Kan vi prata lite om det här med portionsstorlekar när man går på restaurang? Jag blir inte klok på dessa jätteportioner som läggs upp, och framförallt blir jag inte klok på att det är så mycket "one size fits all" över det. Jag äter aldrig, alltså aldrig, upp min mat när jag går på restaurang. Det finns helt enkelt inte plats i mig. Jag är för det första kvinna, för det andra ganska liten på alla håll och har för det tredje en lite ovanligt liten aptit. Jag avskyr att äta stora mängder av någonting, oavsett vad det är. Skulle det någon gång inträffa att jag äter upp när jag är ute någonstans så känns det som en stor seger.
Att det inte är vanligare att erbjuda halvportioner och liknande på restauranger övergår mitt förstånd. Är det en kostnadsfråga, eller vad? Det känns märkligt att man har tre olika storlekar att välja på när det ska beställas kaffe på Espresso House eller ett glas vin på restaurangen, men när det kommer till maten antas det att en petite kvinna kan sätta i sig lika mycket som en storvuxen man.
Det måste leda till en så oerhörd massa matsvinn, alternativt överätning, och jag hatar verkligen känslan av att sitta där på restaurangen och ha ångest över att jag inte kan äta upp den fina maten, att den kommer att slängas bort. Antingen det, eller känslan av att vara alldeles för mätt. Det förtar ibland glädjen för mig, faktiskt. Jag hatar att känna mig krånglig som ber om mindre mat, alternativt kräsen som inte äter upp och slösaktig som låter maten kastas eftersom jag ibland inte har möjlighet att ta med den hem (jag brukar dock be att få ta med mig resterna när jag har möjlighet, även om det känns lite olustigt).
På senare tid har jag faktiskt börjat be om just en lite mindre portion när jag är ute och äter, men ibland glömmer jag. Gårdagen är ett lysande exempel - det ni ser på bilden nedan är alltså vad som var kvar efter att jag ätit det jag kunde till middag. En frukostskål från IKEA, modell större. Jag skulle uppskatta att den rymmer 4-5 dl, och den är full av mat. I detta fall hade jag i alla fall möjlighet att ta med resterna hem, och fick på så vis ut en ovanligt lyxig torsdagslunch av det hela, men grundproblemet kvarstår ju.
Är det någon mer än jag som "lider" av detta lyxproblem? Finns det någon här som jobbar inom branschen och kan ge någon slags input om varför det är såhär, egentligen?
Att det inte är vanligare att erbjuda halvportioner och liknande på restauranger övergår mitt förstånd. Är det en kostnadsfråga, eller vad? Det känns märkligt att man har tre olika storlekar att välja på när det ska beställas kaffe på Espresso House eller ett glas vin på restaurangen, men när det kommer till maten antas det att en petite kvinna kan sätta i sig lika mycket som en storvuxen man.
Det måste leda till en så oerhörd massa matsvinn, alternativt överätning, och jag hatar verkligen känslan av att sitta där på restaurangen och ha ångest över att jag inte kan äta upp den fina maten, att den kommer att slängas bort. Antingen det, eller känslan av att vara alldeles för mätt. Det förtar ibland glädjen för mig, faktiskt. Jag hatar att känna mig krånglig som ber om mindre mat, alternativt kräsen som inte äter upp och slösaktig som låter maten kastas eftersom jag ibland inte har möjlighet att ta med den hem (jag brukar dock be att få ta med mig resterna när jag har möjlighet, även om det känns lite olustigt).
På senare tid har jag faktiskt börjat be om just en lite mindre portion när jag är ute och äter, men ibland glömmer jag. Gårdagen är ett lysande exempel - det ni ser på bilden nedan är alltså vad som var kvar efter att jag ätit det jag kunde till middag. En frukostskål från IKEA, modell större. Jag skulle uppskatta att den rymmer 4-5 dl, och den är full av mat. I detta fall hade jag i alla fall möjlighet att ta med resterna hem, och fick på så vis ut en ovanligt lyxig torsdagslunch av det hela, men grundproblemet kvarstår ju.
Är det någon mer än jag som "lider" av detta lyxproblem? Finns det någon här som jobbar inom branschen och kan ge någon slags input om varför det är såhär, egentligen?
