.

Jag skulle tro att läkaren förmodligen inte menade att absoluta nödfall är varje dag innan sänggående, men jag vet ju inte säkert. Den enda som har svaret på den frågan, på grund av tillräcklig kunskap om medicinen och förhoppningsvis ditt tillstånd, är din läkare

Aha, jag trodde du menade att jag p.g.a. sömnproblemen skulle byta läkare liksom. Men hur som så är det ändå så nu att det inte "passar" att byta läkare.

Att kommunikationen är bristfällig kan jag hålla med om, det är inte förrän nu jag förstår att medicinen är narkotikaklassad Att det är benso upptäckte jag efter att ha googlat på det i morse, men poletten trillade inte ner ändå så att det är narkotikaklassat förtstod jag först när du skrev det...

Så att det är kommunikationsproblem mellan mig och läkaren kan jag absolut hålla med om. Det kan ju också vara så att Oxascand egentligen inte är "rätt" för mig. Men tyvärr tror jag inte att jag kan få svar från läkaren på vad som faktiskt menas med "absoluta nödfall" heller, och hen har förmodligen inte tillräcklig kunskap om mitt tillstånd heller.

Det kanske låter negativt och cyniskt men tyvärr är det den uppfattningen jag har, och jag är säkert också en del i det, det är säkert inte bara läkarens "fel".
Men t.ex. med ångesten har jag redan för ett par månader sedan sagt att Atarax (som jag hade tidigare) inte fungerar för mig, och läkaren har varit väl medveten om mitt självskadebeteende och att det är mitt "go-to" för att lindra ångesten.

Nu när jag alltså till slut får prova något annat, använder jag ju redan "min metod" vid behov. Så "absoluta nödfall" för mig finns inte, i och med att jag i absoluta nödfall skadar mig själv för att lindra ångesten, men å andra sidan gör jag det i mer eller mindre "dos" i stort sett varje dag. Äsch, det blir bara snurrigt känner jag och jag vet inte riktigt längre vad jag försöker få fram... Mer än att jag och läkaren tyvärr inte verkar prata samma språk...

Jag väntar på att kunna få träffa en annan läkare, men den specifika läkaren tar tid att få komma till.

 

[cherie]

Det behöver ju varken vara din eller din läkares fel att er relation inte funkar, utan det är ju ett samspel och alla människor funkar helt enkelt inte tillsammans

Jag var lite otydlig om att läkaren är den som måste ha tillräcklig kunskap om ditt tillstånd. Det har såklart du som är expert där Du besitter kunskapen om dina egna känslor, tankar och beteenden. Läkare/psykolog/annan vårdpersonal besitter istället kunskap inom sina respektive yrkesområden, och tanken är väl att era kunskaper ska kombineras i syfte att hjälpa dig i rätt riktning - både med medicin och annat. Att inte följa de rekommendationer som du fått kan ju i värsta fall tänkas verka i motsatt riktning - d.v.s. förvärra ditt mående på lång sikt. Men jag förstår att du känner dig villrådig, uppgiven och maktlös också. Jag kan såklart inte råda dig hur du ska göra, och om du inte vill/kan kontakta läkaren igen är det nog ingen annan som kan råda dig heller tyvärr.

Jag tycker det är väldigt ledsamt att läsa att du mår dåligt, jag hoppas att du till slut kan få den hjälp du behöver. Vi sätter hopp till den nya läkaren och att hen kan hjälpa dig i rätt riktning. Får du förresten någon annan hjälp än rent medicinsk? Kram på dig!

 

[_Charlotte_]

Det behöver ju varken vara din eller din läkares fel att er relation inte funkar, utan det är ju ett samspel och alla människor funkar helt enkelt inte tillsammans

Jag var lite otydlig om att läkaren är den som måste ha tillräcklig kunskap om ditt tillstånd. Det har såklart du som är expert där Du besitter kunskapen om dina egna känslor, tankar och beteenden. Läkare/psykolog/annan vårdpersonal besitter istället kunskap inom sina respektive yrkesområden, och tanken är väl att era kunskaper ska kombineras i syfte att hjälpa dig i rätt riktning - både med medicin och annat. Att inte följa de rekommendationer som du fått kan ju i värsta fall tänkas verka i motsatt riktning - d.v.s. förvärra ditt mående på lång sikt. Men jag förstår att du känner dig villrådig, uppgiven och maktlös också. Jag kan såklart inte råda dig hur du ska göra, och om du inte vill/kan kontakta läkaren igen är det nog ingen annan som kan råda dig heller tyvärr.

Jag tycker det är väldigt ledsamt att läsa att du mår dåligt, jag hoppas att du till slut kan få den hjälp du behöver. Vi sätter hopp till den nya läkaren och att hen kan hjälpa dig i rätt riktning. Får du förresten någon annan hjälp än rent medicinsk? Kram på dig!

Jo, jag vill ju inte göra något som kan förvärra mitt tillstånd ännu mer, samtidigt som det blir förvärrat av att inte göra någonting också. Lite moment 22 alltså.

Jag får inte någon annan hjälp, nej. Det är "bara" läkarsamtal på telefon ett par gånger i månaden för att höja/sänka dos, prova byta medicin och sånt.

 

[MiniLi]

Jag får inte någon annan hjälp, nej. Det är "bara" läkarsamtal på telefon ett par gånger i månaden för att höja/sänka dos, prova byta medicin och sånt.

Sånt här gör mig så ledsen. Det är helt galet att läkarna skriver ut en massa benzo när man inte ens får annan hjälp samtidigt eller har provat annat innan.

 

[_Charlotte_]

@MiniLi Jag förstår hur du menar, men vill ändå bara säga till vårdens "försvar" att jag bara har fått en ask Oxascand utskrivet. För ungefär ett halvår sedan var jag till en samtalskontakt några gånger, så jag har "provat" även om det nu inte var så lyckat. Men, som sagt, jag förstår ändå hur du menar. Ville bara flika in det.