Pratar ni om sex med era vänner?

[enough]

Jag tycker att vi pratar mycket sex, utan att egentligen prata om sex. Det är mest med skämtsam ton "att" det sker och inte "hur". Den enda personen jag pratar mer ingående om sex med, förutom min partner då, är en vän där vi har lite samma bagage och komplicerade relation till sex. Så då kan vi tipsa varandra om saker.

Vi pratar om sex, oftast på ett allmänt och skämtsamt sätt men vi kan också ta upp om det är problem på något sätt eller mer tunga grejer. Sex är ju en stor del av livet och jag tror det är superviktigt att få andras input och perspektiv på även det ämnet. Sen lämnar jag självklart inte ut min partner hur som helst det är ju en självklarhet.

Ja, jag tror att speciellt om nåt känns problematiskt blir det viktigt att kunna prata om det, det är nåt helt annat än att slänga ur sig en massa detaljer om sitt sexliv bara för kul.

 

[enough]

Jag tycker nog generellt att sex som samtalsämne är sjukt ointressant måste jag medge. Jag har inga problem att skoja och prata om sex generellt men hade inte varit bekväm med att prata detaljer om någons privata sexliv - och skulle aldrig lämna ut min partner på det sättet heller (och verkligen inte uppskatta att detaljer om privat samliv diskuterades om mig heller, herregud jag hade blivit rasande, för mig hade det varit en oerhörd integritetskränkning). Sex är för mig något privat, för mig lika intressant att diskutera som andra kroppsliga behov typ - alltså typ inte alls. Jag är mer intresserad av människors intellekt tror jag, än av deras fysiska behov och för mig har sex liksom aldrig varit en hobby att liksom diskutera och utveckla över ett eller flera glas vin, utan något privat och relationsrelaterat mellan mig och en partner. Jag vill verkligen inte veta detaljer om vänners sexliv heller.

Om samtalsämnet i sig känns ointressant förstår jag att det inte är något som känns viktigt att snacka om. Där är vi ju uppenbarligen alla olika. För mig har det nog alltid varit ett intressant ämne som jag gärna diskuterat, läst om, sett tv-program om o.s.v.

 

[Nahar]

Lite samma här igen. Sen leder sex för mig alltid till en sorts ångest, de typ 25 första gångerna med en ny partner. Det är inget jag vill visa upp för kreti och pleti, och för att det ska vara värt att gå igenom så måste jag veta att min partner finns där med mig medan jag går igenom de där faserna. Inte för att han ska göra nåt åt det, men åtminstone inte försvinna eller se mig som ett engångsligg. För det är så pass jobbigt för mig att ta mig igenom det varje gång så jag behöver inte lägga extraenergi på att fundera på vart han finns i det hela.

Vet du varför du får sådan ångest? För rent spontant känns det ju inte som att det är något som du ska behöva tvinga dig igenom. Samtidigt förstår jag verkligen oron kring att ens partner ska lämna efteråt (oavsett varför), men för mig är den delen i alla fall mer att jag numer bara inte har sex eller ger inviter förrän jag är 100% säker på min partner. Vilket i och för sig tas som generellt ointresse av 99% av alla jag dejtar/är intresserad av

 

[_Taggis_]

Vet du varför du får sådan ångest? För rent spontant känns det ju inte som att det är något som du ska behöva tvinga dig igenom. Samtidigt förstår jag verkligen oron kring att ens partner ska lämna efteråt (oavsett varför), men för mig är den delen i alla fall mer att jag numer bara inte har sex eller ger inviter förrän jag är 100% säker på min partner. Vilket i och för sig tas som generellt ointresse av 99% av alla jag dejtar/är intresserad av

Nä, det vet jag inte men jag tror att det handlar dels om att jag har svårt att vara så nära nån fysiskt utan att känna mig trängd och dels för att jag har svårt för att vara nära nån mentalt och göra mig synlig så att säga. Jag har gärna distans till folk både psykiskt och fysiskt och det är ju nåt man går emot om man har sex för det går inte att ha sex på avstånd Den mentala biten går ju att stänga av men det leder bara till värre saker för mig. Jag behöver snarare lära mig att vara närvarande än jag behöver lära mig motsatsen.

 

[enough]

Inte mer ingående att vi kan berätta om att vi haft sex med någon. Tycker det är svårt som gay att prata sex med mina straighta vänner.

Min vän som jag nu börjat prata om sex med är gay, medan jag bara haft heterorelationer. Kanske är det en anledning till att vi inte kommit in på ämnet tidigare fast vi pratat om allt annat, att det känts som nån barriär.
Men det är ju inte kukar och knullteknik jag pratar om med henne, utan känslor. Det som kan skilja sig mellan oss är väl det att jag har spökande könsrollsskräp från allt heterosex jag haft/har. Men jag tror inte att de känslor det kan ställa till med är unika för heterosex.

 

[Madalitso]

Hade kunnat skriva det där själv tror jag. Även om sex inte är irrelevant i sitt utförande, så är det helt irrelevant för mig om jag inte har rätt känslor. Jag kan inte bara se det som en fysisk drift och det dröjer rätt lång tid in i en relation innan jag tycker sex känns aktuellt. Känner mig ofta som ett UFO, som att min relation till sex är helt förlegad men jag kan verkligen inte vara på nåt annat vis bara för att... KK och ONS har aldrig funkat för mig.

Åh, jag är inte ensam Och ja, det är ju klart att det spelar roll i sitt utförande också, men det är liksom sekundärt. Det är verkligen skitjobbigt på så många olika sätt att vara såhär i ett samhälle som förutsätter att en ska visa sexuellt intresse vid första ögonkastet på något sätt. Som förutsätter att alla som inte vill ha sex direkt är 'förtryckta'. Har lett till mycket idiotiskt i min ungdom också, att jag tvingat mig till sådant jag egentligen inte velat för att det är ju så det en ska känna/vilja. Tack och lov växte jag ur det, men att kommunicera kring det här med vänner är näst intill omöjligt. För att inte snacka om med potentiella partners

OT men har ni hört begreppet "demisexuell"? Det brukar räknas in under paraplyet för asexualitet och är att man bara känner sexuell attraktion för folk man har en stark känslomässig relation till. Inte för att ni måste definiera er som något särskilt, men för att det kanske kan vara skönt att veta att det finns fler, och det gör det ju lättare att hitta andra människor med liknande upplevelser

 

[_Taggis_]

OT men har ni hört begreppet "demisexuell"? Det brukar räknas in under paraplyet för asexualitet och är att man bara känner sexuell attraktion för folk man har en stark känslomässig relation till. Inte för att ni måste definiera er som något särskilt, men för att det kanske kan vara skönt att veta att det finns fler, och det gör det ju lättare att hitta andra människor med liknande upplevelser

Jag är rätt obevandrad i olika definitioner. Men jag tror i mitt fall att det mest handlar om hjärnspöken och att inte kunna vara eller visa mig sårbar.

 

[enough]

När jag var yngre, typ 18-25 sisådär, pratade jag jättemycket sex med mina närmaste vänner. Tror att det var en viktig del av allas vår sexuella utveckling och "frigörelse", vi kunde tipsa och fråga och upplysa varandra om allt möjligt.

Numera är det rätt sällan. Skulle en vän komma till mig och vilja diskutera eller bolla något så absolut, jag har inga problem med det men har sällan själv något behov av att prata särskilt mycket sex med någon annan än min partner.

Det kan jag känna igen, att det var var en fas av utforskande och utveckling då när det blev mer prat med vänner om sex.

Och jag tror att det är på samma sätt för mig nu - jag har en ny sån fas då min sexualitet är under stark utveckling, och det är därför jag har ett så starkt behov av att prata om det igen.

 

[Madalitso]

Jag är rätt obevandrad i olika definitioner. Men jag tror i mitt fall att det mest handlar om hjärnspöken och att inte kunna vara eller visa mig sårbar.

Så kan det vara, det kan ju bara du veta. Men tänkte att det kunde vara skönt att veta att det är inte så ovanligt som det kanske verkar i samhället.

*KL*
Jag upplever ofta att det tas för givet att alla är intresserade av sex, och att många som då är demisexuella/asexuella/mindre intresserade fejkar intresse eller undviker samtalsämnet och kan känna att det är något fel på dem för "alla andra" är intresserade av sex, när det egentligen finns en hel del människor som inte är det, utan att det är något konstigt med det. Tycker att även i hbtq+ cirklar så finns det en hel del agg och ifrågasättande av just asexuella.

 

[corzette]

Jag kan nog vara hur öppen som helst. Men det är helt beroende på massvis med orsaker.
Som några säger så är man mer öppen med vissa vänner medans vissa vänner där pratar man inte om sånt helt enkelt och i många fall inte av nån annan anledning (troligen) att det inte tagits upp.

Betonar mitt sex som väldigt vanilj. Men har en manlig vän som är bdsm och öppen med det. Jag vet inte ingående hur de gör det, men kan lätt få höra hur det blev åka av, att tjejen inte kan sitta på en vecka mm.. OBS detta är på tjejernas initiativ, han är ingen gris (eller jo men de vill att han ska vara en gris ish). Så visst ibland är det ju sexsnack från hans sida som går way over my head... men om han går ju inte in i detalj heller. Han vet om att det inte är min kopp te. Men vi har "inga gränser" och tycker man bör kunna ha vänner där man kan våga yttra sej om "allt". Jag har ju honom som bollplank i relationer (nu inte så mkt men förr definitivt) och nu är det han som behöver mer bollplank i sökandet efter den rätta.

 

[Nahar]

Nä, det vet jag inte men jag tror att det handlar dels om att jag har svårt att vara så nära nån fysiskt utan att känna mig trängd och dels för att jag har svårt för att vara nära nån mentalt och göra mig synlig så att säga. Jag har gärna distans till folk både psykiskt och fysiskt och det är ju nåt man går emot om man har sex för det går inte att ha sex på avstånd Den mentala biten går ju att stänga av men det leder bara till värre saker för mig. Jag behöver snarare lära mig att vara närvarande än jag behöver lära mig motsatsen.

Jag hoppas att du kan hitta någon som du är så trygg med att den där spärren inte kommer. Alternativt att du kan finna tryggheten i dig själv

Jag är också ganska glad i distans, men det är för mig frikopplat från sexualiteten; den har alltid varit sån. Däremot så är jag 90% säker att hade jag inte tvingat mig att ha sex med mina första partners (alternativt att de/omgivningen inte pressat mig) så skulle jag inte känt lika stort behov av distans idag. Det känns dock väldigt skönt att hittat min "såhär är jag"-känsla med sexualiteten, det ger mig mer styrka att hålla fast vid det i relationer, och aldrig tvinga mig igenom något med förhoppningar om att det ska bli bättre. Tryggheten kommer endast när jag får vara mig själv, och det inkluderar sex, eller avsaknaden därav.

OT men har ni hört begreppet "demisexuell"? Det brukar räknas in under paraplyet för asexualitet och är att man bara känner sexuell attraktion för folk man har en stark känslomässig relation till. Inte för att ni måste definiera er som något särskilt, men för att det kanske kan vara skönt att veta att det finns fler, och det gör det ju lättare att hitta andra människor med liknande upplevelser

Så kan det vara, det kan ju bara du veta. Men tänkte att det kunde vara skönt att veta att det är inte så ovanligt som det kanske verkar i samhället.

*KL*
Jag upplever ofta att det tas för givet att alla är intresserade av sex, och att många som då är demisexuella/asexuella/mindre intresserade fejkar intresse eller undviker samtalsämnet och kan känna att det är något fel på dem för "alla andra" är intresserade av sex, när det egentligen finns en hel del människor som inte är det, utan att det är något konstigt med det. Tycker att även i hbtq+ cirklar så finns det en hel del agg och ifrågasättande av just asexuella.

Japp, definierar mig som demi-/asexuell, men upplever lite som du säger att det gör ingen skillnad när det skall pratas om saken. Snarare tvärt om, att om jag förklarar hur jag känner utan att använda de orden är det lite lättare för folk att svälja (med betoning på 'lite'). Osäker på varför. Folk vill oavsett väldigt gärna koppla ihop ointresse/ovilja kring sex med trauma, och den absolut vanligaste frågan jag får oavsett hur jag beskriver mig själv är "blev du våldtagen?", vilket är en idiotisk fråga att ställa/sak att anta oavsett.

 

[Migo]

Jag vet inte ingående hur de gör det, men kan lätt få höra hur det blev åka av, att tjejen inte kan sitta på en vecka mm.. OBS detta är på tjejernas initiativ, han är ingen gris (eller jo men de vill att han ska vara en gris ish). Så visst ibland är det ju sexsnack från hans sida som går way over my head... men om han går ju inte in i detalj heller.

Det där tycker jag är gränsfall för vad som är ok. "Dra inte in utomstående i din kink" kind of thing. Att vi är kinky och gillar S/m är en sak, att berätta vad vi gjort/gör är något helt annat. Många tycker det är väldigt upprörande att höra!

 

[Masqueradee]

Jag är nog likadan där, jag tycker verkligen det är jätteintressant, har alltid tyckt det, men intresset har vidgats sen jag blivit mer kinky själv. Om du har lust att surra kinks med den här främlingen får du gärna PM:a.

Jag är också på om ni vill ha en till att diskutera med ^^

 

[enough]

Det där tycker jag är gränsfall för vad som är ok. "Dra inte in utomstående i din kink" kind of thing. Att vi är kinky och gillar S/m är en sak, att berätta vad vi gjort/gör är något helt annat. Många tycker det är väldigt upprörande att höra!

Jo, det kan nog vara exhibitionistiska drag som gör att någon vill berätta på det sättet, och där tycker jag man verkligen ska passa sig, och få sitt utlopp för det nån annanstans. Jag har själv lite såna drag, och är just därför försiktig med att inte outa saker av fel anledning för fel personer.
Berätta vad jag och partnern gjorde för spännande grejer i helgen för en vän som inte bett få höra - nej. Med min partners samtycke beskriva det ingående på ett forum för likasinnade - ja, det är ju en helt annan grej.
Jag får ut mycket av det forumet när det gäller att snacka om mina specifika kinks, men däremot det som rör mig personligen, min självbild, mina känslor och relationsfunderingar kopplade till sex, är det jag känner behov att prata med andra om.

 

[lizan]

Jag hoppas att du kan hitta någon som du är så trygg med att den där spärren inte kommer. Alternativt att du kan finna tryggheten i dig själv

Jag är också ganska glad i distans, men det är för mig frikopplat från sexualiteten; den har alltid varit sån. Däremot så är jag 90% säker att hade jag inte tvingat mig att ha sex med mina första partners (alternativt att de/omgivningen inte pressat mig) så skulle jag inte känt lika stort behov av distans idag. Det känns dock väldigt skönt att hittat min "såhär är jag"-känsla med sexualiteten, det ger mig mer styrka att hålla fast vid det i relationer, och aldrig tvinga mig igenom något med förhoppningar om att det ska bli bättre. Tryggheten kommer endast när jag får vara mig själv, och det inkluderar sex, eller avsaknaden därav.




Japp, definierar mig som demi-/asexuell, men upplever lite som du säger att det gör ingen skillnad när det skall pratas om saken. Snarare tvärt om, att om jag förklarar hur jag känner utan att använda de orden är det lite lättare för folk att svälja (med betoning på 'lite'). Osäker på varför. Folk vill oavsett väldigt gärna koppla ihop ointresse/ovilja kring sex med trauma, och den absolut vanligaste frågan jag får oavsett hur jag beskriver mig själv är "blev du våldtagen?", vilket är en idiotisk fråga att ställa/sak att anta oavsett.

+ @_Taggis_
Känner också igen mig i mycket av det ni skriver. Innan jag träffade nuvarande partner var sex verkligen inte viktigt och något jag inte hade några problem att klara mig utan. Ett av mina spöken med att dejta var just att ”behöva” ha sex. Nu blev det istället så att med nuvarande partner blev det en helt annan grej. Men tänker jag bortom honom så känner jag inget behov alls. Det känns som att skulle det ta slut skulle jag gå tillbaka till noll behov av det.

Ämnet i sig är inte ointressant för mig, men när man känner sig som ett ufo så pratar man kanske inte så gärna om det...

 

[Nahar]

+ @_Taggis_
Känner också igen mig i mycket av det ni skriver. Innan jag träffade nuvarande partner var sex verkligen inte viktigt och något jag inte hade några problem att klara mig utan. Ett av mina spöken med att dejta var just att ”behöva” ha sex. Nu blev det istället så att med nuvarande partner blev det en helt annan grej. Men tänker jag bortom honom så känner jag inget behov alls. Det känns som att skulle det ta slut skulle jag gå tillbaka till noll behov av det.

Ämnet i sig är inte ointressant för mig, men när man känner sig som ett ufo så pratar man kanske inte så gärna om det...

Ja men precis så. Jag pratar faktiskt gärna om sex men mitt förhållningssätt till det gör ju att jag aldrig får prata om sex, bara min sexualitet. Och allt jag säger om sex sen blir ifrågasatt med typ "men vadå du gillar x, sa du inte nyss att du inte bryr dig så länge det är någon du älskar?" osvosv.

Hur var det när du träffade din nuvarande, pratade du med honom alls om det eller det bara kändes sexuellt från början? Om du är bekväm med att svara det vill säga

 

[lizan]

Ja men precis så. Jag pratar faktiskt gärna om sex men mitt förhållningssätt till det gör ju att jag aldrig får prata om sex, bara min sexualitet. Och allt jag säger om sex sen blir ifrågasatt med typ "men vadå du gillar x, sa du inte nyss att du inte bryr dig så länge det är någon du älskar?" osvosv.

Hur var det när du träffade din nuvarande, pratade du med honom alls om det eller det bara kändes sexuellt från början? Om du är bekväm med att svara det vill säga

Jag pratade inte direkt om det innan, tänkte att det kanske inte blir aktuellt ändå. Sen blev det han fick mig att känna mig väldigt trygg i den biten så det fick rulla på. Jag tänkte dock väldigt mycket kring det, både innan och under tiden. Men jag har pratat med honom om det senare och det kommer upp ibland och vi kan prata öppet om det. Jag känner mig också trygg med hur vi har det, men det är en udda känsla på ett sätt, för jag trodde inte jag skulle vara såhär heller. Men tänker att det är personen och tryggheten han ger i det, som gör det.

 

[Nahar]

Jag pratade inte direkt om det innan, tänkte att det kanske inte blir aktuellt ändå. Sen blev det han fick mig att känna mig väldigt trygg i den biten så det fick rulla på. Jag tänkte dock väldigt mycket kring det, både innan och under tiden. Men jag har pratat med honom om det senare och det kommer upp ibland och vi kan prata öppet om det. Jag känner mig också trygg med hur vi har det, men det är en udda känsla på ett sätt, för jag trodde inte jag skulle vara såhär heller. Men tänker att det är personen och tryggheten han ger i det, som gör det.

Lite avis! Hoppas jag får uppleva det också. För mig som man känns det svårt i början ofta eftersom det finns väldigt stora förväntningar på att jag ska vara 'på' sexuellt. Att hitta något mellanting mellan aggressivt flörtande och 'han är nog inte intresserad' är jättesvårt, och jag är alltid lite orolig för hur jag ska förmedla att jag är romantiskt intresserad bara, när förväntningen är flörtande=sex för de allra flesta. Sen har jag lite problem med tillit också, just för att jag varit med om att personer (well, endast män om jag ska vara ärlig) ljuger om hur seriöst de tar på relationen och därmed utnyttjat mig trots i övrigt tydlig kommunikation. Känner mig lite svärtad av att ha bjudit ut mig för billigt liksom (alltså hemskt ordval där verkligen men det är så svårt att fånga dessa känslor utan att hamna i gamla destruktiva normer av tal!).'

EDIT: Usch vad gnällig jag lät. Vad jag ville säga är väl att jag letar efter bättre sätt att kommunicera kring detta helt enkelt!

 

[lizan]

Lite avis! Hoppas jag får uppleva det också. För mig som man känns det svårt i början ofta eftersom det finns väldigt stora förväntningar på att jag ska vara 'på' sexuellt. Att hitta något mellanting mellan aggressivt flörtande och 'han är nog inte intresserad' är jättesvårt, och jag är alltid lite orolig för hur jag ska förmedla att jag är romantiskt intresserad bara, när förväntningen är flörtande=sex för de allra flesta. Sen har jag lite problem med tillit också, just för att jag varit med om att personer (well, endast män om jag ska vara ärlig) ljuger om hur seriöst de tar på relationen och därmed utnyttjat mig trots i övrigt tydlig kommunikation. Känner mig lite svärtad av att ha bjudit ut mig för billigt liksom (alltså hemskt ordval där verkligen men det är så svårt att fånga dessa känslor utan att hamna i gamla destruktiva normer av tal!).

Förstår dig helt. Kan såklart inte känna igen mig i att män har andra förväntningar på sig, men i det stora hela. Och jag förstår ju att de förväntningarna finns, är tacksam ändå för att vara tjej i det hela. Jag var inne på om jag behövde, precis som vissa med kinks gör, ”skylta” med det i början för att inte behöva gå på nitlotter som troligtvis skulle göra det ännu svårare för mig. Eller hitta någon typ av dejtingforum där det kan få vara självklart. En del i det hela är också att jag har så svårt att hitta någon jag intresserar mig för, + en massa issues... kändes rätt omöjligt! Och hade det inte blivit en ickefråga med nuvarande, så hade vi inte varit tillsammans. Han är inte kompatibel med den delen av mig.

 

[Nahar]

Förstår dig helt. Kan såklart inte känna igen mig i att män har andra förväntningar på sig, men i det stora hela. Och jag förstår ju att de förväntningarna finns, är tacksam ändå för att vara tjej i det hela. Jag var inne på om jag behövde, precis som vissa med kinks gör, ”skylta” med det i början för att inte behöva gå på nitlotter som troligtvis skulle göra det ännu svårare för mig. Eller hitta någon typ av dejtingforum där det kan få vara självklart. En del i det hela är också att jag har så svårt att hitta någon jag intresserar mig för, + en massa issues... kändes rätt omöjligt! Och hade det inte blivit en ickefråga med nuvarande, så hade vi inte varit tillsammans. Han är inte kompatibel med den delen av mig.

Om det finns ett sånt dejtingforum så vill jag hitta det Har funderat på att bara dejta typ fundamental christians men det skulle nog skapa en uppsjö av andra problem, med tanke på vilka värderingar jag har i övrigt