Pojkvän med dåligt humör.

@alp

Ja alltså, det finns ju inte så mycket mer att säga än det @niphredil redan sagt.
Han är ett pucko och väljer sina föräldrar och deras gård över dig VARJE dag. Du är värd bättre.

Jag skulle inte lika självklart valt en flickvän jag känt i ett halvår framför min familj, om jag nu varit M. Folk tycker å ena sidan att man inte ska bli _för_ kär, å andra sidan att man ska vara väldigt kär. Man ska prioritera sin partner framför sin familj.. Eller, vänta nu. Åtminstone jag drömmer om betydligt mer än att min äldre familj och min blivande familj kommer komma överens. Jag förväntar mig att de kan umgås. Jag såg att du skrev varje, och hade jag varit M hade jag valt min familj varje dag. Jag väljer att inte välja, en partner som inte kommer överens med mina föräldrar är ingen partner för mig, då är vi för olika.

Sen väljer man ju inte sina föräldrar, men då får väl M göra det bästa av situationen och säga som det är. Välj, de här alternativen finns, jag känner såhär, låt oss sitta ner och diskutera vår eventuella framtid. M gör likadant med sin familj.

Japp, jag älskar min familj och jag älskar min pojkvän, och jag vägrar välja. Jag har iofs inte föräldrar som är något fall för djurskyddet...

Mina åsikter gäller nog bara för familjer som ha ungefäääääär samma syn på saker. Annars får man väl prata, det är det enda alternativet man har.
 
Japp, jag älskar min familj och jag älskar min pojkvän, och jag vägrar välja.

Fast jag tänker att om någon av dem beter sig illa är det lite din skyldighet att ställa dig bakom den ena. Alltså om dina föräldrar beter sig som rövar mot din partner, då är det ju givet att du stöttar honom. Precis som du ställer dig bakom dina föräldrar om din snubbe skulle bete sig illa mot dem. Det ingår liksom tycker jag, att inte låta andra bete sig illa mot en person man tycker om.
 
Och jag vet inte nu hur jag ska kunna komma över M...?

Det kommer gå till slut. Precis som kloka @niphredil sa så får man sörja, äta choklad, ringa en vän, gå promenader, göra saker som är okej, åka till stallet, jobba, umgås med vänner, och så vidare. Först kommer du må bra i minuter, sen timmar, sen dagar och rätt som det är upptäcker du att du faktiskt mår bra, på riktigt.

Jag vet att många skrivit det tidigare och jag förstår att det gör ont just nu men tro mig; det här är bäst. Maken till destruktiv relation alltså! Du kommer se tillbaka på det här om ett år eller så och vara glad att du slapp undan. Jag lovar och svär. Och snälla, ta verkligen till dig att du ska ha och förtjänar bättre.
 
Vad tänker du i situationer där man är rädd för både sin partner och hans far?

Ditt inlägg kändes lite konstigt i den här tråden om jag ska vara ärlig.
Ja, jag håller verkligen med.

@Silkisif Har du ens läst tråden? Har du inte gjort det är det otroligt respektlöst och har du gjort det så kan jag inte för mitt liv begripa att du sätter dig och argumenterar såhär.
 
Trodde inte de skulle gå så långt att jag skulle sätta mig här och skriva om råd.

Bra att du gjorde det. Du har fått många bra svar.
Du är klok och vet redan svaret på din fundering.

Känns det som du skriver-så ÄR det inget bra förhållande.
Ett sk. "drömliv på landet!" det kan du få ändå. Antingen ensam eller med en annan som inte får dig att känna dig så som du beskriver.
 
Fast jag tänker att om någon av dem beter sig illa är det lite din skyldighet att ställa dig bakom den ena. Alltså om dina föräldrar beter sig som rövar mot din partner, då är det ju givet att du stöttar honom. Precis som du ställer dig bakom dina föräldrar om din snubbe skulle bete sig illa mot dem. Det ingår liksom tycker jag, att inte låta andra bete sig illa mot en person man tycker om.
Jag antar att du missade mitt sista stycke :)
 
Vad tänker du i situationer där man är rädd för både sin partner och hans far?

Ditt inlägg kändes lite konstigt i den här tråden om jag ska vara ärlig.

Mitt inlägg var ett svar till Mulberry och en protest mot denna "älska din vän" vs "älska din familj".

Till TS håller jag med er andra, men ni sköter snacket så bra att jag inte lägger mig i.

Nu såg jag väl mest världen ur Ms perspektiv i mitt inlägg.. Är man rädd för både sin partner och dess ena förälder är det ett sjukt förhållande, sådana bör man ta sig ur så fort man bara kan, hur fort det är är upp till var och en. Är det inte fort nog, eller säkert nog, bör man ta hjälp. Sen är det nog inte särskilt lätt att utföra..
 
Ja, jag håller verkligen med.

@Silkisif Har du ens läst tråden? Har du inte gjort det är det otroligt respektlöst och har du gjort det så kan jag inte för mitt liv begripa att du sätter dig och argumenterar såhär.

Jag skrev hur jag tyckte att M borde ha agerat?

Sist skrev jag även att om relationerna är annorlunda än att man är på samma plan blir det svårare och förmodligen annorlunda.
Som sagt (åter igen..) så var mitt svar till Mulberry som protest mot den idealiserade "han ska välja dig".

Nej, han ska inte välja dig, han ska respektera dig och ni ska ha en relation ni båda är nöjda med. Om du bara nöjer dig med att bli vald i alla lägen, då får du hitta en partner som sätter dig först. Det är liksom inte så svart eller vitt. Mitt inlägg var BARA som invändning i den debatten, inte något råd till TS (hur man nu kan utläsa det?).
 
Mitt inlägg var BARA som invändning i den debatten, inte något råd till TS (hur man nu kan utläsa det?
Okej, så du ville diskutera en mening utanför sitt sammanhang? Bra, då har du fått göra det. Här är en tråd där en tjej har beskrivit hur hon är rädd för sin partner och även hans förälder, en förälder som partnern tvunget vill bo så nära att TS tvingas ha kontakt med honom. Känns som att ditt fokus ligger väldigt skevt.
 
Tänker inte ens fundera eller läsa @Silkisif kommentarer mer. Jag har aldrig vart ek tjej som krävt uppmärksamhet eller haft viljan att alltid bli vald och satt först i situationer. Men jag vill inte bo på en gård där jag känner mig rädd för vad Ms pappa ska säga eller om han ska köra ut mig igen. M förstår de men pga att han är så styrd av sin pappa vågar eller vill inte M släppa taget om gården. Jag vill leva ett liv i ett hem som vi tvåbestämmer över helt och hållet. Utan att behöva vara rädd att någon ska komma och förstöra
 
Tänker inte ens fundera eller läsa @Silkisif kommentarer mer. Jag har aldrig vart ek tjej som krävt uppmärksamhet eller haft viljan att alltid bli vald och satt först i situationer.
Bra! Det är helt uppenbart om man läser din tråd att det sista du har problem med är att du är för krävande - tvärtom! Så ignorera hennes poster bara. De har ingenting med dig att göra.

Men jag vill inte bo på en gård där jag känner mig rädd för vad Ms pappa ska säga eller om han ska köra ut mig igen. M förstår de men pga att han är så styrd av sin pappa vågar eller vill inte M släppa taget om gården. Jag vill leva ett liv i ett hem som vi tvåbestämmer över helt och hållet. Utan att behöva vara rädd att någon ska komma och förstöra
Givetvis ska du inte bo någonstans där du inte känner dig bekväm, önskad och avslappnad. Och du ska inte vara med någon som, oavsett anledning, förväntar sig att du ska göra det.

Akta dig för att idealisera M.
 
@Silkisif I en sån här tråd bör man visa större hänsyn än att diskutera olika sakfrågor. Det är ett känsligt ämne och TS behöver stöttning och peppning, inte kontraproduktiva sidodiskussioner.
 
Tänker inte ens fundera eller läsa @Silkisif kommentarer mer. Jag har aldrig vart ek tjej som krävt uppmärksamhet eller haft viljan att alltid bli vald och satt först i situationer. Men jag vill inte bo på en gård där jag känner mig rädd för vad Ms pappa ska säga eller om han ska köra ut mig igen. M förstår de men pga att han är så styrd av sin pappa vågar eller vill inte M släppa taget om gården. Jag vill leva ett liv i ett hem som vi tvåbestämmer över helt och hållet. Utan att behöva vara rädd att någon ska komma och förstöra

Det har jag inte sagt(fortfarande..). Däremot har jag sagt att M skulle ha behandlat dig bättre, att du och han borde sitta ner och prata, inte enbart på ditt initiativ utan det borde ligga i Ms intresse också. Gör det inte det (uppenbarligen inte) så är ni inte på samma nivå- en relation bygger på att BÅDA är med och VILL forma något tillsammans. Han säger kanske att han vill, men han gör det inte. Folk pratar om att de ska göra allt möjligt, bara det man verkligen vill blir av.

Och jo, man får, och ska, kräva uppmärksamhet. De allra flesta behöver uppmärksamhet för att fungera. Man vill att någon frågar hur dagen varit, hur man mår, vad man vill göra. Man behöver någon som bryr sig om en. Om du ger den omtanken, stödet och uppmärksamheten till din partner så vill du ju få tillbaka den.


@Wysiwyg Jag tycker det är fult att ge en idealiserad bild av världen, det är inte så det ser ut. Jag har skrivit hur M borde ha betett sig, kanske. Sakfrågor är väl allt..
 
@Silkisif

Men herrgud, kan du inte bara ta till dig att dina inlägg inte är rätt för den här tråden? Jag och en till reagerade på det olämpliga att diskutera sakfrågor som inte ens hör till TS situation och du tuffar envist på fastän TS till och med skrivit rakt ut att hon tror du skriver om henne och att hon inte orkar läsa det du skriver.

Har du ens läst tråden? Tycker du på fullaste allvar att du hjälper TS på något vis när du skriver som du gör?
 
@Silkisif

Men herrgud, kan du inte bara ta till dig att dina inlägg inte är rätt för den här tråden? Jag och en till reagerade på det olämpliga att diskutera sakfrågor som inte ens hör till TS situation och du tuffar envist på fastän TS till och med skrivit rakt ut att hon tror du skriver om henne. Har du ens läst tråden? Tycker du på fullaste allvar att du hjälper TS på något vis när du skriver som du gör?

TS vet ju redan att M betett sig illa, behövs då tråden alls? Ja, för att ge pepp och nya infallsvinklar.
Jag skrev tydligt att jag pratade om M och inte TS, och har pekat på det även senare. Jag har hängt med i tråden från första början.
Ja, jag tycker det hör hit. M borde ha tagit ett större ansvar. De borde kommunicera mera, berätta inte bara att "jag älskar dig" utan även hur de känner om livet runtomkring. Mera.

Förlåt TS om jag var otydlig. Jag trodde jag skrev rakt ut att jag pratade om M och inte dig.
Nu kommer jag inte kommentera mer, det leder ändå ingenvart, men jag hoppas att TS problem löser sig på bästa sätt. Hon har bra stöd här!
 
@alp Har försökt hänga med i det tysta och hoppas hela tiden på en fin lösning (det vill säga att du kommer därifrån och hittar en ny kille så småningom, om det är det du vill) och bara funderar på om du kommit ifrån gården?
 
@tolksele tur i oturen så han jag aldrig flytta till gården. Vi började bygga på vårat första boende där och de var under den tiden som allt hände.
Just nu känns allt så tomt, saknar honom sjukt mycket då jag som sagt flyttade till en helt ny stad där jag bara kände honom. Skulle han bara inse att de finns en chans för oss och ta de steget så vet jag att jag skulle försöka. För de är de jag vill och för att han har jobbat så mycket med sig själv och jag är inte rädd för honom längre. Vet att man aldrig borde bli rädd för sin partner men de är så jag känner.
 
Jag skulle inte lika självklart valt en flickvän jag känt i ett halvår framför min familj, om jag nu varit M. Folk tycker å ena sidan att man inte ska bli _för_ kär, å andra sidan att man ska vara väldigt kär. Man ska prioritera sin partner framför sin familj.. Eller, vänta nu. Åtminstone jag drömmer om betydligt mer än att min äldre familj och min blivande familj kommer komma överens. Jag förväntar mig att de kan umgås. Jag såg att du skrev varje, och hade jag varit M hade jag valt min familj varje dag. Jag väljer att inte välja, en partner som inte kommer överens med mina föräldrar är ingen partner för mig, då är vi för olika.

Sen väljer man ju inte sina föräldrar, men då får väl M göra det bästa av situationen och säga som det är. Välj, de här alternativen finns, jag känner såhär, låt oss sitta ner och diskutera vår eventuella framtid. M gör likadant med sin familj.

Japp, jag älskar min familj och jag älskar min pojkvän, och jag vägrar välja. Jag har iofs inte föräldrar som är något fall för djurskyddet...

Mina åsikter gäller nog bara för familjer som ha ungefäääääär samma syn på saker. Annars får man väl prata, det är det enda alternativet man har.

Jag förstår din poäng och vad du menar. Men det så himla tydligt att det här är ett mycket dysfunktionellt förhållande och att TS behov väljs bort varje dag för att snubben vill bo kvar på gården hos sina föräldrar, trots att TS verkligen vantrivs.

Jag förstår alltså din problematisering av det hela men tycker inte att den hör hemma här, jag tycker att det är på en helt annan nivå.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
24
· Visningar
1 928
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
Svar
19
· Visningar
2 617
Senast: Saigon
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
762
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
724

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp