- Svar: 1
- Visningar: 1 178
Jag kände mig så jävla pepp på att få sätta tänderna i husrestaurering och trädgårdsomvandling inkl odling så att jag nästan dreglade, hade så många planer och så himla mycket jag ville göra att det bara stockade sig i skallen.
Ja, så bjuder livet då såklart några rejäla fartgupp såklart. Det blev ju inte alls som jag tänkte mig.
Under våren deltog jag på en folkhögskolekurs i odling som var jätterolig och inspirerade (hade ingen erfarenhet alls av folkhögskola tidigare men jag blev imponerad och kommer att gå fler kurser) (- jag har konstaterat att det här med att lära mig nya saker och fördjupa mina kunskaper i det jag redan kan är som ett livselixir för min hjärna). Jag blev så enormt inspirerad och planerade noga hur jag utifrån de något knepiga förutsättningarna i min trädgård skulle kunna bygga upp den för odlingar.
Men när våren äntligen kom och jag skulle sätta igång med både att bygga upp odlingar och påbörja fönsterrenoveringen, så ramlade jag istället ner i en väldigt djup mental svacka där jag mådde så dåligt att livet blev helt outhärdligt och jag för mitt liv inte kunde förmå mig göra nåt annat än att bara fokusera på att andas och försöka stå ut… All form av drivkraft och förmåga var borta.
Två månader var jag i gropen och kunde inte göra nånting. Hela planeringen för sommaren omkullkastades.
Dessutom väntade jag och tjatade jag i 1½ månad på att få leverans av 13 kubik jord för att fixa till min tomt och börja bygga mina odlingar. Jag hade kollat extra noga med leverantören redan i början av året om de verkligen kunde hjälpa mig, hade satt in dem i alla speciella förutsättningar här för att säkerställa att det verkligen skulle gå, och de hade sagt att jodå, de skulle visst kunna hjälpa mig. Sen när jag väl la beställningen sa de att de skulle hjälpa mig, men betedde sig som att de inte ville ha jobbet och kom bara om och om igen med en massa undanflykter till varför de inte hörde av sig eller dök upp. Tillslut blev jag så trött att jag sa till leverantören att kommer ni inte den här veckan så kan vi skita i det. Efter det hörde de inte av sig igen. Så det blev ingen jordleverans för mig.
Jag har flera gånger upplevt stora problem att få hjälp och köpa tjänster här där jag bor nu. Det är för off, för långt bort och för otillgängligt – ingen vill hjälpa mig. När jag mådde dåligt i mitt förra förhållande och funderade på om jag verkligen skulle kunna skilja mig och klara mig själv, så var en av tröstetankarna att jag ju borde kunna köpa tjänster och betala för att få hjälp, bara jag hade pengar. Hela min plan att skilja mig och köpa hus på egen hand byggde rätt hårt på den övertygelsen – att jag skulle kunna köpa tjänster och hjälp. Men så visar det sig att det inte går!!
Livet alltså… (Hela mitt liv har jag haft känslan av att om jag nånsin har trott på något eller varit övertygad om nånting, så har livet genast varit där för att stoppa ner det i halsen på mig!... 
)
Det tog ett tag att komma över besvikelsen över alla omkullkastade planer och försöka acceptera att det inte blev ens en tummetott av allt jag hade tänkt. Det skulle ha funnits en damm och stått dignande grönsaksbäddar utanför mitt hus vid den här tiden. Jovisst – några saker har ändå kommit ner i marken. Jag har bär och kryddörter, och väntar på att få skörda potatis och jordärtskockor. Men samtidigt är det så himla mycket som INTE har blivit av… (fast det kanske har varit bra för min ekonomi att jag inte kunde sätta alla mina storslagna planer i verket…
)
Jag vet inte heller om jag törs lita på att jag verkligen har tagit mig upp ur den mentala gropen helt igen, men det har åtminstone känts lite mer stabilt i någon vecka nu, och jag har fått tillbaks lite drivkraft och intresse för livet och att börja pyssla.
Jag har försökt att tänka om och hitta nån annan lösning för det jag vill göra. Funderar just nu på om jag kan hitta något sätt att själv bygga ca 9 kubik massa för att fylla upp en svacka, och köpa resten av jorden jag behöver på påse? Jag älskar att bygga jord, är passionerad komposterare och har igång fyra komposter nu (som jag njuter av att gå och stoppa ner näsan i och bara dra ett djupt andetag och känna doften av kompostering!
). Jag har trädgårdsavfallskompost, lövkompost, kökskompost och latrinkompost (blandar inte löven med trädgårdsavfallet pga att jag i stort sett bara har eklöv och de behöver lite särskild omvårdnad – men funderar på att använda löven som ”brunt material” i latrinkomposten istället, tycker att det borde bli win-win av den kombon…).
Kanske finns det någon möjlighet för mig att ”hitta” organiskt material som andra inte vill ha, som jag kan ta hand om och åka runt och samla upp i min gamla skruttiga kombi? Mögliga ensilagebalar? Gräsklipp och trädgårdsavfall? Uppgrävda massor? Kan jag kanske använda större stenar från tomten att grunda med i den svackan som jag vill fylla upp? Eller gamla staketstolpar som ligger slängda lite här och var på tomten? (men det kanske innebär en risk för att det sjunker ihop sen?)
Jag försöker tänka ut en ny plan nu. Har fått skjuta fram mina odlingsplaner till nästa år istället. Men nu jävlar känner jag mig på gång igen, och ser mig själv som vattendroppen som urholkar stenen!
Jag är visserligen ensam och har konstaterat att det tar minst 4 gånger så lång tid att göra nånting själv jämfört med om man vore två… Men jag SKA lyckas med det omöjliga!!! Jag SKA hitta något sätt att lösa det på, på egen hand!!!
Ja, så bjuder livet då såklart några rejäla fartgupp såklart. Det blev ju inte alls som jag tänkte mig.
Under våren deltog jag på en folkhögskolekurs i odling som var jätterolig och inspirerade (hade ingen erfarenhet alls av folkhögskola tidigare men jag blev imponerad och kommer att gå fler kurser) (- jag har konstaterat att det här med att lära mig nya saker och fördjupa mina kunskaper i det jag redan kan är som ett livselixir för min hjärna). Jag blev så enormt inspirerad och planerade noga hur jag utifrån de något knepiga förutsättningarna i min trädgård skulle kunna bygga upp den för odlingar.
Men när våren äntligen kom och jag skulle sätta igång med både att bygga upp odlingar och påbörja fönsterrenoveringen, så ramlade jag istället ner i en väldigt djup mental svacka där jag mådde så dåligt att livet blev helt outhärdligt och jag för mitt liv inte kunde förmå mig göra nåt annat än att bara fokusera på att andas och försöka stå ut… All form av drivkraft och förmåga var borta.
Två månader var jag i gropen och kunde inte göra nånting. Hela planeringen för sommaren omkullkastades.
Dessutom väntade jag och tjatade jag i 1½ månad på att få leverans av 13 kubik jord för att fixa till min tomt och börja bygga mina odlingar. Jag hade kollat extra noga med leverantören redan i början av året om de verkligen kunde hjälpa mig, hade satt in dem i alla speciella förutsättningar här för att säkerställa att det verkligen skulle gå, och de hade sagt att jodå, de skulle visst kunna hjälpa mig. Sen när jag väl la beställningen sa de att de skulle hjälpa mig, men betedde sig som att de inte ville ha jobbet och kom bara om och om igen med en massa undanflykter till varför de inte hörde av sig eller dök upp. Tillslut blev jag så trött att jag sa till leverantören att kommer ni inte den här veckan så kan vi skita i det. Efter det hörde de inte av sig igen. Så det blev ingen jordleverans för mig.
Jag har flera gånger upplevt stora problem att få hjälp och köpa tjänster här där jag bor nu. Det är för off, för långt bort och för otillgängligt – ingen vill hjälpa mig. När jag mådde dåligt i mitt förra förhållande och funderade på om jag verkligen skulle kunna skilja mig och klara mig själv, så var en av tröstetankarna att jag ju borde kunna köpa tjänster och betala för att få hjälp, bara jag hade pengar. Hela min plan att skilja mig och köpa hus på egen hand byggde rätt hårt på den övertygelsen – att jag skulle kunna köpa tjänster och hjälp. Men så visar det sig att det inte går!!
Livet alltså… (Hela mitt liv har jag haft känslan av att om jag nånsin har trott på något eller varit övertygad om nånting, så har livet genast varit där för att stoppa ner det i halsen på mig!... )Det tog ett tag att komma över besvikelsen över alla omkullkastade planer och försöka acceptera att det inte blev ens en tummetott av allt jag hade tänkt. Det skulle ha funnits en damm och stått dignande grönsaksbäddar utanför mitt hus vid den här tiden. Jovisst – några saker har ändå kommit ner i marken. Jag har bär och kryddörter, och väntar på att få skörda potatis och jordärtskockor. Men samtidigt är det så himla mycket som INTE har blivit av… (fast det kanske har varit bra för min ekonomi att jag inte kunde sätta alla mina storslagna planer i verket…
)Jag vet inte heller om jag törs lita på att jag verkligen har tagit mig upp ur den mentala gropen helt igen, men det har åtminstone känts lite mer stabilt i någon vecka nu, och jag har fått tillbaks lite drivkraft och intresse för livet och att börja pyssla.
Jag har försökt att tänka om och hitta nån annan lösning för det jag vill göra. Funderar just nu på om jag kan hitta något sätt att själv bygga ca 9 kubik massa för att fylla upp en svacka, och köpa resten av jorden jag behöver på påse? Jag älskar att bygga jord, är passionerad komposterare och har igång fyra komposter nu (som jag njuter av att gå och stoppa ner näsan i och bara dra ett djupt andetag och känna doften av kompostering!
). Jag har trädgårdsavfallskompost, lövkompost, kökskompost och latrinkompost (blandar inte löven med trädgårdsavfallet pga att jag i stort sett bara har eklöv och de behöver lite särskild omvårdnad – men funderar på att använda löven som ”brunt material” i latrinkomposten istället, tycker att det borde bli win-win av den kombon…).Kanske finns det någon möjlighet för mig att ”hitta” organiskt material som andra inte vill ha, som jag kan ta hand om och åka runt och samla upp i min gamla skruttiga kombi? Mögliga ensilagebalar? Gräsklipp och trädgårdsavfall? Uppgrävda massor? Kan jag kanske använda större stenar från tomten att grunda med i den svackan som jag vill fylla upp? Eller gamla staketstolpar som ligger slängda lite här och var på tomten? (men det kanske innebär en risk för att det sjunker ihop sen?)
Jag försöker tänka ut en ny plan nu. Har fått skjuta fram mina odlingsplaner till nästa år istället. Men nu jävlar känner jag mig på gång igen, och ser mig själv som vattendroppen som urholkar stenen!
Jag är visserligen ensam och har konstaterat att det tar minst 4 gånger så lång tid att göra nånting själv jämfört med om man vore två… Men jag SKA lyckas med det omöjliga!!! Jag SKA hitta något sätt att lösa det på, på egen hand!!!
