problem häst eller häst med människoproblem?

[AtletShipping]

nu är jag så trött på detta.. ska försöka göra detta kort om det går.
finns en häst i stallet som stallägaren har tagit på sig som fodervärd till.
För ett tag sen skrev jag en tråd om samma häst om att den rusade in i boxen okontrollerat utan någon hänsyn..
De funkar nu iallfall utan problem hon väntar snällt utan för boxen och kastar sig inte över maten utan väntar tills man tagit av grimman.

Nu till saken.
Hästen är ett hbl/nordsevnsk sto, 6 år.
Innan stallägaren tog denna häst på fodervärd hade hon hört många rykten om hästen och hur den var i olika stall den hade stått, bla hade rivit en box i ett stall, hoppat över boxen.
Alla som hade haft nåt att göra med hästen säger att den är totalt ouppfostrad, farlig, fel i huvet osv..
Snarare enligt min mening är den felhanterad och dels ouppfostrad, och missförstådd.

Ägaren säger att hon inte haft problem med hästen (vilket inte stämmer enligt de stall hon haft den uppstallad)
Hon säger att hennes pappa som inte har ridit nån gång kunde rida ut på denna hästen själv.
Men när vi hämtade hästen hade hon inte blivit hanterad på hela sommaren, och ägaren ville inte följa med när vi skulle gå med hästen till stallet där den skulle stå (inte så lång bit).
Det gick iof bra, inga problem alls.
Sen kom ägaren till stallet med bil och var helt chockad över att det hade gått bra.
I början funkade hästen bra i stallet, visst hon var nervös det var ny plats, men hon funka att hantera bra men när hon kände för det så gick hon precis var hon ville och man hade ingen chans.
Nu har hästen varit här i nån månad och nu börjar den verkliga hästen komma fram som alla har snackat om..


Nu till problem ett, hantering på marken:
Hon kan vara världens snällaste, men kan gå ensam med hennepå promenad och hon är lycklig och går så himla snällt, följer en som en hund.
Nästa dag kan hon gå snällt för att i nästa ögonblick visa tecken på att gå till attack utan att man ens gjort nåt med henne, bara gått lugnt vid hennes sida, så kan hon slicka bak öronen och rusa mot en och visa en liten tendens till att vilja resa sig mot en.
Jag har tränat med henne i paddocken från marken, enkla övningar hon ska backa när jag ber henne, flytta baken mm
Hon följer en som en hund men om man stannar hastigt, så blir hon kinkig och slickar bak öronen, om man då pratar med henne så blir hon glad igen.
Det värsta är när man ska flytta baken.
Jag gör så här att jag står vänd mot hästen går mot baken men stannar vid lite bakom bogen sen tar jag grimskaftet och för mot baken, då blir hästen tvärförbannad flyger emot mig med baken eller fösöker springa över mig eller hugger efter en, jag gör mig STOR och FARLIG och morrar mot henne hon blir då lite tveksam men slutar att gå emot mig men är fortfarande sur.
Jag vet inte hur jag ska tyda hennes beteende men antingen tror jag att det är som hon blir förbannad helt enkelt, ingen ska bestämma över henne och tydligen har hennes sätt att skrämma en gått hem hos andra därför gör hon som hon vill eller så är hon rädd men det tror jag inte riktigt, hon ser mer utråkad och har typ en "vem tror du att du är" attityd mot en.

Visst blir man osäker och rädd när hon gör så, men jag flytta mig inte jag stod kvar och blåste upp mig när hon fösökte springa över mig och då blev hon lite fundersam..
Provade sedan det om och om igen, hon fösökte samma sak igen men inte lika hotfullt, tillslut kunde jag flytta baken på henne från båda sidor men hon hade öronen bakåt varje gång jag gjorde det.
Tillslut räckte det att jag peka på baken, men fortfarande sur min.

Det svåraste är att backa henne, har provat allt som att stå framför henne och skaka grimskaftet mer och mer intensivt, det struntar hon i går bara med spetsade öron emot en.
Har provat att putta henne i bringan, lönlöst dock.
Har provat att gå emot henne med spö (inte hotfullt) men då flög hon emot mig och föskökte sparka ner mig med frambenen, då kasta jag spöt och backa undan (kanske fel gjort men annars hade jag blivit skadad) då spetsade hon öronen.
Nästa jag pröva var att helt enkelt köra in fingret i bringan och knipa allt vad jag kunde, då backa hon 2 steg (utan nån sur min) men sen stanna hon och stod emot, men när hon backa så berömde jag med rösten.

MEn varje dag måste man gå igenom detta, fast man "vunnit" över henne dagen innan så är hon lika "aggressiv" nästa dag när man ska pröva det.

Longera skulle vi även göra en gång, hon står bara och stirrar på en om man tar fram longerpisken och ska mota ut henne börjar hon sparka elle springer mot en.
Hade en medhjälpare som skulle hålla i henne och leda runt henne på volt runt mig (då hade jag kastat pisken), hon gick då snällt några steg för att sedan tvärstanna och vägra göra mer, medhjälparen smackar på henne lite (rör henne inte eller nåt) hästen hugger då bara efter henne utan nån som helst förvarning.

En annan dag gick min syster och jag med henne i paddocken i grimma och grimskaft skulle träna lite lätta övningar som hon ska stanna när vi stannar, backa osv syrran gick med henne själv och jag med min häst.
Syrran är i andra sidan paddocken med hästen och går bara och leder henne utan nåt tvång eller nåt, plötsligt går hästen till attack mot syrran som då hoppar undan och hästen tränger in henne i staketet, syrran fortsätter sedan att gå och hästen följer med som inget har hänt helt snällt.

Ridning:
Ja det funkar bra så länge hästen får göra som hon vill..
Det funkar mkt bättre än i början.
I början stack hon runt hursom helst rusa till utgången, tvärvände, tvärstannan för att sedan inte gå alls bara stå och kicka om man la till skänkeln.
Nu gör hon inte så mer hon gå dit man vill, kan stanna till i skritten men börjar gå igen när man trycker på hennne vissa dagar andra dagar står hon bara och kickar och bockar på stället.
Om man lägger på spöt bockar hon bara högre.
Syrran rider henne mest, och när hästen stannar sitter hon bara och lägger på skänkeln om och om igen men slutar när hon kickar, tills hon går fram för att då sluta rida när hon gjort rätt.
Ibland har det inte funkat alls utan hon har bara bockat och kickat som en idiot och vissa dagar har syrran gett upp, då har det blivit 10 ggr värre nästa gång hon ska rida, då vill inte hästen ens skritta, så alltså testar hon en och om man ger upp och hoppar av så funkar det inte alls nästa gång.

En gång gav syrran upp, jag skulle då hoppa upp i stället för att hon inte skulle vinna.
Går fram till henne och klappar henne, går sedan till sidan för att hoppa upp då försöker hon attackera mig, jag försöker ignorera henne och går till högra sidan för att hoppa upp där då bryr hon sig inte, men tyvärr kom jag inte upp på den sidan för jag var för osmidig, går då över till andra sidan för att leda henne då hugger hon mig, jag blir då förbannad och backar henne (och det funka) 3 steg sen gick det inte mer.
Leder hon lite till och ska sedan dra upp stigbyglarna men jag kan inte ens gå så nära att klara dra upp dom för hon börjar jaga mig med baken, smäller till henne på baken mitt när hon kommer emot mig, hon kickar men stannar sedan med spetsade öron och tittar på mig.
Försöker sedan dra upp stigbyglarna igen och samma sak igen.
Sen får syrran prova att hoppa upp istället, och hon klarade det utan problem.
Vi rider då ut på åkervägen bredvid stallet och där kunde hon trava med hästen utan problem och hon konstrade inte alls.

Hästen beter sig även underligt i hagen.
Hon går i hage med en annan häst och de får hösilage i hagen så de kan sysselsätta sig.
Men hästen äter bara upp så mkt hon orkar sen går hon till ena kortsidan i hagen och går där fram och tillbaka hela tiden mest i skritt men ibland i galopp hysteriskt.
Ibland ställer min häst sig mitt i vägen på kortsidan och motar bort henne, men då springer hon på den biten som är kvar (alltså halva) som då är typ 4 m och där springer hon i galopp då.
Sen kanske hon vilar 1 timme äter lite, för att sedan börja om igen.
Hon gör det inte varje dag men det händer.
Vi bytar oxå hage till dom var 3:e dag så de inte ska bli lika nertrampat och lerigt, så ibland går det i en större rasthage med lite gräs men halva hagen är fruktansvärt nertrampad och lerig (där gör hon oxå så ibland)
och vissa dagra går de i en mindre med bara lera men inte lika sumpig.

Vi har pratat med hästen förra fodervärd som hade henne som 4 åring.
Hon hade i princip samma problem med henne men de fick bort det och kunde tom longera henne.
Hon red med henne i en rätt avancerad dressyrgrupp för tränare oftast utan problem efter en tid.
Red ut med henne själv osv utan problem.
men när hästen kom tillbaks till ägaren har hon tydligen blivit så här..

Vi har kollat tänderna och ryggen, och hon är frisk enligt vet.
Vi rider henne med hackamore, eftersom hon inte gillar bett alls.

Vi ska ta hit en tränare som ska börja jobba med hästen.
Men jag vill höra er åsikt hur hade ni hanterat en sådan häst?
Hon är rentav livsfarlig ibland och då måste man fly undan från henne men ibland har jag stått emot henne när hon ska attackera och då stannar hon, men ibland gör hon såna våldsamma utbrott att man måste helt enkelt hoppa undan.

 

[Mia_R]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Hm, om hästen har fungerat tidigare med förra fodervärden men börjat krångla igen när den kommer till ägaren så kan man ju fundera vad som hänt. Antagligen är ägaren rädd och kan inte heller erkänna sina begränsningar. Med tanke på hästens reaktioner har hon nog blivit väldigt inkonsekvent hanterad och även fått en hel del spö. Sånt kan ta väldigt lång tid att få ur dem och jag skulle inte ge mig på att försöka hålla på med allt för mycket med hästen, utan koncentrera mig att att få henne att fungera i det vardagliga. Jag vet inte hur länge hon stått i stallet eller hur länge ni hanterat henne, men det kan ta åratal att få ordning på henne och i synnerhet om hon fått bestämma stundtals och däremellen fått spö av en rädd ägare.

Spontant känns det som att ägaren försökt med spö att få hästen att ge sig, men istället själv förlorat kampen. Hästen vet vad spö betyder med reagerar med kamp då det fungerat tidigare. Hästar som är vana att bestämma + vunnit de gånger ägaren eller andra försökt sätta den på plats kan vara svårknäckta nötter om du förstår hur jag menar. Troligen kan det bli en mkt trevlig häst igen, men hon kommer att ta alla chanser att ta över om någon i framtiden visar svagehet. Min första häst körde med många och tog övertaget med mindre vana, men hon var aldrig aggresiv trots att hon fått stryk. Vi hade några bataljer men växte sedan ihop som ler och långhalm. Vi två var ett.

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

hon fungerade till och från hos förra fodervärden, jag tror även hon fick lite spö där för det var vad hennes ena tränare sa var det enda som skulle funka då hästen testade utan att ge sig enligt dom.
Men sedan blev hon tillslut helt snäll där, men då kunde de inte ha kvar henne då och ägaren tog MOTVILLIGT tillbaka hästen.
Ägaren hade då hästen i 2 år och nu är hon här i vårt stall.
Hon har varit här i typ 2 månader om inte mer.
I början var hon jättesnäll och gick bla annat att rida utan problem (troligen för hon hade så mkt annat att tänka på)
Men sen blev hon värre i ridningen men oxå bättre från marken, men ändå mer aggressiv.
Förra fodervärden sa oxå att denna hästen funkar inte om man bara låter den stå och fixar med den när det passar (som hos ägaren antagligen).

Vi gör mest vardagliga saker med henne och rider nån gång, typ 2 ggr i veckan.
Som att vi tar in henne, spolar hovarna, ryktar.
Men hon kan inte stå still hon går sida till sida, sliter sig med jämna mellanrum, men sticker inte iväg, när hon väl är lös står hon bara och glor.
Men om man sedan låter henne stå lös så rusar hon iväg till sin box och man får inte stopp på henne.

Förra fodervärden var här och red henne oxå och det gick utan problem, skritt och trav utan någon protest, hon försökte vid nåt tillfälle men ryttaren var pang på direkt då (utan våld såklart) och hon fortsatte att gå lika fint.
Nästa gång förra fodervärden red, gick det lika bra i örjan men sen när hon skulle trava tvärstanna hon och bocka och bocka, ryttaren la till skänkeln då samtidigt som hon small till med spöt, hon hon började trava utan problem.
Hon kan vara så här med min syster oxå, drömhäst att rida ena dan, nästa dag ett ren h*elvete.
De flesta ggr jag ridit henne har det funkat bra, men nu får jag inte ens stå sidan om henne så upp kommer jag inte.
Ibland vinner vi, eller oftast. Fast ibland är jag ändå inte säker om vi gör det..
Ibland kan vi helt enkelt inte vinna, och det slutar med att vi är genomdränkta av svett och hästen visar inte ens sig berörd.

 

[Mia_R]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Svårt problem, man ska ju aldrig ge sig om man börjar och även välja sina fighter, men det är ju svårt för er att veta i förväg vad som ena dan funkar och nästa inte alls. Har ni möjligheter så utnyttja fd fodervärd så mkt som möjligt. Hon har ju funkar med hästen förut och verkar fungera ganska ok även nu. Med hennes hjälp är nog chanserna störst att det ska fungera. Antagligen är det en väldigt intelligent häst som behöver jobba med huvudet, är ju oftast de smarta som blir "problermhästar".

 

[sune4you]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Varför hanterar ni den om det är stallägaren som tagit hästen?

Om nu hästen inte blivit så mycket riden under 2 år , kan det vaara så att hon inte har balans än för att problemfritt trava. Har ni testat att ändra tempot i skritt, för att sedan ur den korta skritten "fatta" trav. Hon tycker kanske att hon blir satt ur balans och blir sur för det.

 

[Tussemaja]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Hormoner som ställer till det? Cystor ? kollat sånt? Du nämner att hon varit besvärligt i "olika stall" Hästen är bara 6 år...! Hur många olika stall? Hur många olika hanterare? Med hur många olika ideér och sätt att hantera henne?
Konsekvens, trygghet, tydlighet, tålamod och tid tror jag är det enda som hjälper.

 

[EmblaAsk]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Tycker att det låter som att ni är på rätt spår!
Kämpa på!

Hur är det med hagkompisar? Är hon boss i hagen oxå? Det kan spela ganska stor roll.... Min unghäst var hemsk ett tag, bara testade och härjade. Sedan fick hon gå på sommarbete med 5 ardennermärrar, och jäklar vad spak hon var när hon kom hem.....
Hon fick helt enkelt lära sig att hon är INTE boss i alla lägen.
Och det gjorde stor nytta!

Nu är ju denna lite äldre, och det låter som att hon har lärt sig att människor är svagare.. Tyvärr...

Jag skulle råda er att ta ut en duktig NH tränare som kan träna henne i rundcorall, det har jag upplevt är bra på såna hästar. Där kan man få en bra koll på hur mycket respekt hästen har. OBS med en sådan häst som du beskriver skulle jag INTE gå in i rundcorallen själv, utan anlita ett proffs. Om hästen går till attack är man väldigt utsatt i rundcorallen.
Och NH är superbra träning även om man inte rider western...

Lycka till!
Häls. Embla

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

det är ägaren som haft den i olika stall har ingen aning om varför.

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Nej hästen har inte blivit riden på hela sommaren (kanske nån gång) men under de 2 åren har ägaren ridit henne, men vet inte hur ofta.

Stallägaren hjälper oxå till med hästen såklart men hon vill att vi sköter den oxå, speciellt ridning då stallägaren inte är kapabel att sitta på en sån häst.

Att ändra tempo i skritt funkar ibland, ibland blir hon bara tvärförbannad, det ska passa henne.

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

hon går tillsmannas med en annan häst i hagen.
I början var hon boss över honom, men nu har han tagit övertaget och är väldigt bestämd mot henne tex vid matning, i början gick hon inte ens undan om han gick emot henne och ville ha bort henne tillslut bet han henne och höll de greppet i en stund.
Sen dess har hon gått undan när han vill ha bort henne, men de är bästa kompisar annars, men han vill gärna visa att det är ändå han som bestämmer och hon fattar det nu.

 

[sune4you]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Om hon inte riktigt accepterar arbetet i skritt kanske ni ska arbeta vidare med skritten tills det fungerar problemfritt. Ta en gångart i taget så att hon hinner med i det nya för henne. Nytt stall, nya människor, nytt arbete...

 

[Alexandra_W]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

DELAR MITT SVAR I TVÅ; DET BLEV SÅ LÅNGT!

DEL ETT

Hon kan vara världens snällaste, men kan gå ensam med hennepå promenad och hon är lycklig och går så himla snällt, följer en som en hund.
Nästa dag kan hon gå snällt för att i nästa ögonblick visa tecken på att gå till attack utan att man ens gjort nåt med henne, bara gått lugnt vid hennes sida, så kan hon slicka bak öronen och rusa mot en och visa en liten tendens till att vilja resa sig mot en.
Jag har tränat med henne i paddocken från marken, enkla övningar hon ska backa när jag ber henne, flytta baken mm
Hon följer en som en hund men om man stannar hastigt, så blir hon kinkig och slickar bak öronen, om man då pratar med henne så blir hon glad igen.

Det värsta är när man ska flytta baken.
Jag gör så här att jag står vänd mot hästen går mot baken men stannar vid lite bakom bogen sen tar jag grimskaftet och för mot baken, då blir hästen tvärförbannad flyger emot mig med baken eller fösöker springa över mig eller hugger efter en, jag gör mig STOR och FARLIG och morrar mot henne hon blir då lite tveksam men slutar att gå emot mig men är fortfarande sur.
Jag vet inte hur jag ska tyda hennes beteende men antingen tror jag att det är som hon blir förbannad helt enkelt, ingen ska bestämma över henne och tydligen har hennes sätt att skrämma en gått hem hos andra därför gör hon som hon vill eller så är hon rädd men det tror jag inte riktigt, hon ser mer utråkad och har typ en "vem tror du att du är" attityd mot en.

Det du beskriver nu är hur min unghäst är ibland. Hon är min uppfödning och väl uppfostrad sen dag ett så skillnaden mellan min och den du beskriver är att min (numera) aldrig blir farlig eller gör någon attack. Däremot så är GRINIGHETEN likadan. Hon kan lalla på glad som en lärka, för att komma på att något inta passar och då gå bakom mig med slickade öron och se ut som hon tänker hugga mig vilken sekund som helst. Det som hindrar henne är att hon VET att man INTE FÅR göra det. Men sämre uppfostran så tja..hjälp.
Samma sak där, pratar jag med henne så är det idel solsken.

Hon har ju också ett STARKT hotbeteende i boxen. Kände jag henne inte skulle jag inte gå i närheten liksom. Hon ser ut som om hon ska DÖDA en om man går in. Men när man går in backar hon undan, men ser lika le ut. Och som sagt, vilken annan häst som helst än hon och jag skulle fly för livet för det är en häst som är FÖRBANNAD och tänker anfall. men hon gör det inte och har aldrig gjort. (Och det har blivit bättre, ska nog skriva en uppdateringstråd om det). Samma sak där, pratar man med henne eller kliar henne är det idel solsken en stund.

Det finns dock inget ONT i min dam eg, och hon är 99.9% av tiden en rar liten solstråle och en ängel och otroligt lätt att ha att göra med. Men när det inte passar lilla damen så kommer hennes humör fram och det är INTE roligt.

Hon har varit kaxig sen första andetaget, hon stolpade några dagar gammal rakt fram till valackens box, stoppade in huvudet där och sa 'hej!'. Han var inte så road av att hon invaderade hans box, men tro INTE att hon föltuggade inte Tuff, tuff, tuff men som sagt det märks sällan. Men grimträningen och ledträningen med henne var..kul. Fick brja leda tredje dagen, hon följde inte mamma etts mack, mamma var en mjölkmaskin tyckte hon och hon behövde inte någon mamma att hålla i handen. Utan stolpade glatt iväg dit hon ville, t ex fram till grannens traktor. Helt hopplöst, hon gick sin egen väg och mamma fick väl följa med eller inte, henne kvittade det vilket. Så, från dag tre var det grimma och grimskaft på, helt enkelt för hon var för kaxig för sitt eget bästa och inte följde mamma. Men jäklars vad hon vrångade och bråkade och hade sig. Om HON tyckte det var okej gick hon så fint så, när hon INTE tyckte det var okej så var det fullt krig.

NÄR det märks dock.. När hon var drygt ett år kom det jag väntat på. Den stora kraftmätningen. Vi hade haft en del dispyter och hon har aldrig kommit undan med sitt beteende eller vunnit på det, men JAG vann eg aldrig heller. T ex när hon plötsligt inte skulle på transporten och blev ARG när man satte press på henne. Efter en timme stod hon där, men det var INTE för hon kommit på att det var nog bäst för det var inte så trevligt att inte gå på. Utan för att DÅ passade det HENNE att gå på. Dvs hon gick på för HON ville just då, inte för att vi i en timme gjort livet utanför släpet till ett obehagligt alternativ. Hade HON inte känt att 'nej, nu vill jag gå in där' så hade vi stått där än.

Men när hon var drygt ett år kom kraftmätningen. Hon hade ett sår på bogen (tack och lov) som jag skulle tvätta. Jag hade tvättat sår förr utoan problem, rört henne överallt etc. Det är i 99% av fallen en VÄLDIGt trevlig, solig och ffa lättsam och väluppfostrat dam. Får högvis med beröm på kliniker och av hovslagaren etc hur himla rar och välupfostrad hon är trots sin ålder, och så fått sen hon sex månader gammal stod lös och fint på löpargången på kliniken, lät vet böja ihop hennes ben osv.. Men under ytan.. Klipper in vad jag då skrev i träningsdagboken efter sammandrabbningen:

Nyss har jag och Kele haft den första riktigta kraftmätningen.. (sorry att jag skriver två inlägg samma dag btw). I alla fall, jag tog in hästarna vid tiotiden nu på kvällen och borstade av dem i tur och ordning. Jag var elak och snodde kele 'mitt i maten' (det ingår i min terrorplan) men hon verkade inte misstycka. Borstar halsen och ner mot bogen och så PANG så är hon påväg att hugga. Reptilsnabb attack med slickade öron och blöttade tänder. Mikrosekunden innan jag lappar till henne och frågar vad fan hon tror hon håller på mig slår de mig att hon gjorde en huggattack imorse när jag tog ut med, men då avbröt sig själv och som jag trodde då insåg vad hon höll på att göra. Men TVÅ gånger på en dag, och huggattacker som verkligen inte alls är lika Kele fick mig att tänka efter.

La handen på bogen och PANG så kom det en kospark som varning med bak.

Inser att hon antagligen igår (det var inte dagsfärskt och i förrgår borstade jag och då var det inte där vad jag märkte) har rivit sig på något vasst (fråga inte vad, jag går bet?)och har ett 2 dm långt, ytligt men fult rivsår mitt på bogmuskeln. Inflammerat och rejält varmt och svullet runt om. Och huggattacken imorse kom precis när jag 'tacklade' henne på bogen för att inte trängas, och huggattacken nu ikväll när jag tog en piggborste över. Det gjorde ONT utav bara fan helt enkelt.

Nåväl, jag var ju tvungen att göra rent det, så fram med en kompress indränkt i väteperoxid.

Där växte hornen ut på Kele och hon gjordeskäl för sin färg och sitt kön. Jag skulle INTE nudda hennes sår för det gjorde så oootroooligt ont att det gick inte att jämföra. Jag tyckte att 'ja jag förstår, men det ska tvättas'.

Sen började KRIGET. Hon snurrade och for, högg sparkade och reste sig såfort jag snuddadei närheten av såret. Nu råkar jag vara typ sju gånger smartare ilskna röda damen, och ha en stor stallgång och dessutom vara ruskigt bra på att parera. Så jag höll mig i boghöjd hela tiden, körde armbågen som mothåll ovanför bogen och böjde in och ner huvudet. Dvs hon kunde snurra och snurra och snurra och sparka men hon slogs mot luft, hon kom inte åt mig.

Då visade Kele prov på den delen i sitt temperament jag INTE tycker om - hon blir FÖRBANNAD. Nu handlade det inte om något sår längre, nu handlade det om huruvida jag hade rätt att försöka TVINGA henne till något, vilket hon inte ansåg. Hon gjorde diverse grejer som jag inte ens han uppfatta HUR hon lyckades med men försökte i alla fall regelrätt utmana mig/attackera mig. Där tänkte jag gå in och hämta hjälmen men hade ingen lust att låta henne fundera ut nya planer. Så jag slet åt mig Visions repgrimma och satte på henne den och kopplade över grimskaftet i den. Kan ju bara sammanfatta det som BAD IDEA. Hon blev än mer förbannad.

Vi hade ganska avancerat slagsmål på stallgången ett tag där jag tillslut tog till mycket fula metoder. Såfort hon försökte gör attacker MOT mig (innan var det för att komma bort, tills hon blev förbannad) så körde jag armbågen i hennes bog (ja den ooonda) och och drog in huvudet och så fick hon snurra. Det ven om bakhovarna när de febrilt sparkade och hon försökte sig på nya spännande ledvinklingar med frambenen för att nå mig med, men vad skulle hon göra, jag bara drog in henne på mindre och mindre volt och tillslut hade hon bara valet att ge efter eller gå omkull, och viss intelligens hade hon. Såfort hon lugnade sig så tog jag bort elaka armbågen, släppte ut grimskaftet och kliade för att sen försiktigt närma mig såret - och ett nytt krig bröt ut.

Det tog dock bara 30 minuter innan hon insåg att det fanns bara ett sätt - stå still och uthärda. Så jag fick tvätta såret och lägga på socatylsalva. Hon fick några 'återfall' men då räckte det att dra in och ner huvudet och snurra några varv tills hon ställde sig lugnt igen.

Men där kom den kraftmärningen jag väntat på, men jag måste säga att den gick bättre än förväntat. Inte nog med att jag vann, jag lyckades dessutom få henne att inse att det inte funkar att bli förbannad och försöka anfalla matte för då jävlar.

Kliade och gosade en lång stund efter och att påstå att hon såg kärvänlig ut är väl att ta i, öronen var bakåt mest hela tiden, men tapirmule och stod fint på långt grimskaft. Och soms agt, tapirmulen avslöjade att det eg var ganska skönt

Släppte in henne till maten igen och hon började äta istället för att (a la Kele) stå och sura. Och hon sparkade inte ihjäl mig när jag gick ut..


FORTSÄTTNING I DEL TVÅ[/QUOTE]

 

[Alexandra_W]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

DEL TVÅ AV SVARET, FORTSÄTTNING PÅ TIDIGARE SVAR..

Jag är VÄLDIGT glad att såret satt på bogen, dvs där jag är hyfsat skyddad. Hade det suttit på ett bakben så skulle jag haft Problem för då hade jag inte vunnit.

I alla fall, efter den dagen så har vi *peppar peppar* inte haft några otrevliga incidenter längre. Hon är FORTFARANDE väldigt uttrycksfull och TYCKER att jag är en jävla kärring som borde dö ibland. Men hon fogar sig. Jag har faktiskt UPPMUNTRAT henne till att få visa vad hon tycker, och är noga med att inte bara kräva att HON lyssnar på MIG utan att JAG lyssnar på HENNE med. Säger hon 'arrrrgh matte, det gör oooont' så kan jag ju försöka lindra smärtan, utan att för den delen strunta i att t ex göra rent såret.

Hon får alltså se ut som en kobra, hon får se ut som hon ätit ättika och hon får vispa med ett bakben om det gör ont. Men hon får INTE ta ut det på mig och hon får INTE göra det i sådan mån att jag inte kan göra det jag ska.

Och som sagt HON har greppat det hela. Hon har en muskelskada nu som gjorde VÄLDIGT ont från början. När jag var tvungen att vara där och det gjorde ooooont så talade hon om det genom atts tryka öronen bakåt och vispa med bakbenet. Men hon var noga med att bara vispa BAKÅT och inte åt sidan där JAG stod. Och när jag sa till henne att 'jag vet, men jag måste och nu skärper du dig' så gör hon det.

