D
Diozz
Hej
Jag har för ett par månader sedan tagit mig an en amstaffmix på tre år, alltså omplacering.
Den förre ägaren hade låtit honom styra och ställa lite precis som han ville när de hade honom.
Jag tyckte lite synd om honom, och efter som jag precis förlorat min amstafftik som jag hade så tyckte jag att det var ett ganska roligt projekt jag skulle ta på mig. Visste om alla hans defekter och har haft liknande fall tidigare...
Han vaktade allt som han ansåg vara hans. Han hade blivit biten vid 7 månader av en annan hund och där efter inte klarat av andra hundar. Högt dominansbeteende. Ingen lydnad alls...
Min föregående hund hade liknande problem och hon blev den perfekta hunden efter ett tag..
Så jag plockade ganska fort bort vaktningen av sakerna, vilket var en enkel grej att göra.... hade några brottningsmatcher men jag kan nu ta allt jag vill av han utan att han rör en fena... Så då var det problemet löst tänkte jag. Men det visar sig att det är bara jag som kan ta av han benet eller bollen utan problem... min sambo har en del problem med det, men inte lika mycket som våra besökande har... de behöver bara gå inärheten av hans saker för att han ska kasta sig över det morrandes och springa iväg med det... När han gör det är jag snabb och plockar ifrån han det. Men det är bara ett litet problem.
Promenaderna blev mycket bättre efter träning och kunde tilloch med gå förbi en hund på samma trottoarkant utan utfall... Då började jag slappna av mer och när jag gjorde det så kom utfallen tillbaka och nu värre än förut... Han kan låtsas som om han inte ser den andra hunden och sen bara kasta sig mot hunden när kan kommer upp jämnsides... Det värsta e att han e inte speciellt stor men så in i nordens stark... Känner ibland att jag inte skulle orka hålla honom...(E inte det minsta otränad elelr svag på så vis.... han har ibland tagit sats mot mig bara för att få mer kraft att komma frammåt...)
Lydnaden fungerar klockrent för oss annars... lyder mig blint, (exempel) men försvinner jag ur rummet så är han å rider på gästerna. kommer jag tillbax så är det som om inget har hänt.. och han är den duktiga och väluppfostrade hunden man kan tro att han är igen.. promenader utan hundar nästan klockren.. arbetar på den delen dagligen...(Lätt att glömma att man inte ska dra iväg åt alla håll där det luktar spännande)
Sen för ungefär 2 veckor sedan så skaffade jag och min sambo 2 kattungar. Var väldigt intressant från början men ordet nej fungerar väldigt bra...
Kattungarna var ju så gott som livrädda för honom från början... den ena sprang så fort han kom för nära å den andra blåste upp sig och *spottfräste* vilken han backade för. Bra tyckte jag då jag slapp springa som en hök å kolla så han inte gjorde dem något... Så nu kommer vi till problemen med katterna... Den katten som sprang går han jättebra ihop med nu... ligger tillochmed och sover tillsammans och den stackars katten frå sig en pusstvätt om dagen så han blir dyngsur... De leker tillsammans och har sig... han ställer sig ibland över katten å juckar i luften men då tar katten det som en lek å slår till honom på hans juveler vilket han tycker är ganska obehagligt så han har så gott som slutat med det... Det enda problemet hunden har med katten är att den får inte komma inärheten av han om han är med sina lekaker eller om han äter... (tillbax till problemet med vakt) Då gör han snabba utfall mot katten.. Den andra katten är han inte så bra kompis med... de kangå förbi varandra men kollar han på den katten så morrar den. Den katten är dessutom väldigt kelsjuk och komemr gärna upp i knät och vill gosa vilken hunden har stora problem med.. Har gjort utfall mot den katten flera gånger... behöver inte säga eller göra något(självklart får han sig en utskällning varje gång det händer) utan han vet att han har gjort fel och krypper ihop och man riktigt ser hur han skäms.. Men ändå gör han om det.. Nu var det kanske typ 5 dagar sen han gjorde det senast men man är alltid på sin vakt om katten är i närheten av en... Är så rädd för att katterna ska få sig ett hugg...
Sen är han väldigt vaktig mot dörr och ljud i trapphuset med vilket inte gör så där jättemycket... Men har upptäckt att det är inte hemmet han vaktar utan mig och min sambo... Är det ingen hemma kan vem som helst gå in eller knacka på dörren utan att han gör ett ljud ifrån sig... Om någon bara skulle gå rakt in utan att vi öppnat dörren så kör han ut dem(har hänt, en stackare som skulle till grannen och gick in i fel dörr....bet inte men markerade hårt att du hör inte hemma här, ut med dig!!)
Det sista problemet jag har med honom är att när det kommer folk så är han väldigt glad å flyger å hoppar å ska leka med alla... har börjat köra med att han inte får hälsa på dem på en gång vilket har börjat gett lite resultat, men än är det en låång väg kvar...
Har verkligen strandat, och har dessutom börjat bli arg och frustrerad när han har ofog för sig vilket jag vet är fel men känns verkligen som att jag har gått på grund... Har haft problemhundar förr som jag har fått till men denna kille kanske är överkurs även för den erfarne??
jo glömde att säga att vi var hundvakt åt en st bernard, de gick inte alls bra, fick klättra över kompostgaller för att komma till vart enda rum.. Korta stunder kunde de vara tillsammans men kom man för nära st bernarden så flög min hund på honom å ett våldsamt slagsmål bröt ut.... Det roliga var att ute på promenad gick det hur bra som helst, de kunde till och med nosa på samma ställe samtidigt... gick ut med de båda själv å kunde hålla deras koppel i samma hand å de gick bredvid varandra, men gav man någon utav hundarna uppmärksamhet, spelade ingen roll vilken så flög min hund på st bernarden på en gång... Men utan prat problemfritt...
så de var nog allt...
/J
Jag har för ett par månader sedan tagit mig an en amstaffmix på tre år, alltså omplacering.
Den förre ägaren hade låtit honom styra och ställa lite precis som han ville när de hade honom.
Jag tyckte lite synd om honom, och efter som jag precis förlorat min amstafftik som jag hade så tyckte jag att det var ett ganska roligt projekt jag skulle ta på mig. Visste om alla hans defekter och har haft liknande fall tidigare...
Han vaktade allt som han ansåg vara hans. Han hade blivit biten vid 7 månader av en annan hund och där efter inte klarat av andra hundar. Högt dominansbeteende. Ingen lydnad alls...
Min föregående hund hade liknande problem och hon blev den perfekta hunden efter ett tag..
Så jag plockade ganska fort bort vaktningen av sakerna, vilket var en enkel grej att göra.... hade några brottningsmatcher men jag kan nu ta allt jag vill av han utan att han rör en fena... Så då var det problemet löst tänkte jag. Men det visar sig att det är bara jag som kan ta av han benet eller bollen utan problem... min sambo har en del problem med det, men inte lika mycket som våra besökande har... de behöver bara gå inärheten av hans saker för att han ska kasta sig över det morrandes och springa iväg med det... När han gör det är jag snabb och plockar ifrån han det. Men det är bara ett litet problem.
Promenaderna blev mycket bättre efter träning och kunde tilloch med gå förbi en hund på samma trottoarkant utan utfall... Då började jag slappna av mer och när jag gjorde det så kom utfallen tillbaka och nu värre än förut... Han kan låtsas som om han inte ser den andra hunden och sen bara kasta sig mot hunden när kan kommer upp jämnsides... Det värsta e att han e inte speciellt stor men så in i nordens stark... Känner ibland att jag inte skulle orka hålla honom...(E inte det minsta otränad elelr svag på så vis.... han har ibland tagit sats mot mig bara för att få mer kraft att komma frammåt...)
Lydnaden fungerar klockrent för oss annars... lyder mig blint, (exempel) men försvinner jag ur rummet så är han å rider på gästerna. kommer jag tillbax så är det som om inget har hänt.. och han är den duktiga och väluppfostrade hunden man kan tro att han är igen.. promenader utan hundar nästan klockren.. arbetar på den delen dagligen...(Lätt att glömma att man inte ska dra iväg åt alla håll där det luktar spännande)
Sen för ungefär 2 veckor sedan så skaffade jag och min sambo 2 kattungar. Var väldigt intressant från början men ordet nej fungerar väldigt bra...
Kattungarna var ju så gott som livrädda för honom från början... den ena sprang så fort han kom för nära å den andra blåste upp sig och *spottfräste* vilken han backade för. Bra tyckte jag då jag slapp springa som en hök å kolla så han inte gjorde dem något... Så nu kommer vi till problemen med katterna... Den katten som sprang går han jättebra ihop med nu... ligger tillochmed och sover tillsammans och den stackars katten frå sig en pusstvätt om dagen så han blir dyngsur... De leker tillsammans och har sig... han ställer sig ibland över katten å juckar i luften men då tar katten det som en lek å slår till honom på hans juveler vilket han tycker är ganska obehagligt så han har så gott som slutat med det... Det enda problemet hunden har med katten är att den får inte komma inärheten av han om han är med sina lekaker eller om han äter... (tillbax till problemet med vakt) Då gör han snabba utfall mot katten.. Den andra katten är han inte så bra kompis med... de kangå förbi varandra men kollar han på den katten så morrar den. Den katten är dessutom väldigt kelsjuk och komemr gärna upp i knät och vill gosa vilken hunden har stora problem med.. Har gjort utfall mot den katten flera gånger... behöver inte säga eller göra något(självklart får han sig en utskällning varje gång det händer) utan han vet att han har gjort fel och krypper ihop och man riktigt ser hur han skäms.. Men ändå gör han om det.. Nu var det kanske typ 5 dagar sen han gjorde det senast men man är alltid på sin vakt om katten är i närheten av en... Är så rädd för att katterna ska få sig ett hugg...
Sen är han väldigt vaktig mot dörr och ljud i trapphuset med vilket inte gör så där jättemycket... Men har upptäckt att det är inte hemmet han vaktar utan mig och min sambo... Är det ingen hemma kan vem som helst gå in eller knacka på dörren utan att han gör ett ljud ifrån sig... Om någon bara skulle gå rakt in utan att vi öppnat dörren så kör han ut dem(har hänt, en stackare som skulle till grannen och gick in i fel dörr....bet inte men markerade hårt att du hör inte hemma här, ut med dig!!)
Det sista problemet jag har med honom är att när det kommer folk så är han väldigt glad å flyger å hoppar å ska leka med alla... har börjat köra med att han inte får hälsa på dem på en gång vilket har börjat gett lite resultat, men än är det en låång väg kvar...
Har verkligen strandat, och har dessutom börjat bli arg och frustrerad när han har ofog för sig vilket jag vet är fel men känns verkligen som att jag har gått på grund... Har haft problemhundar förr som jag har fått till men denna kille kanske är överkurs även för den erfarne??
jo glömde att säga att vi var hundvakt åt en st bernard, de gick inte alls bra, fick klättra över kompostgaller för att komma till vart enda rum.. Korta stunder kunde de vara tillsammans men kom man för nära st bernarden så flög min hund på honom å ett våldsamt slagsmål bröt ut.... Det roliga var att ute på promenad gick det hur bra som helst, de kunde till och med nosa på samma ställe samtidigt... gick ut med de båda själv å kunde hålla deras koppel i samma hand å de gick bredvid varandra, men gav man någon utav hundarna uppmärksamhet, spelade ingen roll vilken så flög min hund på st bernarden på en gång... Men utan prat problemfritt...
så de var nog allt...
/J
