Personlighetsförändrad, plötsligt rädd hund! Hjälp!

Nu har det gått 8 dagar sedan kastreringen. Allt ser ut att läka fint och det börjar bli kämpigt att försöka hålla henne från att springa och hoppa. Rädslan som fanns under skendräktigheten är ff borta och hon är tillbaka till sig själv. Hon äter igen, går gärna ut, reagerar inte med rädsla på vare sig bilar eller människor, vilket hon var livrädd för i skendräktigheten. Fick nyss besök här hemma och hon reagerade nyfiket och hälsade gärna på gästerna. Under skendräktigheten hade hon legat och tryckt i ett hörn och darrat av rädsla.

Så i hennes fall verkar det ha varit hormoner som ställt till det och vi tror ff att kastreringen var rätt beslut för henne.
 
Nu har det gått 8 dagar sedan kastreringen. Allt ser ut att läka fint och det börjar bli kämpigt att försöka hålla henne från att springa och hoppa. Rädslan som fanns under skendräktigheten är ff borta och hon är tillbaka till sig själv. Hon äter igen, går gärna ut, reagerar inte med rädsla på vare sig bilar eller människor, vilket hon var livrädd för i skendräktigheten. Fick nyss besök här hemma och hon reagerade nyfiket och hälsade gärna på gästerna. Under skendräktigheten hade hon legat och tryckt i ett hörn och darrat av rädsla.

Så i hennes fall verkar det ha varit hormoner som ställt till det och vi tror ff att kastreringen var rätt beslut för henne.
Skickade film på henne från morgonens promenad till hundpsykologen som vi träffade när hon var som sämst. Hon kunde knappt tro att det var samma hund som hon träffat. Att det kan vara så här jävligt med hormoner hos en tik?! Ngn som varit med om ngt liknande?
 
Skickade film på henne från morgonens promenad till hundpsykologen som vi träffade när hon var som sämst. Hon kunde knappt tro att det var samma hund som hon träffat. Att det kan vara så här jävligt med hormoner hos en tik?! Ngn som varit med om ngt liknande?
Ja, fast åt andra hållet då. Med hormoner = normal hund. Efter kastrering = precis som du nämner. Så hormoner kan verkligen påverka åt både ena och det andra hållet :crazy:

Skönt att hon mår bättre och att läkningen går bra!
 
Ja, fast åt andra hållet då. Med hormoner = normal hund. Efter kastrering = precis som du nämner. Så hormoner kan verkligen påverka åt både ena och det andra hållet :crazy:

Skönt att hon mår bättre och att läkningen går bra!
Ja, hormoner är inte lätta att förstå sig på… Så din tik blev rädd av sig efter kastrering, och hade inga bekymmer innan?

Det enda tecken jag har haft är att hon varit normal innan hon började löpa och sedan har blivit onormalt rädd (och skendräktig) efter varje löp och det har suttit i lääänge…
 
Ja, hormoner är inte lätta att förstå sig på… Så din tik blev rädd av sig efter kastrering, och hade inga bekymmer innan?

Det enda tecken jag har haft är att hon varit normal innan hon började löpa och sedan har blivit onormalt rädd (och skendräktig) efter varje löp och det har suttit i lääänge…
Ja precis. Rädd på nivån att jag faktiskt avlivade henne till slut, för det gick verkligen inte för någon av oss. Och det blev värre och värre med. Hormoner är ett jävla skit
 
Beklagar! Så extremt tråkigt, men vad starkt att fatta det beslutet. Jag visste att det fanns en risk att kastreringen skulle kunna påverka åt det hållet för min hund också men hon var i sånt dåligt skick innan att jag kände att det inte var möjligt att fortsätta så, heller. Och hade det inte blivit bättre, eller t.o.m. sämre, hade nog det bästa beslutet för min hund också varit att låta henne somna in.
 
Beklagar! Så extremt tråkigt, men vad starkt att fatta det beslutet. Jag visste att det fanns en risk att kastreringen skulle kunna påverka åt det hållet för min hund också men hon var i sånt dåligt skick innan att jag kände att det inte var möjligt att fortsätta så, heller. Och hade det inte blivit bättre, eller t.o.m. sämre, hade nog det bästa beslutet för min hund också varit att låta henne somna in.
Det var ett beslut som tog långt tid att ta. Jag provade att omplacera också som sista utväg men det gjorde ingen skillnad så då tog jag bort henne kort därpå.

Ett av de tuffaste besluten jag har tagit. Men oj så rätt! Det var så kämpigt sista året att det är sällan jag saknar henne. Det blev bara en lättnad. Och då var ju inte jag den som gick runt och var livrädd konstant. Stackarn.

Så har jag inte känt för något annat djur innan. Hoppas att jag slipper det i framtiden med.
 
Skickade film på henne från morgonens promenad till hundpsykologen som vi träffade när hon var som sämst. Hon kunde knappt tro att det var samma hund som hon träffat. Att det kan vara så här jävligt med hormoner hos en tik?! Ngn som varit med om ngt liknande?

Ja, mammas hund hade ett helvete som sagt innan karteringen, att hon sen löpte ofta också gjorde inte saken bättre, hon hann ju aldrig återhämta sig! Nu var hon inte rädd och osäker, men skendräktig så hon slutade äta, vägrade gå ut, låg i sin bädd och pep och bar runt på leksaker. Bar iväg den ena, gick tillbaka till bädden och pep, gick och hämtade leksaken igen, bäddade runt i bädden med den, sen gick hon till soffan och la sig och pep, ner igen till bädden och leksaken, sen började det om. Dygnet runt, varken mamma eller hunden sov knappt.

Mamma plockade bort allt, men då hittade hunden något annat, en toffel, trasa, sko osv. Det var som att hon var besatt. Och när hon skulle ut på promenad så fick mamma släpa runt henne, hon stannade och ville bara in till sina ”valpar”. Den konstanta stressen alltså! Hon löpte var fjärde månad, sen skendräktig i två, sen ”fick hon valpar” som hon tog hand om, sen var det nästan dags för löp igen.

Min blir lite extra ”mammig”, vill ligga nära och följer mig i huset, men annars pigg och glad. Aldrig några humörsvängningar eller mer rädd för något. I början på löpet tappar hon matlusten, men dricker som vanligt, det brukar hålla i sig i två veckor ca, förutom detta så märker jag knappt att hon löper. Hon löper var sjunde månad.

Det är verkligen stor skillnad på hur hormonerna påverkar.

Så skönt att allt gått och går bra, håller tummarna att det fortsätter så här för er! ❤️
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag har en 6 årig boxer som har kronisk tarmsjukdom. Hon har haft magbesvär sen hon var 6 månader gammal. Med rätt foder, medicin tycker...
Svar
3
· Visningar
802
Senast: Kilauea
·
Hästvård (Lång text men behöver verkligen hjälp) Hej! Jag sålde en hopphäst för ca 1,5 år sedan till en hobby ryttare som skulle ha honom som...
2
Svar
39
· Visningar
10 014
Senast: QueenLilith
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
5 985
Senast: Sel
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
6 946
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Varulvslekarnas anmälningstråd
  • Vi som letar hus
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp