Övr. hästmänniska Ponnyföräldrar och ponnyungar

Själv hade jag inte egen ponny/häst som barn, då mina föräldrar aldrig haft något intresse för detta. Jag hängde på en ridskola (detta var i början på 80-talet) och där fanns många barn i samma ålder som jag själv. Ridskolan blev lite som en fritidsgård där man hängde, mockade, hjälpte till på nybörjarlektioner, tog ut och in hästar osv. När vi blev lite större började vi gå på disco ihop också, så för mig var den sociala kontakten viktig. Sedan (som vuxen) hade jag häst uppstallad med trevligt sällskap i några år tills vi köpte gård och tog hem hästarna.

Jag klarar mig utan sällskap nu, men stundtals saknar jag det där pladdret man har. Och det där att sätta sig på läktaren några stycken och prata och titta på den pågående träningen. Sedan är det också oerhört inspirerande att se andra rida och träna, och det saknar jag också. Men att ha hästen uppstallad innebär att man måste åka iväg varje dag och serva sin häst. Just nu är det lättare för mig att ha allt hemma. Jag hinner helt enkelt inte annars.

Min dotter vill börja tävla. Nu är det en bra bit kvar innan hon är där med den nya ponnyn, men det är helt klart hennes mål. Varje gång vi varit och tränat (som är det roligaste hon vet just nu) säger hon att hon längtar tills att hon kan komma ut på pay and jump med ponnyn. "Tänk mamma, då kan du ha med din häst och jag min ponny, och så hjälper du mig när jag rider fram, och sedan hjälper jag dig." Jag kan inte säga att jag pushat, men hon hör ju de andra på ridskolan som börjat komma ut, och hon vill också. De pay and jump vi varit på har varit fokuserade på barn och orutinerade ekipage, så det har alltid varit god stämning och hjälpsamma människor runt omkring. Det bidrar kanske också till att hon vill ut igen.

Såklart har hon andra kompisar, men ridning tar ganska mycket tid, och jag hade verkligen önskat att hon hade någon att hänga med i stallet. Hon är tex ensam i sin årskurs om att rida. Hennes bästa kompis vill också rida, men är jätteallergisk. Det är synd, för nu har vi ju två B-ponnyer som ska hållas igång, så alla möjligheter finns egentligen för kompisen att vara hos oss.

Till Yrja: Hur gick det med den där ponnyn i England som du hade sett? Har du varit över och tittat på den?
 
Det verkar ganska vanligt att man förväntar sig att barnens ridning innebär tävling. Eller kanske är det vanligt att barn vill tävla? Eller är det brist på andra gemensamma aktiviteter på ridskolan utöver träning och tävling? Jag växte upp på en liten ridskola med nästan inget fokus på tävling så för mig är det en ganska så främmande del av hästvärlden och mina barn verkar inte intresserade av det ännu. Så den delen har jag inte på ngt sätt tänkt inkludera i vår hästvardag. Om jag inte absolut måste. 😊🙄
Där vi bor är nästan alla aktiviteter som finns tillgängliga för barn med egen ponny inriktade mot tävling på någon nivå, allt ifrån blåbärshoppningar och lingondressyr till tävlingar på regional nivå, och väldigt många tävlar. Jag har inte alls pushat för detta, men som sagt, det är ju kul om barnen kan ha lite kontakter med andra jämnåriga med samma intressen och delta i aktiviteter av olika slag.
 
Appropå kompisar tänker jag att man kan ju ha kompisar i andra situationer än just hemmaridningen. :)
När mina barn var mindre, och i viss nån fortfarande för 10-åringen, så räckte det definitivt med att ha kompisar i andra sammanhang men ju större de blir desto viktigare blir kompisarna och det blir lite av att de ska välja mellan att vara med kompisarna eller med ponnyn varenda gång man ska iväg till stallet. Ibland är det svårt för ponnyn att vinna den dragkampen. ;) Jag tänker att om de har kompisarna i stallet också så blir det ju inte ett val mellan det ena eller det andra utan snarare både och. :idea:
 

Yrja

Trådstartare
Själv hade jag inte egen ponny/häst som barn, då mina föräldrar aldrig haft något intresse för detta. Jag hängde på en ridskola (detta var i början på 80-talet) och där fanns många barn i samma ålder som jag själv. Ridskolan blev lite som en fritidsgård där man hängde, mockade, hjälpte till på nybörjarlektioner, tog ut och in hästar osv. När vi blev lite större började vi gå på disco ihop också, så för mig var den sociala kontakten viktig. Sedan (som vuxen) hade jag häst uppstallad med trevligt sällskap i några år tills vi köpte gård och tog hem hästarna.

Jag klarar mig utan sällskap nu, men stundtals saknar jag det där pladdret man har. Och det där att sätta sig på läktaren några stycken och prata och titta på den pågående träningen. Sedan är det också oerhört inspirerande att se andra rida och träna, och det saknar jag också. Men att ha hästen uppstallad innebär att man måste åka iväg varje dag och serva sin häst. Just nu är det lättare för mig att ha allt hemma. Jag hinner helt enkelt inte annars.

Min dotter vill börja tävla. Nu är det en bra bit kvar innan hon är där med den nya ponnyn, men det är helt klart hennes mål. Varje gång vi varit och tränat (som är det roligaste hon vet just nu) säger hon att hon längtar tills att hon kan komma ut på pay and jump med ponnyn. "Tänk mamma, då kan du ha med din häst och jag min ponny, och så hjälper du mig när jag rider fram, och sedan hjälper jag dig." Jag kan inte säga att jag pushat, men hon hör ju de andra på ridskolan som börjat komma ut, och hon vill också. De pay and jump vi varit på har varit fokuserade på barn och orutinerade ekipage, så det har alltid varit god stämning och hjälpsamma människor runt omkring. Det bidrar kanske också till att hon vill ut igen.

Såklart har hon andra kompisar, men ridning tar ganska mycket tid, och jag hade verkligen önskat att hon hade någon att hänga med i stallet. Hon är tex ensam i sin årskurs om att rida. Hennes bästa kompis vill också rida, men är jätteallergisk. Det är synd, för nu har vi ju två B-ponnyer som ska hållas igång, så alla möjligheter finns egentligen för kompisen att vara hos oss.

Till Yrja: Hur gick det med den där ponnyn i England som du hade sett? Har du varit över och tittat på den?
Ja det har du ju rätt i, absolut är det roligt att dela intresset med jämnåriga. Vilken otur att kompisen är så allergisk. :/

Den ponnyn blir det nog inget med. Säljaren har slutat kommunucera tyvärr, han har sagt att han har mkt just nu men jag väntar inte. Jag tror att det för svårt för honom att sälja till utlandet, med iban, avgifter etc. Men vi letar vidare. Jag vill gärna ha en stadig och stabil cob och det är få dåna dom kommer upp på svenska marknaden i b-ponny stl.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Börjat rida igen!

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp