PMS alltså jag orkar inte

[strawberrysylt]

Jag hade ingen mens på ca 8-9 år och dessförinnan hade jag vad jag kan komma ihåg ingen PMS eller nåt. Så jag har ju aldrig varit med om detta förr. Nu har den varit tillbaka i ca 1 år och alltså vissa månader...

Igår blev en riktig skitdag och idag började jag på riktigt gråta för jag tycker synd om tussilagosarna nu när det har kommit snö igen så antagligen berodde även gårdagen lite på pms... Allså... hur orkar man? Vad gör man? Håller extrem koll och bokar in några kravlösa dagar under täcket varje månad? Hjälp.

 

[Hoarfrost]

Jag hade ingen mens på ca 8-9 år och dessförinnan hade jag vad jag kan komma ihåg ingen PMS eller nåt. Så jag har ju aldrig varit med om detta förr. Nu har den varit tillbaka i ca 1 år och alltså vissa månader...

Igår blev en riktig skitdag och idag började jag på riktigt gråta för jag tycker synd om tussilagosarna nu när det har kommit snö igen så antagligen berodde även gårdagen lite på pms... Allså... hur orkar man? Vad gör man? Håller extrem koll och bokar in några kravlösa dagar under täcket varje månad? Hjälp.

Jag har så och har alltid haft så. Man orkar inte, jag kan först bli ledsen över tussilagosarna, sen bli arg över mig själv som blir ledsen över tussilagosarna, sen bli jättejätteledsen för att jag är så hård och arg på mig själv bara för att jag är ledsen över tussilagosarna... Sen snurrar det så i en evighet. Sen kommer någon och frågar snällt om jag vill ha en blå eller gul pärla och jag blir vansinnig över att personen existerar och interagerar med mig överhuvudtaget. Sen blir jag avgrundsledsen över att jag inte kan bete mig och ligger och gråter i någon timma... osv osv.
Det är en bergochdalbana i helvetet som man inte vet när den kommer sluta.

Jag vet inte riktigt vad man gör. Jag har på senaste tid funderat på att försöka få hjälp med det där. Tror det är gynekolog man vänder sig till. Kanske något för dig?

 

[Amha]

En gammal klasskamrat i gymnasiet fick någon slags stämningsstabiliserande för sin pms minns jag. Kan det vara nåt kanske?

 

[the_connemara]

Jag mår bättre av vissa hormoner. P-stav gör mest gott för att stabilisera mitt humör. Nu märker jag inte av humörsvängningar pga menscykeln. Är känslig alltid men inte så tydligt varierande.

 

[strawberrysylt]

Jag har så och har alltid haft så. Man orkar inte, jag kan först bli ledsen över tussilagosarna, sen bli arg över mig själv som blir ledsen över tussilagosarna, sen bli jättejätteledsen för att jag är så hård och arg på mig själv bara för att jag är ledsen över tussilagosarna... Sen snurrar det så i en evighet. Sen kommer någon och frågar snällt om jag vill ha en blå eller gul pärla och jag blir vansinnig över att personen existerar och interagerar med mig överhuvudtaget. Sen blir jag avgrundsledsen över att jag inte kan bete mig och ligger och gråter i någon timma... osv osv.
Det är en bergochdalbana i helvetet som man inte vet när den kommer sluta.

Jag vet inte riktigt vad man gör. Jag har på senaste tid funderat på att försöka få hjälp med det där. Tror det är gynekolog man vänder sig till. Kanske något för dig?

En gammal klasskamrat i gymnasiet fick någon slags stämningsstabiliserande för sin pms minns jag. Kan det vara nåt kanske?

Jag mår bättre av vissa hormoner. P-stav gör mest gott för att stabilisera mitt humör. Nu märker jag inte av humörsvängningar pga menscykeln. Är känslig alltid men inte så tydligt varierande.

Tack för era svar!

Hormoner vill jag helst inte ta, jag har lite svårt för allt som har med tabletter och ämnen att göra typ... Kan nästan räkna på en hand hur många jag tagit värktabletter i mitt liv. Vet att det inte är samma sak, men iallfall ...
Men tack för tips ifall det skulle kännas aktuellt längre fram.

Finns det annat man kan tänka på? Viss mat att äta/undvika kanske? Eller som sagt försöka planera lite efter det kanske, inte planera in kravfyllda aktiviteter de dagarna om man vet att det kan bli pannkaka kanske...

Fast det är inte varje månad det är såhär, ibland märks det inget, ibland lite och sen ibland helt under isen... :/

Nu anlände just ett betyg jag tycker är orättvist också. Kul.

 

[pajaztar]

Följande åtgärder hjälper mig med att ha rimligare menscykler vad gäller PMS och mensvärk:

-så lite koffeinhaltiga drycker som möjligt
-ingen alkohol
-försöka få duglig sömn
-vitamintillskott (särskilt d-vitamin)
-"lagom" rörelse/motion dvs inte helt slö men inte hård träning heller
-försöka undvika stress generellt.

Om jag vill ha extra bra cykler drar jag också ner på gluten.

Måttlig vetenskaplig evidens på ovanstående, men ganska enkelt att testa ifall man inte gjort det.

 

[pajaztar]

Också acceptans och förståelse för en själv och att tillåta sig att ha sämre dagar.

 

[pajaztar]

Ja just det, äta ordentligt hjälper. Lite mer proteiner. Gärna bra kött och mycket grönsaker.

 

[DarkInNight]

PMDS - överjävlig PMS.

Går att medicinera. Premalex eller Sertralin är vanliga.
Jättenattljusolja har hjälpt mig en del. Och acceptans och förståelse.

 

[Kaching]

Jag har diagnostiserad PMDS. Är överlag en väldigt hormonell person som påverkas mycket av hormonerna i kroppen.

Om jag mår helt ok i vardagen, känner att saker är under någorlunda kontroll och håller koll på min cykel så funkar det helt ok. Några pissiga dagar i månaden men jag försöker vara snäll mot mig själv.

Stress är den värsta boven när det gäller att förvärra symptomen för mig. Kaffe och socker är saker i matväg som jag märkt kan förvärra, men om jag är mitt uppe i de värsta dagarna och jag är sugen på karamellatte, då mår jag bättre av att dricka en karamellatte än att försöka styra kosten för mycket

Hormonella preventivmedel funkar dåligt på mig. Hormonspiral är det enda som funkar ok, men ska testa kopparspiral nästa gång tror jag. Har tidigare mikrodoserat ångestdämpande för PMDS:en men då fick jag sömnrubbningar så jag fick välja mellan att må piss eller sova

 

[Milosari]

Jag valde mellan hormonspiral och antidepressiva och valde det förra. Jag blir helt koko, mer arg än ledsen men det förstör mitt liv. Några dagar går åt att sumpa alla relationer jag har, resten av månaden åt att reparera skadan (om det ens går). Men spiral fungerar jag som en normal människa!

 

[Milosari]

Jag har diagnostiserad PMDS. Är överlag en väldigt hormonell person som påverkas mycket av hormonerna i kroppen.

Om jag mår helt ok i vardagen, känner att saker är under någorlunda kontroll och håller koll på min cykel så funkar det helt ok. Några pissiga dagar i månaden men jag försöker vara snäll mot mig själv.

Stress är den värsta boven när det gäller att förvärra symptomen för mig. Kaffe och socker är saker i matväg som jag märkt kan förvärra, men om jag är mitt uppe i de värsta dagarna och jag är sugen på karamellatte, då mår jag bättre av att dricka en karamellatte än att försöka styra kosten för mycket

Hormonella preventivmedel funkar dåligt på mig. Hormonspiral är det enda som funkar ok, men ska testa kopparspiral nästa gång tror jag. Har tidigare mikrodoserat ångestdämpande för PMDS:en men då fick jag sömnrubbningar så jag fick välja mellan att må piss eller sova

Kopparspiral gör väl noll och intet för PMS? Det har dessutom kommit fram lite mindre trevliga saker om kopparspiraler. Jag hade gjort en del efterforskningar först!

 

[Kaching]

Kopparspiral gör väl noll och intet för PMS? Det har dessutom kommit fram lite mindre trevliga saker om kopparspiraler. Jag hade gjort en del efterforskningar först!

Mer att alla hormonella preventivmedel jag testat förvärrar PMDS:en, och därför vill jag testa hormonfritt!

 

[Terqa]

Har aldrig haft problem med PMS, ägglossnings/mensvärk och sånt. Men sen fick jag barn, och nu är det hopplöst varannan månad. För det är varannan cykel som jag först har så ont vid ägglossning att jag ibland får ställa mig och proflyaxandas innan värktabletter börjar verka. Sen närmar sig mensen och klumpen i halsen säger "hej här är jag och kommer inte lämna dig på 2 veckor". Gråter för ALLT, känner mig hopplös, värdelös etc etc. Noll sexlust under hela den cykeln. För att sen nästa cykel må ganska normalt. Hormoner alltså

 

[RedQueen]

Jag har alltid haft jättejobbig PMS med både grava smärtor och humörsvängningar(fast vem blir inte oerhört sur av att ha en uppblåst mage och ha ont vare sig man står, går eller ligger ner och det enda folk säger är att det blir bra sen när man föder barn?).
Jag provade p-piller i ett par månader när jag var yngre men det gjorde det hela värre, jag kan ärligt talat säga att inte ens jag stod ut med mig själv den tiden. Jag var till och med mer emotionellt stabil när jag slutade snusa efter 14 år.

Det som hjälper mig är jättenattljusolja, ordentliga sömnrutiner, se till att få i sig god och ordentlig mat och choklad(viktigt!). Och att acceptera att jag är ett emotionellt vrak en gång i månaden som behöver extra omtanke från mig själv.

 

[strawberrysylt]

Följande åtgärder hjälper mig med att ha rimligare menscykler vad gäller PMS och mensvärk:

-så lite koffeinhaltiga drycker som möjligt
-ingen alkohol
-försöka få duglig sömn
-vitamintillskott (särskilt d-vitamin)
-"lagom" rörelse/motion dvs inte helt slö men inte hård träning heller
-försöka undvika stress generellt.

Om jag vill ha extra bra cykler drar jag också ner på gluten.

Måttlig vetenskaplig evidens på ovanstående, men ganska enkelt att testa ifall man inte gjort det.

Också acceptans och förståelse för en själv och att tillåta sig att ha sämre dagar.

PMDS - överjävlig PMS.

Går att medicinera. Premalex eller Sertralin är vanliga.
Jättenattljusolja har hjälpt mig en del. Och acceptans och förståelse.

Jag har diagnostiserad PMDS. Är överlag en väldigt hormonell person som påverkas mycket av hormonerna i kroppen.

Om jag mår helt ok i vardagen, känner att saker är under någorlunda kontroll och håller koll på min cykel så funkar det helt ok. Några pissiga dagar i månaden men jag försöker vara snäll mot mig själv.

Stress är den värsta boven när det gäller att förvärra symptomen för mig. Kaffe och socker är saker i matväg som jag märkt kan förvärra, men om jag är mitt uppe i de värsta dagarna och jag är sugen på karamellatte, då mår jag bättre av att dricka en karamellatte än att försöka styra kosten för mycket

Hormonella preventivmedel funkar dåligt på mig. Hormonspiral är det enda som funkar ok, men ska testa kopparspiral nästa gång tror jag. Har tidigare mikrodoserat ångestdämpande för PMDS:en men då fick jag sömnrubbningar så jag fick välja mellan att må piss eller sova

Jag har alltid haft jättejobbig PMS med både grava smärtor och humörsvängningar(fast vem blir inte oerhört sur av att ha en uppblåst mage och ha ont vare sig man står, går eller ligger ner och det enda folk säger är att det blir bra sen när man föder barn?).
Jag provade p-piller i ett par månader när jag var yngre men det gjorde det hela värre, jag kan ärligt talat säga att inte ens jag stod ut med mig själv den tiden. Jag var till och med mer emotionellt stabil när jag slutade snusa efter 14 år.

Det som hjälper mig är jättenattljusolja, ordentliga sömnrutiner, se till att få i sig god och ordentlig mat och choklad(viktigt!). Och att acceptera att jag är ett emotionellt vrak en gång i månaden som behöver extra omtanke från mig själv.

Tack för era svar!

Så tråkigt att läsa att det drabbar vissa så hemskt .

Jag tror inte att jag har PMDS, det har väl egentligen bara varit en månad tror jag som jag varit helt under isen, nån gång i början när mensen kom igång tror jag så då "slog" den väl verkligen till liksom med allting när systemet startade om...

Sen är det besvärligt ibland...

Men nu tror jag peppar peppar att det börjar kännas bättre igen... Men, som ni skriver det här med rutiner och att låta sig ha såna dagar, äta bra, undvika stress... det är nog sånt jag får försöka göra... Jag har skrivit upp alla månader nu och den är ganska regelbunden så jag bör ju kunna lista ut när jag ev kommer må piss och kanske försöka om det går att inte boka in sånt jag redan vet att jag tycker är jättekravfullt de dagarna... om det går.

Igår behövde jag nog mest skriva av mig tror jag... och det var bra, för nu har jag ju fått massa tips . Jag har inte riktigt satt det i samband innan, men ska försöka tänka på tipsen nu som sagt och ta hand om mig Tycker jag gör det, men visst ibland är man ju lite pressad... just nu är det verkligen ovanligt mycket på G i mitt liv... och då blev det hemskt...

 

[Ramona]

Men, som ni skriver det här med rutiner och att låta sig ha såna dagar, äta bra, undvika stress... det är nog sånt jag får försöka göra... Jag har skrivit upp alla månader nu och den är ganska regelbunden så jag bör ju kunna lista ut när jag ev kommer må piss och kanske försöka om det går att inte boka in sånt jag redan vet att jag tycker är jättekravfullt de dagarna... om det går.

Jag använder mig att appen Hälsa. Den kommer gratis med min iPhone. I den lägger jag in när jag har mens och vilka symptom jag har och sen räknar appen själv ut efter några månader när den fått bra underlag när jag ska ha mens.

Jag fick i övre 30-årsåldern ångest. Har aldrig haft ångest tidigare. Men det är först på senaste tiden som jag insett att min ångest är helt hormonellt styrd. Det går att sätta klockan efter hur min ångest kommer vara beroende på vart i menscykeln jag är.

 

[Kaching]

Tack för era svar!

Så tråkigt att läsa att det drabbar vissa så hemskt .

Jag tror inte att jag har PMDS, det har väl egentligen bara varit en månad tror jag som jag varit helt under isen, nån gång i början när mensen kom igång tror jag så då "slog" den väl verkligen till liksom med allting när systemet startade om...

Sen är det besvärligt ibland...

Men nu tror jag peppar peppar att det börjar kännas bättre igen... Men, som ni skriver det här med rutiner och att låta sig ha såna dagar, äta bra, undvika stress... det är nog sånt jag får försöka göra... Jag har skrivit upp alla månader nu och den är ganska regelbunden så jag bör ju kunna lista ut när jag ev kommer må piss och kanske försöka om det går att inte boka in sånt jag redan vet att jag tycker är jättekravfullt de dagarna... om det går.

Igår behövde jag nog mest skriva av mig tror jag... och det var bra, för nu har jag ju fått massa tips . Jag har inte riktigt satt det i samband innan, men ska försöka tänka på tipsen nu som sagt och ta hand om mig Tycker jag gör det, men visst ibland är man ju lite pressad... just nu är det verkligen ovanligt mycket på G i mitt liv... och då blev det hemskt...

Om livet är allmänt tufft nu så förstår jag att det känns extra jobbigt innan mens För mig var det verkligen en ögonöppnare att börja följa min cykel. Att inse att det är pga. hormoner som jag satt och grät åt rescue videos, och sedan blev skitförbannad för att jag råkade tappa något har gett mig en förståelse som gör att jag kan hantera svängarna bättre. Jag önskar att jag kunde behandla med hormoner, men då blir jag ett känslolöst paket som vandrar genom livet i en neutral, grå känslodimma. Lycka till

 

[cambodia]

Man orkar inte. För mig kommer det som en överraskning varje gång, varför känns livet piss? Varför får jag ångest över en sån skitsak? Varför vill jag bara gråta? Jahaa…! Och så förstår man. Men andra kan ha svårt att förstå vet jag av erfarenhet, tyvärr. Jag försöker mest att acceptera det som det är, inte orkat ta tag i det även om det är sjukt jobbigt!

När jag var gravid mådde jag SÅ himla bra, var så stabil i humöret och måendet, så någon sorts hormon hjälpte ju då. Men man kan ju inte gå och vara gravid jämt

 

[cambodia]

Jag har alltid haft jättejobbig PMS med både grava smärtor och humörsvängningar(fast vem blir inte oerhört sur av att ha en uppblåst mage och ha ont vare sig man står, går eller ligger ner och det enda folk säger är att det blir bra sen när man föder barn?).
Jag provade p-piller i ett par månader när jag var yngre men det gjorde det hela värre, jag kan ärligt talat säga att inte ens jag stod ut med mig själv den tiden. Jag var till och med mer emotionellt stabil när jag slutade snusa efter 14 år.

Det som hjälper mig är jättenattljusolja, ordentliga sömnrutiner, se till att få i sig god och ordentlig mat och choklad(viktigt!). Och att acceptera att jag är ett emotionellt vrak en gång i månaden som behöver extra omtanke från mig själv.

Apropå att det skulle bli bättre efter man fått barn så för mig blev smärtan mindre, men ångesten samma eller värre…