Ponnymammans inlägg om "serviceföräldrar"

Vad är det du sagt då i alla de inlägg du skrivit ? 😳 Du har idogt framhävt att ditt barn enligt dig, bör få slippa att mocka åt sin ponny för du vill inte riskera att hon får förslitningar på sin ännu ej färdigväxta kropp ?
Läs om och läs rätt.
 
Om vi ska dra paralleller så tänker jag på hur vi på mitt förra jobb inom psykiatriskt stödboende utgjorde just stöd vid insatser. Om vi t.ex. hade vi boende som inte ville hjälpa till och städa sina rum (i den mån de kunde), så städade vi inte åt dem utan klargjorde istället att vi kan städa tillsammans senare då. Det skadar självständigheten att bara ta över så fort det inte går smidigt och enkelt. Löser det situationen för tillfället att bara städa allt själv ändå? Ja, men du skapar bara problem för de boende i slutändan.

nu hamnar vi nog lite gravt utåt ang diskussionen gissar jag men ja - jag håller med dig om vi pratar om annat och precis så brukar man pedagogiskt sett med fördel även uppfostra och uppmuntra barn i vardagen ang engagemang och ansvar/del i ansvar.

Så ja - jag instämmer utifrån det - men exemplet ang din arbetsplats och pedagogik allmänt blir nog en annan tråd tror jag (ämnet lär kanske behöva brytas ut?)
 
Senast ändrad:
När jag var barn och hängde i stall så älskade jag detta att få vara i en värld där jag inte blev bedömd av andra människor. Hästarna brydde sig inte om hur jag såg ut eller var klädd. Deras välmående gick före allt. Jag har aldrig varit hästskötare på ridskola eller dylikt, utan är uppfostrad av annan vuxen hästmänniska i deras privatstall. Behövde inte ta fullt ansvar alltså, men när jag var i stallet fick jag lära mig att förhålla mig till de regler som fanns där. Jag lärde mig hur man fixade ordning hästens mat, hur man mockade, ordning i stallet, lärde mig hålla ordning i sadelkammare. Detta tillsammans med andra barn i olika åldrar så vi hann leka också :D

Framför allt lärde jag mig att sköta om hästen, även om den inte är ridbar, och verkligen uppskatta pysslet i stallet. Idag som 56-årig medelålders kvinna älskar jag fortfarande pysslet i stallet och det ger mig ett lugn som gör att jag klarar av ett hektiskt arbetsliv.

Numera har jag mina 3 hästar hemma, men jag har erfarenhet av att stå inackorderad i kollektivstall. Under den tiden som jag stod i kollektivstall så fanns det också tonåringar med ponny och tillhörande curlande förälder. Det jag reflekterade över var att det aldrig fanns tid över, eller intresse för den delen, för tonåringen till att bara vara med sin häst/ponny. Föräldrarna mockade och fixade maten under tiden som tonåringen red. Det var dessutom bråttom, bråttom. Vid skadeperioder hängde inte ungen med till stallet alls, utan då var det föräldern som fixade mockning/mat. Jag förstår mycket väl att man som förälder vill hjälpa sina barn, men hur ska man lära sin avkomma detta med hästskötsel och hästhantering om de inte får vara med och lära sig.

Varför är det viktigt att lär sig allt? Ja, för att man behöver få en helhetsbild över sin hästhantering. Bland annat så håller du bra koll på hur din häst mår när du mockar. Det är mycket man kan utläsa över hur det ser ut i boxen.

Hästar är inga maskiner och visst tar det mycket tid och är slitit att ta hand om häst - men i min värld är det ett annat sätt att leva. Man blir framför allt VÄLDIGT bra på att planera sin tid om man vill göra något annat än hänga i stallet :D.

Och det är klart att man inte kan begära att ett 9-årigt barn ska mocka åt 4 ponnyer. Det gjorde inte vi heller - men vi hjälptes åt tillsammans med en vuxen. Där den vuxne hade ansvaret för att det skulle bli gjort, men på ett pedagogiskt sätt förklarade varför man ska mocka varje dag.

Jag är också väldigt glad över att jag INTE hade några föräldrar med till stallet, som stod och tjatade ifall jag inte var klar snart. Stallet var verkligen min fristad - framför allt som tonåring.

/Lizzie
 
Tycker rent allmänt att folk ska lägga av med att veta bäst ang vad som funkar för andra familjer. När min dotter red var det våran stora mamma-dotter mysstund tillsammans, vi hjälptes åt med allting och min prio ett var att hon skulle få sköta sin ponny och rida. Hade då inget emot att ta mockning eller höpackning mm.
Hon rider inte längre och jag saknar verkligen dom stunderna tillsammans. Tjatar på henne om att jag kan väl få hitta en snäll ponny åt henne men hon vill inte :D
Förstår inte varför jag skulle ha skickat iväg henne till stallet ensam bara för att.
 
Sen, är det säkert olika fr person till person, faktiskt. De ungarna som tycker om stallpyssel och de som endast vill rida, och bägge sätt (och allt där emellan) är ok tycker jag :)


Där håller jag tyvärr, inte med dig. Vill man ha häst, katt, hund, gerbil eller majsorm som barn för att de är söta eller bara för att göra "det roliga", så ska man även lära sig och vilja vara intresserad av skötseln också. Annars är man för liten för levande djur.
 
Där håller jag tyvärr, inte med dig. Vill man ha häst, katt, hund, gerbil eller majsorm som barn för att de är söta eller bara för att göra "det roliga", så ska man även lära sig och vilja vara intresserad av skötseln också. Annars är man för liten för levande djur.
Vad är problemet sålänge det finns vuxna som ansvarar för skötseln?
 
Vad är problemet sålänge det finns vuxna som ansvarar för skötseln?
Jag håller med @IngelaH i stort. Finns det inget intresse för djuret i sig, miljön runtomkring och varför de gör som de gör, utan bara för de "roliga bitarna" tycker jag att ett levande djur är fel väg att gå.
Jag tycker det är viktigt att barn förstår att djur inte är någonting man bara har när man har lust.
 
Jag håller med @IngelaH i stort. Finns det inget intresse för djuret i sig, miljön runtomkring och varför de gör som de gör, utan bara för de "roliga bitarna" tycker jag att ett levande djur är fel väg att gå.
Jag tycker det är viktigt att barn förstår att djur inte är någonting man bara har när man har lust.
Jag tycker nog att en vuxen alltid måste vara yttersta ansvarig för skötseln av alla djur. Däremot så tycker jag att om barnet ska vara väldigt involverad i skötseln och inte bara göra det roliga.
Personligen så hade jag inte skaffat djur till barn som är ointresserade av skötseln, men jag anser att det är upp till varje förälder. Så länge djuret mår bra och sköts bra så ser jag inte varför man ska ha åsikter om hur andra lägger upp det.
Det kan dessutom finnas många orsaker till att man väljer ett visst upplägg.
 
Där håller jag tyvärr, inte med dig. Vill man ha häst, katt, hund, gerbil eller majsorm som barn för att de är söta eller bara för att göra "det roliga", så ska man även lära sig och vilja vara intresserad av skötseln också. Annars är man för liten för levande djur.
Vi får enas om att vara oense :) Vad som är "det roliga" är individuellt, i min värld :)
 
Vi får enas om att vara oense :) Vad som är "det roliga" är individuellt, i min värld :)
Med det sagt så givetvis ska barnen inte endast göra "det roliga", de måste lära sig alla delar av djurskötsel, men sen tycker jag att de kan få inrikta sig på vad de tycker är roligast :)
 
Personligen så hade jag inte skaffat djur till barn som är ointresserade av skötseln, men jag anser att det är upp till varje förälder. Så länge djuret mår bra och sköts bra så ser jag inte varför man ska ha åsikter om hur andra lägger upp det.
Det kan dessutom finnas många orsaker till att man väljer ett visst upplägg.

Det är naturligtvis upp till var och en, jag kan ju inte påverka hur andra har det eller gör, men en åsikt har jag definitivt! :)
Jag gillar inte tanken på att någon växer upp utan att vara införstådd med att djur är levande varelser som kräver mer än en klapp om dagen när andan faller på eller bara en ridlektion när vädret passar.
Jag tycker att jag ser så himla många ungar som är helt oförstående för att djur har känslor och behov, och många ryttare (unga som gamla i och för sig, men någonstans börjar det ju. ) som blir förbannade på sina ponnyer eller hästar för att de inte stannar upp och funderar på Varför hästen agerar si eller så.

Jag tror man tappar jättemycket i medkännande och känsla om man inte får lära sig om och delta i alla aspekter av att hålla djur, när man nu valt att ha just det djuret.
 
Det är naturligtvis upp till var och en, jag kan ju inte påverka hur andra har det eller gör, men en åsikt har jag definitivt! :)
Jag gillar inte tanken på att någon växer upp utan att vara införstådd med att djur är levande varelser som kräver mer än en klapp om dagen när andan faller på eller bara en ridlektion när vädret passar.
Jag tycker att jag ser så himla många ungar som är helt oförstående för att djur har känslor och behov, och många ryttare (unga som gamla i och för sig, men någonstans börjar det ju. ) som blir förbannade på sina ponnyer eller hästar för att de inte stannar upp och funderar på Varför hästen agerar si eller så.

Jag tror man tappar jättemycket i medkännande och känsla om man inte får lära sig om och delta i alla aspekter av att hålla djur, när man nu valt att ha just det djuret.
Jag tänker dock att det är möjligt att förstå att djur har behov även om föräldrarna är de som står för skötseln. Barn och ungdomar är ju inte dumma, de fattar väl att boxen ska mockas och att djuren behöver mat även om mamma eller pappa utför detta arbete.
 
Jag tänker dock att det är möjligt att förstå att djur har behov även om föräldrarna är de som står för skötseln. Barn och ungdomar är ju inte dumma, de fattar väl att boxen ska mockas och att djuren behöver mat även om mamma eller pappa utför detta arbete.

Fast det är ju inte bara det tekniska i mockandet man vinner genom att faktiskt göra det själv. Som någon skrev tidigare kan man förstå mycket om och runt sin häst (eller annat valfritt djur, jag inspekterar mina hundars bajs rätt noga varje dag) bara genom den dagliga skötseln av både själva djuret och utrustningen/buren/whatever.

Jag tycker helt enkelt att om man ska nyttja en levande varelse bör man också ha intresse i dess välmående. Att förstå att djuret måste ha mat för att överleva och att man därför låter någon annan fylla på matskålen är inte detsamma som att vara inkännnade.
Det är väl jättekul med engagerade föräldrar, men jag ser helst engagerade barn och undomar också!

Sedan gör ju alla som de vill i slutänden förstås. 🤷‍♀️
 
Jag tänker dock att det är möjligt att förstå att djur har behov även om föräldrarna är de som står för skötseln. Barn och ungdomar är ju inte dumma, de fattar väl att boxen ska mockas och att djuren behöver mat även om mamma eller pappa utför detta arbete.
Har följt tillräckligt många från tonåren till vuxen som helt plötsligt förväntas ta hand om det runt hästen och fattar inte att det inte är någon bra idé att lämna stallet när en häst kastar sig mot väggarna eller hur ett sår tas om hand och mycket mer. Visst dom är riktigt duktiga ryttare men kan inte häst.
 
Har följt tillräckligt många från tonåren till vuxen som helt plötsligt förväntas ta hand om det runt hästen och fattar inte att det inte är någon bra idé att lämna stallet när en häst kastar sig mot väggarna eller hur ett sår tas om hand och mycket mer. Visst dom är riktigt duktiga ryttare men kan inte häst.
Nä och då kanske de tvingas lära sig eller lägga ner. Det finns ju även gott om folk som har skött sina hästar och ändå inte kan sköta sår eller ta hand om sjuka hästar. Jag tror att det är två olika saker.
Fast det är ju inte bara det tekniska i mockandet man vinner genom att faktiskt göra det själv. Som någon skrev tidigare kan man förstå mycket om och runt sin häst (eller annat valfritt djur, jag inspekterar mina hundars bajs rätt noga varje dag) bara genom den dagliga skötseln av både själva djuret och utrustningen/buren/whatever.

Jag tycker helt enkelt att om man ska nyttja en levande varelse bör man också ha intresse i dess välmående. Att förstå att djuret måste ha mat för att överleva och att man därför låter någon annan fylla på matskålen är inte detsamma som att vara inkännnade.
Det är väl jättekul med engagerade föräldrar, men jag ser helst engagerade barn och undomar också!

Sedan gör ju alla som de vill i slutänden förstås. 🤷‍♀️
Som ovan, jag tror verkligen att den där känslan för djuren eller kunskap om djuren är en helt egen grej. En del vars föräldrar skött mycket markservice blir ändå toppenbra djurägare sen (med allt vad det innebär) och en del som alltid skött allt själva lär sig ändå aldrig.
 
Nä och då kanske de tvingas lära sig eller lägga ner. Det finns ju även gott om folk som har skött sina hästar och ändå inte kan sköta sår eller ta hand om sjuka hästar. Jag tror att det är två olika saker.

Som ovan, jag tror verkligen att den där känslan för djuren eller kunskap om djuren är en helt egen grej. En del vars föräldrar skött mycket markservice blir ändå toppenbra djurägare sen (med allt vad det innebär) och en del som alltid skött allt själva lär sig ändå aldrig.

Då tycker och tror vi olika helt enkelt. :)
Jag tror verkligen att man gör både sina barn och de eventuellt framtida djuren en otjänst genom att inte kräva något engagemang.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
26
· Visningar
2 248
Senast: bobbbo
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 079
Hästvård Hej. Jag vill börja med att säga att jag ska ringa veterinär på måndag, så ingen tror att jag inte tänker på det. :) Jag har en ponny...
2 3
Svar
42
· Visningar
6 289
Senast: Takire
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 434
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp