Patologiska lögnare, Mytomaner.

Svd hade en artikelserie om detta för ett antal år sedan, du kanske hittar om du googlar. Där stod det iaf att det inte uppträder som ensam avvikelse utan att det är alltid kopplat till en annan typ av problematik.
Jag hittade det och det var mycket informativt.
Det gav en del infallsvinklar på hur jag kan försöka hantera det hela.
Eftersom jag inte längre orkar tjafsa mig igenom alla lögnerna så ignorerar jag bara den delen och håller mig kort till vad jag vill förmedla. Det brukar oftast resultera i helt bruten kommunikation vilket är det mest bekväma för mig.
 
Jag har tidigare råkat ut för några andra mytomaner men deras orsaker har varit lättare att förstå. En orsak var att luras som inkomstkälla och en annan orsak var en bakomliggande diagnos.
 
Jag har en bekant som är mytoman. Jag tror att den personen gör det för att verka mer intressant, för att få möjlighet att tillhöra mer. Jag har aldrig ställt personen mot väggen eftersom denne har ett himla humör mellan varven.

Det som funkar bäst tycker jag är att helt enkelt inte bemöta lögnerna alls. Att bara säga "Jaha" "Ok" eller något liknande kort. Lögnerna har åtminstone till mig blivit färre, eller iaf inte så pass grova att man direkt hör att det är lögner. Jag gissar att det bottnar i osäkerhet hos denna person. Jag upplever att hen har blivit undanskuffad i sin familj en hel del så det kan säkert komma delvis från det.
En sådan har jag också i min bekantskapskrets, minus humöret.
Just det med att verka ner intressant är det jag också upplevt.
Personens lögner är lyckligtvis helt harmlösa och skadar liksom ingen och när jag lärt mig att ta det mesta personen säger med en nypa salt så är det ju inget problem.
När den personen fick det stabilare i sott liv, blev sambo osv tyckte jag lögnerna minskade mer och mer.
Kanske för att det nu fanns andra "riktiga" samtaösämnen folk brukar tycka om?
 
Harmlöst är ju bra, om det vore så väl ändå.

När den personen fick det stabilare i sott liv, blev sambo osv tyckte jag lögnerna minskade mer och mer.
Kanske för att det nu fanns andra "riktiga" samtaösämnen folk brukar tycka om?
Det var ju vad jag hoppades på.
Men så hände det en grej och allt eskalerade igen.
När Personen hade ett stabilare liv så märktes det faktiskt inte lika mycket. Lögnerna fick väl inte lika gott om plats bland sanningarna då. Eller så var ångesten inte lika stor.
 
Jag kan tyvärr inte springa ifrån problemet.
Jag måste hantera det på något sätt.
Kolla på urplay. Det finns en del fantastiskt bra föreläsningar om hur man som yrkesperson kan bemöta psykopater. Väldigt konkret. Jag tror att du kan använda samma förhållningssätt till denne person. Min gissning är att du kommer känna dig mkt väl rustad efter att ha lyssnat på den.
 
Kolla på urplay. Det finns en del fantastiskt bra föreläsningar om hur man som yrkesperson kan bemöta psykopater. Väldigt konkret. Jag tror att du kan använda samma förhållningssätt till denne person. Min gissning är att du kommer känna dig mkt väl rustad efter att ha lyssnat på den.
Tack det skall jag göra.
Jag skulle behöva känna mig väl rustad.
 
En sådan har jag också i min bekantskapskrets, minus humöret.
Just det med att verka ner intressant är det jag också upplevt.
Personens lögner är lyckligtvis helt harmlösa och skadar liksom ingen och när jag lärt mig att ta det mesta personen säger med en nypa salt så är det ju inget problem.
När den personen fick det stabilare i sott liv, blev sambo osv tyckte jag lögnerna minskade mer och mer.
Kanske för att det nu fanns andra "riktiga" samtaösämnen folk brukar tycka om?
Ja det är samma med denna person. Bara harmlösa lögner. Hen skulle aldrig snacka skit om folk eller så. Men när det är riktigt illa så kan vem som helst höra att det är lögner väldigt omgående.

Hen blir bättre när hen har ett förhållande med.
 
Jag har under min levnad känt 3 verkliga mytomaner. En av dem var så transparent att ingen gick på någon enda av lögnerna (men vågade inget säga för att inte åka på en smocka). De andra två kunde jag också se rakt igenom men förbluffades över hur folk i deras närhet svalde historierna med hull och hår och vid två tillfällen var nära att gifta sig med dem ... innan bubblan sprack med en smäll. Det var fullständigt obegripligt. En av dem finns/fanns omnämnd i ett internationellt forum då han lurat godtrogna människor över hela planeten innan han, dessvärre, tog livet av sig. Helt obegripligt då han som person var enormt trevlig och väldigt omtyckt och egentligen inte hade behövt dra en endaste lögn, han hade blivit lika älskad ändå.

Den förste jag nämnde sitter sedan länge inne på rättspsyk, då han tyvärr också var en sexualförbrytare.

Den andre vet jag inte var han blev av, vore intressant att veta (på avstånd...).

Mest obegripligt är ändå, för mig, hur folk kunde tro på deras historier. Jag kunde dra några här men vill inte av förklarliga skäl, och ingen här inne skulle gå på dem för ett ögonblick.
 
Senast ändrad:
Hur fungerar de egentligen?
Ljuger de av bara farten om allting eller ljuger de bara för att uppnå fördelar?
Ibland så verkar det som om vissa människor inte ens orkar hålla reda på sanningen så de ljuger ihop något bara för att ha något att säga.
Jag har litet svårigheter med att komma på hur jag bäst skall hantera fenomenet.

Och ja, det har hänt något.
Men frågeställningen är allmängiltig.

Tror det är en sorts sätt att hävda sin egna osäkerhet. Vi har en mytoman i vår omgivning som ljuger om både stort och smått. Nu ser vi det ser som ren underhållning för ibland är det så osannolika historier så en karriär som författare hade kanske varit något.
 
Har en god vän som var i ett destruktivt förhållande.
Han ljög om precis allt. Fanns liksom ingen sanning.
Hon kunde fråga vad han ätit till lunch och vilken restaurang.
Då svarade han med någon maträtt som inte hade varit på lunchmenyn.
Så det fanns inga sanningar. Dessutom så gick det mesta ut på att trycka ned hennes självkänsla. Det tog lång tid att reparera själen efter ett sådant förhållande som gradvis blev värre och värre.
 
I grund och botten måste det ju handla om dålig självkänsla och att den falska personligheten har en annan status och är mer imponerande och intressant. Så var det helt klart i de tre fall jag nämnde ovan. Det kanske börjar lite smått och personen känner att det fungerar, sen bygger de på mer och mer tills det tagit över helt. Och då är det typ för sent att backa och börja om från square one. Utan att helt tappa ansiktet. Och om det fungerar finns väl ingen anledning att sluta med beteendet? När det ger både uppmärksamhet och romantik (obegripligt, dock...).
 
Kolla på urplay. Det finns en del fantastiskt bra föreläsningar om hur man som yrkesperson kan bemöta psykopater. Väldigt konkret. Jag tror att du kan använda samma förhållningssätt till denne person. Min gissning är att du kommer känna dig mkt väl rustad efter att ha lyssnat på den.
Helt fantastiskt faktiskt.
Har klämt 2 st så här långt.
Det förklarar massor i detta fallet och även om tidigare möten med människor i mitt liv. Och jo, det stämmer på pricken in här. Den fiktiva karaktären "Patrik".
Klockrent.
Tack för tipset, det kommer att hjälpa mycket.
Både för mig men även för personen i fråga.
Hen kommer att få det lättare i kommunikationen med mig när jag inte jamsar med. Det ger tid till andra bättre aktiviteter.
 
Utan att helt tappa ansiktet. Och om det fungerar finns väl ingen anledning att sluta med beteendet? När det ger både uppmärksamhet och romantik (obegripligt, dock...).
Efter att ha tittat på två föreläsningar så är jag benägen att tro att personerna är drabbade av sin mytomani. De har nog inte förmågan att skilja sanning från lögn. Ord är i deras värld till för att påverka andra och inte till för att beskriva sanningen.
Den här berättelsen är verkligen intressant.
En mytoman som har slutat att ljuga.
https://www.allas.se/relationer/sandra-var-mytoman-inser-nu-hur-sjuk-jag-var/136009
 
Jag har ljugit väldigt mycket när jag var yngre. För mig började det med att jag utvecklade ätstörningar och var tvungen att dölja detta på olika sätt. Därifrån blev att ljuga så normaliserat att jag började ljuga om andra saker också, bara för att det av olika anledningar kändes bekvämare än att säga sanningen. Men kunde även ljuga om fullständigt meningslösa saker som utifrån betraktat var helt betydelselösa.

Detta blev successivt bättre när jag tillfrisknade från min psykiska ohälsa samt växte upp och blev vuxen.
 
Jag har ljugit väldigt mycket när jag var yngre. För mig började det med att jag utvecklade ätstörningar och var tvungen att dölja detta på olika sätt. Därifrån blev att ljuga så normaliserat att jag började ljuga om andra saker också, bara för att det av olika anledningar kändes bekvämare än att säga sanningen. Men kunde även ljuga om fullständigt meningslösa saker som utifrån betraktat var helt betydelselösa.

Detta blev successivt bättre när jag tillfrisknade från min psykiska ohälsa samt växte upp och blev vuxen.
Hur hade du velat att omgivningen hanterat det medan det pågick?
Avslöjande?
Ignorerande?
Medjamsande?

Jag har någon sorts känsla av att det inte är bra att jamsa med.
 
Min sambo har en ny kollega som troligen är mytoman, men han ljuger om "harmlösa" saker som inte direkt påverkar omgivningen, tex att han jobbar som livvakt åt en multimiljonär i Polen på helgerna, att hans pappa varit president i HA, att hans polare har hundra kilo amfetamin i sin lägenhet, att HA kontaktat honom personligen för att be honom gömma deras vapen hemma hos sig, att han fått erbjudande om stora summor pengar i utbyte mot att hjälpa ryska maffian att gömma döda kroppar i Sverige osv. Dvs det är väldigt grandiosa gangsterhistorier där han personligen har centrala roller vilka troligen har sin grund i någon typ av psykisk ohälsa där han skapar en "drömvärld" som han låtsas leva i för att få känslan av att betyda något, få respekt från andra och utmärka sig. Jag upplever att han som person tyvärr har "egenskaper" som troligen gjort honom till ett ganska lätt offer för mobbare under skoltiden vilket skulle kunna förklara behovet av att synas, sätta sig i respekt och "bli någon" genom att ljuga. Han är i 20-års åldern.

Jag har svårt att se att någon skulle vara en mytoman/patologisk lögnare utan att det ligger psykisk ohälsa eller någon annan form av diagnos bakom på ett eller annat sätt. Att systematiskt ljuga är ett "sjukt" beteende oavsett varför man gör det men det är ju inte alltid säkert att personen är medveten om sina lögner även om omgivningen ser rakt igenom dem och tycker de är helt befängda. Det svåra är ju att försöka få personen att söka hjälp om lögnerna är på en sån nivå att personen skulle behöva hjälp för att sluta. Personen vill ju sällan att den där drömbubblan ska spricka och de ska behöva se sanningen i vitögat och jag tror att många gärna viftar bort sina lögner med att "det är väl inte så farligt, varför bryr sig folk ifall jag ljuger eller inte, det spelar väl ingen roll?" för att man inte ser sambandet mellan lögnerna och den bristande tilliten ens omgivning har mot en.
 
Nu krävs det ju en del mod för att konfrontera mytomanen. Jag kunde det inte, men jamsade heller aldrig med så jag misstänker att personerna i fråga insåg att jag inte helt gick på historierna. Nu var detta många år sedan, men idag hade jag hanterat det annorlunda. I det ena fallet hade jag definitivt tagit upp det med våra gemensamma vänner, som han också utnyttjade, då de var tuffare än jag och nog kunde ställa honom mot väggen (vilket de också så småningom gjorde men då var det för sent och gjordes dessutom inte på ett bra sätt...).

Men hur går man till väga? Om personen går i försvarsställning och hela situationen blir till en jättekonflikt?
 
Kolla på urplay. Det finns en del fantastiskt bra föreläsningar om hur man som yrkesperson kan bemöta psykopater. Väldigt konkret. Jag tror att du kan använda samma förhållningssätt till denne person. Min gissning är att du kommer känna dig mkt väl rustad efter att ha lyssnat på den.
Mer exakt adress? Att lyssna på?
 
Kom på att jag träffat en lögnare till.
När jag skulle sälja gården dök det upp en spekulant som charmade mäklaren. Berättade att han var ortoped och minsann behandlat en landslagsåkare som skadat sig. Pratade vitt och brett. Han skulle minsann se till att tanten sålde till honom. Han skrev dessutom artiklar för en MC-tidning.

Jag kollade upp honom. Det finns ingen ortoped i Sverige med det namnet. Inte någon läkare över huvud taget som heter så. Googlade jag så fanns det inget publicerat över huvud taget med hans namn.

Jag visade fastigheten själv och han kom. Charmade allt han orkade och stannade länge efter att visningen var slut. Det hela var väldigt märkligt.

När det kom till kritan la han inte ens ett bud.

Jag har länge funderat på vad som fick honom att ställa till allt denna väsen när han inte ens var seriös spekulant. Tvångsmässigt ljugande känns som enda förklaringen. Och han vann ju inte ens något på det. Möjligen att få känna sig viktig.
 
Min sambo har en ny kollega som troligen är mytoman, men han ljuger om "harmlösa" saker som inte direkt påverkar omgivningen, tex att han jobbar som livvakt åt en multimiljonär i Polen på helgerna, att hans pappa varit president i HA, att hans polare har hundra kilo amfetamin i sin lägenhet, att HA kontaktat honom personligen för att be honom gömma deras vapen hemma hos sig, att han fått erbjudande om stora summor pengar i utbyte mot att hjälpa ryska maffian att gömma döda kroppar i Sverige osv. Dvs det är väldigt grandiosa gangsterhistorier där han personligen har centrala roller vilka troligen har sin grund i någon typ av psykisk ohälsa där han skapar en "drömvärld" som han låtsas leva i för att få känslan av att betyda något, få respekt från andra och utmärka sig. Jag upplever att han som person tyvärr har "egenskaper" som troligen gjort honom till ett ganska lätt offer för mobbare under skoltiden vilket skulle kunna förklara behovet av att synas, sätta sig i respekt och "bli någon" genom att ljuga. Han är i 20-års åldern.

Jag har svårt att se att någon skulle vara en mytoman/patologisk lögnare utan att det ligger psykisk ohälsa eller någon annan form av diagnos bakom på ett eller annat sätt. Att systematiskt ljuga är ett "sjukt" beteende oavsett varför man gör det men det är ju inte alltid säkert att personen är medveten om sina lögner även om omgivningen ser rakt igenom dem och tycker de är helt befängda. Det svåra är ju att försöka få personen att söka hjälp om lögnerna är på en sån nivå att personen skulle behöva hjälp för att sluta. Personen vill ju sällan att den där drömbubblan ska spricka och de ska behöva se sanningen i vitögat och jag tror att många gärna viftar bort sina lögner med att "det är väl inte så farligt, varför bryr sig folk ifall jag ljuger eller inte, det spelar väl ingen roll?" för att man inte ser sambandet mellan lögnerna och den bristande tilliten ens omgivning har mot en.
Men oj, det där låter bekant! Alla miljonerna på schweiziska bankkonton..... Filmregissörerna från USA som vill göra film av hans senaste roman (vilken roman??). Knivspetsen i pannan som gör att han inte längre kan spela gitarr - fastän han egentligen var Uriah Heeps bästa gitarrist..... Att han hade sin döde brors identitet och därför var äldre än vi förstod. Just den personen gick dock inte att konfrontera om man inte ville riskera att få stryk, vilken några fick.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag blir så förtvivlad att ingenting händer. Parisavtalet 1.5 temperaturökning är helt orealistiskt. Fler och fler länder producerar mer...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
4 186
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 573
Senast: Lhas
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 459
Senast: fejko
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 586
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp