C
Curly
Imorgon tänkte jag ge mig ut och rida helt själv för första gången med min foderhäst. Har ridit honom själv ett par ggr förut, men då haft lite hjälp till hands. Spec. då vid uppsittning. Det är så konstigt att det var annorlunda när jag för några år sen oftast red själv på min medryttarhäst och även gjorde allt omkring ensam. Då var jag inte rädd eller så osäker, men det är jag däremot nu. Och nu har jag dessutom samlat på mig mer erfarenhet från olika ställen. Med olika hästar, en NH-kurs och bara mer tid. Jag har två stora problem. Det ena är att när jag har vänt hästen i stallgången för att sätta fast honom i grimskaft har han ibland bara "gått över" mig och dragit ut igen. Då har jag ändå stått nära snett framför honom och hållit honom rätt kort. För några veckor sedan kom mitt finger i kläm på något sätt mellan honom och en grej som stod i vägen när han började pressa sig ut. Försökte hålla honom, men det var omöjligt. Stukade fingret och fick sjukskriva mig.
Det andra problemet är ju då vid uppsittning. Dels har jag som sagt inte varit ute mycket själv med honom eller suttit upp utan hjälp heller för den delen. Har haft en del problem med att han inte står kvar stilla och att sadeln glider. Det är ju många saker som ska klaffa samtidigt. Att jag kmr upp på en höjd, får i foten i stigbygeln, han står still o att jag kan hålla i tyglar o sadel och att jag kommer tillräckligt nära för att min tyngd (är dessutom rätt tung) ska hamna så nära hästen som möjligt för att undvika sadelglid osv.
Tycker det är så jobbigt att detta har blivit så laddade och negativa moment. Jag känner ju hur osäker och nervös jag blir varje gång inför detta. Det börjar ju redan hemma innan jag åker till stallet. Försöker påverka mig själv att tänka "rätt". Att inte stressa upp mig, att ta en sak i taget, andas lugnt, tänka att jag inte alltid känt såhär (jo, med honom men inte med hästar öht). Jag vet ju att jag måste upp. Kanske känner pressen där. Att det är "kört" om sadeln glider för långt eller jag inte får honom att stå still tillräckligt länge. Det var svårt att kliva upp från en stol. Dels är den lite låg för honom och dels väldigt liten yta och dumt med ryggstöd. Andra alt. har varit en höjd som är rätt lång så man kan kravla sig upp på den och gå längs med om så behövs. Det dumma är att jag blir ännu mer osmidig med säkerhetsvästen. Kan inte sträcka fram armarna så långt jag behöver så jag når hästen och tyglar mm. Ibland har jag även svårt att få in mer än bara lite av tårna i stigbygeln också. Måste få in lite mer för att kunna lägga hela kroppens tyngd som belastning på foten. Usch vad jag känner mig klumpig och långsam.. Klart man blir lite nervös och stressad. Hela ridningen hänger ju på om man kommer upp..
Försöker hålla mig lugn med honom och inte tänka för mycket "tänk om..?!". Även om jag kan försöka verka tuff utåt antar jag att han ändå känner det. Men det är ju näst intill omöjligt att påverka sig så mycket att man kan påverka sina känslor (går det inte med killar lär det ju inte gå med rädsla/osäkerhet osv).
Har inget emot utmaningar och att besegra mina rädslor, men vill gärna ha lite råd och tips som underlättar. Tycker det mesta går motströms. Man försöker och försöker, men händer inget för att öka trygghetskänslan. Varje gång jag t ex kommer upp på honom är ju en vinst, men ändå.. Känner mig lite fjantig som gör detta till ett stort problem om man ser det ur ett större perspektiv, men svårt att trolla bort. Försöker tänka: "vad är jag rädd för? vad är det värsta som kan hända?". Det vill jag kanske eg. inte veta, men jag är mest rädd för att han ska "vinna" över mig. Inte så mycket för fysisk skada. Visst är det obehagligt när han går "över" mig, oberäkneligt. Men då sätter mer adrenalinet och ilskan in (även om den egenskapen sitter rätt långt in i mig). Men det är mer förebyggandet och anledningen jag vill försöka jobba med och ta reda på.
Usch vad långt det blev. Tacksam för svar! Känner att ingen annan än jag kan ta tag i detta. Måste iaf ha viljan och försöka. Finns ju vissa åtgärder att ta till. T ex spö och grimskaft med kedja (som jag fått som tips) om han skulle försöka dra ut från stallet. Men det ska ju gå ändå med respekt. Det kan ju som sagt bli farligt om han gör så igen. Iofs var det bara fingret sist, men ändå. En bruksnordis är ju inte en lättviktare. Vill ju absolut inte ta i med hårdhandskarna och "våld", var nu den gränsen går när han gör nåt sånt..
Som tur är är han underbar att rida så det är inga problem alls. Han kan bara bli lite otålig ibland om man står stilla en längre stund. Och sen att han får sina "ryck" ibland och annars kan man knappt tro det då han är hur "snäll" som helst. Han har ju dragit iväg från mig även när jag stått utanför stallet en längre stund t o m då jag inte varit osäker och varit väldigt bestämd när han först bara tagit ett steg. Och även en bit från stallet när jag skulle ut och gå med honom i grimskaft (vilket hade funkat innan på en annan väg) då han "genade" hem helt plötsligt. Har ju inte haft honom så väldigt länge eller ridit så jätteregelbundet än.
Det andra problemet är ju då vid uppsittning. Dels har jag som sagt inte varit ute mycket själv med honom eller suttit upp utan hjälp heller för den delen. Har haft en del problem med att han inte står kvar stilla och att sadeln glider. Det är ju många saker som ska klaffa samtidigt. Att jag kmr upp på en höjd, får i foten i stigbygeln, han står still o att jag kan hålla i tyglar o sadel och att jag kommer tillräckligt nära för att min tyngd (är dessutom rätt tung) ska hamna så nära hästen som möjligt för att undvika sadelglid osv.
Tycker det är så jobbigt att detta har blivit så laddade och negativa moment. Jag känner ju hur osäker och nervös jag blir varje gång inför detta. Det börjar ju redan hemma innan jag åker till stallet. Försöker påverka mig själv att tänka "rätt". Att inte stressa upp mig, att ta en sak i taget, andas lugnt, tänka att jag inte alltid känt såhär (jo, med honom men inte med hästar öht). Jag vet ju att jag måste upp. Kanske känner pressen där. Att det är "kört" om sadeln glider för långt eller jag inte får honom att stå still tillräckligt länge. Det var svårt att kliva upp från en stol. Dels är den lite låg för honom och dels väldigt liten yta och dumt med ryggstöd. Andra alt. har varit en höjd som är rätt lång så man kan kravla sig upp på den och gå längs med om så behövs. Det dumma är att jag blir ännu mer osmidig med säkerhetsvästen. Kan inte sträcka fram armarna så långt jag behöver så jag når hästen och tyglar mm. Ibland har jag även svårt att få in mer än bara lite av tårna i stigbygeln också. Måste få in lite mer för att kunna lägga hela kroppens tyngd som belastning på foten. Usch vad jag känner mig klumpig och långsam.. Klart man blir lite nervös och stressad. Hela ridningen hänger ju på om man kommer upp..
Försöker hålla mig lugn med honom och inte tänka för mycket "tänk om..?!". Även om jag kan försöka verka tuff utåt antar jag att han ändå känner det. Men det är ju näst intill omöjligt att påverka sig så mycket att man kan påverka sina känslor (går det inte med killar lär det ju inte gå med rädsla/osäkerhet osv
).Har inget emot utmaningar och att besegra mina rädslor, men vill gärna ha lite råd och tips som underlättar. Tycker det mesta går motströms. Man försöker och försöker, men händer inget för att öka trygghetskänslan. Varje gång jag t ex kommer upp på honom är ju en vinst, men ändå..
Känner mig lite fjantig som gör detta till ett stort problem om man ser det ur ett större perspektiv, men svårt att trolla bort. Försöker tänka: "vad är jag rädd för? vad är det värsta som kan hända?". Det vill jag kanske eg. inte veta, men jag är mest rädd för att han ska "vinna" över mig. Inte så mycket för fysisk skada. Visst är det obehagligt när han går "över" mig, oberäkneligt. Men då sätter mer adrenalinet och ilskan in (även om den egenskapen sitter rätt långt in i mig). Men det är mer förebyggandet och anledningen jag vill försöka jobba med och ta reda på.Usch vad långt det blev. Tacksam för svar! Känner att ingen annan än jag kan ta tag i detta. Måste iaf ha viljan och försöka. Finns ju vissa åtgärder att ta till. T ex spö och grimskaft med kedja (som jag fått som tips) om han skulle försöka dra ut från stallet. Men det ska ju gå ändå med respekt. Det kan ju som sagt bli farligt om han gör så igen. Iofs var det bara fingret sist, men ändå. En bruksnordis är ju inte en lättviktare. Vill ju absolut inte ta i med hårdhandskarna och "våld", var nu den gränsen går när han gör nåt sånt..
Som tur är är han underbar att rida så det är inga problem alls. Han kan bara bli lite otålig ibland om man står stilla en längre stund. Och sen att han får sina "ryck" ibland och annars kan man knappt tro det då han är hur "snäll" som helst. Han har ju dragit iväg från mig även när jag stått utanför stallet en längre stund t o m då jag inte varit osäker och varit väldigt bestämd när han först bara tagit ett steg. Och även en bit från stallet när jag skulle ut och gå med honom i grimskaft (vilket hade funkat innan på en annan väg) då han "genade" hem helt plötsligt. Har ju inte haft honom så väldigt länge eller ridit så jätteregelbundet än.
Senast ändrad av en moderator:
