Para korsningstik?

[biffen]

Har övertagit världens underbaraste hund, en 75% Jack Russel, resten vägkorsning.
Hon har världens bästa psyke, vore hon renrasig skulle jag inte tveka, men jag vet inte om jag ska ta en valpkull på henne eller inte. Hon har tidigare haft en kull (med renrasig JR) och fick sex fina valpar som hon tog väl hand om (hos förra ägaren).

Vad skulle ni råda till? Ska jag ta valpar så bör jag göra det nästa år (hon är sex år i år) och i sådant fall är det en renrasig JR (Parson) hane som jag kommer att para med.

 

[Milosari]

det är väl ändå väldigt onödigt? det finns redan tillräckligt med billiga korsningar.

 

[biffen]

Jag förstår hur du tänker, det är därför jag tvekar.
Men vi funderar ändå på saken, för hon är "one of a kind" helt otrolig med andra ord.
Min bror är avelsråd för en hundras, och har fött upp x antal hundar under åren. Han är definitivt ingen förespråkare för blandraser, och han tycker att det är jäkligt synd att hon inte är renrasig. Men han avråder oss inte från att ta valpar efter henne.

 

[Milosari]

fast ni måste inse att chansen att alla valpar, eller ens en enda skulle bli som henne är minimal. dessutom är den "färdiga produkten", dvs den vuxna hunden en mix av arv och miljö. och det är ju omöjligt att veta vad som är vad, speciellt som hon är en omplacering. och tänk om du får 10 blandrasvalpar som inte alls är som henne, utan de kanske har ärvt hennes föräldrars dåliga egenskaper allihop? nej, överlåt avel till de som har ett syfte i mer än en generation framåt.

 

[Stoppard]

Jag tycker att de korsningar som säljs idag
inte hör till kategorin billig, 3000-4000 kr
är inte ovanligt.

 

[_karamell_]

Nej, jag skulle råda dig till att vara nöjd över din trevliga tik. Precis som någon annan skrev, det är inte alls säkert att valparna blir som henne.
Varför inte överlåta aveln till de som kan? Sådana som du och jag ska inte hålla på och mixtra själva, när det finns de som kan sin sak.
Jag har själv en blandras, och det är världens finaste hund. Men jag skulle aldrig, aldrig avla på honom - det är ju helt befängt!
Mitt råd är - tänk om!

 

[Milosari]

en renras kostar omkring det tredubbla.

 

[Clintan]

Jämthundar brukar kosta mellan 5-6 000,-. Tycker faktiskt det är billigt för en renrasig hund. Känner en som sålde Wachtel/jämthundvalpar för 4 500,- . Fattar inte att man kan köpa en blandras för de pengarna när man kan få en äkta för 500,- mer.

 

[zessan]

gläd dig åt att du har en så fin o. trevlig hund, men ta för allt i världen ingen valpkull på henne.

Planerad blandrasavel gagnar ingen...

 

[Thelma]

Låter som om det kommer att bli ytterligare valpar av den typen det går 13 på dussinet tyvärr.

Har du BRA och rutinerade köpare till dessa eventuella individer redan nu?

 

[biffen]

Har minst 5-6 köpare....
Men jag tror att jag har tänkt om. Som sagt hur stor är chansen att just hennes fina temperament går i arv?

 

[Tippan]

Fanken också. Jag kastade precis mitt papper där det stod hur hög ärftligheten var på de mental egenskaperna. Men om jag höftar så var det kring 30% och lite uppåt...

 

[Grana]

Jag är inte för blandrasavel men vill ändå göra ett inlägg efter vad vissa har skrivit här.
Flera skriver att din hund kanske inte alls ger bra valpar, och inte får samma mentalitet som din tik. Och det är ju sant, det vet man aldrig.
Men är ju faktiskt så man gör med renrasavel. Man går väldigt mkt på hur hunden är i metalitet mm, och varför skulle man då inte kunna göra det om man skulle ha blandrasavel! Jag förstår faktiskt inte skillnaden just på den biten.
Sen finns det ju annat man går på, meriter mm. Men var inte det jag tänkte på nu.

 

[Milosari]

sant, men förhoppningsvis har också de blivande föräldrarnas far- och morföräldrar ett gott temprament osv. sedan lär sig valparna naturligtvis en del av mamman. men det är mycket enklare att kolla upp stammen på renraser än det är på blandraser.

 

[_karamell_]

Har minst 5-6 köpare....
Men jag tror att jag har tänkt om. Som sagt hur stor är chansen att just hennes fina temperament går i arv?

Hennes fina temperament kanske går i arv, det blir säkert jättefina valpar!
Men det är inte det som är grejen, utan tänk efter på det här med aveln istället. Varför bidra till den oseriösa hundaveln i Sverige, den är nog stor ändå? Dina valpköpare får ju inte ens en reggad hund. Kom ihåg att du räknas som oseriös av de allra flesta seriösa hundmänniskor. Hur kul är det?
Men du gör ju som du vill...

 

[_karamell_]

Som om jag skulle para min blandrashane (50% pointer) med grannens renrasiga pointer! Skulle säkert bli mysiga valpar, då båda föräldradjuren har bra mentalitet... Nää...

 

[prinsessfeminist]

Jag skall erkänna att jag tycker inte det är hela världen. Visst vore det bar om hon var renrasig, men en kull är knappast en katastrof.

Har du vettiga köpare som inte vill ställa ut och ändå är intresserade av agility eller vad det kan vara - då ser jag inget hinder.

Det finns tillräckligt med tokiga renraser för att man skall betvivla att det alltid tas hänsyn till temperamentet. Jag tycker, i viss mån, att det här med renrasavel är ren snobbism.

Renrasanhängarna kan alltid skaffa sig renras och kan alltid ställa ut. Det kommer alltid att finnas renraser för de som gillar det.

Om din hund är vettig och du vill behålla en valp och sälja resterande för en billigare peng så ser jag inget hinder.

Jag har varit mer av renrasförespråkare förr, men har ändrat mig när det gäller små hundar. En liten hund kan vara stort sällskap för den som inte är intresserad av utställning, så varför skall de då "betala extra" för meriter de aldrig kommer att utnyttja?

Om du väljer en bra hane till din trevliga tik så tror jag att du har en god chans att du får trevliga valpar. Dessutom kommer avkommorna vara nästan helt renrasiga!

 

[Geezer]

Jag tycker att följande saker är viktiga.

Har alla hundar i din hunds släkt haft fint temperament? Hur är valparna till din hund?
Har du träffat valparna och pratat med ägarna?
Hur ser den tilltänka pappans temperament ut?
Hur ser den tilltänkta pappans släkts temperament ut?
Har du koll på eventuella sjukdomar?
Vad har dina valpköpare tänkt sig att ha hundarna till?

Jag ser som sagt egentligen inte något problem i denna typ av blandrasavel. Du verkar seriösare än många som avlar på sina renrasiga hundar så det är ju inga problem. Men för att veta om din hunds härliga temperament nedärvs så måste du veta om hon var en 'lyckträff' eller om hela den kullen som hon kom ur var likadana. Likadant med pappan. Ju fler som har din hunds härliga temperament desto större chans är det att det är något som nedärvs. I viss renrasig avel så använder man ju vissa mätintrument för att kolla mentalitet osv men det gör man ju inte all renrasig avel. Om man då är seriös så kollar man helt enkelt upp släkten och hur den är och har varit. Precis som Grana skriver så är det ju egentligen inte någon skillnad när man avlar blandras.

Viktigt tycker jag även att det är att ens valpköpare vet vilka begränsningar det innebär att ha en blandras. Av egen erfarenhet så vet jag att man köper hund och kanske inte riktigt har klart för sig vad man vill ha den till mer än sällskap. Har de ambitioner att träna så blir lätt att även att de vill tävla och då tycker jag att man som uppfödare direkt skall rikta in dom på att köpa renrasigt.

 

[biffen]

Har inte funderat ens på att leta eventuell fader, men OM det nu blir av så kommer efterforskningen att vara grundlig.

Förra ägaren till tiken äger både mor (50% JR) och mormor (vägkorsningen) till henne, så att kolla upp temperamentet i tidigare generation är inte så svårt. Hanhundarna är säkert valda med stor omsorg. Samt att hon har kontakt med tikens tidigare kulls nuvarande ägare. Jag har bara sett ett foto på en av hanvalparna hon fick.

Hon sa även vid övertagandet att de ville ha henne i JR-aveln för hennes goda egenskaper. Detta har jag ingen aning om sanningshalten på. Är detta ens en möjlighet?
I vissa raser så vet jag att man tar in hundar med annat blod, bla Norrbottenspets.

De som är intresserade av att köpa en valp efter henne vill ha en sällskap/jakt hund.

Tack för alla synpunkter (samtliga)

 

[Sol]

Jag skulle mest tänka på åldern. 6 år för en förstföderska är ganska gammalt och med åldern ökar risken för olika typer av förlossningskomplikationer. Man brukar väl rent generellt inte rekommendera att man låter en tik få sin första kull efter 5 års ålder så jag skulle ta mig en ordentlig funderare om jag vore du. Är det värt risken som en dräktighet och förlossning kan innebära?