Ja, vår hane var en pitbull i fågelförpackning oc´h trodde att han ägde hela lägenheten! Så fort någon gick in i vardagsrummet där buren stod satyte han igång ett obeskrivligt oväsen. Speciellt när honan ruvade ägg eller hade ungar var han värre än en huggorm och flög på händerna omedelbart om jag skyulle fixa något i buren, tex fylla på mat, så det var handskar på som gällde! Sådana elakingar orkade vi bara inte med, så de fick fortsätta som avelsfåglar hos en ny ägare. Men det var rysligt intressant att se dem föda upp sina ungar!
Vad gäller ljudnivån så hade de dock ett helt annat, lågmält ljud för sig när de utövade sina sexakter och ljudet avslöjade dem varenda gång! Ha ha!
Nu har vi bara vårt undulatpar kvar, men de går inte i avel utan tjänstgör bara som urgoa sällskapsfåglar. Speciellt honan är väldigt tam och tillgiven, orädd och nyfiken och gör ALLT för att få uppmärksamhet.Hennes specialitet är att locka fram någon lättlurad typ till buren, som hon sedan kan hugga i näsan!

Hon är en äkta bitchig undulattjej! Hannen är däremot lika tuff som Nalle Puhs Nasse!
/TIGERHEART