Patologiska lögnare, Mytomaner.

Inte_Ung

Trådstartare
Hur fungerar de egentligen?
Ljuger de av bara farten om allting eller ljuger de bara för att uppnå fördelar?
Ibland så verkar det som om vissa människor inte ens orkar hålla reda på sanningen så de ljuger ihop något bara för att ha något att säga.
Jag har litet svårigheter med att komma på hur jag bäst skall hantera fenomenet.

Och ja, det har hänt något.
Men frågeställningen är allmängiltig.
 
Hur fungerar de egentligen?
Ljuger de av bara farten om allting eller ljuger de bara för att uppnå fördelar?
Ibland så verkar det som om vissa människor inte ens orkar hålla reda på sanningen så de ljuger ihop något bara för att ha något att säga.
Jag har litet svårigheter med att komma på hur jag bäst skall hantera fenomenet.

Och ja, det har hänt något.
Men frågeställningen är allmängiltig.
Det är väl olika, vissa gör det mer tvångsmässigt om allt, vissa sakar sjukdomsinsikt andra gör inte det.
 
Hur fungerar de egentligen?
Ljuger de av bara farten om allting eller ljuger de bara för att uppnå fördelar?
Ibland så verkar det som om vissa människor inte ens orkar hålla reda på sanningen så de ljuger ihop något bara för att ha något att säga.
Jag har litet svårigheter med att komma på hur jag bäst skall hantera fenomenet.

Och ja, det har hänt något.
Men frågeställningen är allmängiltig.
Tror det kan finnas lite olika varianter.
De som är slipade och strategiska med att optimera sin egennytta.
De som flyter runt och kan säga vad som passar för stunden utan att egentligen bry sig eller ens ha koll på förankring i verkligheten.
De som kan ha något (nästan) patologiskt bakom (utanför min kunskap vad...)

För hanteringen i det enskilda fallet är nog en fördel om du kan ana bakgrunden.
Hepp, vad mycket hjälp du fick av det svaret...
 
Det är väl olika, vissa gör det mer tvångsmässigt om allt, vissa sakar sjukdomsinsikt andra gör inte det.
Är det en sjukdom eller är det ett beräknat utnyttjande av andra?
Ibland så verkar det som att den som ljuger har tappat kontrollen över lögnerna så att påhitten får ett helt eget liv. Kanske t.o.m. att de inte själva längre vet hur det egentligen förhåller sig.
 
För hanteringen i det enskilda fallet är nog en fördel om du kan ana bakgrunden.
Personen hittar på om precis allt hela tiden.
Oavsett om det är till någon nytta eller ej.
Ibland som bortförklaringar eller för att skylla på andra, vilket har hänt just nu, och ibland utan att jag kan se den minsta nytta med lögnen mer än att det låter bra.
Det är som att hen lever i en bubbla av en påhittad finare värld än den verkliga. I den bubblan har personen ett enormt inflytande och är jätteviktig för andra.
 
Personen hittar på om precis allt hela tiden.
Oavsett om det är till någon nytta eller ej.
Ibland som bortförklaringar eller för att skylla på andra, vilket har hänt just nu, och ibland utan att jag kan se den minsta nytta med lögnen mer än att det låter bra.
Det är som att hen lever i en bubbla av en påhittad finare värld än den verkliga. I den bubblan har personen ett enormt inflytande och är jätteviktig för andra.
Då låter det som den föreställda världen i bubblan är det primära och lögnerna kommer som en sekundär konsekvens. Inte som ett agerande med något eget syfte bakom?

Och bubbla påverkas inte av att man petar på den med några verklighetsförankrade bevis?
Som en fantasi, men inte som en seriöst tappad verklighetsuppfattning (dvs. behov av vård)?
 
Är det en sjukdom eller är det ett beräknat utnyttjande av andra?
Ibland så verkar det som att den som ljuger har tappat kontrollen över lögnerna så att påhitten får ett helt eget liv. Kanske t.o.m. att de inte själva längre vet hur det egentligen förhåller sig.
Tror inte det räknas som en egen sjukdom, men som symtom på flera sjukdomar/tillstånd. Om man inte själv verkar ha koll på hur saker och ting förhåller sig så låter det sjukligt?
 
Då låter det som den föreställda världen i bubblan är det primära och lögnerna kommer som en sekundär konsekvens. Inte som ett agerande med något eget syfte bakom?

Och bubbla påverkas inte av att man petar på den med några verklighetsförankrade bevis?
Som en fantasi, men inte som en seriöst tappad verklighetsuppfattning (dvs. behov av vård)?
Jo bubblan är nog primär men lögnerna används även för att lösa problem. Om något har blivit dumt så ljugs det bort. Och när personen vill ha något så används lögner för att få det.
Om man petar på bubblan med fakta så blir personen aggressiv och elak. Det finns faktiskt ingen gräns på hur elak.
Behov av vård är svårt att säga. Hen ställer verkligen till det för sig själv, särskilt ekonomiskt. Vissa fantasier som levs ut blir kostsamma på olika sätt.
 
Jo bubblan är nog primär men lögnerna används även för att lösa problem. Om något har blivit dumt så ljugs det bort. Och när personen vill ha något så används lögner för att få det.
Om man petar på bubblan med fakta så blir personen aggressiv och elak. Det finns faktiskt ingen gräns på hur elak.
Behov av vård är svårt att säga. Hen ställer verkligen till det för sig själv, särskilt ekonomiskt. Vissa fantasier som levs ut blir kostsamma på olika sätt.
Jösses, vilka mytomaner har du haft att göra med? Tror det finns lika många anledningar som det finns personer som är mytomaner och jag tror alla dom reagerar olika på när dom blir ertappade med lögner.
 
Jösses, vilka mytomaner har du haft att göra med? Tror det finns lika många anledningar som det finns personer som är mytomaner och jag tror alla dom reagerar olika på när dom blir ertappade med lögner.
Det här exemparet är nog litet utöver det vanliga.
Jag har faktiskt inte sett något liknande tidigare.
Bubblan är extremt tydlig för alla som kommer i närheten. Den har också blivit värre med åren.
Nu vid senaste händelsen så blev den t.o.m. tydlig för en annan person bara genom ett telefonsamtal.
Men Jösses är nog en relevant reaktion.
 
Personen hittar på om precis allt hela tiden.
Oavsett om det är till någon nytta eller ej.
Ibland som bortförklaringar eller för att skylla på andra, vilket har hänt just nu, och ibland utan att jag kan se den minsta nytta med lögnen mer än att det låter bra.
Det är som att hen lever i en bubbla av en påhittad finare värld än den verkliga. I den bubblan har personen ett enormt inflytande och är jätteviktig för andra.
Jag har bara - vad jag vet - stött på ett par rejäla mytomaner.

Den ena skarvade och ljög om det mesta. Name-droppade stup i kvarten. Påstod sig ha ett framgångsrikt företag. Gav ett ganska självsäkert intryck men allt hen sa var halv- eller hellögn.
Hen verkade leva i sin egen drömvärld och visade sig dessutom vara skapligt manipulativ och lurade skjortan av rätt många hästmänniskor.

Den andra ljög om vardagliga saker. Som typ hur fort hen kört en vis sträcka.

Exet hade en på jobbet som skröt om hur mycket timmer det fanns i hans skog. När de räknade så kom de fram till att träden skulle behöva stå med högst en dm mellan stammarna....

Flera lögnare ljuger så genomskinligt att man lätt kan begripa att allt de säger är bara fantasier.

Tror att det ofta är för att de vill verka aningen bättre, duktigare, rikare, häftigare än de är.
 
Jag har en bekant som är mytoman. Jag tror att den personen gör det för att verka mer intressant, för att få möjlighet att tillhöra mer. Jag har aldrig ställt personen mot väggen eftersom denne har ett himla humör mellan varven.