Hon har sedan sammandrabbningen tagit varenda sak jag sagt åt henne. Hon kan opponera sig men när jag talar om att 'du ska' så gör hon det. Även om hon eg inte vill. Och där är den STORA skillnaden.

Dvs det blir som det du beskrev med det här:

Provade sedan det om och om igen, hon fösökte samma sak igen men inte lika hotfullt, tillslut kunde jag flytta baken på henne från båda sidor men hon hade öronen bakåt varje gång jag gjorde det.
Tillslut räckte det att jag peka på baken, men fortfarande sur min.

Det svåraste är att backa henne, har provat allt som att stå framför henne och skaka grimskaftet mer och mer intensivt, det struntar hon i går bara med spetsade öron emot en.
Har provat att putta henne i bringan, lönlöst dock.
Har provat att gå emot henne med spö (inte hotfullt) men då flög hon emot mig och föskökte sparka ner mig med frambenen, då kasta jag spöt och backa undan (kanske fel gjort men annars hade jag blivit skadad) då spetsade hon öronen.
Nästa jag pröva var att helt enkelt köra in fingret i bringan och knipa allt vad jag kunde, då backa hon 2 steg (utan nån sur min) men sen stanna hon och stod emot, men när hon backa så berömde jag med rösten.

Försök låta bli att backa henne då länge. Det är den största dominanshandling du kan och de där dominanta hästarna har ofta svåååårt att acceptera det. Självklart SKA de acceptera det, men mitt råd är att INTE hålla på och dutta med det hela tiden. Och när man gör det, var SNABB med berömet, det räcker med ETT steg t ex.

MEn varje dag måste man gå igenom detta, fast man "vunnit" över henne dagen innan så är hon lika "aggressiv" nästa dag när man ska pröva det.

Känner igen det där med, från 'före sammandrabbningen'.

Ridning:
Ja det funkar bra så länge hästen får göra som hon vill..

Där ha du en nyckelgrej till alttihop. Allt funkar så länge HON tycker att det är okej eller HON vill det eller HON har lust med det. Känner väl igen det (min Kele är ju dock annorlunda med eftersom hon oftast HAR lust att vara snäll. Men så är mind am ung och oförstörd, hade hon kommit undan med sitt beteende, insett attd et dessutom fungerar och blivit sex år gammal tror jag hon varit EXAKT så som du beskriver den här hästen. Dvs draget till sin spets opålitlig och aggresiv och vill att alla ska dansa efter hennes pipa, annars jävlar..

Hästen beter sig även underligt i hagen.
Hon går i hage med en annan häst och de får hösilage i hagen så de kan sysselsätta sig.
Men hästen äter bara upp så mkt hon orkar sen går hon till ena kortsidan i hagen och går där fram och tillbaka hela tiden mest i skritt men ibland i galopp hysteriskt.

Nu slutade jag (tack och lov känna igen mig). Det där är oftast ett tecken på att de är stressade, inte trivs, inte mår bra. Kanske beror det på att det lätt blir mycket bråk i övrig hantering, kanske beror bråket i övrig hantering på att hon inte mår bra..

Men jag vill höra er åsikt hur hade ni hanterat en sådan häst?
Hon är rentav livsfarlig ibland och då måste man fly undan från henne men ibland har jag stått emot henne när hon ska attackera och då stannar hon, men ibland gör hon såna våldsamma utbrott att man måste helt enkelt hoppa undan

VÄLJ KONFLIKTERNA! Det må låta fegt, men gå ALDRIG in i en situation som kan leda till konflikt om du inte är SÄKER på att vinna den! Aldrig, aldrig. ha en handlingsplan hela tiden.

T ex om du ska backa henne, se till att du har en plan INNAN för hur och vad du ska göra om hon anfaller. Kom på ett sätt att avvärja anfallet utan att backa. T ex genom att hålla dig vid bogen och genom att dra huvudet mot dig se till att hon måste flytta baken. Jmf lite med hur jag gjorde med Kele när hon attackerade.

Om du är trött en dag eller har bråttom eller känner dig osäker - LÅT BLI allt som kan ge konflikt.

Det är otroligt viktigt att hästen INTE 'vinner' på sitt dåliga beteende.

Eg vill jag inte ge råd om att handskas med sådana hästar (jag tar emot 'problemhästar' när andan faller på och har haft ett par av just den här typen, och de är INTE roliga att ha att göra med om man inte vet vad man håller på med, och risken för att situationen blir värre eller att det blir personskador är stor), men rent generellt så BÖRJA OM med henne och SÄNK KRAVEN.

Det jag läser nu är krav, krav, krav. I SIG inte orimliga alls, men för den här hästen här och nu ALLDELES för mycket.

Det är hantering, det är backning, det är flytta baken, det är longering, det är ridning och alla små krav det medför (få undan för tryck, gå framåt, stanna, sväng, stå stilla, trava osv osv).

Utan jag skulle lägga ner ridningen, lägga ner longeringen, lägga ner att träna på att backa, flytta baken etc och koncentrera mig på ETT moment att börja med. Förslagsvis (om det inte redan fungerar?) stå fint på stallgången och bli ryktad ÖVERALLT.

Koncentrera dig på det, ta det i SMÅ SMÅ portioner och se till att vara konsekvent och tydlig. Och ffa VÄLJ KONFLIKTERNA och avstå hellre än ge dig in i något du kan förlora.

För ett tag lägga llt annat åt sidan, släpp henne i korridor till/från hagen sålänge för att slippa leda osv. Utan koncentrera BARA på momentet 'stå still på stallgången och bli ryktad överallt'. Tills det sitter, Och ta det i lagom bitar, välj konflikterna och ha säkerhetsutrustning (hjälm och väst på dig) och ha en plan för allt du kan komma på INNAN. Och MASSOR med beröm för minsta lilla rätt tänkt.

Helst skulle jag dock se att den hästen fick hjälp att hitta tillbaka av någon som kan, men alla de som kan började någonstans de med, så =)

Som jags er det så vad du har är ett DOMINANT sto, som dessutom LÄRT SIG att dåligt beteende lönar sig men SAMTIDIGT är otroligt osäker och förvirrad av att det inte finns några fasta ramar. Hon skapar det själv, men förstår det inte. ENA dagen är det ajabaja att inte backa när folk ber om det och oavsett hur fula miner man än gör och hur man än försöker attackera så ska man backa. Men NÄSTA dag så hjälper det att attackera. Hon förstår inte att hon alltid ska göra det men att du/ni vissa dagar inte kan tvinga henne för hon blir farlig när hon protesterar. Utan hon ser en inkonsekvens och regler och ramar som ändras, och att hennes beteende FUNGERAR.

Hon måste lära sig att det finns en bra väg och en dålig, inga gråzoner. Och att den bra vägen är BRAAAAA och ger mycket mer fördelar både kortsiktigt och långsiktigt än den dåliga vägen. Och så måste hon få fasta, konsekventa ramar och regler som hon är väl medveten om och så hon kan slappna av inom tryggheten att det finns regler som alltid gäller och är lätta att förstå.

Ni verkar ha kommit en bra bit på väg och det är KANON, men jags er fortfarande mer krav på för många plan än hästen klarar av just nu när jag läser ditt inlägg. Men du har gjort MASSOR rätt, betydligt fler rätt än fel och du har nått vissa resultat och det är JÄTTEBRA!

 

[EmblaAsk]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

Det här var det bästa inlägg jag läst på mycket länge!!!!!
Massor av beröm!!!

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

nu fattar jag mkt bättre

Det där med backning, flyttning och speciellt longering har vi lagt ner för längesen men jag tog ändå upp det för att visa en syn hur hon kan bete sig.
Longering prövade vi 2 ggr i början, 1:a gången gick hyfsat 2:a var det totalt kört.
Flytta baken har vi slutat med, möjligtvis gör vi det nån gång vid ryktning när hon inte står still och vi måste få tillbaka baken där den hör hemma och då funkar det utan problem (antagligen för hon står uppbunden kanske?).
Att backa henne har vi som vardag, tex när hon ska in i spolspiltan, där vill hon gärna bara tåga rakt ut ifrån utan hänsyn, då har vi backat henne direkt ibland utan större framgång men vi har iaf på nåt sätt fått hon att stanna i spolspiltan tills hon är fastknäppt och då blir hon lugn.
Nu funkar det att backa henne in där 2 steg och hon visar inte nåt surt beteende då.

Utan det mesta av detta beteende sker i paddocken, om man tex ska arbeta henne från marken (vilket vi slutat med).
Det vardagliga vi gör med henne är bara ryktning, med minimala krav.
Vi kan ta på henne överallt förutom JUVRET då blir hon tvärförbannad och sparkar med bakbenet framåt i all ilska att försöka träffa en.
Jag har dock hunnit att känna att där är i STORT behov av att tvättas, för tydligen har ingen klarat att göra det..
Det har vi dock klarat nu, vi spolade helt enkelt vatten upp där och visst blev hon förbannan men hon gav sig tillslut och insåg tillslut att det inte var så hemskt och vi kunde tom ta snabbt med handen där och ta bort den mesta av smutsen.

Igår red vi ut med henne med ledare (syrran fick rida henne och jag tog min egen)
Och det gick SKITBRA, ledaren hade förstås med grimma och grimskaft om det skulle balla ur och det använde vi försäkerhetsskull på vägen med bilar men det visade sig att det inte behövdes alls.
När vi kommit en bit tveka hon emmelanåt trots jag red framför så hon hade draghjälp, hon stannade emellanåt men började gå igen utan surhet.
På hemvägen stannade hon bara en gång i 2 sekunder.
En gång började hon galoppera av sig själv (normal lugn galopp), men saktade av i skritt när hon var jämsides med mig och hon såg överlycklig ut, men syrran red bakom igen och sen stannade hon där utan problem resten av vägen.
Vi skrittade hela tiden, förutom hon då när hon skulle upp jämnsides.
Så antagligen har hon nåt emot paddocken.
Som sagt rids hon inte alls ofta, när hon väl rids är det bara skritt numera som gäller lite i paddocken och lite runt gården, så hon inte ska hinna få nåt utbrott i paddocken.
Hon är alltid överlycklig och framåt utanför.

 

[Alexandra_W]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

nu fattar jag mkt bättre

Det där med backning, flyttning och speciellt longering har vi lagt ner för längesen men jag tog ändå upp det för att visa en syn hur hon kan bete sig.
Longering prövade vi 2 ggr i början, 1:a gången gick hyfsat 2:a var det totalt kört.

Bra, låte det ligga nere tills alla moment 'under det' fungerar perfekt. Så kommer det där att bli betydligt enklare sen. Kanske inte utan problem alls, men med problem på en hanterbar nivå =)

Flytta baken har vi slutat med, möjligtvis gör vi det nån gång vid ryktning när hon inte står still och vi måste få tillbaka baken där den hör hemma och då funkar det utan problem (antagligen för hon står uppbunden kanske?).

Fortsätt gärna med det, som sagt det ingår i 'stå still och låta sig ryktas överallt' och eftersom det fungerar bra uppbunden så fortsätt ha henne uppbunden i så många situationer det går.

Att backa henne har vi som vardag, tex när hon ska in i spolspiltan, där vill hon gärna bara tåga rakt ut ifrån utan hänsyn, då har vi backat henne direkt ibland utan större framgång men vi har iaf på nåt sätt fått hon att stanna i spolspiltan tills hon är fastknäppt och då blir hon lugn.

Nu funkar det att backa henne in där 2 steg och hon visar inte nåt surt beteende då.[/QUOTE]

Räcket det att hon backar två steg, dvs är hon inne i spolspiltan då, eller måste hon backa 4 steg och 2 av dem är utan sura miner?

Om det räcker med två steg så fortsätt så och var noga med berömmet, om det krävs fyra steg och 'bara' två är bra, försök hitta ett sätt att inte behöva backa mer än två steg. Dvs underlätta för henne att lyckas. Kanske genom att backa två steg, spola den del av kroppen (bekdelen och bakbenen?) som är inne där, och sen gå ut med henne, låt henne gå in med huvudet före några steg och spola resten av kroppen och frambenen och backa ut henne (hon borde vara beredvilligare att backa när det inte finns något nöje i att gå framåt). Viktigt är att för ett tag hålla det på en backningsnivå hon 'klarar av', så att backning för ett tag blir något LÄTT och roligt. Och så massor med beröm, översvallande beröm. Det du vill åstadkomma är att aldrig be om mer back än hon kan klara BRA och berömma henne massor då. HON vet aldrig hur många steg du tänkt dig eller att eg är målet hela vägen in och inte halvvägs, utan hon gör kopplingen att hon backar två steg och är JÄTTEDUKTIGT och vips så efter ett tag har backningen blivit något POSITIVT =) Sen kan man ta det vidare därifrån.

Utan det mesta av detta beteende sker i paddocken, om man tex ska arbeta henne från marken (vilket vi slutat med).

Bra, fortsätt gärna att 'låta bli' det ett bra tag.

Finns det något hon tycker är riktigt, riktigt roligt förresten? (bommar eller liknande?)
Har hon någon form av mataggresivitet eller lätt blir tiggig?

Det vardagliga vi gör med henne är bara ryktning, med minimala krav.
Vi kan ta på henne överallt förutom JUVRET då blir hon tvärförbannad och sparkar med bakbenet framåt i all ilska att försöka träffa en.

Innan du får ta på juvret och det är på ett säkert sätt så introducera inget mer. Att få ta på juvret ingår i 'stå still på stallgången och bli ryktad (tagen på) överallt'. Rykta henne och som av en händelse stryk med handen i kanten av flanken och fortsätt sen rykta som om ingenting hänt. När hon är helt tillfreds med det gå en liten bit till. Hon får visa vad hon tycker, dvs se sur och grinig ut, men hon får inte lyckas skrämmas eller måtta sparkar MOT dig. I början så är att du får ha handen liggande stilla mot juvret ett jättestort steg (och det tar antagligen ett par veckor innan det sitter). Dela det i små bitar som ligger innanför ramen för vad hon klarar av.

Så antagligen har hon nåt emot paddocken.
Som sagt rids hon inte alls ofta, när hon väl rids är det bara skritt numera som gäller lite i paddocken och lite runt gården, så hon inte ska hinna få nåt utbrott i paddocken.
Hon är alltid överlycklig och framåt utanför.

Skulle tro hon har negativa associationer till paddocken, och kanske också att hon tycker det är helt meninglöst att gå runt runt.
Jag har lite tankar kring det där med paddocken, så som sagt finns det något hon tycker är extra kul (bommar, hinder, nåt?) och har hon några tandenser till matagressioner eller tiggighet? Behöver veta det innan jag vågar föreslå

Jag tycker ni verkar ha rätt bra förståelse för henne och vara på alldeles, alldeles rätt väg!

Och som uppmuntran - när man får de där stona (för det är nästan alltid ston) MED sig istället för MOT sig så brukar de bli alldeles underbara hästar. Så härda ut =)

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

hon är aggressiv eller rättare sagt sur när hon äter i boxen, speciellt kraftfoder!
Vid intag ligger alltid maten i boxen, och ibörjan RUSA hon in i boxen och över maten, och riktigt kastar sig över maten med slickade öron.

Nu väntar hon utanför boxen så man kan tex öppna eller gå före henne in (fast i begränsad tid, hon kan vänta i högst 3 sek innan hon blir stirrig) sen går hon lugnt in i boxen, men drar lite halvt mot krubban men stannar tills man fått av grimman, men sen flyger hon över maten och liksom trycker ner hela huvet i krubban så man tror bottnen ska gå av och äter med bakåtslickade öron.
Men man kan ta av täcket när hon äter utan att hon visar tendens till att sparka eller attackera.
Klappar man henne lite på halsen medans man knäpper upp bogspännet kan spetsar hon öronen i 2 sekunder, men sen drar hon bak dem igen.

Hon tigger aldrig, men hon har box precis bredvid foderkammaren och om luckan är öppen gnagar hon på dörren till foderkammaren eller försöker öppna den, så om det räknas som tigga
Hon är överdrivet hungrig, troligen har hon kanske fått mindre mat hos sin ägare eller förra fodervärd eftersom hon är lättfödd.
Hon äter dessutom upp nästan all halm i boxen.



Angående med spolspiltan.
Den ligger precis vid ingången till stallet så när man går in måste man direkt svänga för att komma in i spolspiltan och där rusar hon eller försöker rusa rakt fram istället.
Oftast har vi ingen chans då, i början fick vi använda kedja under hakan för att man skulle upplysa henne om att hon faktiskt har en liten människa flygande efter isg när hon gör så.
De behöver vi inte mer, hon går att stanna när hon rusar förbi spolspiltan men några steg EFTER man sagt stopp.
Sen är det bara att vända henne, ibland backar hon hela vägen frivilligt in i spolspiltan, ibland backar hon och stannar med bara rumpan i spolspiltan och då funkar det ibland att backa henne, oftast 2 steg sen hänger hon bara på en och antingen tågar över en eller bara växer fast (men aldrig visar hon surhet vid detta utan hon ser bara road/glad ut), om hon tågar över en prövar vi att backa henne 1 steg bara för att visa att hon ska backa och om det lyckas får hon beröm.
Ibland när hon då får beröm tar hon chansen att rusa över en igen och då får man pröva backa henne 1 steg igen med beröm, om det inte funkar då vänder vi henne, gör en liten volt i spolspiltan och knäpper fast henne ibland stannar hon när man ska knäppa fats henne och rusar ut igen. (oftsat brukar hon inte rusa ut andra gången)
Då brukar vi pröva att vända henne igen, om inte det funkar och hon rusar ut igen vänder vi henne men låter henne stå med baken utåt istället i spolspiltan och då står hon alltid snällt, och nån får stå och hålla henne istället. (fast vi har bara låtit hon stå så här en gång och då gick det suveränt)


Det kluriga är alltså, om man ställer ett litet krav som att backa 1 steg brukar hon stå emot men backar ändå, om man då berömmer henne när hon backat 1 steg så går hon över en (men är inte sur).
Hon ser liksom berömmet som "jaha nu är det fritt fram att gå" men ibland tar hon berömmet som nu "nu var jag duktig, men jag tänker gå om jag vill" då får man vara snabb att knäppa fast henne.
Brukar även berömma henne i spolspiltan när hon är fastknäppt (även om hon steppar fram och tillbaka) bara för att hon ska veta att det är okej att stå fastbunden i spolspiltan.

Men jag är säker på att hon har fått mkt stryk.
Om man ryter åt henne bryr hon sig inte, mer stänger av och gör som hon vill ännu mer.
Om man rör sig för hastigt mot henne och råkar höja handen snabbt så är det då hon blir aggressiv.
Men all aggressivhet och annat beteende visar inte att det enbart är det, utan mer att hon är van att göra som hon vill och ingen har stått emot henne.
Utan mer spö om hon inte gör rätt (kanske av kort tålamod eller rädsla från människan) och oregelbundna regler.
Ena dagen har hon kanske fått göra som hon vill och kanske fått beröm, andra dagen har hon kanske fått spö för minsta lilla.
Men jag är inte säker på detta, bara en tanke..

 

[Alexandra_W]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

hon är aggressiv eller rättare sagt sur när hon äter i boxen, speciellt kraftfoder!
Vid intag ligger alltid maten i boxen, och ibörjan RUSA hon in i boxen och över maten, och riktigt kastar sig över maten med slickade öron.

-klipp-

Hon tigger aldrig, men hon har box precis bredvid foderkammaren och om luckan är öppen gnagar hon på dörren till foderkammaren eller försöker öppna den, så om det räknas som tigga
Hon är överdrivet hungrig, troligen har hon kanske fått mindre mat hos sin ägare eller förra fodervärd eftersom hon är lättfödd.
Hon äter dessutom upp nästan all halm i boxen.

Ytterligare verensstämmelse med min dam det där beteendet vid fodring.

Men om du är utanför boxen och hon får något att äta ur en hink t ex, hur är beteendet då? (Jag har en plan om att sammankoppla paddocken med mat i viss mån men det kräver att hon INTE på något vis tänker bli tiggig eller matagressiv)

Angående med spolspiltan.
Den ligger precis vid ingången till stallet så när man går in måste man direkt svänga för att komma in i spolspiltan och där rusar hon eller försöker rusa rakt fram istället.

Hon rusar då och hon rusade in i boxen. Hur är hon att ta genom dörrar över huvud taget?

Kan du STRUNTA i att gå in i spolspiltan direkt och å in i den inifrån stallet? Dvs ta henne från hennes box tills polspiltan? (fattade inte riktigt hur det var byggt?)

Oftast har vi ingen chans då, i början fick vi använda kedja under hakan för att man skulle upplysa henne om att hon faktiskt har en liten människa flygande efter isg när hon gör så.
De behöver vi inte mer, hon går att stanna när hon rusar förbi spolspiltan men några steg EFTER man sagt stopp.

Stannade hon direkt med kedjan? hur tog hon den?

Att hon stannar EFTER man sagt stopp är det där att hon gör saker när/som det passar HENNE och inte dig. Kan vara knepigt att komma tillrätta med (men det går!) men är otroligt viktigt att göra det. För de där 'små' problemen i hanteringen är tecknet på det stora problemet under ytan och det kommer visa sig i alla situationer, men t ex inom ridningen ge mer synbara problem ( t ex då vid arbete i paddock). Dvs hon gör saker när, hur och som hon tycker är okej. Och att stanna är hyfsat okej, men inte när du säger utan när hon vill, dvs efter några steg. Att vara i paddocken är INTE ALLS kej för henne och därför ser du värre problem där. Men allt har att göra med exakt samma grundproblem. Oh därför man måste lösa det i grunden först innan man försöker lösa det vid ridning t ex =)

Ibland när hon då får beröm tar hon chansen att rusa över en igen och då får man pröva backa henne 1 steg igen med beröm, om det inte funkar då vänder vi henne, gör en liten volt i spolspiltan och knäpper fast henne ibland stannar hon när man ska knäppa fats henne och rusar ut igen. (oftsat brukar hon inte rusa ut andra gången

Då brukar vi pröva att vända henne igen, om inte det funkar och hon rusar ut igen vänder vi henne men låter henne stå med baken utåt istället i spolspiltan och då står hon alltid snällt, och nån får stå och hålla henne istället. (fast vi har bara låtit hon stå så här en gång och då gick det suveränt)

Det är just det jag vill att du för en period ALLTID ska göra. Försök inte ens backa henne utan låt henne stå med baken utåt. Alltid och direkt. Och beröm. Dvs skapa en sitaution där hon har maximerade chanser att utan problem göra exakt det du ber om!

Brukar även berömma henne i spolspiltan när hon är fastknäppt (även om hon steppar fram och tillbaka) bara för att hon ska veta att det är okej att stå fastbunden i spolspiltan.

SLUTA med det. Du behöver inte nödvändigtvis banna henne för hon trampar runt, men ABSOLUT INTE berömma det. Hon måste få solklara ramar, veta EXAKT vad som är rätt. Och om en dag är rätt atts tå still och fastknäppt och en annan dag steppa runt och vara fastknäppt så har hon ingen fair chans att ta reda på vad det är som är RÄTT. Så beröm när hon står still, INTE när hon steppar. Hur fastknäppt hon än är. Bara ignorera steppandet och beröm när hon stannar. Men aldrig berömma när hon steppar!

Men jag är säker på att hon har fått mkt stryk.
Om man ryter åt henne bryr hon sig inte, mer stänger av och gör som hon vill ännu mer.
Om man rör sig för hastigt mot henne och råkar höja handen snabbt så är det då hon blir aggressiv.

Och jag är inte alls säker på att hon fåt ett duggs tryk. Hon KAN ha fått det men det behöver inte alls vara så. Om jag går på lilldamen för hårt så blockar hon och slutar lyssna. Finns ingen anledning för henne att lyssna på mig när hon inte upplever jag lyssnar på henne.

Om jag signalerar att jag tänker 'gå på' henne svarar hon med att fasa upp och hota.

Och hon har INTE fått stryk, men det är ett dominant sto som INTE TAR SKIT.

Men all aggressivhet och annat beteende visar inte att det enbart är det, utan mer att hon är van att göra som hon vill och ingen har stått emot henne.
Utan mer spö om hon inte gör rätt (kanske av kort tålamod eller rädsla från människan) och oregelbundna regler.
Ena dagen har hon kanske fått göra som hon vill och kanske fått beröm, andra dagen har hon kanske fått spö för minsta lilla.
Men jag är inte säker på detta, bara en tanke

Den kan stämma men den behöver inte göra det. Sen spelar det eg ingen roll för lösningen är densamma oavsett orsaken.

Och, det är lite jobbgt när man inser det - men du är också inkonsekvent i dina regler. (Och jag kom på mig själv med att muttra över varför unghästen plötsligt var så odräglig, jäkla unghästtrots, tills jag insåg att det var JAG som orsakat det genom att ha varit för trött och stressad för många gånger och 'släppt igenom' saker jag normalt inte tillåter. Typ vid täckesbyten,d e ska stå STILL. Men när jag mått som jag gjort under hösten så har mitt mål varit att så snabbt och enkelt få det avklarat. Så har hästen flyttat ett steg framåt och sen stått stil har jag inte korrigerat, vilket jag NORMALT skulle ha gjort. Och då säger jag ju till hästen att 'still betyder inte helt still utan att det är okej att ta ETT steg'. Och får man ta ett steg kanske man får ta två steg? Och när det är uppe i fyra steg börjar jag irritera mig.. Men efter en självrannsakan var det ju bara inse att det var inget unghästtrots utan det var matte som varit otydlig och inkonsekvent och hästarna är ju inte dummare än att de märker och utnyttjar det )

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

med kedja lyssnade hon bättre, dvs stanna när man bad henne OM man tog i.
Sen stanna hon när man bara tog lite lätt, men ibland strunta hon helt i kedjan, som i början när hon alltid skulle rusa in i boxen, jag hade kedja under hakan för hon skulle banne mig inte rusa in i boxen så jag slog mig gul och blå ännu en gång.
Men hon rusa in ändå, jag stod emot och höll i boxdörren så inte jag skulle flyga med, då gjorde självklart jätteont på hakan så hon reste sig i boxen, men när jag släppte efter blev hon lugn och var lite skakis, men inte sur.
Sen tog vi bort kedjan för hon funkade mer och mer bättre.

Det är så när man kommer ska in i stallet, man kommer igenom en dörr och direkt efter den ligger spolspiltan till höger.
Rakt fram ligger stallgången och boxarna.
När man kommer igenom dörren och hon märker att hon ska in i spolspiltan bara går hon rakt fram och nonchalerar.
Annars går hon alltid lugnt igenom dörrar.
Så oftast låter vi bli att gå in i spolspiltan direkt när vi kommer in utan vi går rakt fram i stället och vänder i stallgången, då brukar hon bråka lite men förljer med.
Vi går in i spolspiltan och antingen stannar hon eller bara rusar ut igen.
Men jag ska testa det att låta henne stå med baken ut.

Så länge hon får mat så är hon sur, när hon äter och det kvittar var hon är.
I hagen när hon får hö är hon vissa dagar riktigt förbannad, och hennes hagkompis som egentligen är ranghögst viker undan, men ibland ger han igen med samma men hon bara står kvar och tittar på honom så han vet inte vad han ska göra.
Men oftast är det han som regerar i hagen och nu har hon faktiskt börjat vika sig undan honom, efter att han helt plötsligt högg hon i halsen en dag.
Men när hon väl får hö så är han riktigt sur, om man är i hegen då och kanske ska rätta till ögen eller lägga dit mer har det hänt att hon hugger efter en.

 

[AtletShipping]

Sv: problem häst eller häst med människoproblem?

SLUTA med det. Du behöver inte nödvändigtvis banna henne för hon trampar runt, men ABSOLUT INTE berömma det. Hon måste få solklara ramar, veta EXAKT vad som är rätt. Och om en dag är rätt atts tå still och fastknäppt och en annan dag steppa runt och vara fastknäppt så har hon ingen fair chans att ta reda på vad det är som är RÄTT. Så beröm när hon står still, INTE när hon steppar. Hur fastknäppt hon än är. Bara ignorera steppandet och beröm när hon stannar. Men aldrig berömma när hon steppar!

Hon står ALDRIG still!
Så vida hon inte får hö att tugga på då står hon still 2 sekunder i taget.
Hon bara dansar runt och tittar konstigt rakt upp i taket eller så står hon och steppar bara.
Ska man låte henne ha hö hela tiden när man fixar med henne då eller?