Prata öppet om allas roll i sexuella övergrepp

"Jag behöver bara se på mig själv som yngre för att veta att vi tjejer inte alltid är guds bästa barn." Ridsports gästkrönikör Lisa Lidbeck tar sig an ett kontroversiellt ämne när hon vill belysa båda sidorna kring sexuella övergrepp.
 
Snacka om att köra "men vi rapporterar ju bara så vi är oskyldiga". Kräks 🤮.Trodde Ridsport var bättre än så men skönt att veta vilken tidning man inte ska prenumerera på.
Jag har inte läst dravlet tror inte det är bra för mitt mående. Är så trött på "men tänk på de stackars männen" som om män helpantade och utan någon kontroll på sitt beteende. Om det nu är så illa så borde de banne mig vara inlåsta allesammans och enbart få gå ut med ledsagare.
Jag reagerade också på det. Ridsport har väl ingen skyldighet att ge varje människa med en skruv lös en plattform för sitt budskap? De har ju valt att publicera eländet, det är deras val och där får de nog ta sitt ansvar. Alla som vill får väl inte publicera i Ridsport, rimligen, och de väljer ju vilka de vill låna sin plattform åt.

Sen känns det ju som att man aldrig mer kan ta den här skribenten på allvar, anmärkningsvärt att en utbildad (och rimligen åtminstone normalbegåvad) människa väljer att inte informera sig om sakfrågan, utan går på myter som att "Det är så många tjejer som våldtäktsanmäler som hämnd" etc. Forskning visar ju att så är det inte alls, det är en myt.
 
1679994230656.png
 
Eller så betyder ”va” just att jag inte förstår vad vederbörande menar 🤷🏻‍♀️ Du tolkar in ngt jag inte skriver. Lite eftertanke från ditt håll vore också klädsamt. Du har rätt i mkt men inte allt
Fast jag tror mer om dig än att du inte "förstår". För detta handlar inte om hur en "tolkar" saker olika. Det är fakta du bemöts med och som du inte vill ta till dig.

Jag är långt från en perfekt människa och jag har fel både här och var. Men i detta fallet känner jag mig helt trygg i att citera Hans Rosling; "jag har rätt och du har fel".
 
Jag känner att krönikören rör ihop det väldans mycket. Kanske samhället gör detsamma.

”Allas roll i sexuella övergrepp”. Ja, här finns det två roller. Förövare och offer. Det är väl ganska glasklart med tanke på rubriceringen sexuella övergrepp, som ju är ett brott. Förstår inte alls hur det kan tolkas annorlunda, det är ju dessutom krönikörens egna ord när hon väljer att prata om just övergrepp.

Om hon pratar om ”ömsesidiga” relationer med minderåriga så pratar hon också om övergrepp. Eftersom det är olagligt. Det borde hon ju veta. Inga frågetecken där heller. Förövare och offer.

Sen kan man prata om andra, ömsesidiga men av olika anledningar olämpliga relationer och relationer som inte är tillåtna inom en del organisationer på grund av maktobalans osv. Det är, om man väljer att se det så, en lite mer komplicerad fråga. Men nu väljer ju krönikören att prata om ett brott. Jag undrar om hon själv ens fattar det, eller om hon, som så många andra kvinnor har blivit fullkomligt hjärntvättad under sitt liv att tro att det inte finns någon tydlig gräns mellan vad som sker ömsesidigt och inte.
 
Ok.
Eftersom det verkar vara väldigt svårt att förstå vad jag menar så kommer här ett sista försök till förtydligande

1. När jag läser en krönika eller en debattartikel så går jag in med grundinställningen att krönikören varken är ond, oupplyst eller dum i huvudet

2. Jag vill försöka förstå vad skribenten menar/vill ha sagt oavsett om jag sen håller med eller inte

Med detta sagt så förstår jag delar av det som skribenten i den aktuella krönikan vill ha fram. Att jag förstår betyder INTE per automatik att jag håller med - det verkar vara väääääldigt svårt för många att ta in.

Istället blir man klappad på huvudet för att man ”inte förstår bättre”. Jag påstås vara ”lurad”, jag ”förstår inte”, jag ”vet inte vad jag pratar om”, jag ”vill inte ta till mig fakta”, jag är ”okunnig om strukturerna i samhället”, jag ”lever i ett annat universum”, jag ”tycker synd om förövarna”, jag ”tillhör LL’s försvarare” etc etc etc…..

INGET av detta är sant.

Jag tillskrivs åsikter och värderingar som jag aldrig har uttryckt och utmålas som lite mindre vetande. Detta är inte ok och det är inte så vi för debatten framåt.

Jag är kvinna, vuxen och har arbetat i den här branschen i över 30 år. Jag är MKT väl (och smärtsamt) medveten om problematiken vi har med övergrepp, utnyttjande och tystnadskultur.

Jag kommer fortsätta att försöka förstå även dom argument och åsikter jag inte delar. Jag kommer däremot att lämna denna tråd och detta forum med en ganska bitter smak i munnen.

Jag har inga stora förhoppningar om att detta inlägg gör ngn skillnad. Här har man redan bestämt sig för att jag har fel. Jag kommer heller inte återvända för att läsa eller besvara ev reaktioner/svar på detta inlägg. Så för min skull kan ni bespara er besväret att skriva några. Men jag hoppas att ni tar på er dom positiva glasögonen och funderar på om det finns en mikroskopisk möjlighet att ni kanske har misstolkat mina intentioner 🤷🏻‍♀️

Over and out
 
Ok.
Eftersom det verkar vara väldigt svårt att förstå vad jag menar så kommer här ett sista försök till förtydligande

1. När jag läser en krönika eller en debattartikel så går jag in med grundinställningen att krönikören varken är ond, oupplyst eller dum i huvudet

2. Jag vill försöka förstå vad skribenten menar/vill ha sagt oavsett om jag sen håller med eller inte

Med detta sagt så förstår jag delar av det som skribenten i den aktuella krönikan vill ha fram. Att jag förstår betyder INTE per automatik att jag håller med - det verkar vara väääääldigt svårt för många att ta in.

Istället blir man klappad på huvudet för att man ”inte förstår bättre”. Jag påstås vara ”lurad”, jag ”förstår inte”, jag ”vet inte vad jag pratar om”, jag ”vill inte ta till mig fakta”, jag är ”okunnig om strukturerna i samhället”, jag ”lever i ett annat universum”, jag ”tycker synd om förövarna”, jag ”tillhör LL’s försvarare” etc etc etc…..

INGET av detta är sant.

Jag tillskrivs åsikter och värderingar som jag aldrig har uttryckt och utmålas som lite mindre vetande. Detta är inte ok och det är inte så vi för debatten framåt.

Jag är kvinna, vuxen och har arbetat i den här branschen i över 30 år. Jag är MKT väl (och smärtsamt) medveten om problematiken vi har med övergrepp, utnyttjande och tystnadskultur.

Jag kommer fortsätta att försöka förstå även dom argument och åsikter jag inte delar. Jag kommer däremot att lämna denna tråd och detta forum med en ganska bitter smak i munnen.

Jag har inga stora förhoppningar om att detta inlägg gör ngn skillnad. Här har man redan bestämt sig för att jag har fel. Jag kommer heller inte återvända för att läsa eller besvara ev reaktioner/svar på detta inlägg. Så för min skull kan ni bespara er besväret att skriva några. Men jag hoppas att ni tar på er dom positiva glasögonen och funderar på om det finns en mikroskopisk möjlighet att ni kanske har misstolkat mina intentioner 🤷🏻‍♀️

Over and out
Nej det gjorde ingen skillnad. Du säger att du förstår men eventuellt inte håller med. Allt du hittills skrivit har varit i försvar av skribenten och utmålande av att det som skrivs där är sant. Det gör att jag inte kan tolka dig på annat sätt än att du håller med så det där eventuellt känns nu mest som en debatteknisk detalj.
Man kan helt enkelt förstå, inte hålla med och opponera sig mot dravlet. Du valde ett annat alternativ.
 
Ja jag håller då verkligen inte med skribenten och tycker det är fult att lägga fram "tjejer som anmäler för att de ångrade att de löpte linan ut"
, som om detta är ett problem i frekvens och paritet med andra sexuella brott och klanderfritt sexuellt beteende där ena parten utnyttjas.
Och att DESSUTOM lägga fram detta på ett sätt som antyder att man borde prata på ett annat med tjejer om deras sexuella beteende än det man gjort och gör redan idag.... Vilken tjej här har inte fått lära sig att män bara vill en sak, att man skall akta sig för vem man litar på, inte vara ensam med män man inte känner så bra, inte vara för lätt att få i säng, inte gå ensam på stan eller hem från krogen, inte dricka för mycket så man blir redlös, att man skall vara försiktig med att fresta killar eftersom "det lätt spårar ur då" osv? VEM?
 
Ja jag håller då verkligen inte med skribenten och tycker det är fult att lägga fram "tjejer som anmäler för att de ångrade att de löpte linan ut"
, som om detta är ett problem i frekvens och paritet med andra sexuella brott och klanderfritt sexuellt beteende där ena parten utnyttjas.
Och att DESSUTOM lägga fram detta på ett sätt som antyder att man borde prata på ett annat med tjejer om deras sexuella beteende än det man gjort och gör redan idag.... Vilken tjej här har inte fått lära sig att män bara vill en sak, att man skall akta sig för vem man litar på, inte vara ensam med män man inte känner så bra, inte vara för lätt att få i säng, inte gå ensam på stan eller hem från krogen, inte dricka för mycket så man blir redlös, att man skall vara försiktig med att fresta killar eftersom "det lätt spårar ur då" osv? VEM?

Håller med. Det är uselt nog att prata som krönikören gör om kvinnor men att göra detsamma om tonårstjejer gör det ännu värre. Jag var nog en sån tonårstjej, inte Guds bästa barn. Vad det nu menas med det. Men jag utforskade min sexualitet tidigt. I ärlighetens namn för att jag sexualiserades tidigt. Jag gick från barn till ung vuxen väldigt snabbt i samband med en våldtäkt i början av högstadiet, som satte spinn på ett rykte att jag var en sådan som gjorde sådant. Sex alltså, och det skulle vara ganska enkelt att få det av mig, det hade han ju sagt. Jag var dessutom ganska tidigt utvecklad och eftersom det pratades mycket om mig som sexuell så blev mitt sätt att orientera mig i allt det där att jag anammade det. Dessutom belönades det ju mycket. Tonårskillar fullkomligt älskade urringningar och ett par stringtrosor som stack upp över byxkanten. Det där blev ju problematiskt men vet ni, jag kan förlåta han som våldtog mig. Han var visserligen äldre men tonåring själv och hade redan hamnat snett i livet i en yrkeskriminell familj. Jag kan förlåta de trakasserier och övergrepp som skedde av andra tonårspojkar efter det. Det fanns inte samma diskussion om samtyckte på den tiden och de hetsades av sina vänner.

Men, jag kan inte förlåta de vuxna män som gjort detsamma. Jag var nog inte Guds bästa barn som exponerade min kropp och drack alkohol som tonåring. Men vuxna män borde ha sett en vilsen, provokativ och experimentell tonåring som behöver skydd från tafsande händer. De borde ha sett ett barn. Att en del utav dem inte gjorde det utan utnyttjade situationen är fullkomligt oförlåtligt i mina ögon. De kan verkligen brinna i helvetet. En vuxen man kan aldrig komma ifrån sitt eget ansvar här.
 
Håller med. Det är uselt nog att prata som krönikören gör om kvinnor men att göra detsamma om tonårstjejer gör det ännu värre. Jag var nog en sån tonårstjej, inte Guds bästa barn. Vad det nu menas med det. Men jag utforskade min sexualitet tidigt. I ärlighetens namn för att jag sexualiserades tidigt. Jag gick från barn till ung vuxen väldigt snabbt i samband med en våldtäkt i början av högstadiet, som satte spinn på ett rykte att jag var en sådan som gjorde sådant. Sex alltså, och det skulle vara ganska enkelt att få det av mig, det hade han ju sagt. Jag var dessutom ganska tidigt utvecklad och eftersom det pratades mycket om mig som sexuell så blev mitt sätt att orientera mig i allt det där att jag anammade det. Dessutom belönades det ju mycket. Tonårskillar fullkomligt älskade urringningar och ett par stringtrosor som stack upp över byxkanten. Det där blev ju problematiskt men vet ni, jag kan förlåta han som våldtog mig. Han var visserligen äldre men tonåring själv och hade redan hamnat snett i livet i en yrkeskriminell familj. Jag kan förlåta de trakasserier och övergrepp som skedde av andra tonårspojkar efter det. Det fanns inte samma diskussion om samtyckte på den tiden och de hetsades av sina vänner.

Men, jag kan inte förlåta de vuxna män som gjort detsamma. Jag var nog inte Guds bästa barn som exponerade min kropp och drack alkohol som tonåring. Men vuxna män borde ha sett en vilsen, provokativ och experimentell tonåring som behöver skydd från tafsande händer. De borde ha sett ett barn. Att en del utav dem inte gjorde det utan utnyttjade situationen är fullkomligt oförlåtligt i mina ögon. De kan verkligen brinna i helvetet. En vuxen man kan aldrig komma ifrån sitt eget ansvar här.
Åh :heart
Det känns verkligen i hjärtat det du skriver. Så sorgligt det du varit med om.
 
Håller med. Det är uselt nog att prata som krönikören gör om kvinnor men att göra detsamma om tonårstjejer gör det ännu värre. Jag var nog en sån tonårstjej, inte Guds bästa barn. Vad det nu menas med det. Men jag utforskade min sexualitet tidigt. I ärlighetens namn för att jag sexualiserades tidigt. Jag gick från barn till ung vuxen väldigt snabbt i samband med en våldtäkt i början av högstadiet, som satte spinn på ett rykte att jag var en sådan som gjorde sådant. Sex alltså, och det skulle vara ganska enkelt att få det av mig, det hade han ju sagt. Jag var dessutom ganska tidigt utvecklad och eftersom det pratades mycket om mig som sexuell så blev mitt sätt att orientera mig i allt det där att jag anammade det. Dessutom belönades det ju mycket. Tonårskillar fullkomligt älskade urringningar och ett par stringtrosor som stack upp över byxkanten. Det där blev ju problematiskt men vet ni, jag kan förlåta han som våldtog mig. Han var visserligen äldre men tonåring själv och hade redan hamnat snett i livet i en yrkeskriminell familj. Jag kan förlåta de trakasserier och övergrepp som skedde av andra tonårspojkar efter det. Det fanns inte samma diskussion om samtyckte på den tiden och de hetsades av sina vänner.

Men, jag kan inte förlåta de vuxna män som gjort detsamma. Jag var nog inte Guds bästa barn som exponerade min kropp och drack alkohol som tonåring. Men vuxna män borde ha sett en vilsen, provokativ och experimentell tonåring som behöver skydd från tafsande händer. De borde ha sett ett barn. Att en del utav dem inte gjorde det utan utnyttjade situationen är fullkomligt oförlåtligt i mina ögon. De kan verkligen brinna i helvetet. En vuxen man kan aldrig komma ifrån sitt eget ansvar här.
Så sorgligt, men så insiktsfullt. ❤️
 
Åh :heart
Det känns verkligen i hjärtat det du skriver. Så sorgligt det du varit med om.
Så sorgligt, men så insiktsfullt. ❤️

Tack, det var verkligen sorgligt. Jag tänker ofta på hur livet hade blivit om den där våldtäkten inte hade skett och jag inte hade blivit ett objekt i andras ögon när jag var så ung. Det fina i kråksången var att jag några år senare lämnade den förorten och alla i den bakom mig, och hamnade i rätt sällskap. Jag tog chansen att förnya vem jag var och kämpade hårt för att bli sedd som både präktig och intelligent. Det gick bra, men jag närmade mig nog 30 innan jag fullt ut förstod att jag faktiskt kan få vara både sexuellt fri och ändå förtjäna både integritet och respekt av min omgivning. Det var en befrielse. Vilka bojor det hade varit att leva med.

Så nej, krönikören vet verkligen inte vad hon pratar om. Min uppfattning är att ju mer utsatt en tonårstjej är i livet ju mer kan det ta sig uttryck i olika provokativa former. En känsla av att inte ens bry sig om vad som händer med en. Kanske till och med göra dumma saker för att "ge dem rätt" om en. Det kan hon ju däremot få utbilda män om ifall hon känner för det.
 
Håller med. Det är uselt nog att prata som krönikören gör om kvinnor men att göra detsamma om tonårstjejer gör det ännu värre. Jag var nog en sån tonårstjej, inte Guds bästa barn. Vad det nu menas med det. Men jag utforskade min sexualitet tidigt. I ärlighetens namn för att jag sexualiserades tidigt. Jag gick från barn till ung vuxen väldigt snabbt i samband med en våldtäkt i början av högstadiet, som satte spinn på ett rykte att jag var en sådan som gjorde sådant. Sex alltså, och det skulle vara ganska enkelt att få det av mig, det hade han ju sagt. Jag var dessutom ganska tidigt utvecklad och eftersom det pratades mycket om mig som sexuell så blev mitt sätt att orientera mig i allt det där att jag anammade det. Dessutom belönades det ju mycket. Tonårskillar fullkomligt älskade urringningar och ett par stringtrosor som stack upp över byxkanten. Det där blev ju problematiskt men vet ni, jag kan förlåta han som våldtog mig. Han var visserligen äldre men tonåring själv och hade redan hamnat snett i livet i en yrkeskriminell familj. Jag kan förlåta de trakasserier och övergrepp som skedde av andra tonårspojkar efter det. Det fanns inte samma diskussion om samtyckte på den tiden och de hetsades av sina vänner.

Men, jag kan inte förlåta de vuxna män som gjort detsamma. Jag var nog inte Guds bästa barn som exponerade min kropp och drack alkohol som tonåring. Men vuxna män borde ha sett en vilsen, provokativ och experimentell tonåring som behöver skydd från tafsande händer. De borde ha sett ett barn. Att en del utav dem inte gjorde det utan utnyttjade situationen är fullkomligt oförlåtligt i mina ögon. De kan verkligen brinna i helvetet. En vuxen man kan aldrig komma ifrån sitt eget ansvar här.
DETTA var ett av de bästa inlägg jag läst på det här temat och i den här tråden!
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 768
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 354
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 100
Senast: Pratsch
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 605
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp