Person som är dålig på svara.

[Lingon]

Ja kanske. Jag tycker dock inte det är för mycket begärt att få svar inom 11 timmar.
Jag lägger det åt sidan tillsvidare.

Nja, det beror på hur personens liv ser ut och personligheten.

 

[Philosophia]

Ja kanske. Jag tycker dock inte det är för mycket begärt att få svar inom 11 timmar.
Jag lägger det åt sidan tillsvidare.

Du känner så klart dina vänner bäst och vad som är kutym mellan er, men i min värld så är 11 timmar ganska snabbt. Vill någon få med mig på något under samma dag så gör man bäst i att ringa. Jag kan sitta i bilen på väg till jobbet när ett meddelande kommer och har sedan fullt upp och glömmer bort meddelandet tills jag kommer hem och tittar på telefonen nästa gång.

 

[Kiwifrukt]

Kan uppdatera lite. Jag har inte tagit upp det med henne, utan funnit mig i att hon är väl upptagen.

Blev lite less förra veckan bara, jag skickade iväg ett meddelande tidigt på morgonen om vi skulle ta en promenad när jag slutat.
Jag fick svar 11 timmar senare, då var jag redan ute på min promenad.
Nu lägger jag fan ner det här

Jag hade nog faktiskt också lagt en sån relation på is eller på den andra personens planhalva så att säga. Om de elva timmarna är under dagtid hade jag inte känt att personen var superpeppad på att umgås med mig (såvida inte personen jobbar natt och sover ikapp så klart). Skickar jag vid 23 på kvällen och får svar först vid tio på morgonen efter hade jag kanske inte brytt mig för att det varit natt däremellan.

 

[Lingon]

Jag hade nog faktiskt också lagt en sån relation på is eller på den andra personens planhalva så att säga. Om de elva timmarna är under dagtid hade jag inte känt att personen var superpeppad på att umgås med mig (såvida inte personen jobbar natt och sover ikapp så klart). Skickar jag vid 23 på kvällen och får svar först vid tio på morgonen efter hade jag kanske inte brytt mig för att det varit natt däremellan.

Fast de 11 timmarna kan mycket väl vara jobbtid och pendlingstid till och från jobb. 1 timme till jobbet, 8 timmar jobb + 1 timme lunchrast + 1 timme hem från jobb = 11 timmar. Inte alls orimligt.

 

[Inte_Ung]

Ja kanske. Jag tycker dock inte det är för mycket begärt att få svar inom 11 timmar.
Jag lägger det åt sidan tillsvidare.

Det beror väl på.
Jag öppnar meddelanden för att se om det är något viktigt eller tidsberoende.
Svarar gör jag i mån av tid eller intresse.
Ibland så har jag massor av både och men ibland så är det annat som måste prioriteras.
Eller så tittar jag t.ex. på en film och vill göra det ostört.
Man behöver inte alltid vara tillgänglig.

 

[Kiwifrukt]

Fast de 11 timmarna kan mycket väl vara jobbtid och pendlingstid till och från jobb. 1 timme till jobbet, 8 timmar jobb + 1 timme lunchrast + 1 timme hem från jobb = 11 timmar. Inte alls orimligt.

Är det ändå inte rätt rimligt att man svarar åtminstone på lunchrasten om det är en person man gillar och vill ha i sitt liv? Jag hade inte lagt mer tid på en person som inte orkar svara på en direkt fråga (som pepp uppenbart har ställt) på elva timmar och då har jag inte alltid min telefon med mig själv.

 

[Lingon]

Är det ändå inte rätt rimligt att man svarar åtminstone på lunchrasten om det är en person man gillar och vill ha i sitt liv? Jag hade inte lagt mer tid på en person som inte orkar svara på en direkt fråga (som pepp uppenbart har ställt) på elva timmar och då har jag inte alltid min telefon med mig själv.

Det beror på. Man kanske har ett stressigt jobb och behöver sin lunchrast för att varva ner och koppla av. Man får helt enkelt acceptera att folk är olika. Vissa kan man vara mer spontan med andra behöver man bestämma med längre i förväg. Beroende på hur personens liv ser ut.

 

[Modest]

Är det ändå inte rätt rimligt att man svarar åtminstone på lunchrasten om det är en person man gillar och vill ha i sitt liv? Jag hade inte lagt mer tid på en person som inte orkar svara på en direkt fråga (som pepp uppenbart har ställt) på elva timmar och då har jag inte alltid min telefon med mig själv.

Jag jobbar långa dagar och har nattjour 15.30-08.00 ibland, har alltid mobilen i skåpet när jag jobbar. Mina närmsta har numret till min jobbtelefon ifall en kris uppstår men sms/messenger/snapchat kan få vänta på svar rätt länge faktiskt. Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig om mina vänner! Men jag kan liksom inte lägga fokus på sådant när jag jobbar. En ledig dag kan jag också ta tid på mig att svara men skulle aldrig ignorera en direkt fråga såklart.

 

[Sel]

Jag kollar bara mina meddelanden/svarar på dem om jag Vet att det r någon som ska höra av sig under dagen inför något planerat sedan tidigare, eller om jag har en annons ute till exempel. Annars kan jag småsnegla lite och ibland inte öppna alls förrän jag känner för att svara - en lugnare dag den veckan kanske, eller samma kväll lite beroende på.
Så om jag inte vet sedan tidigare att vi har planerat in en promenad finns det stor risk att jag missar messet om promenaden.
Det tar lika stor energi för mig att samtala via mess som det gör att umgås.

 

[Kiwifrukt]

Jag jobbar långa dagar och har nattjour 15.30-08.00 ibland, har alltid mobilen i skåpet när jag jobbar. Mina närmsta har numret till min jobbtelefon ifall en kris uppstår men sms/messenger/snapchat kan få vänta på svar rätt länge faktiskt. Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig om mina vänner! Men jag kan liksom inte lägga fokus på sådant när jag jobbar. En ledig dag kan jag också ta tid på mig att svara men skulle aldrig ignorera en direkt fråga såklart.

Nej och det beror självklart på vad man har för jobb till exempel. Jag kan alltid svara om jag inte sitter i möte (därmed inte sagt att jag gör det). Det jag tycker är taskigt i detta fallet är att pepp har ställt en direkt fråga som personen inte svarade på. Jag orkar inte heller alltid svara på ”hej, vad gör du”-frågor men hade jag fått en direkt fråga där mottagaren väntar på ett konkret svar hade jag svarat.

Förutsatt att det är en person jag vill träffa, så klart. Jag vill verkligen inte förespråka att leva sitt liv med telefonen i näven 24/7 och lever definitivt inte så heller. Men uppenbarligen skaver något för TS i den här relationen redan från början eftersom hon kände behov av att starta tråden och jag hade också känt mig ignorerad om jag kommit med ett konkret förslag som personen inte ens pallade tacka nej till. Så mitt svar var mer riktat till @pepp än generellt. Vet man att en vän har udda arbetstider eller är generellt svindålig på att svara (men trevlig annars) är i alla fall jag mer förstående för det än om det är en person som mer struntar i att svara.

 

[Bison]

Du känner så klart dina vänner bäst och vad som är kutym mellan er, men i min värld så är 11 timmar ganska snabbt. Vill någon få med mig på något under samma dag så gör man bäst i att ringa. Jag kan sitta i bilen på väg till jobbet när ett meddelande kommer och har sedan fullt upp och glömmer bort meddelandet tills jag kommer hem och tittar på telefonen nästa gång.

Hade någon av mina vänner inte svarat på 11 timmar hade jag trott att de dött

 

[Philosophia]

Nej och det beror självklart på vad man har för jobb till exempel. Jag kan alltid svara om jag inte sitter i möte (därmed inte sagt att jag gör det). Det jag tycker är taskigt i detta fallet är att pepp har ställt en direkt fråga som personen inte svarade på. Jag orkar inte heller alltid svara på ”hej, vad gör du”-frågor men hade jag fått en direkt fråga där mottagaren väntar på ett konkret svar hade jag svarat.

Förutsatt att det är en person jag vill träffa, så klart. Jag vill verkligen inte förespråka att leva sitt liv med telefonen i näven 24/7 och lever definitivt inte så heller. Men uppenbarligen skaver något för TS i den här relationen redan från början eftersom hon kände behov av att starta tråden och jag hade också känt mig ignorerad om jag kommit med ett konkret förslag som personen inte ens pallade tacka nej till. Så mitt svar var mer riktat till @pepp än generellt. Vet man att en vän har udda arbetstider eller är generellt svindålig på att svara (men trevlig annars) är i alla fall jag mer förstående för det än om det är en person som mer struntar i att svara.

Självklart är det något som skaver för @pepp i relationen och som gör att hon känner sig ignorerad, därav min indirekta fråga till henne om vad som är kutym. Frågan är då vad det är som skaver och varför. Har vännen tidigare alltid svarat snabbt och på senare tid slutat med det? Om så är fallet så förstår jag om pepp är besviken.

Om svaren alltid har dröjt så ser jag ingen anledning till denna besvikelse, utan skavet kan istället bero på att pepp har bestämt för båda att om någon skickar ett meddelande så svarar man på det inom kort. Då blir det inte rent spel eftersom vännen inte känner till pepps spelregler för kommunikation. Men om det förhåller sig så har jag så klart ingen susning om. På motsvarande sätt har kanske vännen andra spelregler som inte pepp känner till, t.ex. att man ska ringa om man vill få svar ganska snabbt och att man inte ska förvänta sig svar från hen under arbetstid?

Vad som vore taskigt i situationen tänker jag är att inte prata om kommunikationen om man tycker att den inte fungerar. Det jag kan förstå skaver hos pepp är att vännen uppenbarligen läser meddelandet utan att ens skriva "upptagen just nu, kan vi höras senare?". Det är särskilt rimligt om vännen tidigare har svarat snabbt. Samtidigt har kanske frånvaron av svar har att göra med irritation hos vännen över hur pepp använder messenger m.m.? Hur som helst så verkar det ju som att ett första steg vore att prata med vännen.

 

[pepp]

Jag hade nog faktiskt också lagt en sån relation på is eller på den andra personens planhalva så att säga. Om de elva timmarna är under dagtid hade jag inte känt att personen var superpeppad på att umgås med mig (såvida inte personen jobbar natt och sover ikapp så klart). Skickar jag vid 23 på kvällen och får svar först vid tio på morgonen efter hade jag kanske inte brytt mig för att det varit natt däremellan.

Ja kommer inte höra av mig nu.

Självklart är det något som skaver för @pepp i relationen och som gör att hon känner sig ignorerad, därav min indirekta fråga till henne om vad som är kutym. Frågan är då vad det är som skaver och varför. Har vännen tidigare alltid svarat snabbt och på senare tid slutat med det? Om så är fallet så förstår jag om pepp är besviken.

Om svaren alltid har dröjt så ser jag ingen anledning till denna besvikelse, utan skavet kan istället bero på att pepp har bestämt för båda att om någon skickar ett meddelande så svarar man på det inom kort. Då blir det inte rent spel eftersom vännen inte känner till pepps spelregler för kommunikation. Men om det förhåller sig så har jag så klart ingen susning om. På motsvarande sätt har kanske vännen andra spelregler som inte pepp känner till, t.ex. att man ska ringa om man vill få svar ganska snabbt och att man inte ska förvänta sig svar från hen under arbetstid?

Vad som vore taskigt i situationen tänker jag är att inte prata om kommunikationen om man tycker att den inte fungerar. Det jag kan förstå skaver hos pepp är att vännen uppenbarligen läser meddelandet utan att ens skriva "upptagen just nu, kan vi höras senare?". Det är särskilt rimligt om vännen tidigare har svarat snabbt. Samtidigt har kanske frånvaron av svar har att göra med irritation hos vännen över hur pepp använder messenger m.m.? Hur som helst så verkar det ju som att ett första steg vore att prata med vännen.

Hon har väl alltid varit seg på svara och efter att jag skrev den här tråden har jag backat och insett att vi är olika. Jag har tagit upp det med henne vid ett tidigare tillfälle.

I det här fallet skaver det då jag skrev en direkt fråga, hon läste det tidigt på morgonen men svarade inte förrän 11 timmar senare. Det tar liksom mindre än en minut att svara.

Vi har pratat om att fara och vandra i sommar (när hon väl skriver så verkar hon vilja ses och säger att hon saknar mig) men vete fan hur pepp jag egentligen är på det just nu.

Kommer inte att höra av mig mer, nu får bollen vara hos henne.

 

[Diabetikern]

Kan uppdatera lite. Jag har inte tagit upp det med henne, utan funnit mig i att hon är väl upptagen.

Blev lite less förra veckan bara, jag skickade iväg ett meddelande tidigt på morgonen om vi skulle ta en promenad när jag slutat.
Jag fick svar 11 timmar senare, då var jag redan ute på min promenad.
Nu lägger jag fan ner det här

Alltså... det där kunde vara jag och min bästa väninna som bor i 85 mil härifrån

Jag vet inte hur många ggr jag öppnat, läst, svarat i mitt huvud UTAN att faktiskt skriva det och sen lämnat konversationen. Med andra ord jag har svarat men jag har bara glömt att meddela svaret

Min väninna är likadan så våra messenger konversationer ser ganska konstiga ut för oftast ringer vi varandra när vi är ute och går eller liknande för att umgås.

Fortsätt hör av dig om du vill ha en relation, vissa av oss är dåliga på att ge respons tillbaks men det innebär inte att vi inte vill bli kontaktade

 

[Unafraid]

Ja kommer inte höra av mig nu.


Hon har väl alltid varit seg på svara och efter att jag skrev den här tråden har jag backat och insett att vi är olika. Jag har tagit upp det med henne vid ett tidigare tillfälle.

I det här fallet skaver det då jag skrev en direkt fråga, hon läste det tidigt på morgonen men svarade inte förrän 11 timmar senare. Det tar liksom mindre än en minut att svara.

Vi har pratat om att fara och vandra i sommar (när hon väl skriver så verkar hon vilja ses och säger att hon saknar mig) men vete fan hur pepp jag egentligen är på det just nu.

Kommer inte att höra av mig mer, nu får bollen vara hos henne.

Jag gjorde så med min fd bästa vän. Det hände en grej som gjorde mig ledsen och besviken. Så jag tänkte att hon fick ta kontakt nästa gång. Det har väl gått tre år nu? Så jag var nog inte speciellt viktig för henne.

 

[Voeux]

Man ska ju orka svara också. Rent tidsmässigt går det snabbt att svara men man ska ju också sätta sig in i vad personen skrivit, tänka ut och formulera ett engagerat svar. Så oavsett hur en persons arbetsdag ser ut eller inte så kan det ju vara fullproppat i personens hjärnkontor och det kan vara svårt att få utrymme till det engagemang som krävs för att svara.

Jag har konversationer igång med flera vänner men det kan ta dagar innan vi svarar. Men då pratas det ju inte om något viktigt utan småsnack. Jag och en vän till mig som också är föräldraledig brukar skämta om hur dåliga vi är på att svara. Med bebis kan ju tankarna verkligen vara överallt och det kan vara svårt att komma ihåg att ens borsta tänderna vissa dagar. Men även innan barn kunde jag tycka att meddelanden tog mycket energi under stressiga dagar och jag fick svara ikapp sent på kvällen.

Med det sagt så hänger det ju på vad som skrivits också. Om min föräldralediga vän messar att hon är ute på promenad och är i närheten och undrar om jag vill komma ut släpper jag allt och svarar snabbt. Skriver hon eller någon annan nåt som inte är brådskande så kan vi snacka vidare när en lucka ges.

 

[QueenLilith]

Ja kommer inte höra av mig nu.


Hon har väl alltid varit seg på svara och efter att jag skrev den här tråden har jag backat och insett att vi är olika. Jag har tagit upp det med henne vid ett tidigare tillfälle.

I det här fallet skaver det då jag skrev en direkt fråga, hon läste det tidigt på morgonen men svarade inte förrän 11 timmar senare. Det tar liksom mindre än en minut att svara.

Vi har pratat om att fara och vandra i sommar (när hon väl skriver så verkar hon vilja ses och säger att hon saknar mig) men vete fan hur pepp jag egentligen är på det just nu.

Kommer inte att höra av mig mer, nu får bollen vara hos henne.

Jag förstår dig till 100% och är likadan själv. Jag är urless på folk som inte svarar eller kan höra av sig då och då- för då är relationen tydligt inte så viktig för dom. Alla är vi olika såklart, men folk som kanske tycker om att träffar vänner en gång per år och hör av sig sällan, ja dom får då vara vänner med varandra för är inte såna vänskap jag söker heller. Man behöver inte limma på varandra, men jag vill gärna ses med mina vänner med jämna mellanrum och att dom tar initiativ till att ses eller prata. Det är faktiskt otroligt slitsamt på psyket om man hela tiden känner sig ledsen över en person som inte kan svara eller höra av sig och jag tycker faktiskt inte det är något fel på det.
Att visa uppskattning och omsorg är inget konstigt, sen kan vi alla ha perioder, men jag har känt i såna relationer som det du beskrivit i tråden att det ändras typ aldrig och då har jag backat undan dom relationerna, vilket inte varit så svårt då personerna ändå aldrig hör av sig.

 

[Lingon]

Jag förstår dig till 100% och är likadan själv. Jag är urless på folk som inte svarar eller kan höra av sig då och då- för då är relationen tydligt inte så viktig för dom. Alla är vi olika såklart, men folk som kanske tycker om att träffar vänner en gång per år och hör av sig sällan, ja dom får då vara vänner med varandra för är inte såna vänskap jag söker heller. Man behöver inte limma på varandra, men jag vill gärna ses med mina vänner med jämna mellanrum och att dom tar initiativ till att ses eller prata. Det är faktiskt otroligt slitsamt på psyket om man hela tiden känner sig ledsen över en person som inte kan svara eller höra av sig och jag tycker faktiskt inte det är något fel på det.
Att visa uppskattning och omsorg är inget konstigt, sen kan vi alla ha perioder, men jag har känt i såna relationer som det du beskrivit i tråden att det ändras typ aldrig och då har jag backat undan dom relationerna, vilket inte varit så svårt då personerna ändå aldrig hör av sig.

Alltså, för mig är en vänskap en lång relation. Helst en relation för hela livet. Och i livet så kommer det perioder då man vill och kan umgås mycket med vänner och perioder då man inte har lika mycket tid att umgås med vännerna. Sjukdomar, småbarnsåren, hög arbetsbelastning, tidskrävande hobby, krävande utbildning osv är bara några saker som gör att man inte har så mycket tid att umgås med vänner. Inte vill jag förlora en i övrigt bra vän för att hen inte har tid att umgås så mycket som jag vill. Jag har ju fler vänner. OM inte A har så mycket tid mer än nån enstaka gång per år så är det så det är. Då får jag ringa B eller C eller D och med alla vänner få en sammanlagd umgängestid som passar mig.

 

[Trasten]

Är det ändå inte rätt rimligt att man svarar åtminstone på lunchrasten om det är en person man gillar och vill ha i sitt liv? Jag hade inte lagt mer tid på en person som inte orkar svara på en direkt fråga (som pepp uppenbart har ställt) på elva timmar och då har jag inte alltid min telefon med mig själv.

När det gäller personer jag gillar och vill ha i mitt liv håller jag inte på att räkna timmar eller bryr mig om specifika saker som om de svarar på meddelanden när jag vill. Utan jag anpassar mina förväntningar till personerna jag har att göra med.
Själv är jag dålig på att svara och tycker att jag har en fin gemenskap med folk som också är dåliga på att svara. Folk som inte ser antal timmar från meddelande till svar som mitt betyg på vår vänskap utan tar det för vad det är helt enkelt.
Om folk tycker att det är viktigt med svar så blir jag bara ännu sämre. Dels som nån psykologisk reaktion men också för att jag känner mig lite instängd och vill göra klart att de bara kommer bli besvikna om de ställer såna krav. Tidigare försökte jag anstränga mig men eftersom jag ändå kommer "misslyckas" så är det lika bra att de sänker sina förväntningar direkt.

 

[QueenLilith]

Alltså, för mig är en vänskap en lång relation. Helst en relation för hela livet. Och i livet så kommer det perioder då man vill och kan umgås mycket med vänner och perioder då man inte har lika mycket tid att umgås med vännerna. Sjukdomar, småbarnsåren, hög arbetsbelastning, tidskrävande hobby, krävande utbildning osv är bara några saker som gör att man inte har så mycket tid att umgås med vänner. Inte vill jag förlora en i övrigt bra vän för att hen inte har tid att umgås så mycket som jag vill. Jag har ju fler vänner. OM inte A har så mycket tid mer än nån enstaka gång per år så är det så det är. Då får jag ringa B eller C eller D och med alla vänner få en sammanlagd umgängestid som passar mig.

Men exakt som jag skrev, i dom relationerna jag upplevd detta har det inte varit en "period" men bara tydligen såna dom är. Det orkar jag inte med och då har jag lagt ner relationen. Alla fattar ju att man kan ha olika perioder i sitt liv, men folk som är dåliga på att svara överlag handlar ju inte om en period, men är så dom är, det orkar jag inte med och då skiter jag i det och lägger ner relationen. Om folk vill ha såna relationer lägger jag mig inte i, alla får göra och leva deras liv som dom vill, men det är inget för mig, därav så avskriver jag mig såna "vänskap". Jag har såna personer i min bekantskapskrets, men vi är inte vänner men bekanta och en av anledningarna är precis detta.