Det som funkar bäst tycker jag är att helt enkelt inte bemöta lögnerna alls. Att bara säga "Jaha" "Ok" eller något liknande kort. Lögnerna har åtminstone till mig blivit färre, eller iaf inte så pass grova att man direkt hör att det är lögner. Jag gissar att det bottnar i osäkerhet hos denna person. Jag upplever att hen har blivit undanskuffad i sin familj en hel del så det kan säkert komma delvis från det.
 
Är det en sjukdom eller är det ett beräknat utnyttjande av andra?
Ibland så verkar det som att den som ljuger har tappat kontrollen över lögnerna så att påhitten får ett helt eget liv. Kanske t.o.m. att de inte själva längre vet hur det egentligen förhåller sig.
Svd hade en artikelserie om detta för ett antal år sedan, du kanske hittar om du googlar. Där stod det iaf att det inte uppträder som ensam avvikelse utan att det är alltid kopplat till en annan typ av problematik.
 
Har en ytlig bekant med dessa tendenser. Ljuger och hittar på om allt, även sånt som spelar absolut noll roll. Hur fort han kör ett visst fordon för han har trimmat det att gå så fort, att han äger en massa dyra saker (nu pratar vi närmare miljonvärde) , att han cashat huset kontant, att han har gjort si och sagt så. Har jag hittat en plånbok med hundra kronor i så har han hittat en med hundratusen kronor i. Diverse allvarliga sjukdomar har han/haft och han överlever ALLT! Det är alltid han som säger upp sig från jobb enligt han själv, men det stämmer inte heller.

När väl sanningen kommer i kapp så kallar han folk för idioter och bryter med dom helt.

Fick även höra ryktesvägar att han sagt att bl.a. jag var efter han och var så intresserad av han. Skulle aldrig peta på människan så sett, så vad han har fått det ifrån är en bra fråga...

Nu har vi typ noll kontakt. Jag klarar inte av sånna människor...

Fattar inte varför man ljuger och överdriver saker HEEEEELA tiden? Jag tror ju att människan är så totalt missnöjd med sitt riktiga liv så han måste hitta på ett annat.
 
Min erfarenhet är att det finns inget att göra, det finns inget att förstå. De förstår inte ens själva varför de gör som de gör, och det bästa är helt enkelt att springa åt andra hållet.
Jag kan tyvärr inte springa ifrån problemet.
Jag måste hantera det på något sätt.
 
Jag vet inte om det här kan vara till hjälp men jag ser det som att dessa personer klarar inte av att leva i ”verkligheten”. Den är alltför smärtsam så för att överleva skapar personen en bubbla eller jag skulle säga att den jämnar till och lägger tillrätta värden så det går att leva i den. Det är också skälet till att det blir så aggressivt elakt om någon försöker verklighetsförankra personen. Det blir ju ur dennes perspektiv ett hot mot hela dens existens på ett psykologiskt/mentalt plan. Att det skiter sig ekonomiskt eller på andra sätt är underordnat då alternativet förintar personen.
 
Jag vet inte om det här kan vara till hjälp men jag ser det som att dessa personer klarar inte av att leva i ”verkligheten”. Den är alltför smärtsam så för att överleva skapar personen en bubbla eller jag skulle säga att den jämnar till och lägger tillrätta värden så det går att leva i den. Det är också skälet till att det blir så aggressivt elakt om någon försöker verklighetsförankra personen. Det blir ju ur dennes perspektiv ett hot mot hela dens existens på ett psykologiskt/mentalt plan. Att det skiter sig ekonomiskt eller på andra sätt är underordnat då alternativet förintar personen.
Det stämmer mycket bra med personens bakgrund.
Dessutom så serveras färre lögner när den verkliga situationen periodvis är litet bättre. T.ex. när det kommer in pengar eller ser ut att kunna komma in pengar.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag blir så förtvivlad att ingenting händer. Parisavtalet 1.5 temperaturökning är helt orealistiskt. Fler och fler länder producerar mer...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
4 187
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 575
Senast: Lhas
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 461
Senast: fejko
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 586
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp