gul_zebra

Trådstartare
Nån här som har pmds? Hur upptäcktes det? Vad görs åt det? Hjälper det? Får ni biverkningar? Hur har vården fungerat tycker ni, tas ni på allvar?

Jag har ju dragits med en depression ett tag nu. Tycker att det lättat delvis sen den utlösande faktorn åtgärdats men är lik förbannat lika jävla deppig till och från ändå. Vi snackar helt jävla förstörd á la bara gråter hela jävla tiden växlat med helt jävla apatisk, får psykbryt för minsta lilla och ja, ni fattar. Pms gånger tusen, typ. Därtill har jag helt saknat menscykel större delen av min 20-årsålder. Gjorde min gastric bypass mitt i den utlösande faktorn här ovan och mensen hoppade igång en vecka senare, så i samma veva som depressionen. Jag har precis blivit 33 (idag faktiskt. Mitt i begynnande pms. Yeeey :meh:) och ser när jag läser att pmds ofta bryter ut först i 30-årsåldern. Så ja... It all makes sense liksom. Kollar jag diagnoskriterier så prickar jag (i mina lekmannaögon that is) in varenda en utom möjligtvis två som jag är osäker på, och av de fyra där minst en ska stämma har jag full pott. Så ja, misstanken finns ju helt klart.
 
Yes. Jag har PMDS.
Läste om det på buke första gången och det prickade in på mig till fullo, så himla skönt att äntligen få svar. Läkare och terapeuter har kliat sig i huvudet och inte förstått varför jag mått så svajigt och upp och ner i många år, även bipolär var uppe på tapeten.

Nu var det några år sedan jag fick diagnosen och sedan dess har jag hunnit med en utmattning så jag kan ha snurrat ihop händelseförloppet.

Provade Premalex först, det ska visst vara just för PMDS. Men jag ogillade biverkningarna så slutade med den.
Åt efter det Sertralin mellan ägglossning och mens vilket passade mig bättre, eller inte alltid direkt efter ägglossning utan jag försökte härda ut så länge jag kunde.

Där någonstans läste jag (också på buke tror jag) om Jättenattljusolja som tros kunna hjälpa till vid hormonproblem.
Började ta tillskott av dessa och märkte efter någon månad att jag minskat ner antal dagar med medicin. Kanske placebo, men så länge det fungerar för mig är jag nöjd oavsett.

I dagsläget tar jag bara Sertralin om det är överjävligt men klarar mig rätt OK med KBT och stöd från familjen.

Tycker förståelsen för vad PMDS är och hur det påverkar min kropp och hjärna har hjälpt mig att hantera det. Har stenkoll på ägglossning och mens för att kunna vara förberedd på när måendet åker i botten.
 
Just det!..
Jag hade skrivit ner mitt mående och när det inföll i menscykeln under några månader. Tog med almanackan till min läkare, sa att jag funderar på om jag har PMDS.
Hon höll med mig och skrev ut medicin.
 
Jag tar ecitalopram mellan ägglossning och mens. Var skeptisk men samtidigt villig att pröva alt för att slippa det helvetet. Och det känns som jag fått livet tillbaka! :)
Får svårt att sova och känner mig lite ’speedad’ men kan leva med det.
 
För mig har det blivit värre med åren, är 36 nu. Eller så satte jag det inte i samband med cykeln innan. När jag väl gjorde det fick jag Premalex utskrivet av min vanliga läkare (som alltid är amazing). Enstaka månader behöver jag inte ta den alls, ibland behöver jag ta den alla dagar mellan ägglossning och mens, men oftast räcker dom sista fyra dagarna eller så.
Biverkningar jag upplevt har bara varit att det är något svårare att få orgasm under dagarna jag tar den, men det är ju rätt så lindrigt.

Jag tror mycket annat spelar roll för hur påverkad jag blir av pmds också, om jag är stressad eller i obalans på annat sätt blir det så mycket värre.

Jag tar också olika tillskott, tex jättenattljusolja, och som skrivits tidigare har förståelsen för kroppen och cykeln varit en stor hjälp.
För mig är det en stor lättnad att ändå ha möjligheten att ta medicin. Pmds gör mig nästan personlighetsförändrad. Blir konfliktsökande, arg, ledsen, får ångest, självhatar, tror att hela världen är emot mig. Ibland är den dock en superkraft, eftersom jag inte alls blir lika konflikträdd som vanligt, tex jobbiga samtal med chefen och sånt :angel:
 
Tack för svar!
Är det någon av er som hade en depression samtidigt? Hur kunde ni isf få reda på att ni hade pmds, med tanke på att depressioner också kan bli sämre under pms?
Jag är så jävla kluven till vad jag tror själv. Jag tycker mig ju må bättre liksom. Men samtidigt är jag tamefan alltid lite låg, även bra dagar. Har alltid varit sån så liksom... Jag vet inte vad som är normalt riktigt, vet inte hur det ska kännas.
 
Tack för svar!
Är det någon av er som hade en depression samtidigt? Hur kunde ni isf få reda på att ni hade pmds, med tanke på att depressioner också kan bli sämre under pms?
Jag är så jävla kluven till vad jag tror själv. Jag tycker mig ju må bättre liksom. Men samtidigt är jag tamefan alltid lite låg, även bra dagar. Har alltid varit sån så liksom... Jag vet inte vad som är normalt riktigt, vet inte hur det ska kännas.
Om du inte redan gör det, testa att notera mående/symptom och se om det finns ett mönster kopplat till cykeln. För mig tex kan jag ha pmds 1-2 dagar runt ägglossning för att sedan må ganska okej en vecka innan det drar igång igen innan mens.
Och det är säkert individuellt, men om jag tänker på skillnaderna mellan depression och pmds, så är ilskan och konfliktsökandet betydligt mer kopplat till pmds. Samt att symptomen försvinner rätt så fort när mensen kommer.
 
Om du inte redan gör det, testa att notera mående/symptom och se om det finns ett mönster kopplat till cykeln. För mig tex kan jag ha pmds 1-2 dagar runt ägglossning för att sedan må ganska okej en vecka innan det drar igång igen innan mens.
Och det är säkert individuellt, men om jag tänker på skillnaderna mellan depression och pmds, så är ilskan och konfliktsökandet betydligt mer kopplat till pmds. Samt att symptomen försvinner rätt så fort när mensen kommer.
Ja det gör jag sen 10 månader tillbaka. Inte exakt då men i ett par mensappar för att ha lite koll på menscykeln. Ser helt klart ett samband, deppar ihop helt både vid ägglossning och mens (och 1-2 dagar in på mens, sen poff så mår jag bra igen), det är därför jag misstänker att det kanske skulle kunna röra sig om pmds. Men samtidigt finns ju en depression oavsett så kanske är det bara den som förvärras vid pms.

Särskilt konfliktsökande kan jag inte påstå att jag är... Jag bryter mer ihop och bara gråter eller är apatisk typ. Är jääävligt lättretlig bland folk men kan jag så undviker jag att vistas bland folk helt istället, dels för att jag helt enkelt inte orkar gå ut genom dörren, dels för att jag inte orkar all irritation över folk som säger nånting eller går långsamt eller whatever. Ligger hemma i soffan med hjärnspöken istället och hatar mig själv och saker jag sagt för 73 år sen och tror att jag blivit dissad för att någon inte skrivit på 2 sekunder osv. Kort sagt ligger jag hemma i soffan och är dum i huvudet och är lika jävla lättirriterad över att jag är just dum i huvudet precis som alla irriterande idioter man stöter på ute :meh:
 
Här går allt i svart någon dag kring ägglossning plus någon dag innan mens. Jag avskyr allt och alla och är trött som ett as och ångestnivån är skyhög och jag funderar både på skilsmässa och adoption och är övertygad om att jag är en sopa på mitt jobb och vill äta upp allt jag ser och och och... :meh:

Jag har i flera år funderat på att kontakta vården och höra vad som kan göras, men har dragit mig för det av anledningar jag inte riktigt kan sätta fingret på. Häromveckan sa dock mannen lite försynt att om det finns hjälp att få skulle det ju vara gynnsamt både för mig själv och för relationen. I can take a hint, så jag ska kontakta vården nu i veckan.
 
@gul_zebra Jag tycker du ska prata med vården! Om du redan äter antidepressiva kanske det räcker att höja dosen under de värsta dagarna (vet andra som fått göra så men det beror kanske på vilken medicin man äter).
 
Här går allt i svart någon dag kring ägglossning plus någon dag innan mens. Jag avskyr allt och alla och är trött som ett as och ångestnivån är skyhög och jag funderar både på skilsmässa och adoption och är övertygad om att jag är en sopa på mitt jobb och vill äta upp allt jag ser och och och... :meh:

Jag har i flera år funderat på att kontakta vården och höra vad som kan göras, men har dragit mig för det av anledningar jag inte riktigt kan sätta fingret på. Häromveckan sa dock mannen lite försynt att om det finns hjälp att få skulle det ju vara gynnsamt både för mig själv och för relationen. I can take a hint, så jag ska kontakta vården nu i veckan.
Åh vad jag känner igen det där... Förutom att jag inte har någon familj att skiljas från då, så jag är istället övertygad om att alla på jobbet hatar mig, undviker samtliga kollegor och de få som ändå försöker prata med mig (typ favoritkollegorna) får höra mig babbla om att det bästa vore om jag hoppade framför ett tåg eftersom jag är så genomsämst på precis allt :cautious:

Förut var det aldrig så, det började väl någon gång i slutet av förra sommaren eller till hösten och tja, nu har jag börjat se extremtydligt mönster i det hela och funderar på att kolla upp det där samtidigt är jag rädd för läkare och rädd för biverkningar av eventuella mediciner. Jag vet att det blir bättre om jag äter bra och tränar mycket, men det är långt ifrån alltid jag lyckas hålla mig till det.

Kollade nu någon lista på vårdgudiens hemsida eftersom @gul_zebra nämnde att det finns någon lista med diagnoskriterier. Den enda punkt jag är osäker på är om sömnen förändras, men ja punkt två, "orolig och ångestfylld" känns å andra sidan som en underdrift eftersom jag blir ett mentalt vrak.
 
Här går allt i svart någon dag kring ägglossning plus någon dag innan mens. Jag avskyr allt och alla och är trött som ett as och ångestnivån är skyhög och jag funderar både på skilsmässa och adoption och är övertygad om att jag är en sopa på mitt jobb och vill äta upp allt jag ser och och och... :meh:

Jag har i flera år funderat på att kontakta vården och höra vad som kan göras, men har dragit mig för det av anledningar jag inte riktigt kan sätta fingret på. Häromveckan sa dock mannen lite försynt att om det finns hjälp att få skulle det ju vara gynnsamt både för mig själv och för relationen. I can take a hint, så jag ska kontakta vården nu i veckan.
Do it! Finns ingen anledning att gå runt och må piss helt i onödan.

@gul_zebra Jag tycker du ska prata med vården! Om du redan äter antidepressiva kanske det räcker att höja dosen under de värsta dagarna (vet andra som fått göra så men det beror kanske på vilken medicin man äter).
Jodå, det ska jag. Sökte för depressionen i vintras och ska efter lite bollande mellan vc och psyk få komma till en kurator på psyk nu på fredag, så jag tänkte ta upp det då. Äter inga antidepp iaf, jag har erbjudits men nekat då jag inte vill fucka med min viktminskning just nu. Men går det att bara ta de när en ev pmds kör igång så vore det helt klart värt ett försök.
 
Åh vad jag känner igen det där... Förutom att jag inte har någon familj att skiljas från då, så jag är istället övertygad om att alla på jobbet hatar mig, undviker samtliga kollegor och de få som ändå försöker prata med mig (typ favoritkollegorna) får höra mig babbla om att det bästa vore om jag hoppade framför ett tåg eftersom jag är så genomsämst på precis allt :cautious:

Förut var det aldrig så, det började väl någon gång i slutet av förra sommaren eller till hösten och tja, nu har jag börjat se extremtydligt mönster i det hela och funderar på att kolla upp det där samtidigt är jag rädd för läkare och rädd för biverkningar av eventuella mediciner. Jag vet att det blir bättre om jag äter bra och tränar mycket, men det är långt ifrån alltid jag lyckas hålla mig till det.

Kollade nu någon lista på vårdgudiens hemsida eftersom @gul_zebra nämnde att det finns någon lista med diagnoskriterier. Den enda punkt jag är osäker på är om sömnen förändras, men ja punkt två, "orolig och ångestfylld" känns å andra sidan som en underdrift eftersom jag blir ett mentalt vrak.

För mig har det också kommit på senare år, någon gång efter 30 skulle jag tippa. Eller så har det funnits där längre, men maskerats av betydligt jobbigare saker (framför allt mina båda föräldrars bortgång). Jag checkar alla symtom på vårdguiden, och de är ju verkligen desamma som för en depression.

Jag är, på gott och ont, rätt bra på att lägga locket på och agerar inte ut eller så, men t.ex. maken märker det ju ändå, inte minst genom att jag drar mig undan och genom att jag blir så trött just av att lägga locket på...
 
För mig har det också kommit på senare år, någon gång efter 30 skulle jag tippa. Eller så har det funnits där längre, men maskerats av betydligt jobbigare saker (framför allt mina båda föräldrars bortgång). Jag checkar alla symtom på vårdguiden, och de är ju verkligen desamma som för en depression.

Jag är, på gott och ont, rätt bra på att lägga locket på och agerar inte ut eller så, men t.ex. maken märker det ju ändå, inte minst genom att jag drar mig undan och genom att jag blir så trött just av att lägga locket på...
Jag fyllde 29 nu i somras, så tja, jag är ju ungefär 30 iaf. Tyvärr är jag världssämst på att spela teater, så när det är som värst påverkar det utan tvekan allting överallt. Usch. Ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att jag verkligen borde få ordning på det på något sätt. Vet inte hur man börjar bara. Känner inte riktigt att jag gillar vårdcentralen här.
 
Jag vet inte om jag har det eller en ålderskris eller bara är allmänt missnöjd med livet. Men jag pendlar mycket, det går liksom inte att hänga med i mina svängar. Just nu har jag dille på att jag vill flytta till USA. Men det kan lika gärna vara över om ett par dagar 🤷🏻‍♀️ kan säkert vara hormonellt, märker stor skillnad på mig själv sedan jag började få mens igen efter flera år utan.
 
Jag har också märkt att det ändrats nu de senaste åren (är 34). Några dagar innan mens är jag helt förstörd. Ångestkänsla, kan få utbrott (aldrig hänt tidigare, jag är en ganska sansad person), vill bara gråta och är riktigt konfliktsökande. Kolhydrater? Ja tack!

Jag tänkte att det hade med all ivf att göra men kanske det bara kommit med åren. Ska fundera på att eventuellt söka hjälp tror jag.
 
Åh vad jag känner igen det där... Förutom att jag inte har någon familj att skiljas från då, så jag är istället övertygad om att alla på jobbet hatar mig, undviker samtliga kollegor och de få som ändå försöker prata med mig (typ favoritkollegorna) får höra mig babbla om att det bästa vore om jag hoppade framför ett tåg eftersom jag är så genomsämst på precis allt :cautious:

Relaterar verkligen! Samma känsla i stallet, alla hatar mig egentligen och har gaddat ihop sig mot mig. Minsta beteende som kan tolkas som avvisande eller otrevligt tolkar jag just så, fast gånger tusen.
 
Jag har fått premalex jag med, och tyckte att det hjälpte i början men sen kändes det mest som att jag blev avtrubbad och trött. Borde ta tag i det där igen, men har inte orken för det just nu.

Tänkte passa på att nämna att man absolut kan ta det med sin gynekolog. Av egen erfarenhet så tycker jag att gynekologen ofta har mer koll på PMDS och så jämfört med vårdcentralen.
 
Nån här som har pmds? Hur upptäcktes det? Vad görs åt det? Hjälper det? Får ni biverkningar?

Jag. Noterade ett så himla tydligt samband med menscyklerna, vaknade upp till ett nattsvart liv typ 9-10 dagar innan mens och det försvann så fort mensen kommer. Äter p-piller Yaz och är supernöjd! I början var pmdsen helt borta men nu ett par år senare har den börjat skymta fram igen, dock inte lika starkt som tidigare. När jag började med pillrena blev min hy galen men nu är den jättefin.
 
Senast ändrad:
Jag. Noterade ett så himla tydligt samband med menscyklerna, vaknade upp till ett nattsvart liv typ 9-10 dagar innan mens och det försvann så fort mensen kommer. Äter p-piller Yaz och är supernöjd! I början var pmdsen helt borta men nu ett par år senare har den börjat skymta fram igen, dock inte lika starkt som tidigare. När jag började med pillrena blev min hy galen men nu är den jättefin.
Åh, du har ingen annan behandling än p-piller alltså? Det om något låter ju lovande!
Jag har konstaterat länge att hormonella p-medel inte är något för mig för jag blir tamefan helt förstörd. Men så läser jag att man med pmds är känslig för progesteron... Och som tjock har jag såklart bara käkat minipiller, således bara progesteron och inget östrogen. KANSKE kan vara därför jag var så jävla bitter :idea:
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag borde ligga och sova nu men jag bröt ihop istället... Jag har fått världens bästa nyheter för ett tag sen. Jag ska bli moster :love...
Svar
8
· Visningar
2 089

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp