Politik i Sverige

[Breaktown]

Det gör mig lite rädd att du tror så.
Det är ju liksom en misstroendeförklaring för hela demokratin.

att man bara skulle vilja arbeta politiskt om det finns "möjligheter" för en.

Jag har varit politiskt aktiv sedan 1975 och träffat politiker på alla nivåer. Kan på rak arm bara räkna upp en enda som arbetat för egna fördelar. Alla jag känner engagerar sig för allas bästa. Via den väg man anser bäst.

För att spinna vidare på detta.

Jag har arbetat (som tjänsteman) i politiskt styrda organisationer i sammanlagt drygt 10 år. Jag har träffat kanske två eller tre politiker där mitt intryck var att människan engagerat sig politiskt för sin egen och sitt närmaste gängs skull och inget annat. Viljan att vara herre på täppan typ. I övrigt är min uppfattning att politiker drivs av viljan att förändra, och en övertygelse om att partiets politik skulle vara det bästa för samhället, alternativt ett stort engagemang i en enskild fråga. Att man engagerar sig i miljöpartiet för att man brinner för skogens bevarande i hemkommunen typ.

Däremot tycker jag att det alltför ofta blir "för mycket politik" som tjänstemännen säger Det vill säga att det blir något sorts politiskt maktspel i oväsentliga små frågor och det blir viktigare att ha rätt från början än att resultatet blir bra. Eller som när det ska debatteras i en halvtimme på sammanträdet om vilket parti som kom med förslaget först, även om
alla är överens om att förslaget är bra. Men det ändrar inget i grundinställningen och innebär inte att de inblandande parterna inte har "goda avsikter" i grunden.

 

[vilde]

Det gör mig lite rädd att du tror så.
Det är ju liksom en misstroendeförklaring för hela demokratin.

att man bara skulle vilja arbeta politiskt om det finns "möjligheter" för en.

Jag har varit politiskt aktiv sedan 1975 och träffat politiker på alla nivåer. Kan på rak arm bara räkna upp en enda som arbetat för egna fördelar. Alla jag känner engagerar sig för allas bästa. Via den väg man anser bäst.

Tvärtom, däremot är det du skriver ett angrepp mot demokratin. Jag förstår inte hur man så fullständigt kan förvanska verkligheten och se sig själv i spegeln faktiskt, tycker det är ganska provocerande att läsa trots att jag är luttrad.

 

[tanten]

Tvärtom, däremot är det du skriver ett angrepp mot demokratin. Jag förstår inte hur man så fullständigt kan förvanska verkligheten och se sig själv i spegeln faktiskt, tycker det är ganska provocerande att läsa trots att jag är luttrad.

Nu får du förklara dig. Hur kan jag angripa demokratin??

 

[athena_arabians]

För att spinna vidare på detta.

Jag har arbetat (som tjänsteman) i politiskt styrda organisationer i sammanlagt drygt 10 år. Jag har träffat kanske två eller tre politiker där mitt intryck var att människan engagerat sig politiskt för sin egen och sitt närmaste gängs skull och inget annat. Viljan att vara herre på täppan typ. I övrigt är min uppfattning att politiker drivs av viljan att förändra, och en övertygelse om att partiets politik skulle vara det bästa för samhället, alternativt ett stort engagemang i en enskild fråga. Att man engagerar sig i miljöpartiet för att man brinner för skogens bevarande i hemkommunen typ.

Däremot tycker jag att det alltför ofta blir "för mycket politik" som tjänstemännen säger Det vill säga att det blir något sorts politiskt maktspel i oväsentliga små frågor och det blir viktigare att ha rätt från början än att resultatet blir bra. Eller som när det ska debatteras i en halvtimme på sammanträdet om vilket parti som kom med förslaget först, även om
alla är överens om att förslaget är bra. Men det ändrar inget i grundinställningen och innebär inte att de inblandande parterna inte har "goda avsikter" i grunden.

*spinner lite vidare*

Jag tror som sagt att de etablerade partierna vill landets väl... och mer eller mindre definitionen på politik är att de har olika åsikt om hur man kommer dit.

Att det sedan ibland kan leda till tjafs enligt ovanstående är beklagligt men en sak vi nog får acceptera i en demokrati.

 

[sjoberga]

Jag har fått intrycket att de som är kritiska har "sparkats ut", det var någon artikel häromdagen om att de kritiska rösterna hade tagits bort från någon lista (ledamöter?) varav en sa att de inte hade blivit tillfrågad om det och den andra sa att de tackade nej pga en policy inom partiet om att rösta som vad majoriteten(?) inom partiet hade kommit överens om. Dvs bara de som tycker att det är okej är kvar?

Men det splittras, partiet verkar dela sig itu, det håller jag med om.

Nej, de har inte sparkats ut. Bekymret är att de som är kritiska på den nivån att det utgör en röd linje, är väldigt nära exakt hälften av partiet. Och då pratar vi om ett parti som redan är för litet i opinionen med ganska mycket.

Partiledaren är inte en marionett i detta, utan driver frågan hårt för partiets överlevnad som riksdagsparti. Och har nära hälften av ledande liberaler med sig. Det är en oerhört intensiv debatt på insidan som är, trots medias rapportering, väldigt demokratisk, öppen och med högt i tak.

 

[Asko]

Nej, de har inte sparkats ut. Bekymret är att de som är kritiska på den nivån att det utgör en röd linje, är väldigt nära exakt hälften av partiet. Och då pratar vi om ett parti som redan är för litet i opinionen med ganska mycket.

Partiledaren är inte en marionett i detta, utan driver frågan hårt för partiets överlevnad som riksdagsparti. Och har nära hälften av ledande liberaler med sig. Det är en oerhört intensiv debatt på insidan som är, trots medias rapportering, väldigt demokratisk, öppen och med högt i tak.

Jag undrar varför de tror att M+SD skulle vara bättre än det röd-gröna blocket (som C verkar rikta sig in mot lite grann) för partiets överlevnad. Förutom åsikterna i politiska frågor, har L större möjlighet till påverkan i det blå-bruna blocket än i det röd-gröna? Jag är själv personligen tveksam till det, men jag är ju partisk såklart.

Edit: Glömde KD också!

 

[sjoberga]

Jag undrar varför de tror att M+SD skulle vara bättre än det röd-gröna blocket (som C verkar rikta sig in mot lite grann) för partiets överlevnad. Förutom åsikterna i politiska frågor, har L större möjlighet till påverkan i det blå-bruna blocket än i det röd-gröna? Jag är själv personligen tveksam till det, men jag är ju partisk såklart.

Edit: Glömde KD också!

Det finns ett väldigt stort missnöje internt med att ge V inflytande, nästan exakt lika stort som det med att ge SD inflytande, men för olika personer. Och nästan ingen tycker att något av de partierna ska få något inflytande alls med hjälp av L:s agerande.

Men om alla medborgare bara sansar sig lite och minst 50,01% röstar L i nästa val, så kan vi nog hitta en lösning som ser bättre ut!

Min dröm om en L+C+MP - regering är så långt borta i detta polariserade landskap av ytterkantssympatier.

 

[Sharpless]

Det gör mig lite rädd att du tror så.
Det är ju liksom en misstroendeförklaring för hela demokratin.

att man bara skulle vilja arbeta politiskt om det finns "möjligheter" för en.

Jag har varit politiskt aktiv sedan 1975 och träffat politiker på alla nivåer. Kan på rak arm bara räkna upp en enda som arbetat för egna fördelar. Alla jag känner engagerar sig för allas bästa. Via den väg man anser bäst.

Det jag tänker är att det nog absolut är så att många arbetar för att få det bästa samhället (efter vad de själva upplever, så klart). Men att de antingen har svårt att förklara för befolkningen, eller att media är för partiska och klarar inte av att rapportera utan kraftiga vinklingar.

 

[Asko]

Det finns ett väldigt stort missnöje internt med att ge V inflytande, nästan exakt lika stort som det med att ge SD inflytande, men för olika personer. Och nästan ingen tycker att något av de partierna ska få något inflytande alls med hjälp av L:s agerande.

Men om alla medborgare bara sansar sig lite och minst 50,01% röstar L i nästa val, så kan vi nog hitta en lösning som ser bättre ut!

Min dröm om en L+C+MP - regering är så långt borta i detta polariserade landskap av ytterkantssympatier.

Påminner mig om denna ledarartikel som jag läste häromdagen som jag tyckte hade ett bra citat ang detta:

Problemet i retoriken är att V och SD inte är jämförbara storheter.

Båda partierna har utan tvekan ett auktoritärt förflutet, men SD:s politik och nätrörelse är ett högst reellt hot mot den liberala demokratins värden här och nu på ett sätt som V inte är.

Delvis handlar detta om tid. Även om Vänsterpartiet under 40- och 50-talen var lojala med Stalin finns det lite i partiets förslag om glasögonbidrag till barn som påminner om den tiden.

Sverigedemokraterna däremot har knappt reformerats alls, istället ljuger man om partiets historia. Att rötterna i olika nazigrupper ligger ytligt är tydligt, inte minst genom de ständiga avslöjandena om nazistiska aktivister i partiet.

Detta är inte så konstigt. Vänsterpartiet lämnade sitt kommunist-K bakom sig ungefär samtidigt som SD bildades.

Men värre än historien är nuet. SD är en del av den nationalistiska våg som hotar den liberala demokratin i allt fler länder i Europa just nu. Att SD trots stormningen av Kapitolium hyllar Trump är en stark varningssignal.

Ja, jag behöver nog inte säga att jag är vänster så det skulle nog vara tämligen hopplöst för mig att försöka argumentera varför jag tycker så

Och jag behöver nog inte heller säga att jag inte tycker att ett sådant resultat skulle vara en sansning även om jag skulle nog föredra det framför SD åtminstone.

 

[Asko]

Angående politikerna själva ... ärligt så tittar jag lite mot USA då det som händer det brukar visa vad som kan hända senare i europa, och därmed sverige. Och där ser jag tydliga tendenser till att bry sig mera om de sina, pengar etc. Så därför är jag lite rädd att poltiker i sverige går åt samma håll. Jag hoppas inte det dock!

 

[sjoberga]

Påminner mig om denna ledarartikel som jag läste häromdagen som jag tyckte hade ett bra citat ang detta:

Ja, jag behöver nog inte säga att jag är vänster så det skulle nog vara tämligen hopplöst för mig att försöka argumentera varför jag tycker så

Och jag behöver nog inte heller säga att jag inte tycker att ett sådant resultat skulle vara en sansning även om jag skulle nog föredra det framför SD åtminstone.

Fast i det här fallet är det inte retorik.

Nästan alla vill att vare sig V eller SD ska få ökat inflytande.
Nära hälften vill, om helvetet fryser till is, hellre att V får spela in något enstaka kort än att SD får det. Denna hälft har en substantiell andel som hellre lämnar partiet än lämnar en öppning för stöd av SD.
Nära hälften vill, om helvetet fryser till is, hellre att SD får spela in något enstaka kort än V får det. Denna hälft har en viss andel som hellre lämnar partiet än lämnar en öppning för stöd av V.

Men den viktiga meningen är den första. Liberaler vill typiskt att mittenpartier som driver liberala reformer ska ha inflytandet och att de på ytterkanten får stanna utanför inflytande-kanten. I det finns ingen splittring i partiet.

Att lämna öppet för stöd av SD är alltså ett sätt att förhålla sig realpolitiskt i överlevnadsmening i en opinion som ger SD 20%, V 10% och L 2,05 %.

Analysen är att om man är otydlig tappar man väljare från båda håll - och den kan jag till del klart hålla med om. Det är få väljare som är beredda att stödja ett parti som inte kan bestämma sig för om V eller SD är längst ifrån och kan ta stöd av vilket som. Sånt är det nog bara SD som kommer undan med. Analysen är också att väljartappet framförallt skett till Moderaterna, och det tappet består nog inte av särskilt många som gillar V mycket bättre än konservativa SD.

 

[Sharpless]

Fast i det här fallet är det inte retorik.

Nästan alla vill att vare sig V eller SD ska få ökat inflytande.
Nära hälften vill, om helvetet fryser till is, hellre att V får spela in något enstaka kort än att SD får det. Denna hälft har en substantiell andel som hellre lämnar partiet än lämnar en öppning för stöd av SD.
Nära hälften vill, om helvetet fryser till is, hellre att SD får spela in något enstaka kort än V får det. Denna hälft har en viss andel som hellre lämnar partiet än lämnar en öppning för stöd av V.

Men den viktiga meningen är den första. Liberaler vill typiskt att mittenpartier som driver liberala reformer ska ha inflytandet och att de på ytterkanten får stanna utanför inflytande-kanten. I det finns ingen splittring i partiet.

Att lämna öppet för stöd av SD är alltså ett sätt att förhålla sig realpolitiskt i överlevnadsmening i en opinion som ger SD 20%, V 10% och L 2,05 %.

Analysen är att om man är otydlig tappar man väljare från båda håll - och den kan jag till del klart hålla med om. Det är få väljare som är beredda att stödja ett parti som inte kan bestämma sig för om V eller SD är längst ifrån och kan ta stöd av vilket som. Sånt är det nog bara SD som kommer undan med. Analysen är också att väljartappet framförallt skett till Moderaterna, och det tappet består nog inte av särskilt många som gillar V mycket bättre än konservativa SD.

Vilket ju är vad jag gnäller på, att politiker skiter i politiken, bara de får tillräckligt många röster.

 

[athena_arabians]

Vilket ju är vad jag gnäller på, att politiker skiter i politiken, bara de får tillräckligt många röster.

Fast samtidigt... får man inga röster kan man inte påverka.

 

[sjoberga]

Vilket ju är vad jag gnäller på, att politiker skiter i politiken, bara de får tillräckligt många röster.

När tillräckligt många är att få något inflytande alls, kan det vara lite mer förståeligt att man kan kompromissa mer. Så jag tycker inte alls att ditt uttalande är något som gäller generellt.

De politiker jag känner sätter politiken och reformerna i första rummet; ibland till den grad att de kompromissar väl hårt för att få igenom det de vill. Det är ju inte att "skita i politiken" utan tvärtom.

 

[Asko]

Fast samtidigt... får man inga röster kan man inte påverka.

Fast representerar man bara 5% av befolkningen så får man kanske acceptera det, att det inte är så många som tycker likadant som en själv. Regeringen ska ju göra som majoriteten i Sverige tycker att man ska göra.
Bara en tanke

Men å andra sidan så är de 5% rätt många ändå och kan vara en drabbad minoritet.

 

[athena_arabians]

Fast representerar man bara 5% av befolkningen så får man kanske acceptera det, att det inte är så många som tycker likadant som en själv. Regeringen ska ju göra som majoriteten i Sverige tycker att man ska göra.
Bara en tanke

Men å andra sidan så är de 5% rätt många ändå och kan vara en drabbad minoritet.

Jag förstår inte ditt ovanstående svar. Det är klart att varje parti vill ha röster för att kunna driva sin politik. De gör givetvis sitt bästa för att förmedla sitt budskap för att väljarna ska rösta på dem. Ibland (speciellt med mindre partier) så få de lov att kompromissa med vissa saker för att kunna påverka alls.

Regeringen ska utföra det riksdagen säger åt dem. Är det fråga om en minoritetsregering kan den få igenom iaf delar av sin politik genom samarbete med partier utanför regeringen. Det är basic samhällskunskap.

Vad "drabbad minoritet" är och vad det skulle ha med det hela att göra förstår jag inte.

 

[tanten]

Fast representerar man bara 5% av befolkningen så får man kanske acceptera det, att det inte är så många som tycker likadant som en själv. Regeringen ska ju göra som majoriteten i Sverige tycker att man ska göra.
Bara en tanke

Men å andra sidan så är de 5% rätt många ändå och kan vara en drabbad minoritet.

Fattar jag rätt? Att om man är ett litet parti så ska man inte få argumentera för att få med andra på sin linje? Märklig inställning i så fall.

Det mesta politiska arbetet bedrivs i samverkan med andra.

 

[Breaktown]

Fast representerar man bara 5% av befolkningen så får man kanske acceptera det, att det inte är så många som tycker likadant som en själv. Regeringen ska ju göra som majoriteten i Sverige tycker att man ska göra.
Bara en tanke

Men å andra sidan så är de 5% rätt många ändå och kan vara en drabbad minoritet.

Jo det är ju en tanke men det har ju på senaste tiden varit en omöjlig tanke. Det var ett tag sen nu som regeringen representerade en majoritet av befolkningen.

 

[Asko]

Jag förstår inte ditt ovanstående svar. Det är klart att varje parti vill ha röster för att kunna driva sin politik. De gör givetvis sitt bästa för att förmedla sitt budskap för att väljarna ska rösta på dem. Ibland (speciellt med mindre partier) så få de lov att kompromissa med vissa saker för att kunna påverka alls.

Regeringen ska utföra det riksdagen säger åt dem. Är det fråga om en minoritetsregering kan den få igenom iaf delar av sin politik genom samarbete med partier utanför regeringen. Det är basic samhällskunskap.

Vad "drabbad minoritet" är och vad det skulle ha med det hela att göra förstår jag inte.

Förlåt, jag menade riksdagen.

När jag pratade om de 5% så menade jag de 5% av befolkningen som röstade på det partiet. En grupp (5 pers) ur befolkningen (100 pers) tycker en viss politik, men då de är bara 5% så bestämmer de såklart inte över hela befolkningen. Utan det är politiken som majoriteten av befolkningen som man ska göra/följa. Dvs är man så "få" som tycker att man ska göra en viss politik så får man acceptera vad majoriteten vill ha för politik.
Tex; 75 pers vill att husen på x-gatan ska målas röda. 20 pers tycker vita. 5 pers tycker blåa. Majoriteten vill ha röda, då får de bli röda.

Men då kom jag tänka på minoritetsgrupper, tex annan hudfärg eller religiongrupp etc, som kan vara liten grupp av befolkningen men deras behov ska såklart ses efter också. Men deras representanter ska då se efter deras intressen även om de är bara 5% i riksdagen.

Så ... Jag pratar om typ demokrati?

 

[Asko]

Fattar jag rätt? Att om man är ett litet parti så ska man inte få argumentera för att få med andra på sin linje? Märklig inställning i så fall.

Det mesta politiska arbetet bedrivs i samverkan med andra.

Absolut! Om jag tar mitt exempel i inlägget ovan om färg på husen, de 5% som tycker att husen ska vara blåa får argumentera så gott de kan.
Men när valet är gjort så får man acceptera att majoriteten har valt vad de vill ha tänker jag.